Hamstringen är inte bara en muskel; den är en grupp av tre muskler som löper ned på baksidan av benet. Musklerna inkluderar semimembranosus, semitendinosus och biceps femoris. Dessa muskler böjer benet vid knät och rör och sträcker sedan dessutom ut benet vid höftleden. De är särskilt viktiga för att få kraft vid löpning. De krafter som resulterar från träning med intervaller eller löpning orsakar ofta skada på denna muskelgrupp. Den ökade användningen under löpning orsakar en högre förekomst av ”sträckningar” i hamstring i idrotter där löpning krävs. Dessa inkluderar friidrott, baseboll (där man springer och löper efter otillräcklig uppvärmning eller har en avslappningsstund trots bra uppvärmning innan), basket, fotboll, amerikansk fotboll och till och med intervaller eller sprint upp för backar bland långdistanslöpare som kompletterar och breddar sin träning.

Bild från Gray´s Anatomy

Vad är en hamstringbristning?

En hamstringbristning är en typ av “muskelbristning”. Detta är muskelmotsvarigheten till en ligamentsträckning. Muskelfibrer slits antingen helt eller delvis. Ett grovt betygssystem bestående av tre poäng används och sträcker sig från mikroskador och partiella skador till en fullständig muskelskada. Ibland kan en bortslitning av muskeln ske från fästet. Datortomografi och MRT kan användas för att definiera de mer allvarliga skadorna.

Vad orsakar en hamstringbristning?

Hamstringbristningar inträffar ofta i sporter som involverar löpning. En av de främsta orsakerna till att en hamstringbristning inträffar är att man är relativt o-flexibel i detta område. Skadan orsakas inte nödvändigtvis av svaga hamstrings, utan snarare av hamstrings som egentligen är tillräckligt starka, men inte har flexibilitetstränats tillräckligt. Ofta finns det en obalans i muskelstyrkan mellan fram och baksida lår. Burkett rapporterade 1970 att hamstrings är mer benägna att ta skada när de är mindre än 60 % så starka som lårmusklerna på framsidan. Det finns dock många andra knäskador som uppstår när lårmusklerna är svagare än de borde vara. Detta är särskilt viktigt i förhållande till Vastus Medialis, som måste vara tillräckligt stark för att säkerställa korrekt ”spårning” av knäskålen. Även om extremt svaga hamstrings kan bidra till problem är det möjligt att svaghet kan uppstå efter en tidigare okänd, mindre skada. Närhelst muskelgruppen hamstring blir skadad har styrkan i denna grupp visat sig vara svagare än vad som är normalt i excentriska sammandragningar.

En rimlig diskussion är om skadan inträffar vid svaghet, då många dåligt tränade fibrer rekryteras för att skapa en starkare kontraktion, och i vilka fall dessa fibrer skadas, eller under en kraftig sammandragning, i vilka fall fibrerna inte har förberetts tillräckligt av ordentlig uppvärmning och ett konditionsprogram (flexibilitets- och styrketräning).

Trötthet kan också vara en faktor till hamstringbristning. Man har provat att använda ett träningsprogram som involverar passiv stretching när det passar under hela den tid som sporten utförs för att sänka procentandelen skador bland de som spelar vanlig fotboll och australisk fotboll. (Verrall et al. 2005). McHugh MP et al visade att passiv stretching kan användas för att minska risken för muskelbristningar i hamstring.

Anatomi över hamstring:

Semimembranosus

Ursprung

: Övre och laterala delen av sittbensknölen.

Fäste

: Mediala skenbenskondylen – fissur. Till sneda, bakre, kapsulära ligamentet. Fascia täcker knävecksmuskeln.

Innervation

: Ischiasnerven

Semitendinosus

Ursprung

: Från en normal sena med biceps långa huvud på sittbensknölen.

Fäste

: Medialt om skenbenet, strax under sartorius- och gracilismusklernas fäste.

Innervation

: Ischiasnerven

Biceps femoris

Ursprung:

Långa huvudet: Från en normal sena med semitendinosusmuskeln och från över- och mellandelen av sittbensknölen.

Korta huvudet

: Från linea aspera och laterala delen av den laterala supracondylarlinjen.

Fäste

: Översta delen av vadbenet.

Innervation

: Ischiasnerven

Funktioner: Dessa är alla två ledmuskler – höft och knä. Förlängning vid höften och böjning vid knät. Mindre viktiga funktioner är rotationen. Semimembranosus och semitendinosus roterar skenbenet utåt när höften förlängs och roterar skenbenet inåt när höften böjs. Under den löpande gångcykeln är den excentriska sammandragningen i de senare faserna av en öppen rörelsekedja en trolig faktor för skador i denna muskelgrupp. De senaste publikationerna stöder denna teori (Bing et al. 2008). Hamstringmusklerna genererade de största krafterna under den tidiga stödfasen när foten är i kontakt med marken och den sena svängfasen, när foten är i luften. Under slutet av svängfasen var krafterna två till tre gånger större än under den sena stödfasen och den tidiga svängfasen.

Bing et al. (2008) konstaterade följande:

Längden på muskelsenan, vilket i praktiken är ett villkor för “bristning” och sannolikt relaterat till skador, visade sig vid den högsta töjningshastigheten vara även betydligt större under den sena stödfasen jämfört med den sena svängfasen. Semimembranosus muskelsenelängds högsta töjningshastighet under samma fas, den sena stödfasen, visade sig vara betydligt större än biceps femoris och semitendinosus. Det fanns ingen signifikant skillnad i muskelsenelängd vid den högsta töjningshastigheten under den sena svängfasen. Dock var muskelsenornas topplängd på biceps femoris och semitendinosus betydligt större under den sena svängfasen än under den sena stödfasen, medan muskelsenans topplängd hos semimembranosus var signifikant längre än den i biceps femoris och semitendinosus under den sena stödfasen. Ingen signifikant skillnad fanns i muskelsenans topplängd bland muskler under den sena svängfasen (p = 0,156).

Även om det i både de sena stödfaserna och de tidiga svängfaserna finns ökade krafter och påfrestningspotential kan de två faserna i gångcykeln under vilka skador kan uppstå predisponera för olika skadeplatser. Bing et al. (2008) konstaterade att det i tidigare studier, såsom Best et al. (1995), visades att bristningar inträffade i korsningen för muskelsenan när töjningshastigheten var låg, medan de inträffade vid den distala muskelmagen när töjningshastigheten var hög. Bing et al. (2008) visade att hastigheten av hamstringens muskeltöjning var betydligt högre under den sena stödfasen än under den sena svängfasen. Deras slutsats var, i kombination med Best et al. (1995), att det är mer sannolikt att en bristningsskada uppstår “på hamstringens muskelsenfäste under den sena stödfasen än under den sena svängfasen, och troligare att den uppstår vid muskelmagen under den sena svängfasen än under den sena stödfasen.”

Hur du kan förbättra din träning och undvika muskelbristningar

Det finns många tränare med sina egna teorier om träningscykler. De flesta rekommenderar en modifiering och modernisering av Arthur Lydiards gamla rekommendationer. Ökningen består i att bygga upp distansen för en stark aerob bas, övergå till hårdare och snabbare pass för att sedan utföra högkvalitativ hastighetsträning innan den intensiva tävlingssäsongen börjar. Detta möjliggör för ett successivt införande av intervallträning efter att din aeroba bas har byggts och efter att du har arbetat in en allt större mängd fartlek, backträning och laktattröskellöpning i ditt program under övergångsfasen.

Genom att använda faser i din träning låter du dina muskler gradvis anpassa sig till de påfrestningar du kommer att placera dem under. Dina hamstrings kommer att vänja sig vid de längre steg du kommer att ta i dina intervaller och i din snabbare löpning. Successiv anpassning minskar risken för en skada. Ett försiktigt och stegvist tillvägagångssätt bidrar till att ge din kropp en chans att anpassa sig till de nya och svåra påfrestningar du kommer att utsätta den för.

Alla idrottare som ägnar sig åt intervaller måste arbeta hårt på sin flexibilitet, värma upp ordentligt innan träning och ha väl utformade träningscykler, tillräckligt med styrketräning bakom sig samt bra muskelbalans. Jag har listat flexibilitet först eftersom det oftast försummas. Uppvärmningen är avgörande, för utan ordentlig uppvärmning är det lätt hänt att du “sträcker” dina hamstrings. För de som tävlar på distanser längre än 1,5 km finns det inget behov av att “sprinta” i dina spurter när du gör intervaller. Närma dig snabbare löpning med en gradvis hastighetsökning. Du behöver inte öva dina “sprintstarter” och i processen “sträcka” dina muskler.

Differential diagnoser

:Ischias, diskbråck, SI-leds dysfunktion och andra skador kan maskera sig som en skadad hamstring. Om din skada inte blir bättre av stark vila inom 10 dagar bör du besöka en idrottsläkare, leg naprapat, leg kiropraktor, leg fysioterapeut med idrottsmedicinsk kompetens, i annat fall riskerar du fel diagnos och lång tid innan återgång! Professionell undersökning kommer vanligtvis att avslöja vilken typ av skada du har och var den ligger.

Steglängd och hamstringskador

Längre steglängd gör att du kan springa snabbare. Många långdistanslöpare tränar för långsamt under lång tid och utvecklar onormalt korta steg. När det blir dags för intervaller i träningsplanen för ditt maraton eller halvmaraton måste du gradvis öka din steglängd. Var på den säkra sidan och öka benens snabbhet, snarare än bara öka steglängden. Om du inte värmer upp försiktigt och gradvis försöker att övergå till intervaller är du i riskzonen för en hamstringskada. Om du redan har utvecklat en hamstringbristning måste du minska din steglängd tills muskeln är helt läkt.

Förebyggande

Studier av andra muskelgrupper och en studie av Worell visade att flexibilitet och styrketräning leder till att hamstringmusklerna presterar bättre. Så förutom att det hjälper dig att förebygga skador kan rörlighetsträning och styrketräning även förbättra din prestation. Trots att vi visserligen inte har forskning som exakt visar oss vilka som är benägna att få denna skada ger klinisk och praktisk erfarenhet oss de riktlinjer som vi här har diskuterat.

Förebyggande träning för baksida lår kan inkludera styrketräning av bakre kedjan, främre kedjan och coremuskulaturen. Träningen skall också innehålla moment som efterliknar den träning man utövar, exvis fungerar inte bara marklyft om man vill träna sprint.

Benmärgsödem och ödem generellt kan uppstå vid en rad olika platser i kroppen och det är därför svårt att generellt skriva om varför benmärgsödem uppstår i ryggraden eller i bäckenet eller under hälen. Allt har sina olika orsaksmekanismer. Det man med klarhet kan säga är att benmärgsödem är ett symptom på en annan skada.

Vad är då benmärgsödem?

Benmärgsödem är ett tydligt tecken på att skelettdelen eller mjukdelen som ödemet finns i är kraftigt överbelastat. Det är en del i en läkningsprocess, och smärtan som kommer i samband uppstår genom den svullnad som ödemet, dvs vätskeansamlingen, medför i benet och detta är en tydlig varningssignal på att rörelsen stressar kroppen och därmed inte bör belastas mer än nödvändigt.

Det kan komma av kraftigt trauma, exvis slag mot en muskel, eller som en långsam överbelastning som vid ödem i fötter och bäcken, men även av cancer. Ofta möter vi dessa skador hos idrottare efter en längre tids överbelastning, exempelvis hos triathleter.

Behandla symptomen först, och orsaken sen

Vi har konstaterat genom MR före och efter behandling att vår metod är framgångsrik. På tre behandlingar lyckades vi få patienten smärtfri. Vi har tidigare behandlat ett antal elitidrottare till smärtfrihet med samma metod, men av kostnadsskäl inte gjort påföljande MR.

När smärtfrihet är uppnådd återstår att behandla orsaken till att besvären uppstod från första början. En inventering av interna och externa svagheter görs för att hitta orsaken, och därefter behandlar vi med aktiv terapi likväl som rehabilitering.

Vår behandlingsmetod

Vår undersökning med MR före och efter behandling är den första radiologiska undersökning som gjorts på människor, och vi vågar påstå att vi tror oss ligger i framkant vad gäller behandling av benmärgsödem. Totalt har över 3000 studier gjorts på den behandlingsmetodik vi använder oss av.

Vi har erfarenhet av att framgångsrikt behandla benmärgsödem på följande platser i kroppen:

Referenser

För att vi ska kunna träna och fungera optimalt i vardagen krävs det att vår kropp har rätt förutsättningar för att klara av detta. Det som är viktigast för kroppens leder är att de har en bra balans mellan stabilitet och rörlighet. Vissa leder ska vara mera stabila och andra leder ska vara mer mobila (rörliga). Alla leder kräver dock en kombination av stabilitet och rörlighet och detta är viktigt för att muskulaturen ska jobba på rätt sätt.

Om detta mönster ändras i en eller flera leder så ökar risken för skador både i vardagen och under aktivitet. Mönstret kan ändras av akuta skador men i dagens samhälle är det ofta vår vardag som ställer till det. Vi har under de senaste åren blivit allt mer passiva: vi sitter framför datorn på arbetet och tar bilen istället för att gå eller cykla.

Statiskt arbete är en av de största bovarna till att ändra kroppens rörelsemönster, vilket i sin tur kan leda till olika smärttillstånd i kroppen.

Hur ser då det optimala rörelsemönstret ut?

Vi börjar nerifrån och beskriver fotens rörelsemönster. Foten ska vara stabil och med stabil menar vi att foten ska vara mer stabil än rörlig. Foten är vår enda kontaktpunkt med underlaget och den ska kunna föra över kraft från marken vidare upp i kroppen. Exempelvis hos en spjutkastare som sätter i foten när han/hon ska kasta, så kommer energin från ansatsen att fortplanta sig från foten igenom kroppen och vidare till armen och spjutet. Är foten inte stabil nog kommer mycket energi och kraft att förloras i andra riktningar än den som är tanken!

Ofta är det så att foten tenderar att bli för rörlig, och de flesta skulle må bra av att få tillbaka mera stabilitet och motorkontroll i foten. Motorkontroll är förmågan att effektivt aktivera muskulaturen i detta fall i foten. Att jobba upp stabiliteten i foten kan göras med specifika övningar, och ett enkelt sätt är att göra övningar som ex knäböj på ett ben.

Nästa steg i kedjan är fotleden. Fotleden ska ha god rörlighet. Böj- (dorsalflexion) och sträck- (plantarflexion) förmågan samt att kunna rotera inåt (inversion) och utåt (eversion). I Talocruralleden (del av fotleden) styrs även pronationen och inte i hålfoten.

