Hopparknä, eller patellartendinopati, är en smärtsam överbelastningsskada  i knäledens sena som ofta orsakas av upprepade felaktiga rörelser. Hopparknä är en av de vanligare typerna av överbelastningsskadorna i knäleden, och det finns också goda möjligheter att snabbt bli av med smärtan om man inte väntar för länge med att söka hjälp.  Patellartendinopati/Patellartendinos* (eller som det kallas i folkmun: hopparknä). På engelska heter det “jumpers knee”. Knäskålssenan utsätts för höga belastningar i idrotter där löpning och hopp ingår. Skada i den övre delen av knäskålssenan kallas ofta hopparknä eftersom den är vanligast hos höjd-, längd och trestegshoppare, men det är också vanligt inom fotbollen.

Vad är hopparknä?

Hopparknä är en överbelastningsskada i senan som förlänger lårmuskulaturen på lårets framsidan, och fäster in och löper över knäskålen och fäster nedanför knäskålen. Skadan i sig är en tendinopati, vilket innebär att skadan på senan har misslyckats att läka, och att kärl och nerver har växt in i vävnaden i samband med läkeprocessen. Det är dessa kärl och nerver som orsakar smärtan. Observera att man inte alltid kan hitta kärl och nervinväxt vid ultraljudsdiagnostic eller MR-kamera.

Symptom

Vanligtvis känner man smärta precis under knäskålen vid aktivitet, och framförallt om man går nedför trappor eller gör knäböjsövningar som involverar m Quadriceps Femoris, muskelgruppen på framsida lår som fäster in på knäskålen. Man är ofta trycköm och svullen över infästningen under knäskålen för patellarsenan, men sällan röd eller varm i området. Vanligtvis gör det inte ont när man vilar.

Möjligtvis kan man notera en inflammatorisk reaktion kring knäskålssenan med värmeökning, rodnad och svullnad under den akuta fasen, men vanligtvis har inte antiinflammatorisk medicin annan verkan än smärtlindring medan medicinen verkar.

Smärtan kan delas in i fem olika nivåer:

Om smärtan är mer uttalad och distinkt finns det risk för partiella bristningar i knäskålssenan, vilka i sin tur på grund av smärtan omöjliggör fortsatt idrottsligt utövande. Bristning i knäskålssenan delas in i tre olika grader:

Bristningar omöjliggör i princip träning eller aktivitet, så endast kraftig smärta är inget som omedelbart indikerar en bristning, dock så måste detta undersökas omgående för att utreda orsaken. Plötslig kraftig smärta indikerar vanligtvis annat än en ren överbelastningsskada, och bör undersökas snarast av idrottsmedicinskt kompetent personal – leta efter logotypen från Svensk förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin som du kan se längst ner på sidan tillsammans med logotypen för Svenska Naprapatförbundet.

Andra orsaker till smärta runt knäleden:

Har du ont på utsidan på knän så är det troligtvis löparknä som du har fått. Känner du smärta medan du sitter till kan de också vara PFSS som är väldigt vanligt. Smärta på insida av knät är troligtvis överbelastad hamstringmuskulatur i kombination med dysfunktioner i höft och rygg, alternativt skada på inre menisk, alternativt medialiserad patella efter trauma.

Orsaker

Orsaksmekanismer är sägs vara på grund av mycket höga belastningar som uppstår i senan vid t.ex hopp och löpning på hårt underlag (exvis asfalt, betong, inomhus). Felaktiga rörelsemönster efter tex tidigare skador skapar kompensatoriska felbelastningar, vilket kan ge hopparknä. Felbelastningar kan också uppstå vid funktionella eller anatomiska benlängdsskillnader, inskränkt rörlighet i höft, knä eller fotleder kan också påverka biomekaniskt hur belastningen sker i knäleden. En kronisk irritation i senan kommer efter att man tränat trots ömhet. Smärtan försvinner ofta efter uppvärmning.

Behandling hos Napralogica:

Behandling av hopparknä måste föregås av en grundlig undersökning för att nå fram till orsaken till hopparknä, och för att hitta dysfunktioner i muskler och leder som kan leda till hopparknä. Detta innebär en djup genomgång av inre och yttre faktorer. Denna granskning är något som kännetecknar naprapater då vi anser att en skada inte kan behandlas förrän orsaken har hittats. Annars riskerar besvären att återkomma igen.

Vi finns både i Stockholm City och i Uppsala och du kan boka din behandling via hemsidan, bokningsknappar hittar du uppe till höger.

Vid hopparknä Grad 1 uppnås ofta tydlig smärtlindring efter endast en behandling hos oss. Normalt sker tre-fyra behandlingar med 5-7 dagars mellanrum. En utvärdering efter två behandlingar görs för att säkerställa att metoden är effektiv för just dig.

Behandling av specifika leder med naprapatiska behandlingsmetoder

Egenbehandling

Andra behandlingsmetoder

PRP – Forskning visar att metoden saknar långvarig effekt. Kan ha kortvarig positiv effekt.(1)
Sklerosering – Forskning visar att metoden saknar långvarig effekt. Kan ha kortvarig positiv effekt. (1)
Kortisoninjektion – Forskning visar att metoden saknar långvarig effekt. Kan ha kortvarig positiv effekt, men svag evidens för långvarig effekt (1,3)
Mikro-invasiv kirurgi – god effekt (1)

Relevant forskning

(1) Tendinopathy in sport.
Ackermann PW, Renström P.
Section of Orthopedics and Sports Medicine, Department of Molecular Medicine and Surgery, Stockholm Sports Trauma Research Center, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden.
(2) Jumper’s knee treatment with extracorporeal shock wave therapy: a long-term follow-up observational study.
Vulpiani MC, Vetrano M, Savoia V, Di Pangrazio E, Trischitta D, Ferretti A.J
Sports Med Phys Fitness. 2007 Sep;47(3):323-8.
(3) Efficacy and safety of corticosteroid injections and other injections for management of tendinopathy: a systematic review of randomised controlled trials
Brooke K Coombes, et al.
http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736%2810%2961160-9/abstract

Känner du smärta i armbågens utsida när du lyfter något med armen, stelhet och en allmän svaghetskänsla vid grepp och lyft med samma hand? Risken är stor att du har drabbats av överbelastningsskadan tennisarmbåge, eller lateral epikondyalgi som den heter på fackspråk.

Tennisarmbåge uppkommer då muskeln Extensor Carpi Radialis Brevis senfäste (se bilden till höger för anatomisk översikt)  överbelastas, vanligtvis av upprepat och enformigt arbete som till exempel väggmålning, nagelteknologer, städare, skidåkning klassisk stil, eller häckklippning. Det är alltså långt ifrån bara tennisspelare som drabbas.

Symptom

Tennisarmbåge känns längs med armbågen, underarmens ovansida, spetsen på armbågen och ibland bakom och något upp längs underarmen. Smärtan uppstår vid belastning av de muskler som sträcker på fingrarna och handleden, t.ex. när man bär en kasse med mat eller liknande rörelser. Kraftlöshet, stelhet i underarmen och oförmåga att lyfta saker är vanliga symptom  och på grund av stelheten så kan det ibland vara svårt att räta ut armbågen helt och fullt.

Musklerna på underarmens ovansida har som funktion att dels sträcka på handleden, men också sträcka på armbågen. Musklerna är aktiverade när man slår ett backhandslag inom tennis, använder en gammal hederlig häcksax, klickar frenetiskt på datormusen, men kan även kännas som akut smärta när man vrider om en trög nyckel eller bult.

Den första känslan av tennisarmbåge är oftast inte akut, utan kommer smygande som stelhet i musklerna på ovansidan av underarmen. Det är viktigt att man direkt lyssnar på dessa signaler och ändrar sitt rörelsebeteende för att inte skadan ska förvärras. I takt med att belastningen ökar så kommer smärtan och stelheten att öka. Akut debut av smärtan är ofta tecken på att en bristning i vävnaden har uppstått, vid tennisarmbåge kan man uppleva smärta dels i muskeln som sådan, men också där musklerna fäster in i benet (se bild ovan, fäste för ECRB).  Bristning, oavsett om det är i en muskel eller i en sena så kräver det andra mer omedelbara åtgärder jämfört med en överbelastningsskada.

Trots namnet tennisarmbåge så är det sällan tennisspelare drabbas jämfört med andra personer. Skadan uppstår troligtvis på grund av ett ändrat beteende där vi blivit mer statiska i vårt arbete. Oftast är det personer som är 30 år eller äldre som söker för tennisarmbåge. Det är oftast medelålders personer, eller äldre som börjar med en aktivitet utan att ge kroppen tillräcklig återhämtning mellan aktiviteterna. Kroppen återhämtar sig inte lika bra efter 30 som när man var runt 20. Aktiviteterna leder till överbelastning i muskeln Extensor Carpi Radialis Brevis (ECRB) och till slut mikrorupturer i bindväven vid infästningen mot laterala epikondylen i armbågen. Ofta upplevs att muskulaturen på ovansidan av underarmen är väldigt stel och ömmar. Endast stelhet och ömmande i muskulatur är dock inte nödvändigtvis detsamma som att man fått lateral epikondyalgi.

Det föreligger ingen ökad risk för att senan ska gå av vid normalt användande om man lider av tennisarmbåge. Mellan 1-2% av befolkningen mellan 34-55 år lider av tennisarmbåge varje år.