Givetvis ska fotleden också ha stabilitet men det är rörligheten som är viktigast. Många människor är begränsade i fram för allt dorsalflexion och om dorsalflexionen är begränsad blir det svårt att sitta på huk (djup knäböjning) utan att lyfta på hälarna. Musklerna som fäster runt fotleden har mycket stor hävstångskraft och styrka, och för att vi ska kunna utnyttja detta krävs en god rörlighet i fotleden. Ska vi dessutom kunna hoppa högt krävs det att vi laddar muskulaturen och detta görs effektivast om vi har god rörlighet i fotleden. Vilka av er läsare har inte stukat foten någon gång i livet? Fotledsstukningar är en vanlig orsak till ökad instabilitet, och är ofta en orsak till överbelastningar högre upp i kedjan.

Nästa artikel i denna serie kommer att handla om knät och knäleden.

Varför blir en muskel hyperaktiv?

En fråga man måsta ställa sig är varför en muskel blir hyperaktiv? Det finns många olika anledningar till att just Piriformis faktiskt blir hyperaktiv.

En av de vanligaste orsakerna till att Piriformis blir hyperaktiv beror på att den kompenserar för sina antagonister runt höftleden.

Dessa antagonister gör precis motsatt rotation i höftleden, det vill säga inåtrotation. Om Gluteus Medius, minimus och TFL (Tensor Fascia Latae) inte gör sitt jobb, dessa muskler tenderar att ha för dålig funktion på grund av vi lever i ett samhälle där vi sitter alldeles för mycket även om du är en aktiv person efter arbetstid. Då kommer Piriformis att börja jobba för hårt och blir hyperaktiv.

Piriformis är också synergist till vår stora sätesmuskel Gluteus Maximus när det gäller att extendera i höften. Gluteus Maximus är också en muskel som tenderar att bli understimulerad på grund av sittande och kontorsarbete och har vi inte en fungerande Gluteus Maximus så kommer Piriformis att få jobba för hårt och blir hyperaktiv.
Piriformis är inte designad för att klara av den arbetsbördan som det är tänkt att Gluteus Maximus ska bära.

Piriformis både agonist och antagonist till Psoas.

Psoas är en del av höftböjaren som ofta har dålig funktion till skillnad från sin andra del av höftböjaren som är Iliacus. Om Psoas inte har bra funktion så kommer Piriformis tillsammans med samma sidas Quadratus Lumborum att bli hyperaktiva och kompensera för Psoas. Denna obalans skapar ofta en kraftig smärta i ländryggen.

Piriformis anatomi

Piriformis urspringer från sacrum (korsbenet) och påverkar även SI-leden (leden mellan korsben och höftben). Piriformis roterar sacrum bakåt och kan därför också spela en stor roll i SI-ledssmärta. När vi går eller springer kommer en hyperaktiv Piriformis att förhindra sacrum att röra sig som det ska under den fasen när vi sätter i foten (motsatt fot) i marken vid löpning.

Piriformis kan under denna fas i löpsteget även hämma de muskler som gör en lateralflexion på motsatt sida exempelvis Quadratus Lumborum, Psoas och Erector Spinae.

Det är viktigt att Piriformis fungerar som den ska och inte jobbar för mycket för andra muskler för att vi ska få en smärtfri funktionell ländrygg och SI-led.

Piriformis och piriformissyndrom – behandling

Vanlig stretching och massage har ingen påvisbar effekt på en hyperaktiv Piriformis. Att hitta orsaken till varför vissa muskler arbetar för hårt och skapar obalanser är vår styrka till skillnad från andra terapeuter. Vi undersöker dig med specifika neuromotoriska tester för att ta reda på varför du har smärta när du löper eller har ont i vardagen.

Bli smärtfri idag med hjälp av naprapaterna på Napralogica!

Knäleden

Knäleden ska vara stabil för att fungera optimalt. Leden består egentligen av två leder – en gångjärnsled mellan skenben och lårben, samt en led mellan knäskålen och lårbenet. Funktionen är att böja och sträcka och att vara stabil i sidled.

Många problem uppstår på grund av otillräcklig stabilitet i knäleden och dålig motorkontroll av musklerna som ger knälederna dess stabilitet. Kan vi inte kontrollera musklerna får vi problem att styra hur knäskålen rör sig sidledes och upp och när vi böjer på knäleden. Muskler som påverkar knäleden är ganska många: från underbenet stödjer Gastrocnemius, långa ytliga vadmuskeln, och ovanifrån knäleden påverkar Quadriceps (Vastus Medialis, Lateralis och Intermedius, samt Rectus Femoris), antagonisten till Quadriceps: Hamstring (Semimembranosus, Semitendinosus samt Biceps Femoris), Sartorius, Gluteus Maximus och Tensor Fasciae Latae över Tractus Iliotibialis.

Diffus knäsmärta vid sittande ställning, exvis vid PFSS, beror oftast på att knäskålen drar till höger i en sk lateralisering och kommer ofta på grund av dålig motorkontroll vid belastning. Förutom neuromotoriska störningar finns det även andra faktorer med i PFSS, men dessa lämnar vi till en annan artikel som kommer senare under våren – ont i knät). Får vi strukturella skador på korsband och ligament blir knäleden mindre stabil, vilket ökar belastningen på musklerna som förstärker stabiliteten i knäleden och det krävs ordentlig rehabilitering för att kunna komma tillbaka till normal träningsdos om man har skadat ligament och andra strukturer – inte bara för att stabiliteten har minskat rent strukturellt, men också på grund av de neuromotoriska störningar som uppstår vid skador.

Höftleden

Rörelserna i höftleden är alltså mycket komplexa. Den största muskeln i höften – Gluteus Maximus har en huvudsaklig funktion i att sträcka i höftleden. Den har även en svag utåtrotation och stabiliserar även knäleden genom dess förlängning Tractus Iliotibialis. Andra mindre muskler, Gluteus Medius, Minimus och Tensor Fasciae Latae, har som huvudsaklig uppgift att stabilisera höftleden under exempelvis hela löpsteget.

Det vanligaste problemet med höftleden är svårigheten att extendera och att inåtrotera benet som sådant. Det som sker under kontorsarbete och annat stillasittande arbete leder till att musklerna på höftens framsida blir korta/tighta och sätesmuskulaturen blir hämmad via nervsystemet.

Lederna från foten och upp till höftleden är beroende av varandra på flera sätt. Ser vi en begränsad dorsalflexion i fotleden så kan vi ofta se ett mönster med dålig stabilitet runt höftleden, som i sin tur leder till skador i knäleden. Det är väldigt sällan orsaken till problemen sitter där det gör ont för stunden! Vi på Napralogica arbetar mycket med neuromotorisk aktivering där vi testar fram de muskler som skapar problem och återställer kroppens neuromotoriska funktioner med resultatet att du har mindre smärta och bättre funktion.

Pectoralis minor är den lilla bröstmuskeln som ligger under den stora bröstmuskeln. Muskeln kommer från ett utskott på skulderbladet som heter Processus Coracoideus. Den löper sedan snett neråt inåt och fäster på revbenen nr 3-5.

Under Pectoralis minor löper hela nervplexat, plexus brachialis, och kärlen som försörjer armen. Därför är detta en väldigt intressant muskel vid någon sorts besvär ut i armarna.

Det är även vanligt att Pectoralis minor är involverad i flera vanliga dysfunktioner som axelbesvär ex impingement, simmaraxel, framåtroterade axlar, problem med andning och kompensatoriska besvär som kan leda till exempelvis ländryggssmärta.

Känner du av något av nedanstående symtom då kan du ha en Pectoralis minor som bråkar med dig:

Thoracic Outlett Syndrome – TOS

Pectoralis minor är en muskel som lätt blir hyperaktiv när vi sitter ner framför datorn eller gör alldagliga arbetsuppgifter som att diska eller stryka. Nervplexat Plexus brachialis löper direkt under Pectoralis minor och om Pectoralis minor blir hyperaktiv kan den ge ett ökat tryck på nervplexat och ett ökat tryck på kärlen som ger besvär som stickningar, domningar, känsla av att handen blir kall och/eller smärta ut i armen och handen.

Framåtroterade axlar

Pectoralis minor är belägen i ett område där det finns många stora viktiga muskler såsom Pectoralis major, Biceps Brachii, Deltoideus, Corachobrachialis, Serratus Anterior, Subscapularis och Latissimus dorsi för att nämna några. Det är viktigt att dessa jobbar ihop för att vi ska få en normal funktion runt axelleden.

Det är dock vanligt att biomekaniken mellan alla dessa muskler inte fungerar och vi får dysfunktioner. Detta kan leda till adhesioner/ärrvävnad, vissa muskler blir överaktiva och andra blir underaktiva. Vissa muskler kan också bli dominanta i förhållande till sina synergister.

Pectoralis minor blir nästan alltid den som är hyperaktiv, vilket leder till att axlarna roterar axlarna framåt. Det är vanligt att denna muskel begränsar den stora ryggmuskeln Lattisimus dorsi när axlarna roterat framåt då Latissimus dorsi gör motsatt rörelse och för skuldran bakåt och neråt.

Ska man stretcha bröstet för att få tillbaka axlarna?

Att stretcha bröstet för att få tillbaka axlarna är en myt som en gång för alltid måste förstöras: det hjälper inte annat än kortvarigt och symptomlindrande!

När Pectoralis minor blir hyperaktiv vill axlarna rotera framåt i en protraktion, vilket får som följd att även huvudet rör sig framåt. Denna rörelse kallas framåtriktad rörelse och när detta sker är det vanligt att musklerna som gör motsatta rörelsen, en retraktion, blir begränsade av Pectoralis minor.

De musklerna som gör retraktion är mellersta delen på Trapezius och Rhomboideus.

Det kommer således inte ge någon långvarig effekt om du bara stretchar bröstmusklerna. Om vi ”bara” stretchar bröstet kommer vi fortfarande att ha obalans mellan Pectoralis minor och Trapezius och Rhomboideus.

Det är mycket effektivare om vi får Pectoralis Minor att först fungera normalt och sedan direkt efter ser till att låta mellersta Trapezius och Rhomboideus arbeta. Detta ger inte bara en avslappning av den hyperaktiva muskeln utan det återställer även balansen mellan musklerna som gör framåtriktad rörelse och retraktion av skulderbladet.

Huvudets position

Om vi har fått en framåtriktad rörelse av skulderbladet så kommer huvudets position att vara längre fram, vilket leder till många följdeffekter i kroppen, sk dominoeffekter.

Om huvudet är längre fram än normalt kommer bröstryggen att kompensera för huvudets position, bröstryggen tenderar att driva bakåt och rundas och vi får en ökad puckelrygg. Detta leder i sin tur till att ytterligare en kompensation att bäckenet roterar framåt för att försöka skapa jämnvikt i kotpelaren. Vid en framåtrotation av bäckenet så ökar vi även draget i hamstring, vilket leder till en ökad känsla av tajt hamstring.

En framåtriktad rörelse av skulderbladen kan alltså leda till besvär i huvud/nacke, bröstrygg, ländrygg och ben – alltså i princip hela kroppen just på grund av Pectoralis Minor.

Pectoralis minors effekt på skulderblad och axelled

Pectoralis minor gör en downward rotation av skulderbladet och är ofta involverad i axelledsdysfunktioner. Om Pectoralis minor blir överaktiv så begränsar den ofta sin antagonist av skulderbladsrotationen – Serratus Anterior. Pectoralis minor kan även begränsa skulderbladets förmåga till upward rotation.

Om skulderbladet inte kan rotera upwards (inferior angle rör sig inte utåt på bröstkorgen) så kommer vår förmåga att lyfta armen utåt (abduktion) att begränsas och det är större risk att vi drabbas av en inklämning av Supraspinatussenan eller slemsäcken. Impingement ger en skarp smärta i axelleden och man kan inte lyfta armen över axelleds höjd. Om Serratus anterior är begränsad kan detta också leda till en vingskapula, där skulderbladet sticker ut från revbensbågen.

Om skulderbladet inte kan stabiliseras under rörelse så ökar detta risken för få en dysfunktion i axelleden.

Pectoralis minor gör även en inåtrotation i axelleden. När den blir överaktiv påverkar den ofta sina antagonister som gör en utåtrotation i axelleden; Deltoideus bakre del, Infraspinatus och Biceps långa huvud.

En relativt vanlig dysfunktion i axeln är när Biceps långa huvud glider ur sin fåra, den rör sig då medialt mot Biceps korta huvud, När detta händer får man en distinkt smärta på framsidan av axeln. En effektiv behandling är att få Pectoralis minor att slappna av och direkt efter återplacera biceps långa sena i sin fåra.

Hur påverkar Pectoralis minor kinetic chain?

Pectoralis minor kan även påverka muskler som inte ligger direkt i dess närhet via muskelslyngor, så kallade kinetic chains. Ett mycket vanligt samband där Pectoralis minor är involverad är i ett rörelsemönster när vi går, ex hö arm och vänster ben fram.

Pectoralis minor har stor påverkan på den diagonala främre kedjan när den är överaktiv. Den kan begränsa muskler på motsatt sida som Psoas major (höftböjaren)och Rectus femoris (långa främre lårmuskeln).

Den kan även begränsa samma sidas muskler som extenderar i höften (sträcker i höften under gång) ex Gluteus maximus och motsatt sida arm när den extenderar i axeln (för armen bakåt under gång) ex Deltoideus bakre del.

Pectoralis minor kan även vara intressant när det finns en begränsning av rotation i bröstryggen. Samma sidas Pectoralis minor ex hö sida kan begränsa bröstryggsrotation till höger.

Hur kan Pectoralis minor påverka andningen och ländryggen?

Eftersom Pectoralis minor fäster på revbenen så är det direkt en accessorisk andningsmuskel. Den är också ofta involverad i andningsdysfunktioner och människor som toppandas har ofta överaktiva Pectoralis minor och Scaleniusmuskulatur eftersom de höjer bröstkorgen.

Det är precis funktionell motsatt rörelse som Quadratus Lumborum gör, den sänker revbenen. Så en överaktiv Pectoralis minor kan även begränsa Quadratus lumborum.

Om Quadratus lumborum begränsas ökar det risken markant att få ländryggssmärta då den är viktig för stabiliteten i ländrygg och bäcken.

Behandling av Pectoralis minor och aktivering av Quadratus lumborum kan lindra så väl ländryggssmärta som felaktigt andningsmönster.

Slutligen så bör du inte glömma bort Pectoralis minor vid huvud/nacke, axel, hand, höft, ben eller andningsbesvär. Det är en liten kraftfull muskel som nästan alltid är överaktiv och begränsar sin omgivning.

Slutord

Artikeln påvisar komplexiteten och svårigheterna som uppstår i att hitta orsaken till varför vissa besvär uppstår. Det är mycket sällan platsen för smärtan som är samtidigt är orsaken till det onda. Naprapaterna på Napralogica är vidareutbildade inom moderna behandlingsmetoder såsom neuromotorisk aktivering och har en djup kunskap om de intrikata mekanismer som styr våra rörelser. När du vill bli smärtfri idag är vi det givna alternativet för dig som söker naprapat i Stockholm och Uppsala.

Frågan är kanske inte om du stukat foten någon gång under ditt liv, utan hur många gånger du stukat foten under ditt liv. Om vi har varit någorlunda aktiva under vår barndom så har nästan alla någon gång stukat till foten så att den svullnat upp och gjort ont när vi belastade foten.

Frågan är ju om den där stukningen för 100 år sedan kan orsaka den envisa huvudvärken, stelheten i nacken eller ländryggsmärtan? Svaret på den frågan är självklart JA.

Vanligaste skadan vid stukning av foten

När man stukar en fot är det vanligaste sättet att foten viker sig inåt och det ligament som sitter på fotens utsida skadas. Detta ligament heter Lig Fibulotalare anterior eller förkortat FTA. Detta ligament är involverat i ca 80% av alla fotledsstukningar.

Ligamentet går från den främre delen av laterala malleolen (yttre fotknölen) snett neråt och framåt och fäster på ett ben som heter Talus eller på svenska – språngbenet.

Detta ligament förhindrar rörelserna plantarflexion (böja foten neråt)och inversion (sidoböja foten inåt samt inåtrotera foten), och det är i denna rörelse som ligamentet också skadas om kraften blir för stor.

Ligamentets funktion

Ligamentets funktion är att skapa en passiv stabilitet runt fotleden. Med passiv stabilitet menar jag, då muskulaturen inte jobbar aktivt runt fotleden så står ligamentet för stabiliteten. Ligamentet har en annan väldigt viktig funktion och det är att ge hjärnan en feedback om vilken position som foten har i själva ”rummet”. Detta kallas proprioception, fotens ligament skickar ständigt information om fotens position, vilken belastning, vilken typ av underlag vi går på mm.

När vi skadar fotens ligament så påverkas således inte bara fotens stabilitet utan också fotens förmåga att berätta för hjärnan hur foten belastas, vilken position foten har. Detta är en av anledningarna till att det är lätt att stuka foten på nytt efter den första stukningen.

En ligamentskada är en relativt allvarlig skada och den kan ta lång tid att läka. Graden av fotledsskadan avgör hur lång tid det tar för ligamentet att läka, det kan ta från 2 månader upp till ca 12 månader om det varit en väldigt kraftig stukning. Man bör ta en stukning på allvar och inte spela match hårt tejpad, bara 1-2 veckor efter skadan.

Det krävs en god rehabilitering av foten för att slippa eventuella men senare i livet. Man bör träna upp proprioceptionen och den muskulära balansen runt fotleden så att foten belastas på ett riktigt sätt och återfår full funktionalitet även efter skadan.

Hur kan en stukning påverka resten av kroppen?

Om en fotledsskada/stukning inte behandlas på rätt sätt blir följderna en instabil fotled. En instabil fotled kommer påverka resten av kroppen och för att förstå vad som kan hända är det viktigt att känna till kroppens muskelslyngor s.k kinetic chains.

Vid en skada i ex foten kommer kroppen att skapa kompensatoriska rörelsemönster för att skydda oss från smärtan som kan vara akut eller kronisk. Motor kontrollcenter i lillhjärnan kommer skapa ett dysfunktionellt rörelsemönster på grund av den informationen som den får från fotleden och övriga kroppen. Detta felaktiga rörelsemönster kommer bestå tills dess att vi bryter det och skapar ett nytt funktionellt rörelsemönster.

Om man går runt med ett felaktigt rörelsemönster under en längre tid kan detta påverka resten av kroppen. Kan få besvär med knä, höfter, ländrygg, och nacke som kan härledas till fotleden och den där stukningen som inte var så farlig för 100 år sedan!

Hur påverkas Kinetic chain av en stukning?

Som jag nämnde tidigare ovan så skadas fotleden oftast i en inversion. Det är då utsidans ligament som skadas och gör ont. Vad som händer sedan är mycket intressant.

Om det smärtar på fotens utsida kommer vi automatiskt att börja belasta fotens insida, då kommer foten att belastas i en position som kallas eversion. Foten blir till slut mera bekväm i denna position.

Muskulaturen på underbenets utsida M. Fibularis longus och brevis kommer bli hyperaktiva och kompensera så att foten inte kommer belastas på utsidan där den ursprungliga skadan sitter. Fibularis longus och brevis har som funktion att göra en eversion och plantarflexion.

När vi börjar belasta fotens insida så kommer underkroppen att börja deviera åt motsatt sida. När underkroppen börjar kompensera för foten händer det intressanta saker.

Vilka muskler ser då till att skapa denna deviation åt motsatt sida av underkroppen?

Om vi utgår från att skadan skett på höger fotled, devierar underkroppen till vänster.

Muskulatur som blir hyperaktiv efter en stukning!

Givetvis det muskler som gör en eversion i fotleden M. Fibularis longus, brevis och tertius på höger sida.

Adduktorerna (ljumskmuskulaturen) på höger sida.

Abduktorerna på vänster sida (M. Gluteus medius, minimus, Tensor Fascia Latae, muskler på utsidan av höften).

M.Quadratus Lumborum och M. Obliques externus/internus (Djup ryggmuskel och det sneda magmusklerna som sidoböjer till vä) på vänster sida.

När underkroppen devierat till vänster så kommer nacken att göra en ytterligare kompensation och deviera åt höger så att huvudet och ögonen kommer i en ”normal” position.

Det är nack och hals muskler på höger sida som måste kompensera för underkroppen och sidoböjer huvudet till höger, M. Trapezius, Levator scapulae, Scalenius, Strenocleidosmastoideus.

Vilka besvär kan dessa kompensationer orsaka?

En stukning på höger fot kan således orsaka en mängd olika besvär längre fram i livet om de felaktiga rörelsemönster inte korrigeras.

Exempel på skador som kan komma till följd av en stukning:

Just det, den där stukningen för 100 år sedan!

Slutord

Artikeln påvisar komplexiteten och svårigheterna som uppstår i att hitta orsaken till varför vissa besvär uppstår. Det är mycket sällan platsen för smärtan som samtidigt är orsaken till det onda. Det är viktigt att förstå att det stället man har ont på ofta är ett område i kroppen som fungerar väldigt väl. Det är mer regel än undantag att det området där din smärta sitter kompenserar för några andra strukturer som inte är tillräckligt funktionella.

Naprapaterna på Napralogica jobbar med ett helhetstänkande utöver det vanliga. Vi gör en noggrann funktionell screening av dig och vi ser sedan till att via våra moderna behandlingsmetoder återställa normalfunktion via neuromotorisk aktivering av inaktiva muskler.

När du vill bli smärtfri idag är vi det givna alternativet för dig som söker naprapat i Stockholm och Uppsala.

The post Har du stukat foten någon gång? appeared first on Napralogica.

I den här artikeln tänkte jag. Leg Naprapat David Wahlgren, ta upp mina tankar angående M. Psoas major. M. Psoas major är en del av den muskulatur som vi benämner som ”höftböjaren”. Den andra muskeln som ingår i höftböjaren är M. Iliacus.

Psoas major är en väldigt central muskel, dess ursprung är från utsidan på kotorna och från yttre delen på disken som ligger mellan kotorna på nivåerna Th12-L5, det vill säga från sista bröstkotan och alla kotorna i ländryggen. Den löper sedan neråt och fäster på lårets insida på ett benutskott som heter trochanter minor.

Psoas Major har flera olika viktiga funktioner. Den böjer i höften, den roterar utåt i höftleden, den kan sidoböja oss åt samma sida, den ser till så vi kan lyfta upp bålen om benen är fixerade samt att den hjälper till att stabilisera kotpelaren. Då Psoas major är en central muskel kommer den att ha stor påverkan på resten av kroppen om den inte har normal funktion. Har vi en dysfunktion i Psoas major kommer det påverka ryggraden och extremiteterna (armar och ben) negativt. Det är mer regel än undantag att Psoas major är hämmad på grund av dagens samhälle där vi sitter i bilen och på kontoret hela dagarna.

Om en central muskel som Psoas major är hämmad kommer det att skapa kaos i nervsystemet. Centrala nervsystemet kommer att kompensera för att Psoas major inte fungerar som den ska och flera andra muskler kommer att jobba häcken av sig för att försöka klara av Psoas arbetsuppgifter.

Är det då klokt att stretcha en hämmad Psoas major?

När en muskel är hämmad har den inte full funktion det vill säga att muskeln är svag. Det är därför väldigt vanligt att Psoas major känns tight och det är väldigt viktigt att komma ihåg att bara för att Psoas major känns tight så betyder det inte att den behöver stretchas… Frågan man måste ställa sig är VARFÖR är muskeln tight? När en muskel är svag försöker den att skydda sig själv genom att dra ihop sig.

Om en muskel är hämmad det vill säga svag och tight då är det direkt olämpligt att stretcha muskeln. En svag och hämmad muskel tycker definitivt inte om att bli stretchad! Att stretcha en hämmad muskel kommer skapa panik i nervsystemet och kroppen kommer reagera med att dra ihop den svaga muskeln ännu mer och den kommer kännas ännu tightare.

Innan du börjar stretcha är det viktigt att veta hur en muskel och hur ett rörelsemönster fungerar. Allt för många terapeuter rekommenderar gärna stretching utan att ha gjort en grundlig undersökning på funktionen i kroppen. Att stretcha bara för att det känns tight kan i värsta fall göra att dina besvär blir värre! Är muskeln funktionell det vill säga stark och tight då är det fritt fram att stretcha muskeln.

Vi som jobbar på Napralogica utför en specifik rörelse och funktionsanalys som fastställer huruvida din status är. Har du god funktion eller har du en eller flera muskler som är hämmade? Du får sedan personliga korrektionsövningar som rättar till dina dysfunktioner på ett skonsamt sätt utan att riskera att du gör dig själv en björntjänst.

Vanliga kompensationer som sker när Psoas major är hämmad

Om Psoas major är hämmad får det konsekvenser för muskulaturen i dess närhet men även muskler som ligger i samma muskelkedja (kinetic chain) kan bli direkt påverkade.

Vanliga symtom i samband med en hämmad Psoas major.

• Ländryggsmärta
• SI-ledssmärta (leden mellan korsben och höftben)
• Smärta i ljumsken
• Smärta i nacke/hals
• TOS Thoracic Outlett Syndrome (smärta ut i arm och hand)

Ländryggssmärta

Psoas major är viktig för ryggradens stabilitet. Något vi ser dagligen på vår klinik är när Psoas är hämmad då kommer Psoas antagonist Quadratus lumborum att kompensera och jobba hårdare för att Psoas inte är funktionell. Detta leder till en rotation av höftbenet och en benlängdsskillnad som följd. Det ger smärta i ländryggen som kan vara ihållande trots tidigare behandling av ländrygg och bäcken. Det verkligen extra viktigt vid ländryggssmärta att vara noggrann med sin funktionella screening av Psoas major då den urspringer från kotorna och diskarna i ländryggen. En tajt Proas Major kan komprimera kotor och diskar och därmed ge “diskogena” symptom.

Det är även vanligt att multifiderna lumbalt (små ländryggsmusklerna) blir hyperaktiva och orsakar smärta för att det får jobba hårdare för att stabilisera kotpelaren när Psoas major inte är funktionell. En rotation av höftbenen kan också leda till en torsion av bäckenet som kommer att påverka både rörlighet i bröstrygg och nacke som följd.

SI-ledssmärta

Smärta i SI-leden som återkommer om och om igen trots manipulationsbehandling och stabiliseringsövningar kan vara så enkelt att SI-leden blir komprimerad för att den kompenserar för en hämmad Psoas. Oavsett vilken led det handlar om i kroppen, om leden låser sig om och om igen så är kompression av leden ett sätt för kroppen att skapa stabilitet när musklerna runt om leden inte har full funktion

 Smärta i ljumsken

En av anledningarna till smärta i ljumsken är när Psoas majors synergister, vilka också böjer i höftleden, kompenserar för Psoas.

Det är vanligt att Rectus femoris proximala del (framsida lårs långa muskel), Iliacus (en del av höftböjaren) och Adduktorerna (muskler som för benet inåt) speciellt M. Pectineus kompenserar för en svag Psoas major. Smärtan sitter oftast i ljumsken när vi ser denna obalansen.

Smärta i nacke/hals

En annan kompensation som vi ofta ser är via muskelkedjan på framsidan (kinetic chain) då halsmuskulaturen Mm. Scalenius kompenserar för en svag Psoas. Mm Scalenius jobbar då hårt för att försöka skapa stabilitet i den främre muskelkedjan. Detta kan leda till smärta i nacke/hals regionen samt i en del fall av TOS, smärta, stickningar och domningar ut i armen.

TOS Thoracic Outlett Syndrome

Som jag nämnde här ovan kan Mm. Scalenius kompensera för en svag Psoas. De tre stora nerverna och kärlen som ska försörja arm och hand kan klämmas i Scaleniusluckan mellan M. Scalenius anterior och M. Scalenius medius och orsaka smärta, stickningar och domningar ut i armen och handen.

En annan muskel som kan vara en orsak till TOS är M. Pectoralis minor som vi har skrivit om här.

M. Pectoralis minor på motsatt sida kan kompensera för en svag Psoas major via den diagonala muskelkedjan (kinetic chain), vilket är vanligt vid dysfunktion i vårt rörelsemönster vid vanlig gång. Om M. Pectoralis minor jobbar hårt för en svag Psoas major under gångfasen kan även den orsaka TOS, då armens stora nervplexa plexus Brachialis samt kärlen löper under Pectoralis minor. En ökad spänning i M.Pectoralis minor kan ge tryck på nerverna och kärlen som leder till smärta, stickningar och domningar ut i armen och handen.

Konklusion

Min erfarenhet av just Psoas major eller höftböjaren är att 9 fall av 10 är svaga i denna muskel och då kan det vara direkt skadligt att börja stretcha den. De kommer att kännas skönt till en början men sen kommer muskeln att dra ihop sig ännu mera som en försvarsmekanism och kännas ännu tightare. Tänk efter hur många gånger ni stretchat den och den känns fortfarande stel och tight! Kan vara så att det är helt fel approach på just den muskeln?

Jag råder er till att göra en grundlig rörelse och funktionsanalys för att få fram exakt vad som krävs för att återfå balans i kroppen. Efter en rörelseanalys råder jag betydligt fler att stärka upp Psoas än att stretcha ut den.