Egenbehandling

Hur du själv kan behandla lateral epikondyalgi kan du läsa mer om lite längre ner under rubriken “Rehabilitering”.

Orsak

Långvarigt ensidig och upprepat arbete är ofta en bidragande orsak till att man får ont i armbågen. Vävnaderna, framförallt muskler och senor på ovansidan av underarmen, får inte tillräckligt med tid på sig att återhämta sig.
TIllfällen då överbelastning av armbågen är vanligare än annars är t.ex när man målar staket, klipper buskar och häckar i trädgården, och ofta är det medelålders individer som drabbas. Skälet till detta kan man endast spekulera i, men troligtvis på grund av att ju äldre vi blir desto längre tid tar det att återhämta sig efter aktiviteter, och desto svagare blir strukturerna som belastas då vi inte är lika aktiva som unga. Detta i kombination med att vi “mentalt” fortfarande är 25-27 år gamla så förstår vi inte att vävnaderna inte kan belastas lika mycket, och överbelastar ganska snabbt dessa strukturer, vilket gör att en negativ spiral skapas då vävnaden konstant bryts ner innan den hinner byggas upp igen. Till slut uppstår mikrorupturer i bindväven mellan ben och sena och smärta uppstår.

Prognos vid tennisarmbåge

Vi behandlar tennisarmbåge och annan orsak till smärta i armbågen framgångsrikt, och normalt utförs behandlingarna med 5-7 dagars mellanrum under 2-5 veckor. Vi rekommenderar att aktiviteter som belastar armbåge undviks under första behandlingsveckan för att säkerställa effekten av behandlingen hos oss. Vi kombinerar behandlingen med rehabiliteringsövningar som du utför dagarna mellan behandlingstillfällena.

Har man drabbats av tennisarmbåge eller annan smärta från armbågen så finns det ett antal olika behandlingsmetoder att använda sig av. I samband med behandling så måste även orsaksmekanismen klarläggas för att säkerställa så att inte besvären återuppstår i framtiden. Oftast är man själv medveten om när besvären började och därmed underlättar det när orsaken ska utredas. Vi behandlar både symptom vid tennis- och golfarmbåge, samt därefter förebyggande för att inte besvären ska återkomma.

Vi på Napralogica använder oss av stötvågsbehandling i kombination med medicinsk laser  och naprapatiska behandlingsmetoder för att:

1) ta bort smärtan
2) stimulera kroppens egna läkningsprocesser
3) öka rörligheten i påverkade leder och göra så att skadan läks ut permanent.

Stötvågsbehandling som sådan är en beprövad och bevisat effektiv metod för att behandla en mängd kroniska skador i senor och andra mjukdelar. I kombination med naprapatiska behandlingsmetoder och medicinsk laser så svarar patienterna mycket väl på behandlingen. Stötvågsbehandling, även kallat extracorporeal shockwave therapy, är den kraftigaste icke-skärande behandlingsmetoden som finns att tillgå idag. Metoden har utvecklats konstant sedan 80-talet och är sedan mitten av 90-talet en välanvänd behandlingsmetod inom ortopedi och idrottsmedicin. Biverkningar vid stötvågsbehandling är mycket få, och de som uppstår är i regel ömhet i muskel (träningsvärksliknande känsla) och blåmärken om man  Stötvågsbehandling är den kraftigaste icke-invasiva behandlingsmetoden som finns att tillgå idag. Normalt sett uppstår inga biverkningar vid stötvågsbehandling, och det som kan uppstå är ömhet i muskulatur och ibland ett blåmärke om man har lätt att få blåmärken. Vissa patienter kan inte behandlas med stötvågsbehandling, kontraindikationer kan du läsa om här.

Andra behandlingsmetoder:

Kortisoninjektioner

Kortisoninjektioner under många år varit en omtyckt behandlingsmetod och ansetts vara effektiv. Forskning som har presenterats i den ansedda vetenskapliga tidskriften The Lancet konstaterar att långtidseffekten av kortisoninjektioner vid tennisarmbåge (lateral epikondyalgi) ofta gör att besvären blir värre än innan injektioner sett på lång sikt. Mer om detta kan du läsa i The Lancet (2010;376:1751-1767) och har visat diskuterats i en SBU-rapport som går att läsa här. Man har även konstaterat att andra behandlingsmetoder svarar sämre efter en kortisoninjektion än om patienten inte fått någon kortisoninjektion. Man bör därför utvärdera alla andra behandlingsmetoder innan man testar kortisoninjektioner.

Vila

Under vila så gör inte tennisarmbåge ont. Detta gör att många tror att vila är ett framgångsrikt sätt att behandla smärta i armbågen. Vila kan vara motiverad under den akuta fasen, smärtans första dagar, därefter påverkas senvävnad och vila kommer inte att ha någon långvarig effekt.

Rehabilitering

Lateral epikondyalgi, tennisarmbåge, är en överbelastningsskada. Skador som denna och exempelvis hälseneinflammation svarar bra på excentrisk träning. Rehabiliteringen tar förhållandevis lång tid, upp till 3 månader, och leder slutligen till läkning och smärtfri vävnad.

Mediciner

Skadan är i sitt akuta skede inflammatoriskt och kan då behandlas med antiinflammatoriska preparat. Rådgör med din läkare om du är osäker på vilka du kan äta utan att få några bieffekter. Efter det akuta skedet råder ingen inflammation som sådan, och läkemedel är verkningslösa annat än under tiden de tas – smärtan minskar, men det påverkar inte skadorna på senvävnaden.

Kirurgiska ingrepp

Kirurgi är det sista alternativet som man kan testa vid kronisk tennisarmbåge. Det finns olika metoder för det själva kirurgiska ingreppet, men prognosen på lång sikt är god och bortåt 85% blir bra.

Vi på Napralogica är specialister på idrottsskador och på att behandla akuta och kroniska smärttillstånd i muskler och senor. Andra exempel på skador som vi behandlar dagligen är hälsporre, löparknän och ryggbesvär. En del av vår filosofi är att alltid hitta orsaken till varför smärtan uppstår och korrigera denna, annars är risken stor att besvären återkommer efter behandling. Genom våra kliniker i Stockholm och Uppsala kan vi hjälpa en stor del av människorna i Mälardalen.

Har du fått plötsligt ont i vaden? Risken är stor att du har drabbats av en muskelbristning i vaden. Muskelbristning i vaden, eller som det också kallas för tennis-leg, är en vanlig skada bland idrottare, och framförallt inom löpning. Vanliga symptom är en kraftigt huggande smärta i den nedre delen av vadmuskeln insida där muskeln övergår till sena.  När man talar om en muskelbristning i vaden talar man oftast om en partiell ruptur, dvs en delvis bristning i vaden.

Hur uppkommer skadan?

Tennis-leg innebär en partiell bristning i den inre vadmuskeln, dvs att en del av muskelfibrerna i muskeln går av helt, medan de övriga fibrerna fortfarande är intakta. Tennis-leg sker alltid i övergången mellan den inre, mediala buken, av m Gastrocnemius, och senspegeln som övergår i hälsenan. Bristningen uppkommer i övergången från långsamt arbete till hastigt, tex vid sprintlöpning eller att man spelar badminton, squash eller tennis. Ofta i samband med att muskeln är trött, dvs i slutet av träningspass.

Symptom vid muskelbristning i vaden

Plötslig smärta i den nedre delen av vadens inre muskel, och det brukar göra väldigt ont att gå som vanligt eller att springa. Inom några minuter kan man se en svullnad, och eventuellt en blodutgjutning efter en dag eller två, men normalt sett inte. Efter ett par dagar är man fortsatt stel, och man kan uppleva instabilitet i fotleden på grund av försämrad funktion i vadmuskeln. Om du inte alls kan komma upp på tå på grund av svaghet, och du inte känner smärta, kan du ha drabbats av en total hälseneruptur. Vid total hälseneruptur brukar man även höra en kraftig smäll, i princip som ett pistolskott. En total hälseneruptur går alltså inte att missa. Även en partiell ruptur av hälsenan kan efterlikna symptomen vid muskelbristning i vaden, och just därför bör skadan undersökas av någon medicinskt utbildad personal med idrottsmedicinsk kompetens. Om du är medelålders och istället får en mindre bristning under långdistanslöpning så är sannolikheten att du istället drabbats av gubbvad.

Hur kan vi på Napralogica hjälpa dig tillbaka från en muskelbristning?

Vi kan idrottsskador och hur man ska komma tillbaka till sin idrott så snart som möjligt. Alla idrottsskador har en orsak till varför de uppstår och vi anser att om man inte hittar orsaken så är risken stor att bristningen återuppstår igen när man väl börjat träna igen . Tillsammans med dig kommer vi fram till orsaken och skapar därefter ett särskilt program anpassad för just dina besvär och din orsaksmekanism där rehabiliteringsprocessen delas upp i olika steg som du måste klara för att komma vidare till nästa steg. En akut idrottsskada måste rehabiliteras grundligt för att inte orsaka framtida besvär!

Generell behandling vid muskelbristning i vaden

Först och främst är det mycket viktigt att minska blödningen, och detta ska ske med tryckförhand inom 1-2 minuter. Tryckförband ska läggas över det skadade området, och högläge på benet. Efter några minuter kan förbandet läggas om ifall trycket varit för hårt och det känns som att foten domnar bort eller somnar. Generellt bör man inte röra på sig de närmaste timmarna efter en muskelbristning utan istället vara så orörlig som möjligt för att minska på blödningen . Inom det första dygnet kan man påbörja viss rörelseträning, genom att t.ex. sitta på en stol och böja och sträcka i fotleden utan något annat motstånd än vikten av ens fot. Man ska undvika att belasta och stå på tå. Använd kryckor om du måste ta dig någonstans till fots. Dessa får du oftast låna på din vårdcentral.