Vi på Napralogica hjälper dig att bli smärtfri idag!

The post Varför stretchar du Psoas/höftböjaren? appeared first on Napralogica.

Namnet Latissimus Dorsi kommer från det latinska ordet för “bred” – latissimus och “bakom” – dorsi. Latissimus Dorsi (“Latissimus”) är den stora ryggmuskeln som alla killar vill ha – den gör att ryggen ser ut som ett “V” och har man en stor ryggtavla så har man en välutvecklad Latissimus Dorsi. Muskeln sträcker sig snett över hela ryggen och funktionellt är den överlägsen och påverkar stora delar av kroppen och många av våra funktioner när vi rör oss där muskeln löper från överarmen ner via nedre revbensbågen till thorakala fascian och höftbenskammen. En hämmad Latissimus ger instabilitet till axelleden, och är ofta involverad i axelproblematik, nackbesvär, armbågsproblematik, besvär i motsatt sida SI-led, hamstring, hälsena och under foten.

Latissimus anatomi

Muskeln urspringer från Tuberculum Minoris på Os Humerii (överarmen) och fäster in på på tionde till tolfte revbensbågarna, spinalutskotten på Th 7-12, fascia thoracolumbalis, crista iliaca samt costae 10-12 och innerveras av n. thoracodorsalis.

Latissimus lokala funktioner

Latissimus globala funktioner

Det finns få muskler i kroppen som är så betydelsefulla som Latissimus. Eftersom den kopplar ihop Thoracolumbala fascian med överarmen så kan en hämmad Latissimus ge smärta i nacke, skuldra, armbåge, ländrygg, underben och fot och även ge dig ett dysfunktionellt löpsteg. Med hämmad menar vi att den är dysfunktionell och icke-fungerande på grund av otillräckligt flöde från motorkontrollcentrum i lillhjärnan.

Latissimus är en del av den bakre kedjan som inbegriper Latissimus Dorsi, thorakolumbala fascian, och från och med här kontralateralt: SI-led, Gluteus Maximus, Vastus Lateralis och subpatellarsenan.
Genom den främre ytliga armkedjan påverkar Latissimus mediala delen av överarmen, mediala epikondylen, underarmsflexorerna och fingerböjarmusklerna.

Muskeln binder ihop överkroppen med underkroppen genom den djupa främre kedjan där den tillsammans med Quadratus Lumborum, Iliopsoas, Erector Spinae och Transversus Abdomini ger stabilitet till ryggraden. Den är en extensor i ländryggen tillsammans med Erector Spinae, mm Obliquer bilateralt samt extension och adduktion av skulderbladet. I den djupa främre kedjan ingår musklerna Infrahyoidala musklerna, scalener, diafragman, Psoas, Iliacus, Pectineus, Adduktor Brevis, Longus och Magnus, Tibialis Posterior och långa tåböjarmusklerna.

Muskler som kan hämma Latissismus är exempelvis övre trapezius samma sida. Övre Trapezius och Latissimus är antagonister i axelled – Trapezius vill lyfta axeln och Latissimus vill sänka axeln. Pectoralis Minor är synergist till muskeln vid inåtrotation av axeln, men antagonist vid Latissimus retraktion av axeln där Pectoralis Minor vill göra en protraktion. Pectoralis Minor är ofta fasciliterade hos kontorsarbetare, och hämmar ofta Latissimus.

Gluteus Maximus och Latissimus Dorsi kan båda hämmas av thorakolumbala fascian, och är i praktiken hos oss en vanligt förekommande händelse. Den sneda bakre kedjan består av Latissimus, genom Thorakolumbala fascian, kontralaterala Gluteus Maximus och SI-led.

Latissimus är funktionellt motsatt till bålens flexion, den är synergist till Quadratus Lumborum i sidobålflexion, funktionellt motsatt till främre och mellersta deltoideus under abduktion av skulderbladet och funktionellt motsatt till Infraspinatus och Teres Minor i utåtrotation i axelled. Latissimus är accessorisk till samma sida Quadratus, till Rectus Abdomini och mm Oblique i bålflexion och bålrotation och Subscapularis i inåtrotation av axeln. Med tanke på Quadratus Lumborums andra funktioner kan en hämmad Latissimus fascilitera Quadratus Lomburum som komprimerar ryggraden med ländryggssmärta som följd.

För att aktivera en hämmad Latissimus räcker det inte bara att stretcha eller träna den muskeln, utan orsaken till varför Latissimus är hämmad måste först lösas, därefter kan muskeln kopplas in i sitt normala rörelsemönster. Att stretcha eller massera en hämmad Latissimus är som att ge ett hungrigt skrikande barn en napp – det är tyst en stund men börjar snart skrika igen. Vi möter ofta vältränade idrottare som ofta tränar Latissimus flera gånger i veckan, men där den fortfarande är hämmad med suboptimal funktion då orsaken till hämningen fortfarande kvarstår!

Löpning och Latissimus Dorsi

I vårt löpsteg så kopplas Latissimus in genom den bakre kedjan när vi pendlar armen bakåt och i den bakre kedjan är ofta Latissimus och Gluteus Maximus hämmad av thorakolumbala fascian, vilket innebär att övriga muskler i den bakre kedjan blir fasciliterade för att kompensera. Som tidigare nämnt så är Latissimus ofta en bidragande orsak till besvär i baksidan motsatt sida. Löpekonomin kan bli påverkad i en negativ riktning vid en hämmad Latissimus. Den bakre kedjans huvudsakliga funktion är att föra över kraft från bålen till underkroppen, men vid en hämmad Latissimus kan kraften inte tillgodogöras och vi får ett dysfunktionellt löpsteg med sämre löpekonomi. Många löpare har en hämmad Latissimus tillsammans med hämmad Gluteus Maximus på motsatt sida , vilket medför att hamstring och underben får arbeta hårdare, med stelhet i hälsena och plantar fascian.

Konklusion

Som ni säkert förstår vid det här laget är kroppen ytterst komplicerad i sina rörelsemönster, och dysfunktionella rörelsemönster skapas lätt vid statiskt arbete eller skador. Dessa mönster syns inte förrän de provoceras under regelbunden träning och hämmade muskler blir uttröttade. Då kommer överbelastningsskador och ger sig till känna. Våra naprapater på Napralogica är experter på neuromotorisk aktivering och screening av felaktiga rörelsemönster. Genom att boka en behandling hos en våra naprapater i Stockholm eller Uppsala kan ni räkna med att gå härifrån starkare och med mer kunskap om hur kroppen fungerar. Optimera ert nervsystem för er idrott och prestera bättre under träning och tävling.

Läsvärt:

Om Pectoralis Minor – En liten muskel som kan skapa stor oreda

The post Den funktionella ryggmuskeln Latissimus dorsi appeared first on Napralogica.

I vår artikelserie Kroppens optimala rörelsemönster har vi kommit fram till del 3 som denna gång handlar om bäcken och ländrygg. Väldigt enkelt förklarat så är bäcken och ländryggen den fysiska stöttepelaren för överkroppen. Detta innebär att dessa leder skall vara mer stabila för att fungera optimalt.

Bäckenets anatomi är som följer: det består av höftben och korsben där korsbenet är kilat fast mellan de två höftbenen. Korsben och höftben är sammanlänkade med starka ligament. Tänk dig bäckenet som en gammal romersk stenbro – om bropelarna (höftbenen) är stabila och kraft läggs på mittstenen (korsbenet) på bron så blir bron väldigt stabil. Om istället ena bropelaren blir instabil så blir hela konstruktionen instabil och det är risk för att bron rasar ihop eller får skador på strukturen. Bäckenet fungerar på precis samma sätt – instabilitet i bäckenet kan vid tillräckligt kraftig belastning leda till en rad olika belastningsskador.  När bäckenet blir instabilt i någon av dess strukturer kommer muskler i dess omgivning att kompensera, och det skapas kompensatoriska rörelsemönster som är svåra att bryta om man inte vet vad som inte fungerar. Gluteus Maximus är en mycket viktig muskel som skapar stabilitet i bäckenet, och den blir ofta överbelastad när instabilitet i bäckenet påvisas, exvis vid foglossning. Smärta från bäckeninstabilitet kan visa sig i säte, framsida lår, baksida lår eller ländrygg. Ländryggssmärta är ofta associerad till en inhiberad Gluteus Maximus.

Kraften som läggs på sacrum vid gång uppgår till 4 gånger kroppsvikten.

Ländryggens anatomi:  ländryggen består av fem stycken kotor och så som ledytorna ser ut i ländryggen så kan vi böja, sträcka och sidoböja. Rotationen är väldigt begränsad till ca 5-10 grader i ländryggen.

Det krävs god motorkontroll att stabilisera bäcken och ländryggen. Viktiga muskler som hjälper till att stabilisera bäcken/ländrygg är Latissimus Dorsi (genom thorakolumbala fascian), Gluteus Maximus (den stora sätesmuskeln), Tranversus Abdominus (den djupa magmuskulaturen), Obliques externus och internus (de sneda magmusklerna), Quadratus Lumborum (djup ryggmuskel), Multifider och Rotatorer (små djupa ländryggsmuskler) samt Bäckenbotten och Diafragma (andningsmuskulaturen). Bland annat dessa muskler bildar de som dagliga tidskrifter kallas för core. Dessa muskler måste kunna samarbeta och integrera med varandra för att vi ska kunna stabilisera bäcken och ländrygg. Väldigt sällan fungerar dessa muskler i symbios som de borde göra! Den thorakolumbala fascian hämmar ofta Gluteus Maximus exempelvis.

Har vi ett rörlighetsproblem runt höften är risken stor att kroppen kommer försöka kompensera att hitta rörlighet i bäcken och ländrygg. Detta ger då en instabil plattform för resten av överkroppen. Detta ger ofta smärtsymtom från muskler, leder eller diskar i ländryggen.

Napralogica består av specialister inom neuromotorisk aktivering. Du kan boka tid hos naprapat i Stockholm och Uppsala via vår hemsida -www.naprapat.net. Hos oss får du en funktionell och neuromotorisk genomgång i syfte att hitta kompensatoriska felaktiga rörelsemönster och korrigering av dessa.

Mer att läsa:

Latissimus Dorsi – läs mer här

The post Kroppens optimala rörelsemönster del 3 – bäcken och ländrygg appeared first on Napralogica.

Du har förmodligen hittat hit genom att söka på nackspärr, stel i nacken, smärta i nacken, yrsel, whiplash, ont i bröstryggen eller huvudvärk. Nackspärr kan ge alla dessa symptom, de vanligaste är att man har svårt att vrida huvudet åt ett håll och/eller svårt att böja eller sträcka på nacken. Det smärtar under rörelse av nacken. Kanske har du redan träffat en sjukgymnast, kiropraktor eller naprapat i Stockholm eller Uppsala som hjälpt dig tidigare med din nackspärr men besvären kommer hela tiden tillbaka?

Oavsett om det är första gången du har fått nackspärr eller om du haft det vid upprepade tillfällen tidigare så är detta ett sätt för din kropp att berätta för dig att någonting inte fungerar som det ska. Du behöver inte känna vad det är i kroppen som inte fungerar, detta kan ha pågått under en längre tid, men det är först nu som kroppen skriker på hjälp.

Kroppen har försökt skydda sig själv genom att vissa områden har börjat arbeta hårdare. Detta har du säkert upplevt när du känt dig trött i vissa muskler då kroppen har en tendens till att vilja skydda sig själv genom att försöka göra sig själv stabilare. Om vi har ett område som av någon anledning inte har full funktion så är det vanligt att nackens muskler ökar spänningen och nackens leder komprimeras som en reaktion, detta är kroppens sätt att skapa en tillfällig lösning på problemet.

Ett exempel vi kan ta upp som de flesta känner till är en pisksnärtskada, whiplash, eller whiplash associate disorder – WAD – som det heter på engelska. Då har man vanligtvis blivit påkörd bakifrån och nackmusklerna har fått sig en rejäl utsträckning för att bara sekunden efter dra ihop sig fort. Detta skapar en direkt obalans i vårt nervsystem.
En person som varit med om en whiplashskada har ofta spända/starka nackmuskler som kompenserar för svaga/hämmade halsmuskler. Dessutom söker nacken stabilitet då halsmusklerna inte fungerar genom att nacklederna komprimeras och detta leder till inskränkt rörelse och smärta.
Liknande mönster ser man på personer som sitter framför en dator 8-12 timmar per dag. Denna obalans kan inte nervsystemet korrigera själv utan kroppen behöver hjälp med att återskapa ett normalt rörelsemönster.

Har du tidigare fått behandling upprepade gånger med sjukgymnastik, akupunktur, manipulation, massage eller triggerpunktsbehandling, men dina besvär fortsätter att återkomma om och om igen, då har du med all säkerhet denna typ av obalans.

Vill du bli smärtfri idag med effektiv behandling?

Vi behandlar dina besvär genom att påverka ditt nervsystem direkt. Denna teknik kallas Neurokinetic Therapy och är den senaste behandlingstekniken inom manuell terapi och har använts i USA sedan 80-talet. Neurokinetic Therapy återställer balansen i nervsystemet direkt så att muskulaturen arbetar optimalt och så att lederna slipper komprimeras.
Vill du bli smärtfri idag? Boka tid via knapparna i kolumnen högst upp till höger.

Vill du veta mer och är intresserad om vilka specifika muskler som kan vara involverade? Vill du veta mer om hur kroppen kan kompensera för skador som du dragit på dig för många år sedan? I så fall kan du fortsätta att läsa vidare.

Vad kan orsaka en nackspärr?

En vanlig förklaring som vi får höra av våra patienter är att de suttit i drag och blivit kalla om nacken för att därefter bli stela och få ont i nacken.

Detta kan säkert vara toppen på ett isberg som gör att nackspärren utlöses, men det är aldrig hela sanningen. Orsaken till själva nackspärren har med allra största sannolikhet byggts upp under en längre tid, kanske redan från när du var 10 år gammal och stukade foten ordentligt! Vi har i en tidigare artikel beskrivet hur kompensationerna sker från en stukad fot till en nackspärr på 10 års sikt, läs mer om det här.

Det finns många orsaker till en nackspärr, några av det vanligaste är stress, dålig arbetsställning, långvarig statisk belastning, tidigare whiplashskada eller att kroppen utsatts för stor belastning under exempelvis träning.

Alla orsaker som nämns ovan kan skapa muskulära obalanser som gör att vissa muskler och leder får jobba för hårt medan andra muskler blir inaktiva. Denna obalans som detta skapar är ofta den riktiga orsaken till varför en nackspärr utlöses.