Efter 24 timmar kan man oftast börja motionera väldigt lugnt, och i detta fall sätta sig på en cykel, utan clips, och börja trampa utan motstånd. Detta medför att cirkulationen i den skadade muskeln ökar, och nytt färskt syrerikt blod kommer till det skadade området, vilket medför en snabbare läkning. Den ökade cirkulationen medför även att blodet från blödningen transporteras bort snabbare från det påverkade området, och därmed att smärta och svullnad minskar.

I detta läge ska du besöka oss, det vill säga så snart som möjligt. Detta för att du ska få ett personligt anpassat rehabiliteringsprogram och titta på orsaken till varför du drabbades av en muskelbristning, I annat fall riskerar du att få ett återfall om du inte kommer fram till orsaken, och behandlar den istället för symptomen. Om du inte sköter om din skada så kommer den att göra sig påmind senare i livet, och ofta som en värre bristning i samma område.

Vid en muskelbristning blir det alltid någon form av ärrvävnad, men besvären av detta kan man minska genom att träna upp muskeln så att den i princip har 110% av styrkan jämfört med innan skadan, samt att orsaken till varför du fick muskelbristningen hittas. Normalt sett kan du börja löpträna med mycket lätt jogg inom 1-2 veckor, och för fullt efter 4-6 veckor, baserat på hur du sköter din rehabilitering och vem du får ditt rehabiliteringsprogram av.

Få saker är så omtalade som Gubbvad bland medelålders löpare, och i den svenska medicinska litteraturen finns denna skada inte omnämnd, men i olika löparforum och löparbloggar skrivs det friskt om denna skada. Om man inte uppnår konsensus om vad denna skada innebär och hur den rehabiliteras så skapas lätt felaktiga myter, vilket medför att både diagnos och rehabilitering kan bli helt felaktig. När vi har granskat den utländska litteraturen kan vi konstatera att ”chronic muscle tear” har använts för att beskriva liknande besvär i vaden, men det är långt ifrån klart att detta är samma sak. Något som dock alla är överens om är att vila ger mindre smärta, men ha i åtanke att om du inte rehabiliterar din idrottsskada så kommer skadan att göra sig påmind när du börjar anstränga kroppen igen.

Symptom vid gubbvad:

Gubbvad uppstår under en tid för de allra flesta, och till en början känns smärtan endast efter träning och förbises då som vanlig stelhet eller träningsvärk. Efter en tid av fortsatt träning kommer smärtan att kännas under träning, men till en början går det att träna med smärtan, och ju längre tiden går desto ondare gör det fram tills att det blir omöjligt att träna med smärtan. Vanligtvis är smärtan lokaliserad till den inre tjockare vadmuskeln Gastrocnemius, men ibland även i den övre delen av den djupa Soleus. Vid vila så försvinner alltid besvären, men återkommer igen vid belastning!

Vad är då Gubbvad?

Det kan till exempel vara Tennisleg, det kan vara en sträckning, en kramp, en muskelbristning i vaden, det kan vara överbelastning av den inre vadmuskulaturen pga tidigare skador och det kan vara kroniska mindre muskelbristningar i den nedre delen av vadmuskulaturen. Kraftiga stukningar kan på flera års sikt ge en ökad belastning av muskulaturen i underbenet tack vare att stabiliteten i fotleden har försämrats, och när muskeln, eller muskelfascian, inte längre klarar av belastningen så brister den. Elasticiteten i muskler och senor blir också sämre ju äldre vi blir. En eller flera muskelfibrer brister och som gör att det gör akut ont. Det kan även vara ett resultat av tidigare muskelskador som nu ger sig till känna när musklerna tappar elasticitet och ärrvävnader ger sig till känna. Just ärrvävnader är mycket oelastiska och gör att gubbvaden återkommer gång efter gång på samma ställe.

Eftersom det skiljer sig på individnivå finns det helt enkelt inte tillräckligt med information för att kunna ge en exakt och bra bild av vad skadan egentligen är.  En skada måste undersökas för att kunna diagnosticeras, därefter kan man skapa en behandlingsplan. En gubbvad syns varken på röntgen eller via MR-undersökning! Diagnos ställs av patientens historia och genomgång av idrottsbakgrund och tidigare skador.

Vad finns det för symptom på Gubbvad?

Väldigt många uppger en stickande huggande känsla i vaden som går över på en eller ett par dagar utan träning. Det är sällan någon som rapporterar att de är tvungen att gå med kryckor i en vecka, vilket skulle signalera en kraftigare bristning.

Ett stort samband är att de som frågar efter dessa symptom alla är medelålders. Muskelbristningar drabbar sällan väldigt unga på grund av  deras styrka och uthållighet i muskler.

Hur uppkommer gubbvad?

Ofta är man ute och springer relativt fort, och det hugger till i vaden. När man skjuter ifrån i löpsteget belastas den inre djupa vadmuskeln extra mycket. Om man är trött, eller helt enkelt svag, så löper man en ökad risk för att skadas.

Hur blir jag kvitt min Gubbvad?

En genomgång av inre och yttre faktorer är nödvändig. Otillräcklig biomekanik kan ge överbelastningsskador i muskulaturen. Har man tidigare skador i ligament eller andra stödjevävnader kan detta ge sekundära skador på sikt. Ofta ser man en svag excentrisk styrka i muskulaturen hos medelålders och äldre, vilket beror på en naturlig degeneration av muskler och vävnader. Detta i sin tur gör att musklerna inte klarar lika mycket som dom gjorde när man var yngre.

Något som ofta kan genomföras är ett stegrat program med excentriska tåhävningar tillsammans med rörlighetsövningar och balansövningar för fotleden. Detta sker genom negativa tåhävningar med både raka och böjda knäleder, 3×15 repetitioner, två gånger dagligen. Man kan efter några veckor öka belastningen med 10% av kroppsvikten, inte mer. Det finns inga belägg för att en ökad mängd tåhävningar har några som helst positiva effekter.

För att mjuka upp ärrvävnader och öka elasticiteten i muskelfascior användas stötvågsbehandling, Shockwave, för att åstadkomma detta.

Hjälper stretching mot Gubbvad? Stretching är i första hand symptomlindring, och i andra hand en övning för att öka rörligheten i fotleden. Stretching ger oftast ett par timmars smärtlindring, därefter kommer stelheten tillbaka. Likaså med värme och liniment. Bevisläget för passiv stretching är dåligt – det man har kunnat konstatera är att passiv stretching (den man utför mot en lyktstolpe och dylikt) endast ger en något minskad risk att få muskelbristningar i 1) baksida lår 2) framsida lår eller 3) sätesmuskulaturen.

Om det inte är Gubbvad, vad kan det vara då?

Vadsmärta och stelhet i vaden är en vanlig orsak till besök hos oss på Napralogica. Det vi hittar är ofta relaterat till träningsmängd, och kan vara triggerpunkter i muskulaturen, men det kan även vara en sk blodpropp. Blodproppar kan uppstå efter exempelvis alldeles för hårdhänt idrottsmassage. Blodproppar är potentiellt livsfarliga, och just på grund av detta är det ofta nödvändigt att söka upp en idrottsmedicinskt kompetent specialist med erfarenhet av muskelbristningar som kan se skillnad mellan gubbvad, muskelbristning i vaden, och en blodpropp.

Idag så publicerades en ny vetenskaplig studie som påvisar de stora hälsoekonomiska fördelarna med att integrera naprapati på ortopedmottagningar i Sverige. Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften The Clinical Journal of Pain (du kan läsa studien här) och visar på bättre behandlingseffekter och 1/3 av  kostnaderna när naprapater behandlar patienter som står i kö för att träffa en ortoped jämfört med traditionell “second line” vård, vilket inkluderar sjukgymnastik, radiologi och olika injektioner.

Studien är genomförd av bland annat leg naprapat Stina Lilje, doktorand vid Blekinge Tekniska Högskola. Ett sammandrag av studien kan även läsas på Pubmed.

Jonas

är legitimerad Naprapat. Han har lång erfarenhet från olika idrotter, bl.a. friidrott med en SM-medalj som främsta merit. Som 19-åring gjorde han tiden 49.40s på 400m. Genom sin långa erfarenhet inom löpning, via orientering och friidrott, har han skaffat sig bred kunskap om idrottsskador, dess rehabilitering, och kanske viktigast av allt – hur de undviks.

• är certifierad hos Storz Medical stötvågsbehandling inom Advanced Application Training
• är vidareutbildad inom bålstabilitetsträning
• har genomgått Steg 2-utbildning inom Svensk Förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin
• fotspecialist och får ofta remisser från läkare
• utbildar andra manuella terapeuter inom medicinsk laser

Tidigare samarbetspartners:
Tdigare har Jonas arbetat som: fysioterapeut åt Balrog Botkyrka/Södertälje IK:s herrlag i innebandyns elitserie (2006), hockeylaget Skå IK i hockeyns Div 1 (2008), naprapat åt FK Studenterna och Skarpnäcks Pro Boxing. Nu är han personlig naprapat åt  Pontus Lindberg, en av Sveriges främsta triathleter.

Katarina

är diplomerad friskvårdsmassör från Axelsons med ett genuint intresse för hur man med rätt kost kan påverka hälsa och välbefinnande samt nå bättre träningsresultat. Hon har alltid sysselsatt sig med olika typer av träning; orientering, längdsskidor och styrketräning för att nämna några. Löpning har hela tiden funnits med som ett självklart inslag i träningen och hon har även tränat med FK Studenterna. Katarina har arbetat som ekonomichef och controller de senaste 17 åren, just nu inom läkemedelsindustrin. Hennes intresse för Österländsk livsfilosofi och medicin har bland annat tagit henne till Indien och USA för att praktisera yoga och ayurvedisk massage där.

Katarina erbjuder klassisk massage samt djupgående idrottsmassage. Idrottsmassage och muskeltöjning bidrar till en snabbare återhämtning och rehabilitering vid skador. Massage hjälper även till att förebygga skador vid en hög träningsnivå.

Daniel

är examinerad naprapat. Daniel är tränare inom Cross-fit och tävlar även inom denna sport. Daniel är certifierad hos Storz Medical stötvågsbehandling inom Advanced Application Training.

David

är legitimerad naprapat. Under 9 år har David arbetat som Naprapat och drivit egen klinik i Helsingborg. Han har stor erfarenhet av att behandla både idrottsskador samt vardagliga besvär som nackspärr, ryggskott och axelbesvär. David har arbetat med många olika idrottsklubbar och sporter under sina år som Naprapat. Bland annat med Rögle BK (ishockey), Stattena IF (damfotboll), Eskillsminne IF (fotboll div 2 både herr och dam). Även några av våra svenska ishockeyspelare som är etablerade i NHL.

Hans egen idrottsbakgrund är inom fotboll, tennis och golf och idag tränar han och tävlar i CrossFit.

David är vidareutbildad vid Titleist Performance Institute i San Diego, och kan därmed erbjuda en rörelseanalys som är specifik för golfspelare.

Han har även vidareutbildat sig inom ART Active Release Technique, som är en effektiv mjukdelsbehandling av muskler, ligament, nerver och leder. Han är Fullbody Certified, vilket är den främsta m

Den senaste vidareutbildningen Neurokinetic Therapy har gett David ett väldigt bra verktyg för att verkligen kunna veta var dina besvär kommer från. NKT är en av de senaste behandlingsmetoderna inom manuell terapi som han är ensam om i Sverige och i Europa.

Davids styrka som naprapat är hans skicklighet att hitta dina svagheter, det är inte alltid felet sitter precis där du har ont.

Faktureringsadress

Tack vare flera av de idrottare vi har haft nöjet att göra smärtfria har vi skapat ett antal videofilmer.

Magdalena Kowalczyk, Världsmästare i Thaiboxning 2007, Gladiator i TV4s produktion med samma namn.

Många idrottare väljer Napralogica för att bli smärtfria. En del har valt att inför kameran berätta om sina erfarenheter av att besöka oss.

Patrick Monga, bodybuilder och Gladiator i TV4s produktion med samma namn.

Från toppen av Mt Kilimanjaro berättar Fredrik Sträng om sina erfarenheter av att bli behandlad på Napralogica.

Fredrik Sträng, nordens främsta äventyrare, Mt Everest, K2 och många andra berg har han klättrat på

Pontus Lindberg, SM-guld 2011 på Ironmandistans, näst bästa tid på Ironmandistans genom tiderna år 2013

Allmänt om symfysit

Symfysit är en inflammation i blygdbenssymfysen och omgivande muskelfästen. Den beskrevs först hos patienter som genomgick kirurgi i bäckenet och är fortfarande en välkänd komplikation vid kirurgiska ingrepp kring bäckenet. Symfysit kan även förekomma som en inflammatorisk process hos idrottare. Ofta hittar man också benmärgsödem hos idrottare.

Tecken och symptom

Symptom på symfysit kan vara nästan vilka smärtor som helst runt ljumsken eller nedre delen av magen. Vanliga smärtor inkluderar följande:

Kroppsliga symptom för symfysit kan variera kraftigt. Dessa kan inkludera följande:

Behandling

Vi behandlar symfysit och benmärgsödem med moderna icke-invasiva behandlingsmetoder utan smärta för patienten. Vila och tid är också vanliga läkande mekanismer. Leg Naprapater /leg  kiropraktorer / leg fysioterapeuter kan vara användbara under det tidiga skedet och har följande mål:

Rehab kan inkludera följande:

När patienten är fri från smärta kan uppbyggande behandling påbörjas. Ytterligare åtgärder kan omfatta följande:

Farmakologisk behandling av läkare kan omfatta följande:

Kirurgi motiveras sällan för symfysit och reserveras i allmänhet för misslyckad konservativ behandling

Bakgrund

Symfysit är en inflammation i blygdbenssymfysen och omgivande muskelfästen. Den beskrevs först hos patienter som hade genomgått kirurgi i bäckenet och är fortfarande en välkänd komplikation vid invasiva procedurer kring bäckenet. Den hittas också ofta hos idrottare som en inflammatorisk process.

Även om den exakta orsaksmekanismen till symfysit är okänd orsakas den troligen av repetitivt mikrotrauma eller av kraftiga skjuvkrafter till blygdbenssymfysen. SI-ledens rörelse har en mycket stor inverkan på blygdbenssymfysens rörelse. Batt et al. antog att symfysit är ett resultat av en muskelskada på höftens adduktorer eller bukmuskulaturen, vilket orsakar muskelkramper som i sin tur producerar ökade skjuvkrafter över blygdbenssymfysen.

Ett flertal sportrelaterade förekomster av detta tillstånd har rapporterats. I exempelvis en studie av 502 stycken Australian Football League (AFL)-spelare, varav 161 hade åsamkats en höft- eller ljumskskada under sin karriär i ligan, fann Gabbe et al. att de som hade haft en sådan ljumskskada under sin tid som elitspelare i juniorfotboll hade en nästan fyra gånger större risk att missa matcher på grund av symfysit än andra spelare (samt en 9,59 gånger större risk att missa matcher på grund av en broskskada i höften eller en labrumskada).

Anatomi i bäckenet

Bäckenbenets anatomi är ganska komplex (se bild nedan). Bäckenet är i grund och botten en ring, och varje förändring i anatomin eller i de krafter som läggs på ett av ringens områden kan resultera i ökad stress och smärta vid ett annat område. Detta enkla faktum gör det lättare att förstå varför en skillnad i benlängd eller en dysfunktion i SI-lederna kraftigt kan förändra skjuvkrafterna över blygdbenssymfysen. Bäckenet framifrån:

Dessutom är det viktigt att förstå funktionerna hos de muskler som fäster på blygdbenets nedre gren. De höftadduktorer (dvs. gracilis, adductor longus, adductor brevis och adductor magnus) har sitt ursprung i blygdbenets nedre gren. Magmusklerna pectineus och rectus fäster tillsammans med inguinal ligament superiort om blygdbenet. Musklerna i peroneala valvet fäster posteriort.

Patofysiologi

Symfysit tros bero på inflammation i pubis symfys och kännetecknas av skleros och beniga förändringar i pubis symfys

Symfysit verkar vara vanligare i sporter som involverar långlöpning, sparkar eller snabba rörelser i sidled. Sporter där deltagarna utvecklar symfysit är oftare följande:

Fotboll innehåller en hel del löpning och snabb förändring av riktning.Dessa rörelser kan leda till sträckningar av adduktormusklerna, som ändrar de krafter som riktas mot bäckenet under återhämtningen. Sparkar är en annan sporrande rörelse i fotboll. Ofta har idrottaren inte bra balans när han eller hon placerar foten för att sparka, och denna obalans lägger stor belastning på de muskler som stabiliserar spelaren för sparken. Denna sträckning förvandlas till onormala krafter över blygdbenssymfysen.

Kortdistanslöpning kan inte bara leda till upprepat mikrotrauma i bäckenet, utan även till muskelsträckningar, som är en vanlig konsekvens av den snabba accelerationen som är naturlig inom kortdistanslöpning. Detta tillstånd kan, tillsammans med flera repetitioner, leda till kumulativ stress på blygdbenssymfysen.

Vid långdistanslöpning är det framförallt dysfunktioner i SI-leder och olika muskelkedjor som orsakar symfysit. Vid överbelastning börjar smärtan efter löpning, och ju mer man belastar så kommer smärtan att komma tidigare och tidigare för att till slut omöjliggöra löpning.

Ishockey har flera riskfaktorer, däribland rörelsen som sker i och med skridskoåkning och kontakten med andra spelare och rinken. Ishockeyspelare kan tilldra sig mindre sträckningar i höftens adduktorer, men det fortsatta spelet och de resulterande förändringarna i flexibiliteten leder till onormala krafter över blygdbenssymfysen. Detta tillstånd kan ofta förvärras av de snabba riktningsförändringarna som krävs i ishockey.

Även inom amerikansk fotboll finns det flera faktorer som gör att sporten har en hög skadefrekvens.Den första är mängden sprintande som utförs. Den andra är de frekventa, våldsamma kollisionerna som ofta leder till mindre skador, vilka många idrottare spelar igenom. Vissa positioner (t.ex. defensive linebacker) kräver också till stor del att man rör sig baklänges, med en snabb abduktion av ena höften så att försvararen kan vända och springa med receivern. Denna rörelse kan leda till sträckningar i hamstring eller adduktorerna, vilket ändrar muskelbalansen och krafterna som läggs tvärs över blygdbenssymfysen.