Vanliga obalanser som orsakar nackspärr

Det är väldigt vanligt att det blir svårt att rotera huvudet åt antingen ena eller båda hållen vid en nackspärr. De muskler som vi först och främst misstänker när det gäller rotation i nacke/halsrygg är Sternocleidomastoideus (SCM) på framsidan och Splenius Capitis på baksidan av nacken. Dessa två muskler är våra ”prime movers” när det gäller rotation. Om vi roterar till vänster jobbar SCM på höger sida samt Splenius capitis på vänster sida. Det finns givetvis många fler muskler som roterar huvudet till vänster t.ex Scalenius, Longus Colli på vä sida samt nackrosetten. Dessa måste givetvis också undersökas vid rotationsproblematik.

Om en patient har svårt att vrida på huvudet till höger, då är det viktigt att funktionstesta muskulaturen som gör en höger rotation. Med stor sannolikhet hittar vi en eller flera muskler som inte har full funktion ex SCM på vänster sida eller Splenius capitis på hö sida. När muskler inte har full funktion, då kommer det samtidigt finnas muskler som försöker att hjälpa till att upprätthålla funktionen, exempelvis Levator scapulae på höger sida eller Trapezius övre del på vänster sidan. De sistnämnda musklerna som får ”jobba” dubbelt upp är oftast det muskler som gör ont.

Att återställa obalansen mellan muskulaturen på framsidan och baksidan är viktigt för att återfå full funktion i nacken.
En sådan obalans kan vara orsaken till upprepade ”låsningar” i nacken som man behandlat med manipulation eller andra behandlingsmetoder, men som återkommer om och om igen ändå trots flera behandlingar.

När det gäller begränsning av rotation i nacken, så är det också av stor vikt att undersöka rotationen i bröstrygg och ländrygg. Om rotationen i bröstryggen och/eller ländryggen är hämmad så kommer nacken att försöka kompensera så att den Multisegmentella rotationen (hela ryggraden) är så bra som möjligt.
Det är då viktigt att korrigera nackens hyperaktiva smärtande muskler som hämmar bröst och ländrygg för att återfå full funktion i kotpelaren.

Smärta i nacken vid sidoböjning

När vi har en begränsning i sidoböjning av nacken så är det ofta övre Trapezius (stora kappmuskeln), Levator scapulae och Scalenius posterior som är involverade. Andra muskler som man också bör undersöka är de djupa halsmusklerna M. Longus colli samt nackens mindre sträckmuskler (multifiderna). Om det fortfarande finns en begränsning kvar i sidoböjningsrörelsen efter behandling av själva nacken kan det vara så att nackmuskulaturen även jobbar för hårt för andra delar av kroppen.

Muskulaturen jobbar inte en och en utan det är ett samarbete mellan flera muskler. Muskler som samarbetar i den yttre kedjan (lateral kinetic chain) är av stor vikt vid långvariga nackbesvär som inte vill släppa. Det är viktigt att undersöka hur funktionen är på den stora ryggmuskeln Latissimus dorsi, de sneda magmusklerna Obliquues externa/interna, höftens utåtförare M. Tensor fascia latae och Gluteus medius/minimus och muskulaturen på underbenets utsida M. Peroneus longus/brevis i förhållande till nacken.

Det är även viktigt att undersöka den högra yttre kedjan om det är vänster sida på nacken som smärtar.

Smärta vid flexion (böjning) och/eller extension (sträckning) av nacken

Det är även här viktigt att undersöka övriga muskler i den främre kedjan från Pectoralis major/minor (bröstmuskler), Diafragma (andningsmuskel), Rectus abdominis/TVA (magmuskler), Psoas major/Iliacus (höftböjaren) Quadriceps (framsidan på låret) samt Tibialis anterior (fotens sträckmuskulatur).

När det gäller extension (böja huvudet bakåt) så har vi nämnt några viktiga muskler ovan i texten redan som Trapezius övre del, Levator scapulae, och Scalenius posterior. Detta är alla muskler som tenderar att bli hyperaktiva och kan vara väldigt tryckömma då de arbetar för hårt. Dessa muskler kompenserar ofta för större viktiga muskler i den bakre kedjan (dorsal kinetic chain).

Det är viktigt att undersöka funktionen i hela bakre kedjan, från nackrosetten, Trapezius övre del, Rhomboideus, Multifiderna längs ryggraden, Quadratus lumborum i ländryggen, Gluteus maximus (stora sätesmuskeln), Hamstring (baksida lår), vadmuskulaturen och till sist muskulaturen under fotsulan.

Det är vanligt att nackmuskulaturen kompenserar för stora muskler som exempelvis Gluteus maximus eller Hamstrings. Nacken kommer inte bli fullt återställd om vi bara behandlar smärtområdet i nacken. Detta kan också vara en orsak till återkommande besvär samt en låsningskänsla i nacken.

Den främre kedjan med halsmuskulaturen kan direkt påverkas av den bakre kedjan med nackmuskulaturen. Eftersom det är ett precist samarbete mellan muskler som sträcker och böjer som gör att våra rörelser blir jämna och fina.

Vanliga kompensationsmönster

Trapezius övre del kan få jobba hårdare än den ska om nervsystemet inte kan rekrytera SCM på ett effektivt sätt vilket till slut kommer leda till smärta i nacken och kanske till och med spänningshuvudvärk.

Det är vanligt att nackrosetten (de små musklerna uppe vid skallbasen) kompenserar för en hämmad Rectus abdominis (magmuskulaturen). Detta kan ge huvudvärk vid skallbasen eller en strålande värk fram emot ögonen.

I den främre kedjan är en vanlig kompensation att Scalenius anterior jobbar för en hämmad Psoas på samma sida.

Kompression av nacken är ett av de vanligaste sätten för kroppen att kompensera för svaga globala muskler som Rectus abdominis, Tranversus abdomis, (ytliga och djupa magmuskler), multifiderna (ländryggsmuskulaturen), Latissimus dorsi (stora ryggmuskeln), Gluteus maximus (stora sätesmuskeln) samt Quadriceps (framsida lår).
Nacken skapar då en stabilitet som dessa muskler egentligen ska stå för.

Hierarkin det motoriska nervsystemet lyder som följer:

Om du inte kan kontrollera dina nack/halsmuskler, då kan du inte kontrollera din bålmuskulatur, kan du inte kontrollera din bålmuskulatur, då kan du inte kontrollera dina extremiteter (armar/ben).

Denna hierarki är lagrad djupt i det motoriska nervsystemet. Tänk efter, vad är den första rörelsen som vi utför? Den första rörelsen vi människor gör, är att som bebis rulla runt från rygg till mage eller vice versa. När en bebis rullar runt använder den sig av nacke och halsmuskler. Sedan utvecklas vår förmåga att rekrytera rygg och magmuskler och då kan barnet sitta upp själv. Till sist utvecklas våra extremiteter och då kan vi resa på oss, sedan utvecklas även gången.

Sammanfattning

När det gäller att effektivt behandla nackspärr eller andra besvär från nacken så måste vi komma ihåg vilken roll nacken har i centrala nervsystemet. Det går inte att bara stirra sig blind på det stället som smärtar. Det är ofta så att nackmuskulaturen får jobba kompensatoriskt och grundproblemet ligger någon annanstans i kroppen.

Författare: David Wahlgren, Leg Naprapat och arbetar på Napralogica i Stockholm.

The post Om nackspärr och hur du blir smärtfri idag appeared first on Napralogica.

I korthet är Neuromotorisk aktivering, NMA, en teknik som söker efter kompensatoriska rörelsemönster ur motorkontrollcentrums perspektiv. Det vi vet idag är att Motor Control Center (MCC), motorkontrollcentrum, i lillhjärnan lagrar våra rörelsemönster. Rörelsemönster skapar vi under normal utveckling, som svar på våra upprepade vanor och aktiviteter, eller till följd av skada som kroppen försöker skydda sig mot och för att undvika smärta. Ofta kan dessa rörelsemönster vara dysfunktionella eller ”icke-optimala”, och smärta beror på obalans, överanvändning, eller överbelastning av vävnader. Platsen för smärta, det vill säga de symptom som vi upplever, är ofta inte ens i området för dysfunktion, utan är endast ett resultat av detta. En vrickad fotled kan vara orsaken till nackspärren exempelvis.

Människan är fantastisk på att kompensera och kan i princip alltid ta sig mellan punkt A och punkt B, men ibland sker det inte på det sätt det ska, och vid högre belastning sker överbelastningar med skador som påföljd. Detta är det huvudsakliga syftet för NMA att spåra upp och behandla – långt längre än vad andra behandlingsmetoder gör som i huvudsak behandlar symptombilden endast.
Inom NMA använder vi specifika tester för att identifiera och åtgärda kompensatoriska mönster där muskler är det huvudsakliga som vi arbetar med. Även andra mjukdelar och skelett används för att korrigera rörelsemönster, dock inte inkluderande facettleder och annat som används vid manipulationsbehandlingar. Våra naprapater genomför alltid en neuromotorisk screening hos alla våra patienter.

Vår unika metod, som vi är helt ensamma om att vara certifierade inom i Sverige, möjliggör att vi verkligen hittar orsaken till smärtan och behandlar det på ett smärtfritt och 100 % riskfritt sätt. Oftast upplever man en tydlig effekt efter bara en behandling.

Gör som över 10.000 andra personer har gjort hittills – bli smärtfri idag med hjälp av våra naprapater i Stockholm och Uppsala.

The post Neuromotorisk aktivering appeared first on Napralogica.

I den här artikeln tänkte jag ta upp våra tankar angående bäckenbotten eftersom det är ett vanligt problem hos kvinnor som varit gravida eller tränar hårt.

Dysfunktion i bäckenbotten kan leda till flera olika besvär och symtom. En svaghet i bäckenbotten kan ge olika symtom som ländryggssmärta, inkontinens, förstoppning och besvär under sex. En överaktiv bäckenbotten kan ge exempelvis kraftig smärta och nervpåverkan i underlivet.

<h2Bäckenbottens anatomi Bäckenbotten bildas av en grupp muskler som bildar botten på själva bukhålan. De viktigaste musklerna är M. Levator ani och M. Coccygeus.
M. Levator ani består av flera mindre muskler, Musculus ilioccygeus, Musculus pubococcygeus och Musculus puborectalis.

Dessa muskler har en skålformad formation och fäster på Tuberculum Ilium (sittbensknölarna), Sacrum (korsbenet) samt Coccyx (svanskotan).
Musklerna har som funktion att hålla organen som finns i nedre bukhålan på plats, de ska också se till så att vi kan skapa ett normalt intraabdominalt tryck. Intraabdominalt tryck skapas normalt när vi nyser, hostar, eller krystar. Att medvetet kunna skapa ett normalt intraabdominalt tryck är också av väldigt stor betydelse vid tunga lyft och för att skapa en stabil plattform för ryggraden och bäcken när vi utsätts för olika belastningar, exvis löpning.

Intrinsic subsystem (Inre muskulaturen)

Bäckenbotten arbetar tillsammans med Diafragma(andningsmuskel), M.Transversus abdominis (djupa magmuskulaturen), M. Multifidus (små djupa ryggmuskulaturen längs ryggraden) och de bakre fibrerna av M. Obliques interna (inre sneda buksmuskulaturen).

Den inre enheten skapar en segmentell stabilisering av ryggraden och SI-lederna. Detta innebär, att detta system ser till så att varje kota i ländryggen blir stabiliserad. När detta system fungerar synkroniserat krävs det lite kontraktionskraft för att skapa stabilitet och detta är uthållig muskulatur som klarar av att arbeta under lång tid utan att bli uttröttade.

Koordination av det inre systemet är kritiskt för att skapa stabilitet, det är till och med viktigare att den inre enheten har förmågan att aktiveras innan de större musklerna utför en rörelse (yttre enheten), än att den inre enheten är stark.

Vad händer när vi aktiverar den inre enheten?

Har vi en fungerande inre enhet så ska den aktiveras före en rörelse utförs av de muskler som tillhör den yttre enheten.
M. Transversus och M. Multifidus aktiveras, eftersom M. Transversus fiber är horisontella kommer aktiveringen att dra in naveln emot ryggraden. Denna rörelse inåt av bukväggen kommer att skapa en kompression mot de inre organen. Kompressionen av de inre organen skapar ett uppåt gående tryck längs ryggraden som aktiverar M. Diafragma och ett nedåtgående tryck längs ryggraden som aktiverar bäckenbotten.
Under förutsättningen att dessa muskler jobbar tillsammans som det ska, skapas stabilitet så att våra extremiteter (armar och ben) kan fungera optimalt och se till att ryggraden får den funktionella support som den behöver under rörelse och aktivitet.

Försvagad bäckenbotten

En försvagad bäckenbotten är associerad med ländryggs och/eller SI-ledsmärta, inkontinens, förstoppning och besvär vid sex.
Det är ofta så att kvinnor har svårt att rekrytera bäckenbotten efter en förlossning då muskulaturen blivit kraftigt uttänjd, blivit sydd och fått ärrvävnad, och i värsta fall fått muskelbristningar och/eller nervskador i bäckenbotten.

Det är inte bara kvinnor som fått barn som har besvär med bäckenbotten, det är även vanligt att kvinnor som idrottar på hög nivå kan ha svårt att hålla sig från att kissa under vissa moment om det har en svag bäckenbotten.
En idrott som är på stor frammarsch är CrossFit där det händer att en del tjejer har besvär att hålla sig då de hoppar dubbelunders (hoppar dubbelhopp med hopprep).

Det är inte bara ett kvinnligt besvär, det är relativt vanligt hos män också. Hos män är det vanligare med ländryggsmärta då män har en svaghet i bäckenbotten. Män kan även få besvär med att de behöver springa och kissa ofta då de har en svag bäckenbotten utan att ha någon form av prostataförändring.

En svag/hämmad bäckenbotten kan också leda till obalans i andra muskler. Det är vanligt att käkens muskulatur och/eller Diafragma (andningsmuskel) kompenserar för en svaghet i bäckenbotten, detta leder till att man krampar ihop käkarna eller håller andan för att skapa kraft och stabilitet. Att pressa ihop käkarna medans man sover kan alltså ha sin förklaring i att man har en dysfunktionell bäckenbotten.

Andra muskler som också kan påverkas är Piriformis som ligger i direkt anslutning till bäckenbotten. Även ljumskmuskulatur kan bli överansträngd på grund av att det finns svaghet i bäckenbotten.

Överaktiv bäckenbotten

En överaktiv bäckenbotten kan klämma nerver i underlivet och ge en kraftig smärta. Eftersom bäckenbotten är djupt involverad i vår förmåga att skapa en funktionell stabilitet i bäcken och bål, så kan en överaktiv bäckenbotten skapa obalans i detta system och även påverka muskulatur i våra extremiteter.