Orsak

Orsakerna till symfysit är multifaktoriella. Tillståndet orsakas oftast av en onormal skjuvkraft över blygdbenssymfysen, vilket som påpekats ovan i sig kan vara orsakad av muskelobalans, dålig flexibilitet och dysfunktion i SI-lederna. Dessa avvikelser i bäckenets biomekanik – tillsammans med flera upprepningar av förvärrande rörelser – orsakar mikrotrauma i blygdbenssymfysen, vilket resulterar i inflammation och muskelkramper.

Tillstånd som förknippas med symfysit inkluderar följande:

Epidemiologi

Statistik

Internationella data är begränsade, men det finns till viss del anledning att tro att symfysit är vanligare i Europa, på grund av populariteten av sparksporter som fotboll och löpning. En studie av Westlin rapporterade att 80 % av de idrottare som kom till idrottsskadesektionen på MAS i Malmö led av detta tillstånd.

Ålders- och könsrelaterad demografi

Trots att symfysit kan drabba alla åldersgrupper påträffas det sällan hos barn. Sjukdomen förekommer framför allt hos män i åldern 30-50 år. Kvinnor drabbas oftast när de är runt 35 år.

Forskning antyder att symfysit är vanligare hos män, men allt eftersom kvinnor börjar leva mer aktiva liv och bli mer delaktiga i sporter som fotboll, triathlon eller långlöpning kan de relativa könsrelaterade incidenterna förändras.

Prognos

Med definitiv diagnos och behandling är prognosen för symfysit och benmärgsödem väldigt bra. Efter 3-4 behandlingar hos oss inom en månad brukar smärtan vara mycket låg. Vi har MRT-bilder som vi kan visa vad som har hänt efter våra tidigare behandlingar.

Den genomsnittliga vanliga längden för full återhämtning är 9,5 månader hos män och 7,0 månader för kvinnor. Vissa rapporter tyder på att återhämtningen kan ta upp till 32 månader. Upprepning är vanligare hos män om man inte hittar orsaken och gör rehaben. Aggressivare behandling behövs ofta när en idrottare vägrar ändra sina aktiviteter eller vägrar vila.

Bakgrund till piriformis syndrom och falsk ischias

Ländryggssmärta (LRS), är allmänt förekommande. Uppskattningsvis har 60-70 % av personer i åldern 18-55 år någon form av ryggsmärta under sin livstid. LRS involverar oftast ett av följande: tryck på ischiasnerven, buktande nucleus pulposis (kärnan i disken mellan ryggkotorna), direkt trauma mot ryggen, muskelkramp på grund av överbelastning eller Piriformis syndrom.

Piriformis syndrom karaktäriseras av smärta och instabilitet. Platsen för smärtan är ofta oprecis, men uppstår ofta i höften, svanskotan, bakdelen(skinkan), skrevet eller den nedre delen av benet. Historik och fysiska fynd är ofta viktiga för att kunna skilja mellan de vanligare typerna av LRS och piriformis syndrom. Litteraturen och den allmänna kunskapen kring piriformis syndrom är ofta begränsad, jämfört med den som finns om ischias eller diskbråck. Det finns dock en samstämmighet kring de vanligaste fynden i samband med piriformis.

Yeoman beskrev piriformis syndrom först 1928 som periartrit i SI-leden. Historiken kring detta tillstånd härstammar från en av många orsaker till ländryggs- och bensmärtor. Det har framgått att många patienter som genomgick en misslyckad operation i den lumbosakrala regionen egentligen haft piriformis syndrom. SI-ledsdysfunktion kan ge liknande utstråling i sätet, men inte nedanför skinkan.

Funktionell anatomi

Piriformismuskelns funktion är att utåtrotera och att i sidled höja låret. Plexus Sacralis, den sakrala nervflätan, är nära förknippad med den främre kanten på piriformismuskeln. Plexus Sacralis består av de främre nerverna i de första 3 sakrala nerverna och den lumbosakrala nerven som förbinds till Plexus Lumbalis och Plexus Sacralis. Ischiasnerven passerar undertill piriformismuskeln.

Ischiasnerven går ut ur höften via 4 olika vägar:

(1) Nerven passerar ovan piriformis genom den större bäckenöppningen.

(2) Den perinala delen av ischiasnerven går genom piriformismuskeln; Den tibiala delen passerar ovan piriformismuskeln.

(3) Den perinala grenen av ischiasnerven löper kring och bakom piriformismuskeln, medan den tibiala grenen passerar framför muskeln.

(4) Den odelade delen ischiasnerven penetrerar piriformismuskeln.

En dysfunktionell piriformismuskel kan orsaka värk i ischiasnervens olika distributionsområden såsom i det gluteala området, bakom låret och sidan av foten.

Sportspecifik biomekanik

Löpstegets mekanik kan vara till hjälp för att kunna förstå uppkomsten av piriformissyndromet / falsk ischias. När en person tar ett steg framåt, och då benen rör sig från en utåtrotation till inåtrotation så leder det till att piriformismuskeln töjs. Denna muskeltöjning följs av en reflexmässig sammandragning. En ytterligare sammandragning i den först uttänjda piriformismuskeln uppstår när motsatt fot rör sig framåt. Detta rörelsemönster leder till hypertrofi och den dubbla sammandragningen förvärras av uttänjningen av piriformismuskeln i ett förkortat ben.

Än vanligare är det att piriformissyndrom är sekundärt efter en inflammation som är till följd av trauma i sätet eller kramper. Effekten av inflammationsprocessen i ischiasnerven är kemisk istället för mekanisk. Flera teorier föreslår att följande nyckelfaktorer bidrar till hyperfunktion eller kramp i muskeln som leder till interstitiell myofibrositis: extravasering; utsläpp av serotonin från trombocyter; samt utsläpp av prostalgandin, serotonin, bradykinin och histaminer.

Brister i löpningen som man ofta hittar hos de med piriformissyndrom

• Individen löptränar mycket på snedställda ytor, exempelvis inomhusbanor eller kraftig lutande gångvägar

• Springer ofta på en långsida (överkant) vilket ger en ökad pronation och ger adduktorer mer i spänning under slutet av steget

• Utåtrotatorer och abduktiorer arbetar hårdare för att uppnå stabilitet i mitten av stödfasen.

• Långa löpsteg – att springa nedför backar, för ofta och för snabbt.

Trots att det råder brist om kunskap kring piriformissyndrom gällande etiologin och patofysiologin, menar många att syndromet är kopplat till ischiasnerven. Benson och Schuter tillskrev exempelvis syndromet till ett hastigt trauma i sätet vilket skulle ha lett till blödningar i glutealerna och efterföljande ärrbildning mellan ischiasnerven och de kortare rotatorerna.  Infångning av ischiasnerven vid den större bäckenöppningen (där den lämnar bäckenet och korsar den stora ischiasknuten) är mindre förekommande. Denna infångning kan också uppstå på grund av en förstorad (hypertrofisk) piriformis, en inflammerad piriformismuskel, tumörer, cystor och och pseudo-artärbrock.

Just triatleter drabbas förhållandevis ofta av detta. Dels av långvarigt sittande på cykeln, samt långdistanslöpningen. Problemet kommer från glutealmuskler som är inaktiva (mycket vanligt hos löpare och triatleter) och då tar piriformmuskeln över funktionen, vilket gör att muskeln ökar sin storlek och blir spänd. Då muskeln är mycket nära ischiasnerven så kommer den i kläm.

Symptom

Patienter med piriformissyndrom / falsk ischias har följande symptom:

• Kronisk smärta i skinkorna (bakdelen)
  • Denna smärta kan kanaliseras till lägre delarna av benet och förvärras genom promenad och benböj.
  • Denna smärta liknar LRS.
• Smärta när man går upp ur sängen.
• Smärta som förvärras av höft sammandragningar och intern rotation.
• Intolerans med att sitta.

Orsaker

• Trauma i skinkan/ bakdelen eller till den gluteala regionen är de vanligaste orsakerna till piriformissyndrom.
• Skidåkare, truckförare, tennisspelare och långdistanscyklister har högre risk av att drabbas.
• Vid Mortons neurom kan det framträdande huvudet i andra metatarsalen orsaka instabilitet i foten och en reaktiv sammandragning av den externa rotatorn i höften under gång.
• Spinal stenos kan leda till känslighet i bilateral piriformis.
• Anatomiska variationer av uppdelningen av ischiasnerven, ovan, under och genom mitten av piriformis kan vara bidragande orsaker.
• Det kan även ses hos individer med skolios.

Differentialdiagnoser

• Hamstringskada
• SI-ledsdysfunktion

 Schlatter – ont i knät bland barn

Sjukdomen är väldig vanlig hos både pojkar och flickor i 8-15 års ålder. Smärtan hittar man som lokal smärta vid tuberositas tibiae, precis under knät vid knäskålsenans infästning, och trycker man på området så känns smärtan, precis som om man hoppar eller springer eller går ner på knä.

Symptom

Vid Schlatters är det vanligt att infästningen för knäskålssenan svullnar upp och gör ont – se bilden till vänster. Smärtan kommer vid belastning – löpning, aktiviteter som inbegriper hopp av olika de slag samt gå i trappor. Är man vuxen och upplever dessa symptom är det snarare PFSS eller hopparknä som är diagnoserna – dessa kan du läsa mer om längst ner.

Behandling

Vi går igenom barnets muskler och leder för att hitta utlösande faktorer, och korrigerar, mjukar upp och eventuellt stretchar de muskler som är stela. Vi kan också använda oss av stötvågsbehandling (1) och medicinsk laser. Därefter går vi igenom ett rehabiliteringsprogram som inbegriper för barnet lämpliga övningar och som möjliggör fortsatt idrottande. Schlatter går i de allra flesta fall över när barnet slutar växa.

Orsaker

Smärtan uppkommer på grund av att patellarsenans infästning på underbenet vid Tuberositas Tibia blir inflammerad och gör ont både vid belastning och tryck direkt mot. Hos barn är benet svagare och mjukare än hos en vuxen individ, vilket leder till att benet luckras upp och irriteras när patellarsenan arbetar hårt.

Bakgrund

År 1903 beskrev Robert Osgood (1873-1956), en amerikansk ortoped, och Carl Schlatter (1864-1934), en schweizisk kirurg, samtidigt den sjukdom som nu bär deras namn. Osgood-Schlatters sjukdom eller som det vanligare kallas för – Mb Schlatter. Schlatter är en mycket vanlig orsak till smärta i knät hos aktiva ungdomar.

Schlatter är en sträckning till följd av repetitiva lårmuskelkontraktioner genom knäskålssenan, vid dess fäste på den ännu växande skenbensknölen, Tuberositas tibia. Detta förekommer hos förpubertala barn under den tid då Tuberositas Tibia är mottaglig för påfrestningar. Schlatter bör skiljas från överanvändning av knäskålssenan vid dess fäste på knäskålens nedre del, som kallas Sinding-Larsen-Johanssons syndrom (ungdomsmotsvarigheten till hopparknä). (Se bilderna nedan.)

Röntgen av en patient med moget skelett. Notera att Tuberositas Tibia är förstorad och att det finns ett litet ben . En bursa låg över detta.

Schlatter är en mycket vanlig orsak till knäsmärta hos barn mellan 10-15 år. Detta tillstånd kan göra att barnet måste avstå från idrott ett tag, men det orsakar sällan permanent nedsättning eller funktionshinder. (Se Etiologi och Prognos.)

Uppkomsten av Schlatter sker oftast gradvis och börjar vanligen med att patienter efter repetitiva aktiviteter klagar över smärta i Tuberositas Tibia (infästningen för knäskålssenan) och/eller området runt knäskålssenan. Generellt förvärrar spring- eller hoppaktiviteter patientens symptom, eftersom de lägger stor belastning på knäskålssenan fäste på Tuberositas Tibia. Plötslig smärta utan tidigare symptom runt Tuberositas Tibia bör uppmärksamma terapeuten på att utvärdera en eventuell avulsionsfraktur i Tuberositas Tibia istället för Schlatter. (Se Historik.) Schlatter är ett självbegränsande tillstånd. I en studie av Krause et al. hade 90 % av patienterna som behandlades med konservativ vård befriats från alla sina symptom ungefär ett år efter att de först fick dem. Efter att skelettet har vuxit klart kan patienter fortsätta att ha problem med knät eller vara ömma över ett icke-kondenserat litet ben i Tuberositas Tibia eller över en bursa, slemsäck, vilket kan kräva resektion. Minimal förening verkar finnas mellan resterande främre knäsmärta efter Schlatter och stabilitet i knäskålen, som noterades i Krause-studien. Man har inte kunnat se att tillväxtzonerna påverkats av Schlatter.

Utveckling av Schlatter

Hos flickor yngre än 11 år och pojkar yngre än 13 år består Tuberositas Tibia av broskvävnad. Det sekundära benbildningscentret, eller apofysen, i Tuberositas Tibia utvecklas hos flickor när de är mellan 8-12 år och hos pojkar mellan 9-13 år (under detta skede av skelettutvecklingen kan Schlatters uppstå). (Se Etiologi.)

I slutet av de följande två stadierna av skelettutvecklingen (t.ex. epifys och de beniga stadierna) brukar tillväxtplattorna i det proximala skenbenet smälta samman hos män och kvinnor (oftast när de är mellan 14-18 år), och Schlatter avtar därmed vanligtvis.

Den mest allmänt accepterade teorin om utvecklingen av Schlatter är att upprepad belastning på den främre delen av benbildningscentret (som fortfarande håller på att utvecklas) leder till flera subakuta frakturer eller tendinopatier, vilket resulterar i en godartad, självbegränsande skada som yttrar sig som smärta, svullnad och ömhet.

De vanligaste långsiktiga konsekvenserna av Schlatter är smärta när man går ner på knä som vuxen och lägger belastning på benutskottet på det nedre delen av knät. Mindre vanliga komplikationer är att ett smärtsam litet ben finns kvar och kräver kirurgisk bortskärning, samt en förskjuten avulsion av en skenbensknöl.

Djupare orsakssamband

Orsaken till Osgood- Schlatters sjukdom (Schlatter) är fortfarande inte helt klarlagd, men teorier tyder på att tillståndet är ett resultat av upprepade kontraktioner av knäextensormekanismen, som orsakar partiella avulsioner eller mikroavulsioner i Tuberositas Tibia. Schlatter sker oftast hos barn och ungdomar som deltar i sporter där man springer och hoppar.

Under löpning, gymnastik och andra sporter som kräver upprepade quadricepskontraktioner inträffar en stressfraktur eller mikroavulsion. Den proximala delen av knäskålssenans fäste separeras, vilket resulterar i att Tuberositas Tibia förhöjs. Under denna stressfrakturs reparativa fas läggs nytt ben i avulsionsutrymmet, vilket kan leda till en avvikande och framträdande skenbensknöl. När en person med en skadad skenbensknöl fortsätter att idrotta utvecklas fler och fler mikroavulsioner, och den reparativa processen kan leda till en väldigt framträdande knöl, med långsiktiga synliga och funktionella konsekvenser. Ett separerat fragment kan utvecklas på knäskålssenans fäste och kan leda till kronisk smärta.

I en magnetisk resonanstomografi (MRT)-studie av 20 patienter med Schlatter noterades att knäskålssenan fäster mer proximalt och i ett bredare område till skenbenet hos patienter med Schlatter. Ungefär hälften av alla patienter med Schlatter har en historia av ett utlösande trauma.

Histologiska studier stödjer en traumatisk etiologi.

Riskfaktorer

Prognos

Prognosen för Osgood-Schlatters sjukdom (Schlatter) är mycket bra. Schlatter har vanligtvis försvunnit när patienten fyller 18 år, när Tuberositas Tibias apofys omvandlas till ben. Hos cirka 10 % av patienterna fortsätter dock symptomen med oförminskad styrka i vuxen ålder, trots alla konservativa åtgärder. Detta kan bero på den resterande utvidgningen av tuberositas eller på att ett litet ben bildas i patellarsenan.

Sannolikheten för långtidseffekter ökar i svåra fall, i de fall då behandling inte söks eller i de fall där patienten inte följer  rekommendationer tillräckligt. I vissa fall kan dock besvär kvarstå i 2-3 år, tills skenbenets tillväxtplatta stängs.

Differentialdiagnoser:

PFSS – Patellofemoralt Stress Syndrom, vanligaste smärttillståndet i knäleden

Hopparknä –

Löparknä

Referenser: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17224661

(2) http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23748799

(1) Shockwave och Schlatter – http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23047459

Vi får ofta frågan vad som är skillnad mellan sjukgymnast, naprapat och kiropraktor. Alla dessa yrkesgrupper är utbildade för att hantera olika typer av smärtproblematik, och inom de olika yrkesgrupperna är skillnaderna större än den är mellan yrkesgrupperna som sådana. Vi naprapater har en bred utbildning och kan hantera de flesta typer av smärtproblematik som uppstår ur muskler och leder. Vid ett besök hos oss kan du vara säker på att vi lyssnar på DINA problem och gör allt för att du ska bli smärtfri.

Vårt motto är för oss en självklarhet. Du ska inte behöva gå många gånger för att bli smärtfri, utan vi gör vårt yttersta för att du ska kunna bli smärtfri efter några få besök hos oss. Vi använder oss av moderna, totalt riskfria och smärtfria behandlingsmetoder där vi är unika i Sverige, och kanske i Norden, med de kunskaper vi besitter. Vi utbildar oss konstant för att hela tiden ligga i framkant och för att kunna göra så många som möjliga smärtfria och därmed en ökad livskvalité.

Därför är den senaste forskningsrapporten om naprapati och manuell medicin inte en direkt nyhet för oss – läs den här. En studie utförd i Blekinge konstaterar att manuell terapi är bättre ett konventionell besök hos en ortopedkirurg vid olika typer av vanliga muskuloskeletala besvär i framför allt axel/arm och knä/fot.

Vi söker fler medarbetare som vill arbeta hos oss. Är du naprapat, kiropraktor eller sjukgymnast? Då har vi plats för dig!

Bakgrund

Tack vare att fler och fler har börjat löpträna de senaste åren så har också antalet diagnostiserade stressfrakturer i foten ökat frekvent. Första gången stressfrakturer beskrivs i skriven text är 200 f.Kr av Aristoteles, men det kom att dröja ända till 1855 förrän stressfrakturer omnämns i medicinsk litteratur. Det var då den preussiska militärläkaren Breithaupt beskrev vad vi idag kallar för marschfraktur eller stressfraktur på metatarsalbenen – mellanfotsbenen.