Det är ofta vi hittar en hämmad magmuskulatur på grund av en överaktiv bäckenbotten. Dessa patienter söker då främst för smärta i ländrygg och/eller smärta vid SI-lederna.

Det finns en rad andra muskler som kan påverkas och bli hämmade (försvagade) av en överaktiv bäckenbotten, exempelvis Psoas major/höftböjaren, Multifiderna/ländryggsmuskulatur, Transversus abdominis/djupa magmuskler och Interossea plantaris/dorsalis, Lumbricaler/fotens stabiliserande muskler.

När ska man köra knipövningar?

För att ta råda någon om det är bra för den personen att träna knipövningar så måste vi testa bäckenbottens funktion, är den hämmad/svag eller överaktiv?

När jag testar bäckenbotten är jag väldigt specifik och delar in bäckenbotten i fyra delar. Vi har en främre högra del, en främre vänstra del, en bakre högra del och en bakre vänstra del.

Genom att funktionstesta varje del för sig kan man vara väldigt specifik i hur man ska lägga upp eventuell träning för att stärka bäckenbotten om den var hämmad, eller om man ska ge övningar för att få bäckenbotten att slappna av.

Det kan vara så att den främre högra delen och den bakre vänstra delen var hämmade/svaga. Då ska man inte bara köra en generella Kegal/knipövning utan man måste vara väldigt specifik för att fä just dessa delar att bli aktiva.

Om man via testerna får fram att bäckenbotten är överaktiv då ska man ABSOLUT inte träna Kegals/knipövningar. Det kan ge kraftiga smärtor i underlivet som följd.
Om bäckenbotten är överaktiv ska man ge övningar som får bäckenbotten att slappna och man ska samtidigt se till att aktivera det muskler som bäckenbotten påverkade negativt.

Sammanfattning

Så att svara på rubriken ovan, är knipövningar bra vid bäckenbottenproblematik?

Innan man börjar träna knipövningar/Kegals se till att få en ordentlig funktionell undersökning av bäckenbotten. Är bäckenbotten hämmad är det med stor fördel att börja träna knipövningar/Kegals, ju specifikare övningen är desto effektivare kommer övningen att vara för dig!

Börja inte att träna Kegals/knipövningar bara för att någon bekant blivit bra eller för att du följer någon app, innan du gjort en riktig undersökning hur just din funktion i bäckenbotten är.

Är det så att din bäckenbotten visades sig vara överaktiv då är det direkt olämpligt att träna Kegals/knipövningar. Då ska du först och främst göra avslappningsövningar för bäckenbotten och därefter aktivera de muskler som hämmades av bäckenbotten.

The post Knipövningar – är det bra vid bäckenbottenproblematik? appeared first on Napralogica.

Sedan några veckor anlitar vi Berazy för hantering av våra fakturor. För er medför det att betalningsmottagare kommer att vara Berazy och inte Napralogica/Kroppscompagniet i Stockholm AB. Uteblivna besök eller fakturering till företag kommer att ske via Berazy och faktura skickas till den mail som angetts vid bokning. För våra avbokningsvillkor – läs mer här.

Betalningen skall ske direkt till Berazy för befriande verkan. Vid utebliven betalning debiteras påminnelseavgift
fn. privatperson 60 kr och företag 450 kr samt dröjsmålsränta om 2,2% per månad.

The post Ny administratör av fakturor – Berazy appeared first on Napralogica.

The post Vision appeared first on Napralogica.

I den här artikeln tänkte vi beskriva diafragman och primärt dess funktion vid rörelse. Artikeln kommer till därför att det är vanligt att patienter som kommer till oss har dysfunktioner i diafragman och dess användning, både vid andning och vid rörelse.

Det är en mycket viktig muskel i brösthålan och är den viktigaste muskeln i andningsprocessen. Förutom att vara den primära andningsmuskeln är den också viktig i kroppens posturala funktion samt en viktig muskel för att förhindra reflux tillbaka i esofagus (1) .

Vi på Napralogica, din naprapat i Stockholm och Uppsala, är vidareutbildade på diagnosticering och behandling av dysfunktioner i muskelapparaten som stör den posturala funktionen, och som på sikt riskerar att ge dig skador.

Symptom på en dysfunktionell diafragma?

Symptomen är vitt spridda och kan dyka upp på många platser i kroppen. Det är inte alls nödvändigt att symptomen dyker upp vid platsen för diafragman då en fasciliterad diafragma kan leda till sekundära besvär i andra ändar av kroppen som ett resultat. Närliggande symptom som kan tyda på dysfunktion är: astma och smärta i brösthålan vid löpning, magkatarr, halsbränna, sura uppstötningar, synbar pulshöjningar i magen vid andning och kramp runt revbensbågarna och smärta i ländryggen.

Vad gör muskeln diafragma?

Diafragman är en muskel i bukhålan med global funktionalitet. Det är det viktigaste muskeln för vår andning, den är även viktig för vår bålstabilitet samt påverkar magfunktionen. Den övre delen, den crurala delen, är den som arbetar med andning, medan den costala delen är involverad med kräkningar och när man sväljer. Magfunktionen ligger dock utanför denna artikels fokus, men det är viktigt att veta och förstå muskelns alla funktioner när man diagnosticerar patienter, om inte bara för att kunna se de symptom som annars tas för andra sjukdomar och som då lämnas felbehandlade. När muskeln dras ihop så gör det att luften sugs in, och när den slappnar av så tryckts luften ut. Samtidigt som muskeln spänns så ökar också den posturala funktionen.

Den posturala funktionen och de riktiga core-musklerna

Med postural funktion menar vi dess förmåga att upprätthålla kroppens stabiliserande funktioner i bålen. I bukhålan bildar följande muskler en effektiv kärna för effektiv stabilisering: diafragman i taket, Transversus Abdominis framtill, Multifider baktill och bäckenbottenmuskulaturen i botten. Den tidigare beskrivningen av Core-muskulatur (Transversus och multifider) är således endast till hälften rätt då den saknar hälften av de muskler som de facto utgör den stabiliserande gruppen i bålen.

Ett antal muskler samarbetar i kedjor för att göra kroppen stabil, bland dessa muskler inräknas – nackrosetten, M. Erector Spinae, M. Trapezius, M. Iliopsoas, M. Quadriceps Femoris och M. Soleus.

Tänk er själva en låda – allt man lägger i den hålls på plats mellan de olika väggarna, men i denna mänskliga ”låda” så kan en eller flera muskler bli hämmade, och då blir stabiliteten lidande när krafterna inte kan hållas på plats! Vid olika typer av trauman/skador är det vanligt att några av dessa muskler som bygger upp ”väggarna” blir dysfunktionella och förlorar sin funktion. Hur kroppens stabilitet ser ut när två av fyra väggar är ur funktion är ganska lätt att förstå vilka överbelastningar som sker. Var tar krafterna vägen när t.ex bäckenbottenmuskulaturen är hämmad? Ingen bygger exempelvis ett fyrkantigt hus på en grund med bara tre sidor.

Kolar och Vajta hävdade 2009 och 2010 att diafragman har en direkt koppling till Transversus Abdomini, Multifider, Psoas Major, thorakolumbala fascian och bäckenbotten som en länk till resten av bålstabiliteten. Dr Kathy Doole, DC,  Msc i anatomi har även hittat en sammanhängande länk mellan nackrosetten, djupare delen av thorakolumbala fascian, via diafragman och hela vägen ner till plantaraponeurosen under fotsulan. Med denna anatomiska koppling är det ganska lätt att förstå hur mycket en dysfunktionell diafragma kan påverka den posturala funktionen – en i allra högsta grad global muskel alltså.

En hyperaktiv diafragma kan påverka dina idrottsliga resultat negativt

När vi andas normalt, när magen rör sig upp och ner vid varje andetag, så har vi en normal funktionalitet i diafragman, men vid stress andas vi högt upp och använder revbensmuskulaturen och halsmuskulaturen för att ventilera. Denna stressandning påverkar kroppen på fler än ett sätt, dels genom att den minskar den posturala funktionen, men också påverkar det limbiska systemet som har en global funktion. En kraftigt fasciliterad diafragma kan göra så att inga eller få nervimpulser från motorkontrollcentrum når fram till övriga posturala muskler, vilket leder till en kraftigt ökad risk för skador och smärta i och med att ingen stabilitet finns i kroppen. När man effektivt behandlar diafragman så återställs den posturala funktionen blixtsnabbt. Utöver en fasciliterad diafragma ser man en tydlig instabilitet i kroppen i alla plan. Skaderisken ökar kraftigt, likaså minskar prestationsförmågan kraftigt. Det är heller inte ovanligt att uppkastningar och kramper i mellangärdet uppstår under löpning när diafragman kompenserar. Kom ihåg dess koppling till bäckenbotten, och då bäckenbotten är inhiberad får diafragman kompensera med exvis kramper vid xiphoideum och under revbensbågarna som följd. Detta diagnosticeras ofta felaktigt som magkatarr och mediciner förordas.

Diafragma och ländryggssmärta

Ofta när vi ser kronisk ländryggssmärta så hittar vi dysfunktioner i diafragman (2), men också ofta i Rectus Abdominis. I en studie konstaterade man att patienter med ländryggssmärta oftare hade besvär med diafragman jämfört med kontrollgruppen (3). Roussel et al kom fram till att diafragman kunde inte kopplas till smärta, men till förändringar i rekryteringen av densamma muskel. (4). Att ha en dysfunktionell rekrytering av stabiliserande muskler ger i sin tur smärta.

Den här studien anger att dysfunktioner i ovan nämnda core-grupp är den främsta orsaken till diskbråck, spondylos och spondylartros (5).

Hur får diafragman tillbaka sin funktion och hur lång tid tar det?

Återställa funktionen i diafragman gör vi oftast under ditt första besök. Vår behandlingsmetod, neuromotorisk aktivering, möjliggör mycket effektiva och smärtfria sätt att aktivera muskler i kroppen. Med dig får du alltid några enkla hemövningar i syfte att förstärka effekten av ditt första besök hos oss, vilket också gör det väldigt kostnadseffektivt att besöka Napralogica. Glöm dussintals behandlingstillfällen hos andra terapeuter och timmar av slit på gymmet – testa NMA hos oss och upplev verklig behandlingseffekt när den är som allra effektivast.

(1) The diaphragm: two physiological muscles in one. J Anat. Oct 2002; 201(4): 305–312. Mark Pickering and James FX Jones.

(2) Postural function of the diaphragm in persons with and without chronic low back pain. J Orthop Sports Phys Ther. 2012 Apr. Kolar P et al.

(3) Greater diaphragm fatigability in individuals with recurrent low back Respiratory physiology & neurobiology, 2013 Aug 15. Janssens L. et al.

(4) Altered breathing patterns during lumbopelvic motor control tests in chronic low back pain: a case-control study.Eur Spine J. 2009 Jul;18.Roussel et al.

(5) Diaphragm postural function analysis using magnetic resonance imaging PLoS One. 2013;8(3) Pavel Vostatek

The post Om Diafragma – mycket mer än bara andning appeared first on Napralogica.

Idrottsskador i fot och fotled kan ofta vara svåra att diagnosticera korrekt om man inte är van och har mycket goda kunskaper om anatomin. Med tyngden av hela kroppen på sig så är foten under stor belastning mest hela tiden. I många sporter så absorberar foten enorma krafter, och ibland upp till 20ggr kroppsvikten! För att kunna behandla skador i foten framgångsrikt krävs att man har god kunskap i neurovetenskap, anatomi och biomekanik för att kunna ta reda på orsaken till varför skadan uppstår och inte bara behandla symptombilden.

Även om fotskador kan uppstå ur en mängd olika orsaker så är den vanligaste orsaken fortfarande trauma – akuta skador såsom stukningar av fotleden. Andra orsaker inkluderar (1) för snabb eller felaktig uppvärmning, (2) överbelastning, (3) intensiva pass, (4) felaktiga skor, och (5) att träna/tävla på hårda ytor.

Uppskattningsvis 15% av alla idrottsskador påverkar foten direkt.

Fotens funktionella anatomi

Fot och ankeln

Foten består av 26 stora ben och som kan delas in i tre regioner: framfoten, mellanfoten och hälbenet. Framfoten består av de fem metatarsalbenen och de 14 falangerna. De tre Cuneiformebenen (dvs. laterala, mellanliggande och mediala), Cuboideum, och Naviculare representerar tillsammans mellanfoten. Hälen består av talus och calcaneus.

Intressanta muskler, senor och kärl i fot och fotled:

• Långa stortåböjaren, Flexor hallucis longus (FHL), är en av tre  av  strukturer som ligger i en böjd tunnel bakom mediala/inre fotknölen, där FHL är mest posterolateral. FHL går anterior riktning för att senare fästa in på den distala falangen av stortån. FHL fungerar som en flexor/böjare av stortån, den höjer fotvalvet, och gör en plantar flexion i fotleden. Flexor Hallucis Longus kompenserar ofta för bristande funktion i magmuskeln, Rectus Abdominis. Det vanligaste tecknet på en en fasciliterad FHL är smärta under den mediala malleolen.

• Flexor digitorum longus (FDL) passerar mellan FHL och Tibialis Posteriors sena. FDL fäster in på den yttersta falangen på 4:e tån och har som funktion att böja på de yttre tåfalangerna. En fasciliterad FDL är tillsammans med Tibialis Posterior den vanligaste orsaken till benhinneinflammation. En fasciliterad FDL kan ofta ses som kompensator för en inhiberad Rectus Abdominis.

Flexor digitorum brevis (FDB) löper alldeles ovanför plantar fascian, och urspringer från hälbenet, Os Calcaneus. FDB fäster in på falangerna till de fyra yttre tårna. Funktionen är att böja på de inre tåfalangerna. Den ger även stöd till de inre och yttre longitudinella fotvalven. En fasciliterad FDB kan tas för sk hälsporre eller plantar fasciepati.

Tibialis posteriorsenan är det mest anteriora av senorna i tarsaltunneln. Denna sena fäster in på Tuberositas ossis Naviculare, de tre cuneiformebenen, Cuboideum samt basen på andra, tredje och fjärde metatarsalbenen.

På insidan hittar vi arteria Tibialis Anterior vilket är det största kärlet som försörjer foten. Man kan känna pulsen på insidan av foten under mediala malleolen där kärlet löper mellan FDL och FHL. I vårt bild är punkten för pulsen markerad med en röd punkt.

Mest lateralt hittar vi Fibularis Longus och Fibularis Brevis, även kallade Peroneus Longus och Peroneus Brevis, som delar på peronealtunneln bakom och runt den laterala malleolen. Fibularis longus plantarflekterar det första metatarsalbenet, böjer ankeln och abducerar foten. Fibularis Brevis böjer fotleden och everterar foten. Ofta vid laterala fotledsstukningar av Fibulotalare Anterior (FTA) så hittas rupturer i Fibularis Brevis. Vid riktigt kraftiga stukningar så går Fibularis Brevis helt av, med grav strukturell instabilitet i fotleden som resultat. På sikt kan denna instabilitet ge exempelvis nackspärr motsatt sida efter 10 år, exempelvis.

Plantar Fascian är ett brett bindvävsstråk som sträcker sig från den anteromediala tuberkeln på Calcaneus till de proximala falangerna av var och en av tårna. Funktionen är att förhindra att fotvalvet trampas ut, och har även en pronationsdämpande funktionalitet. Plantar fasciepati är vad som i folkmun kallas för hälsporre, vilket INTE är inflammatoriskt i sitt tillstånd. En hälsporre är en benpålagring som bortåt 70% av befolkningen har och som inte smärtar per se.

Innervationen av foten löper längs de mediala och laterala metatarsalbenen samt dess falanger. Nerverna är känsliga för tryckkrafter som på sikt kan leda till exempelvis Mortons Neurom, som oftast uppstår mellan 3e och 4e metatarsalbenen. Fyra nerver leder till framfoten: den surala nerven (mest i sidled), grenar av den ytliga fibularisnerven, den djupa fibularisnerven och nervus Saphena.

Lederna mellan framfoten och mellanfoten, är tarsometatarsallederna (TMT) eller Lisfranccs led, vilka bildas av att Cuneiforme omger basen på den andra metatarsalen för att på så sätt skapa en led. Denna led stöds av de tvärgående ligamenten och Lisfrancs led förenar den mediala Cuneiforme och basen av den andra metatarsalen. Skador på detta ligament kan leda till en destabilisering av TMT-lederna, vilket kan resultera i instabilitet i fotvalvet och mellanfoten.

Rörelse och funktion i fot och fotled

De tre plan där foten och fotleden har sin funktion är det tvärgående, sagittala och frontala planet. Rörelse är möjligt i alla tre plan.

Plantarflexion och dorsalflexion inträffar i sagitalplanet. Plantarflexion innebär att foten rör sig från framsidan av benet distalt – dvs mot läget där man står på tå. Dorsalflexion är den rakt motsatta rörelsen.

Inversion och eversion sker i frontalplanet. Eversion sker när undersidan av foten vänder sig bort från mittlinjen av kroppen. Inversion är motsatt rörelse.

De två rörelser som sker på transversalplan är abduktion och adduktion. Abduktion innebär att röra foten utåt från mittlinjen utan att byta transversalplan, samt adduktion är det motsatta.

Skador relaterade till foten:

Retning av ligament, exempelvis längs den laterala randen mellan Calcaneus och Cuboideum. Vid löpning läggs stor belastning på fot och fotled, och det är inte ovanligt att ligamenten som håller ihop och stabiliserar benen blir irriterade och smärtsamma. Retningen ger upphov till en ökande smärta som efterhand omöjliggör löpning. Ofta kommer man ihåg exakt när smärtan uppstod första gången, exempelvis i en uppförsbacke.

Hallux Rigidus, artros i stortåleden. Artros i stortåleden tillhör en av de vanligaste platserna för artros i kroppen men det är inte alls lika vanligt som artros i knä- eller höftled. Kardinalsymptom är smärta vid gång i kombination med en ökad stelhet i stortåleden. Det finns inga tydliga vetenskapliga bevis för varför artros uppstår, men tidigare skador och genetik är faktorer som spelar in. Vi misstänker starkt att inhiberade muskler som är tänkta att stabilisera stortåleden orsakar kompression i stortåleden. Efter att ha mött ett stort antal patienter så är vår uppfattning att en sak som dessa patienter har gemensamt är dålig kontakt med muskler som stabiliserar kring affekterade leder. I stortåledens fall kan det exempelvis vara så att långa stortåböjaren, Flexor Hallucis Longus, får kompensera för en hämmad Rectus Abdomini (Flexor Hallucis Longus kan tillsammans med Flexor Digitorum Longus, Flexor Digitorum Brevis, mm Sternocleidomastoideus, mm Scaleni, eller var för sig, kompensera för en inhiberad Rectus Abdominis, och inaktiv Rectus Abdomini kan man hitta hos det stora flertalet av kontorsarbetande individer, samt kvinnor efter gravididet. Återigen, för att kunna ställa en korrekt diagnos och en effektiv behandlingsplan som ser kroppen som en helhet krävs goda kunskaper i neuromotorik och anatomi.

“Hot foot” upplevs som en brännande känsla på undersidan av foten/fötterna och är ett vanligt besvär bland löpare Vissa löpare upplever brinnande känsla under trampdynorna mellan tårna eller under andra områden av deras fötter. Ofta upplevs detta när man springer i nya skor för första gången/gångerna och då förmodligen på grund av ny friktion. Att slipa ner hud i tron av att det är förhårdnader hjälper inte.

Sesamoidit visar sig som smärta under det första metatarsalhuvudet med viktbelastning på främre trampdynan eller med rörelse vid den första metatarsofalangeala gemensamt. Vanliga symptom inkluderar smärta vid hopp samt när man skjuter ifrån i steget vid löpning.  Trots namnet är det osannolikt att det föreligger ett inflammatoriskt tillstånd annat än i det akuta skedet. Smärta under främre trampdynan kan även vara på grund av en söndertrampad främre fettkudde.

Turf toe är en skada som innebär hyperextension av första MTP-leden, dvs kraftig översträckning av stortåleden, vilket är den klassiska biomekaniska funktionen för denna skada. Detta resulterar i en stukning av första MTP-leden och symptomen omfattar långsamt ökande smärta och minskat rörelseomfång (ROM) på MTP-leden och svårigheter att springa eller att byta riktning i steget. Om Turf Toe kommer akut förvärras det oftast under de första 24 timmarna och ibland kan även ett “poppande” kännas när leden stukas. Detta uppstår oftast när man skjuter ifrån med framfoten

• Severs sjukdom / Apofysit är en vanlig orsak till hälsmärta hos barn i 9-15 års ålder. Barn som idrottar brukar klaga över hälsmärta som minskar vid vila och ökar under löpning. Du kan läsa mer om Severs sjukdom i vår artikel här.

Posterior tibial tendinopati uppstår oftast utan synlig orsak hos medelålders kvinnor. Idrottare med detta tillstånd kan ses ha planovalgusmissbildning och ofta idrotta med plötsliga stopp-start-eller frånskjutsidrotter, till exempel fotboll, handboll och basket. Patienterna klagar ofta av smärta under den mediala fotknölen och minskat rörelseomfång. Återigen, Tibialis Posterior får kompensera för annan muskel, och orsakar då smärta på en helt annat plats än vart problemet befinner sig.

Patienter med fibularis subluxation klagar ofta över akut smärta och svullnad som är centrerad bakom den laterala fotknölen, med en förlängning proximalt över senorna. Dessa symtom orsakas av en dorsalflexion-inversion belastningsskada som drar det fibulära retinaklet utanför den laterala fotknölen. Idrottare klagar oftast över knäppande ljud bakom laterala malleolen och plötslig kraftig smärta vid byte av riktningar eller trycka från med foten.

Fibularistendinopati: Patienter med fibularistendinopati klagar ofta över smärta och svullnad på den laterala delen av fotleden, vanligen posteriort om laterala fotknölen. Patienter kan också klaga på foten ger “ger vika” eller en “skarp klämmande” känsla i den yttre randen på den laterala fotleden. Långdistanslöpning och andra aktiviteter som kräver repetitiva fotisättningar och frånskjut kan förvärra tillståndet.

• Patienter med FHL tenosynovit klagar ofta över smärta i posteromedial aspekten av fotleden. Smärtan ökar med vila och ökar i idrotter som kräver frånskjut och långa steg.

• Mortons neurom orsakar smärta över trampdynan, följt av strålande smärta till de drabbade tårna. Patienten kan klaga över domningar, stickningar, brännande, eller en känsla som liknar en elektrisk stöt. Smärta lindras vanligtvis efter avlägsnande av skor och gnugga under foten nära nervens förtjockning. Det som patienter brukar förmedla i sin historia brukar avslöja åtsittande skor, högklackade eller spetståiga skor. Idrottare som använder upprepade frånskjut i steget, exvis sprinters, de som regelbundet använder trappor, trappmaskiner eller löpband får också dessa symptom.

Stressfraktur i foten, en sk marschfraktur, börjar med ett “knäpp” och smärtan ökar i takt med att belastningen fortsätter. Oftast går det över av sig självt, medicinsk laser har goda förutsättningar för att korta ner läkningstiden. De flesta idrottare med stressfrakturer klagar på successivt ökande smärta som korrelerar med en förändring i idrottandet, skor, träning, spelyta, eller annan utrustning. Stressfraktur är sällan en del av ett trauma, men ibland har vi sett trauma kopplat till stressfraktur i lårbenshalsen. Smärta förvärras av kraftig belastning, såsom löpning, hopp etc och minskar helt med vila. Stressfraktur i lårbenshalsen skall alltid undersökas av läkare då denna skada ofta kräver kirurgiska ingrepp.

Intressanta länkar för vidare läsning:

Mortons Neurom kan ni läsa mer om här

Apofysit kan ni läsa mer om här.

Hälsporre och plantar fasciepati kan ni läsa mer om i en kommande artikel.

Källor: Sobotta mm.

The post Fotens funktionella anatomi och dess skador appeared first on Napralogica.

Introduktion

Kunskapen om att ärr påverkar vår funktion och rörelseapparat har varit känt i över 30 år. Trots detta har det fram tills nyligen inte funnits några i Sverige som effektivt kan behandla ärr med dess koppling mot vår neuromotoriska funktionalitet, dvs hur vi rör oss. Olika ärr, oberoende av ålder och storlek, kan påverka olika muskler och muskelfunktioner – ibland perifert, men ibland även globala funktioner såsom stabilitet.

Ärr kan vara både aktiva och passiva, där de aktiva är de som påverkar vår funktionalitet. Detta kan endast testas fram.  Ärr i huden är starkt kopplade till vårt centrala och perifera nervsystem, medan ärrvävnad från muskelbristningar ger lokala dysfunktioner. Vi på Napralogica, din naprapat i Stockholm och Uppsala, är de enda  i Sverige som kan diagnosticera och behandla ärr med neuromotorisk koppling.

Hudens uppbyggnad och utveckling

För att förstå hur ärr kan påverka kroppen så måste vi veta lite hur kroppen utvecklas från det stadium som vi kallar för embryo.

Epidermis är det ytligaste lagret av huden, och detta ytliga lager av huden utvecklas ur ett groddblad som vi kallar för ectoderm. Andra strukturer som härstammar från ectodermet är det centrala och perifera nervsystemet.

I epidermis hittar vi keratinocyter som är vår första immunbarriär, men även pigmentceller (melanocyter) och immunceller (T-lymfocyter och Langerhans celler). I epidermis finns även taktila celler som är specifika på att känna av beröring.

Nästa lager på huden kallas för Dermis. Dermis härstammar från ett annat grodblad som kallas för mesoderm, och andra strukturer som utvecklas ur mesodermet är ben, brosk, blod, och det som kallas connective tissue. Connective tissue är vävnad som stödjer och länkar ihop olika delar av kroppen.

Dermis uppgift är att stödja upp epidemis och att ge det näring. I dermis löper en massa blodkärl och lymfkärl samt att det finns nervändslut som kan vara fria eller inkapslade i vävnaden.

Huden är kroppens största organen och kan utgöra en så stor yta som 2.0 kvadratmeter. Huden är också det organ som är mest utsatt från omgivningen med allt från lätt beröring till solljus och väta. Huden utsätts konstant för förändring och skickar och mottager hela tiden information till och från hela kroppen men med olika typ av intensitet via nervsystemet.

Exempelvis så har vi mekanoreceptorer i huden som konstant skickar information om posture (vår hållning), dessa receptorer kräver väldigt lite stimulering för att skicka signal in till nervsystemet, dvs mycket stimuli på huden leder till mycket stimuli från området till CNS, hjärnan.

Under dermis hittar vi ett lager med fett, det som kallas underhudsfettet och under fettlagret hittar vi fascian. Fascian omsluter varje muskel, (även den minsta beståndsdel i musklerna som heter myofibriller), nerver, ben, och varenda organ i vår kropp. Fascian sammanlänkar hela kroppen till en stor enhet. Fascian kommer vi att återkomma till i en senare artikel, för fascian spelar en mycket stor roll för kommunikationen inom nervsystemet.

Hur läker kroppen ett sår eller operationsärr?

Det finns fyra st olika faser som man delar in läkningen av ett sår. Dessa faser är homeostas, inflammation, proliferation och remodulering.

Det första som sker när vi fått en skada i huden är att det börjar blöda. När vi får en blödning kommer olika strukturer (blodplättar, fibrin, fibronectin, och glycoproteiner) i det skadade området att skapa en vasokonstruktion, detta innebär att kärlen drar ihop sig för att stoppa blödningen. Vid blödningen kommer blodplättarna i kontakt med kollagen och andra ämnen som finns utanför cellerna (matrix). Denna kontakt startar en frisättning av growth factor, tillväxtfaktor. Growth factor ser till att blodet börjar koagulera och vi får den första fas av läkningsprocessen. Denna första läkningsfas kallas homeostas, under denna fas bildas fibrin och andra liknande stödjevävnader som bildar ett provisoriskt material i området runt cellerna som kallas matrix.
Growth factor är viktiga cytokiner som initierar den andra fasen i läkningsprocessen vilken är en inflammation. Under inflammationsfas utsöndrar growth factor (PDGF) exotoxiner som gör att celler inom immunförsvaret blir aktiva. Av förklarliga skäl ska man inte inta antiinflammatoriska preparat efter att man skadat sig – det hämmar läkningsprocessen!

Under inflammationsfasen börjar macrofager, neutrofiler och fibroblaster bli aktiva. När dessa är aktiva utsöndras ännu mera cytokiner som drar till sig ännu fler immunceller. Inom 24 timmar är det full aktivitet där skadan skedde. Neutrofilerna har börjat städa ur såret på främmande ämnen och denna process med att rensa ur såret kan vara upp till en vecka.

Under den akuta inflammationsfasen är det en annan immuncell, mastocyterm som tillsammans med Neutrofilerna frisätter olika typer av enzymer som skapar symtomen på inflammationen, vasodilatation (vidgning av blodkärlen), värmeökning, rodnad, svullnad och smärta.

Efter 8-14 dagar efter skadan när såret är rengjort så påbörjas den tredje fas i läkningsprocessen som kallas proliferation. Under denna fas börjar fibroblaster att ta sig till det område som kallas matrix där det skapades provisorisk läkning under den första fas av läkningen. Den provisoriska läkningen ersätts nu med stora mängder kollagen för att verkligen förstärka det skadade området. Det är fibroblasterna som producerar kollagenet, och det finns även en annan typ av cell (Myofibroblaster) som har förmågan att dra ihop såret. När såret/skadan är ihopdragen och matrix är förstärkt så påbörjas den sista fas i själva läkningen.

Denna fas kallas för remodulering, och denna fas kan vara under flera år. Remoduleringen som sker är att kollagenet ändrar skepnad från typ 3 till typ 1. Typ 1 kollagen har betydligt mindre fiber och ligger huller om buller om man jämför med ett område som aldrig skadats. Kollagen typ 1 är starkare och mera hållfast men betydligt mindre elastiskt.
Läkningsprocessen ser precis likadan ut vid exempelvis inre organ då man opererat och skurit genom hud, fascia och muskler.

Hur kommunicerar hud och fascia med övriga kroppen?

Forskning har visat att ärr har flera nervändslut än normal hud, detta betyder att ärr kan ge stimuli till CNS dagligen som försvårar för oss att förstå vissa symtom. Hur ärret kan komma att påverka nervsystemet beror på vilken riktning själva skadan eller operationsärret har uppkommit. Är ärret i en horisontal riktning eller i en lodrätt riktning? Forskning har visat att ärr som är horisontella har upp till tre gånger större spänning och kommer således att påverka nervsystemet mer än ett lodrätt ärr.
Mekaniskt stimuli registreras av två stycken olika receptorer i huden, mekanoreceptorer och mekanosensitiva nociceptorer. Mekanoreceptorerna sköter om all information om mekaniskt stimuli, om något trycks ihop, sträcks ut, o.s.v.

Mekanosensitiva nociceptorer sköter om all stimulering som gäller smärta. Dessa två typer av receptorer kommer definitivt att vara påverkade när ett ärr finns närvarande.
Om skadan har varit djup kommer fascia och/eller viscera att påverkas. Fascian är väldigt rik på känselkroppar som Golgis, Ruffininis och Pacini som svarar på olika stimuleringar (längdskillnad, tryck och vibration). Dessa känselkroppar är väldigt viktiga när det gäller proprioception och skickar hela tiden viktig information från perifera strukturer in till centrala nervsystemet och vi blir medvetna om informationen.

Fascians vävnad består av kontraktila fiber, vilket kan leda till spasm, dysfunktion och smärta efter operation och skada. Även Viscera (inre organ) sänder information till ryggmärgen när det finns smärta och obalans i det inre organen.

En av det viktigaste sammankopplingar som huden har med resten av kroppen är den med det sympatiska nervsystemet. De sympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet som vi inte kan styra viljemässigt. De sympatiska nervtrådarna som urspringer från 2:a till den 9:e kotan i bröstryggen innerverar/styr huden i övre extremiteten. De nerver som kommer från 1:a till den 4:e bröstkotan innerverar/styr huden på bröstkorg, rygg och mage. Nerver från 10.e till den 3 ländryggskotan innerverar/styr huden i den nedre extremiteten.

Hypothalamus styr det sympatiska nervsystemet om vi förenklar det hela lite grann. Hypothalamus skickar inte bara ut signaler utan hanterar även en hel del information som skickas in till centrala nervsystemet, exempelvis information om temperatur, från thermoreceptorer som reagerar på värme och kyla. Information om motorkontroll och hur huden sträcks ut under rörelse registreras av mekanoreceptorer, information om smärta registreras via mekanosensitiva nociceptorer. Hypothalamus tar även emot information frän de Trigeminala kärnorna som kommunicerar med lillhjärnan om kroppens position (postural kontroll).
All denna information sammanställs i Hypothalamus som sedan reglerar värmen på huden, endokrina reaktioner på smärtan men de som är intressantast när det gäller muskler och leder är att hudens signalering påverkar spänning i våra posturala muskler, det vill säga det muskler som håller oss uppräta.
Lillhjärnan står i konstant förbindelse med huden. I lillhjärnan finns motorkontrollcenter som styr hela vår motorik. Vid en skada som ger en ärrbildning som ändrar signaleringen från ett visst område i kroppen kan det ge ändrat rörelsemönster som påverkar oss negativt i form av prestanda vid idrottande eller annat kroppsligt utövande.

Huden är sammankopplad med hela kroppen och alla system, den skickar in (afferenta nervfiber) signal och den tar (efferenta nervfiber) emot signal får centrala nervsystemet. Det innebär att huden även är kopplat direkt till de limbiska systemet som är vårt känslocenter. Ett exempel om man är nervös inför en redovisning man ska hålla, eller ett tal på ett bröllop, så är det lätt att börja svettas i handflatorna, fötterna eller i armhålorna. Detta är en direkt reaktion från centrala nervsystemet och det limbiska systemet som påverkar huden.

Därför är det också stor del i hur mycket ett ärr kommer att påverka oss efter skadan om själva skadetillfället var känslosamt. Om man varit med om en väldigt obehaglig händelse som en trafikolycka, exempelvis whiplash (WAD) så kommer ärret/ärren att kunna påverka oss väldigt mycket mer då det limbiska systemet förknippar själva ärret med en obehaglig känsla.

Hur kan ett ärr påverka rörelseapparaten och vår funktion?

Om vi tar en diskbråcksoperation i ländryggen som exempel: efter operationen kan man få symtom som är i närområdet men även områden långt ifrån operationsområdet kan påverkas. Efter operationen kommer kroppen att läka och det bildas ärrvävnad i epiduran, vilket kan leda till lokala besvär då ärrvävnaden kan begränsa nerverna till nedre extremitet under rörelse. Det blir även en sämre cirkulation i området som kan leda till smärta.

Vi vet att dura matter (den hårda hjärnhinnan) utgår från skallbasen och passerar nacken samt löper hela vägen ner till S2 (korsbenet). Ärrvävnad i epiduran kan således påverka nervrötter långt ifrån skadeområdet ända upp till nacken. Andra strukturer som är i direkt kontakt med dura mater är Lig Nuchae och en muskel i nackrosetten M. Rectus capitis posterior minor i nacken. Lig Nuchae i nacken är en del av Fascia Thoracolumbalis från ländryggen och Rectus capitis posterior minor är en del av den djupa fascian i nacken.

Operation i ländryggen kommer direkt att påverka Fascia thoracolumbalis. Fascia thoracolumbalis urspringer från korsbenet och täcker in hela ländryggen och övergången på bröstryggen för att slutligen nå nacken. Den involverar stora muskler som Latissimus dorsi, (läs mer om Latissimus här) Trapezius, Serratus posterior inferior, Gluteus maximus och Obliquus abdominis externa, så väl som viktiga ligament som sammanbinder korsben och höftbenen. Fascia thoracolumbalis är väldigt viktig för muskulatur som direkt påverkar ryggraden, den är extremt viktig för normal hållning och att kunna fördela kraft mellan överkropp och nedre extremitet. Den är även viktig för att andningen ska kunna ske normalt. Fascia Thoracolumbalis breder ut sig och är direkt sammanlänkad med hamstringmuskulaturen på baksidan av låret i nedre extremitet, och den är även sammanlänkad till övre extremitet med fascia Pectoralis (bröstmuskulaturen), via fascia pectoralis är den även sammanlänkad med axel och överarm samt den raka magmuskulaturen. På grund av att fascian är som ett spindelnät som sprider ut sig i kroppen kan ett ärr i ländryggen ge mängder med symtom långt ifrån själva stället ingreppet.

Man kan alltså få mängder med symtom och besvär efter en operation i ländryggen. Vanliga besvär som vi ser är hållningsproblematik, svårt att kunna klara av kraftöverföring från ben till rygg vid gång och löpning, onormal spänning av ländryggsmuskulatur då disktrycket ändrats, hyperaktiv bäckenbotten – läs mer om den här - på grund av att andra muskler som påverkar ryggraden har fått ändrad signal och är mindre aktiva, ökad spänning i den djupa fascian i nacken som kan ge symtom i nacke, skuldra och arm.

Ett annat exempel är Kejsarsnitt. Kejsarsnitt är ett väldigt vanligt ingrepp idag. Den abdominala fascian sträcker sig från bröstbenet och ner till blygdbenet. Den nedre delen av abdominala fascian är sammanlänkad med ljumskens muskulatur (Gracilis och Adductor longus), detta förhållande mellan mage och ljumske är väldigt viktigt vid kraftöverföring och fördelning av kraften mellan bålen och nedre extremitet. När man skurit i fascian i magen kan vi naturligtvis få problem med postural kontroll, ländryggsmärta och besvär vid rörelse som gång och löpning.

Specifika muskler som ofta är hämmade av ett kejsarsnitt är den raka ytliga magmuskulaturen (Rectus abdominis), den djupa tvära magmuskulaturen (Tranversus abdominis), en del av höftböjaren (psoas major), framsida lår (rectus femoris), bäckenbotten och de djupa ryggmusklerna (multifiderna). För att få ut full effekt på sin behandling av ärrvävnad så är det viktigt att undersöka vilken riktning ärret påverkar nervsystemet mest. Som tidigare nämnts i texten så utsätts ett ärr som är horisontellt för tre gånger mer spänning än ett longitudinellt ärr.

Sammanfattning

Huden är kroppens största organ, och fascian som ligger i anslutning till huden är väldigt rik på receptorer som reagerar på mekaniskt stimuli. Därför kan ärr påverka vårt motoriska nervsystem väldigt mycket och ärrvävnad kan oavsett var på kroppen det sitter störa den normala signaleringen till muskler i närområdet men även annan muskulatur längre från ärret.
Hur mycket ärret påverkar är från fall till fall. Det finns flera olika faktorer som avgör hur ärret påverkar, hur ärret kom till, om det var en traumatisk händelse, hur ärret läkte, vilken riktning ärret har, och var på kroppen ärret sitter. Dessa faktorer kan också påverka hur många behandlingar ärrvävnaden behöver för att kunna normalisera nervsystemet.
Om man har besvär från muskler och leder, och har ärrvävnad ska den alltid undersökas och behandlas eller uteslutas som orsak innan övrig behandling påbörjas. Ärrvävnad står högt i hierarkin när det gäller nervsystemet.

Vi på Napralogica är ensamma i Sverige på att behandla ärrvävnad genom direkt påverkan på den neuromotoriska kontrollen.  Den neuromotoriska kontrollen står över våra rörelser och de funktioner vi vill utföra, ex löpsteget eller lyfta armen. Vi har stor erfarenhet av att behandla olika typer av ärrvävnad från artroskopi i knä, blindtarmsoperation, kejsarsnitt, pacemaker, benbrott, ärr på hornhinnan, och till och med efter hjärnoperation som påverkat och hämmat viktig muskulatur via störningar i nervsystemet. Om du tar din idrott på stort allvar, och har ärrvävnad på kroppen, oavsett vid vilken ålder du fick det i, så ska du absolut låta ärrvävnaden undersökas – för din del kan det innebära att hamna högst upp på en tävling, eller utanför pallen – utan att ändra på träningsmängden.

Källor:

Skin, fascias, and scars: symptoms and systemic connections.
J Multidiscip Healthc. 2013 Dec 28;7:11-24.
Bordoni B1, Zanier E2.

Clinical importance of active scars: abnormal scars as a cause of myofascial pain.
J Manipulative Physiol Ther. 2004 Jul-Aug;27(6):399-402.
Lewit K1, Olsanska S.

The thoracolumbar fascia: anatomy, function and clinical considerations.
J Anat. 2012 Dec;221(6):507-36. doi: 10.1111/j.1469-7580.2012.01511.x. Epub 2012 May 27.
Willard FH1, Vleeming A, Schuenke MD, Danneels L, Schleip R.

The post Ärrvävnad och dess påverkan på rörelseapparaten appeared first on Napralogica.

  När vi frågar våra patienter om tidigare skador så tänker i princip alla på skador som uppstått i närtid, och väldigt många har då aldrig skadat sig, men när vi börjar gräva i det förflutna så kommer det fram en och annan skada, men inget som man upplever smärta av i nuläget.

Vi vill därför ta upp vad en stukning av fotleden kan leda till och varför smärta inte är ett absolut mätvärde vad gäller dysfunktion.
En stukning av fotleden är en av de absolut mest traumatiska skador kroppen kan uppleva – rent funktionellt. Din personliga upplevelse kring en fotledsstukning behöver däremot inte vara så kraftfull, men effekten av en stukning kan på kroppen bli mycket stor.

Till att börja med så är det fotlederna som håller oss i kontakt med marken och flyttar oss framåt. Fotlederna är den led som hanterar gravitationens inverkan på vår kropp!

I fotlederna börjar också rörelsen när vi går eller springer. Testa att böja på knät utan att böja på fotleden – vad som istället sker är att du böjer i höften! Detta är vad din höft gör när ditt knä och din fotled rör på sig. Som du kanske börjar förstå så startar foten och fotleden en rörelse som sträcker sig hela vägen upp till nacke och axlar…

Om din fot och fotled förlorar rörelseförmåga och eller stabilitet i fotleden så kommer varje led i rörelsekedjan att påverkas och börja kompensera, dvs anstränga sig mer. Varje löpsteg som du sen tar sker med suboptimala rörelsemönster – dessa försämrar inte bara din maximala prestationsförmåga, men dessa mönster riskerar att ge dig överbelastningsskador framöver. Områden blir överbelastade fram tills en dag då dysfunktionen passerar ett tröskelvärde och du upplever smärta på en helt annan plats än i fotleden. Varför då? En funktionell kropp är inte uppdelad i delar med ursprung och fästen som man kan ser i anatomiböckerna, utan allt fungerar genom funktionella rörelsemönster som löper mellan fot och nacke.
Rörelsemönstren är intakta fram tills den dag du skadar dig på något sätt, kanske redan under förlossningen då navelsträngen klipptes då du fick ditt första ärr. När den svagaste länken i rörelsemönstret blir överbelastat så uppstår smärta.

Genom vår behandling neuromotorisk aktivering letar vi upp dina felaktiga rörelsemönster och korrigerar så att dina muskelkedjor åter fungerar optimalt. Vi kan aldrig korrigera anatomisk instabilitet i någon led, men väl funktionella instabiliteter.

Självklart tänker du, jag kan träna och springa utan smärta, men visst har du stukat foten någon gång under ditt liv? Oavsett hur länge sedan du skadade dig på något sätt så kommer kroppen ihåg och lagrar detta funktionellt.

Läs mer i artikeln ”Har du stukat foten någon gång” och kring vår behandlingsmetod Neuromotorisk aktivering . Om du har minsta intresse av