En stressfraktur i metatarsalbenen drabbar inte bara elitidrottare eller yrkesmilitärer. Denna typ av skada drabbar även ”helglöpare”, balettdansare, gymnaster, patienter med reumatoid artrit (RA), patienter med metabolisk bensjukdom eller personer med neuropatiska sjukdomar. Stressfrakturer i mellanfoten ses också allt oftare hos patienter som sysslar med ”aerobics” och liknande träningspass.

Symptom

Vid stressfraktur har du inte ont i vila, utan du har ont när du går eller belastar foten. Vid löpning blir smärtan värre för varje steg du tar. Trycker man på platsen för stressfrakturen gör det vanligtvis ont, men det gör ont om man trycker tillräckligt hårt även på frisk vävnad! Vi kan med stor säkerhet diagnosticera stressfrakturer.

Behandling

Det finns alltid en orsak till att en skada uppstår och om skadan endast har uppstått i ena foten så måste orsaken till detta utredas för att inte fler skador ska uppstå, i samma område eller annorstädes. Tillsammans med patienten utreder vi och undersöker varför, och när orsaken är utredd så behandlar vi enligt vad vi har hittat, allt för att du ska bli smärtfri så snart som möjligt. Våra behandlingsmetoder tillhör de modernaste och säkraste som finns att tillgå för behandling av överbelastningsskador såsom stressfrakturer.

Hur vanligt är det med stressfraktur i foten?

Det är svårt att veta exakt hur vanligt det är med stressfrakturer bland den allmänna befolkningen, eftersom nästan all litteratur som går att få tag på inom området utgår ifrån militär personal eller elitidrottare. Enligt beräkningar utgör stressfrakturer upp till 16 % av alla idrottsskador, där löpning är orsaken till det stora flertalet av stressfrakturerna. De flesta stressfrakturer (95 %) involverar underbenen, speciellt mellanfotsbenen.

Fotens anatomi

Det andra och tredje mellanfotsbenet har ett relativt stabilt läge i foten. Det första, den fjärde och det femte mellanfotsbenet är mer rörliga. Vid förflyttning läggs den största vikten på det andra och tredje mellanfotsbenet vilket gör att risken för stressfraktur på dessa ben ökar.

Det femte mellanfotsbenet, placerat ca 1,5 cm från spetsen av basen på metatarsalbenen, belastat extra mycket hos de individer som supinerar, dvs går eller springer på utsidan av foten. Har du sedan tidigare en instabil fotled efter flera stukningar och kraftig pronation tillhör du troligtvis denna riskgrupp. Det femte mellanfotsbenet har också mindre blodtillförsel vilket minskar förmågan att läka.

Undersökning om fotens biomekanik

Queen et al gjorde en undersökning om vår fottyp (platt eller normal) har någon inverkan på belastning under fyra specifika träningsövningar (cross-cut, side-cut, shuttle run och landing from simulated lay-up).

22 friska individer deltog i testet, tolv stycken hade normala fötter och tio stycken hade platta fötter. Varje övning upprepades fem gånger var. Alla nedtramp med ett tryck större än 50 Hz registrerades. Foten delades in i åtta regioner och tre analyser genomfördes. Hur stor del av foten som tog markkontakt, trycket vid maximal belastning och en tidsintergral skapades på under hur länge foten hade markkontakt. I utvärderarnas slutsatser framkom följande (P <0,05):

Platta fötter

Differentialdiagnoser

¨

Andra skador i foten

Severs sjukdom – apofysit i hälen – är en vanlig orsak till smärta i hälen hos aktiva barn och ungdomar.

Allmänt om skadan

Severs sjukdom, även kallad calcaneal apophysitis, är en smärtsam bensjukdom som orsakas av inflammation (svullnad) i tillväxtplattan i hälen. En tillväxtplatta, även kallad epifysplatta, är ett område vid änden av ett ben under utveckling där broskceller med tiden övergår till benceller. Det är när detta inträffar, tillväxtplattan expanderar och förenas, som benet växer.

Severs sjukdom / Apofysit är en vanligt förekommande orsak till smärta i hälen hos växande barn, särskilt de som är fysiskt aktiva. Det inträffar oftast under tillväxtspurten i tonåren, den period på cirka 2 år i början av puberteten, när barnen växer som snabbast. Denna tillväxtspurt kan börja när som helst i åldrarna 8 och 13 för flickor och 10 och 15 för pojkar. Severs sjukdom / Apofysit förekommer sällan i äldre tonåren eftersom bakre delen av hälen upphör att växa vid 15 års ålder, då tillväxtplattan hårdnar och de växande benen växer samman till moget ben.

Severs sjukdom liknar Osgood-Schlatters sjukdom, ett tillstånd som påverkar knät.

Orsaker

Under tillväxtspurten i tidig pubertet, växer hälbenet (även kallad calcaneus) lite snabbare än benmuskler och senor. Detta kan leda till att muskler och senor  blir väldigt strama och överbelastade, vilket gör hälen mindre flexibel och ökar belastningen på tillväxtplattan. Hälsenan är den starkaste senan som fäster vid tillväxtplattan i hälen och upprepad påfrestning (kraft eller tryck) på en redan ansträngd hälsena kan med tiden skada tillväxtplattan vilket orsakar svullnad, ömhet och smärta.

Sådan påfrestning är vanligtvis ett resultat av fysiska aktiviteter och idrotter som innebär att springa och hoppa, särskilt de som äger rum på hårda ytor, såsom löpning på löparbana, basket, tennis, fotboll och gymnastik.
Severs sjukdom kan också orsakas av att stå för länge, vilket sätter ständig press på hälen. Skor med dålig passform kan bidra till tillståndet genom att inte ge tillräckligt stöd eller utfyllnad för fötterna eller genom att skava mot baksidan av hälen, Converse och Ballerinaskor är skor som ska undvikas i yngre åldrar för att minska risken.

Severs sjukdom kan uppstå hos alla barn, men risken är större om en eller flera av följande punkter uppfylls:

Tecken och symptom

Det mest uppenbara tecknet på Severs skada är smärta eller ömhet i den ena eller båda hälarna, vanligtvis på den bakre delen av hälen. Smärtan kan också sprida sig till sidorna och själva botten av hälen, ner emot fotvalvet.
Ett barn kan också ha dessa symptom:

Symtomen är oftast värre under eller efter en aktivitet och förbättras vid vila.

Diagnos

Röntgenundersökningar fungerar i allmänhet inte då Severs inte är en skelettskada per se, och behövs inte heller för att diagnosticera Severs skada / apofysit. Vi är idrottsmedicinskt utbildade och har kunskap i hur man manuellt diagnosticerar skadan hos barn och ungdom.

Behandling

Det omedelbara målet med en behandling är smärtlindring. Eftersom symtomen förvärras vid aktivitet i allmänhet, är den viktigaste behandlingen för Severs sjukdom vila, vilket hjälper till att minska trycket på hälbenet, förhindra svullnader och minska smärtan. En aktivitet som speciellt bör undvikas är att springa barfota eller springa på hårda ytor, eftersom hård inverkan på fötterna kan förvärra smärtan och inflammationen. Barnet kan möjligtvis fortsätta med aktiviteter som inte sätter någon större press på hälen, såsom simning och cykling.
Terapeuten kan också rekommendera att ett barn med Severs sjukdom att:

Anm: Barn ska inte ges aspirin för att motverka smärta. Det finns en risk att patienten kan utveckla en mycket allvarlig sjukdom som kallas Reyes syndrom.

Tillfrisknande och återfall

En av de viktigaste saker att känna till om Severs sjukdom är att, med rätt omvårdnad, går tillståndet oftast bort inom 2 veckor till 2 månader och kommer inte påverka patienten senare i livet. Ju tidigare Severs sjukdom behandlas, desto snabbare kommer återhämtning att ske. De allra flesta barnen kan återgå till fysisk aktivitet utan några problem, när väl smärtan och symtomen har försvunnit.

Även om Severs skada i regel läker snabbt, kan symtomen återkomma ifall långsiktiga åtgärder inte vidtas för att skydda hälen under resten av uppväxten. En av de viktigaste åtgärderna är att se till att barnet bär lämpliga skor. Bra kvalité, välsittande skor med vadderade sulor, bidrar till att minska trycket mot foten. Terapeuten kan också rekommendera skor med öppna ryggar, t.ex. sandaler eller träskor, som inte skaver på baksidan av hälen. Skor som är tunga eller har höga klackar bör undvikas. Andra förebyggande åtgärder är att fortsätta med stretchövningar och behandling hälen med is efter utför aktivitet.
Om barnet har en pronerad fot, en platt fot eller en fot med högt fotvalv kan risken att utveckla Severs sjukdom öka. Terapeuten kan då rekommendera speciella skoinlägg, exempelvis:

Om ett barn är överviktigt eller lider av fetma, kommer terapeuten sannolikt också rekommendera viktnedgång för att minska trycket på hälen.
Risken för återfall försvinner efterhand när fotens tillväxt är komplett och tillväxtplattan har smält samman med resten av hälbenet, vanligtvis runt 15 års ålder.

Differentialdiagnoser

Andra diagnoser i foten

Hälsporre
Haglunds sjukdom
Ömmande hälkudde
Achillestendinopati vid infästningen till hälbenet

Du kan avboka din behandling utan kostnad fram till 24h timmar innan behandlingen påbörjas, avbokningskod har du fått i det bekräftelsemail som du fick i samband med bokning. Om du saknar detta i din inkorg kan du även se efter i din skräppostmapp.
För senare avbokning, eller om du uteblir helt utan att ha gjort en avbokning fakturerar Napralogica 100 % av behandlingens pris plus 50kr i faktureringsavgift.

Avbokning kan endast ske genom att kontakta vår receptionisttjänst under ordinarie öppettid eller genom att använda den länk som följde med bokningsbekräftelsen. Det går inte att avboka genom att svara på bokningsbekräftelsen eller genom SMS då dessa adresser inte övervakas.

Varför dessa avbokningsregler?

Napralogica är ett privat företag. Detta innebär att de behandlingar vi utför utgör de intäkter som företaget får in för att driva verksamheten, och därmed den lön som de anställda kan ta ut.

Vad händer om jag inte bestrider eller betalar fakturan?

Napralogica är medvetna om att olyckor händer (man själv eller anhörig är involverad) eller att man är tvungen att besöka akutmottagningen. I dessa fall behöver vi t.ex kvitto på akutbesök. I annat fall skickas ärendet till Handelsbanken KreditInkasso som är det inkassoföretag som vi samarbetar med.

Vad är Haglunds syndrom?

Haglunds syndrom, eller Haglunds sjukdom som det även kallas, är ett ibland smärtsamt tillstånd med beniga utskott på vardera sida på bakre delen av hälbenet. Den kan ibland kallas för “pump bump” eftersom avvikelsen ofta förekommer hos kvinnor som bär pumps. Man kan se tendenser till utskott redan vid 30-års ålder hos en del patienter, men det är inte förrän senare i livet – ofta över 50 års ålder, som smärtan gör sig påmind. Ibland används benämningen “bakre hälsporre” istället för Haglunds syndrom.

Orsaker

Fotens struktur kan bidra till utvecklingen av Haglunds syndrom. Om du har höga fotvalv, strama hälsenor eller en tendens att gå på utsidan av fötterna löper du större risk att utveckla Haglunds syndrom än andra människor. Att bära skor med en fast, styv bakkappa kan också bidra till att utveckla Haglunds syndrom.

Symptom

De primära symptomen av Haglunds syndrom är ett förstorat benutskott på baksidan av hälen och hälsmärta. Du kan också få blåsor på hälarna på grund av att dina skor skaver mot knölen. Det kan även bli rött på huden och en inflammatorisk reaktion tack vare den ökade belastningen.

Vad kan du göra själv?

Hälkuddar placerade vid bakkappan på dina skor kan lindra och omfördela en del av trycket. Att applicera is på det ömmande området efter du har tagit av dig dina skor kan lindra en del av smärtan och obehaget. Att byta skor kan också underlätta. Om du har en annars normal fot, kan det hjälpa att bära skor med öppen häl. Detta bör dock undvikas om du har hälseneinflammation, liktornar, smärta i foten, instabilitet i fotleden, eller en strukturell missbildning av foten.

När bör du besöka oss på Napralogica

Om smärtan kvarstår trots dina huskurer är det dags att besöka oss. Vi kan göra en noggrann bedömning av dina fötter och skapa en behandlingsplan anpassad efter din situation. Vårt huvudsakliga mål är att minska din smärta.

Diagnos

Vanligt hos läkare är att du får en röntgen eller remiss till fotkirurg. Ibland kan magnetkamera eller ultraljud beställas, men det räcker oftast med att titta och känna på hälen för att konstatera syndromet.

Behandling hos Napralogica:

Vi behandlar Haglunds syndrom i huvudsyfte att ta bort smärtan som uppstår. De beniga utskotten vid sidan av hälen kan endast tas bort kirurgiskt, men så länge som man inte har ont och inte störs av benutskotten på annat sätt är kirurgiska ingrepp inte nödvändiga.

Andra behandlingsmetoder som kan användas är:

• Skoändringar. rekommendation av hälkuddar, hälinlägg, sulor som Superfeet, eller remiss för skapa anpassade ortopediska stöd, som ändrar placeringen av fötterna i skorna, och som minskar trycket på baksidan av foten.
• Medicinering. Anti-inflammatorisk medicin, för utvärtes bruk, som appliceras direkt på hälen kan ge smärtlindring. Anti-inflammatorisk medicin som tas oralt (t.ex. ibuprofen) kan även hjälpa.
• Immobilisering. Om området är mycket inflammerad kan ett skräddarsytt mjukt gips eller stövel användas för att fixera området och låta det läka.
• Operation. Om ingen av de icke-kirurgiska metoderna ger tillräcklig lindring, kan en fotspecialist rekommendera operation för att korrigera missbildningen. Fotspecialister är specialutbildade fot- och fotledskirurger som kirurgiskt kan omforma hälbenet.

Förebygga

Undvik skor med stela bakkappor. Om du har ett högt fotvalv eller stram hälsena kan Haglunds symptom förebyggas genom att bära lämpliga skoinlägg och/eller regelbundet utföra stretchövningar för hälsenan eller excentriska tåhävningar men endast till horisontalnivå för att inte ytterligare belasta infästningen på hälsenan!

Differentialdiagnoser:

Hälseneinflammation vid infästningen

Slemsäcksinflammation i den ytliga slemsäcken på baksidan av hälbenet

Bakgrund

Mortons neurom, eller som det också kallas mortons metatarsalgi, är en vanlig förslitningsskada som associeras med ökad påfrestning över områdena kring fotens olika metatarsalhuvuden och yttrar sig som smärta i framfoten. Metatarsalgi benämns ofta som ett symptom, snarare än som en specifik sjukdom. Vanliga orsaker till metatarsalgi är nervförtjockning mellan 3 och 4:e tårna, även känd som Morton neurom, metatarsofalangeal synovit, avaskulär nekros, Sesamoidit och inflammatorisk artrit. Dessa orsaker diagnostiseras dock ofta separat.

Behandling hos Napralogica

Vi undersöker orsaken till din smärta och korrigerar eventuella felställningar i leder, behandlar muskler som orsakar kompensatoriska mönster vid fotisättning och med olika verktyg kan vi minska smärtan i framfoten.

Förekomst

Framfotsskador, Mortons Neurom inkluderat, är vanligt förekommande hos idrottare som tränar sporter med hög belastning på de nedre extremiteterna.

Funktionell anatomi

Gravitationen gör att kroppens vikt förflyttas till foten. Påfrestningen koncentreras mot framfoten vid mittstegs- och avstampsfasen vid gång och löpning. De första och andra metatarsalhuvudena, i framfotsregionen, mottar den största påfrestningen. Vid gång når maximal vertikal påfrestning upp till hela 275 % av kroppsvikten, och under en löparrunda på 1.5km kan en normalviktig löpare absorbera 110 ton per fot.Studier visar att framfoten är den del av foten som får ta emot mest belastning vid löpning, och det är även den del av kroppen som oftast drabbas av stressfrakturer.

Idrottsspecifik biomekanik vid Mortons Neurom

Idrottare som tränar sporter med hög belastning som involverar löpning eller hopp är i riskzonen för att drabbas av framfotsskador.

Friidrottare som springer sägs utsättas för den högsta nivån av traumatisk påfrestning på framfoten, men även idrottare som ägnar sig åt tennis, amerikansk fotboll, baseboll och fotboll blir frekvent drabbade av framfotsskador.

Historia

Symptom

Orsaker

Differentialdiagnoser

Vad är retrokalkaneär bursit?

Retrokalkaneär bursit är en slemsäcksinflammation i bakre delen av hälbenet, precis vid hälbenets övre kant och som ligger förhållandevis djupt. Det är en relativt vanlig skada vid löpning och annan idrott som belastar hälsena och fotled hårt.

I bilden påvisas den djupa slemsäcken med blå markörer, den gröna markören markerar den ytliga slemsäcken och de röda markerar Haglunds sjukdom.

Symptom

Symptomen vid retrokalkaneär bursit är som vid achillestendinopati, achillestendinopati vid infästningen mot hälbenet samt flera andra orsaker till smärta runt fotleden- morgonstelhet, igångsättningssmärtor, belastningssmärtor, smärta efter träning eller belastning, samt i vissa fall även smärta vid vila. Symptomen ökar gradvis under en längre tid.

Bakgrund

Vid smärta i den bakre delen av hälen eller på vristen är den oftast orsakad av Haglunds Syndrom, hälseneinflammation vid infästningen vid hälbenet, eller inflammation i någon av dess två tillhörande slemsäckarna. Två slemsäckar finns belägna precis över fästet av achillessenan vid hälbenet Calcaneus. Mellan hälsenan och Calcaneus finns den djupa retrocalcaneala slemsäcken. Subkutana calcanealsäcken, även kallad för achillesslemsäcken är placerad ytligt intill hälsenan och är placerad mellan huden och bakre sidan av den nedre delen av hälsenan. Inflammationer i någon av dessa två slemsäckar kan orsaka smärta baktill på hälen eller vid ankelområdet.

Idrottsspecifik biomekanik

Inflammation i den djupa calcanealslemsäcken är oftast orsakad av ett repetitivt trauma eller överansträngning. Tillståndet förvärras av tryck, t.ex. när idrottare bär åtsittande skor. Retrocalcaneal slemsäcksinflammation kan också förknippas med diagnoser såsom gikt. I vissa fall kan retrocalcaneal bursit orsakas av ett mer framträdande hälben (Haglunds sjukdom). Vid Haglunds sjukdom sker inklämningen av slemsäcken när man går på tå.

Historia

Diagnostik

Differentialdiagnoser: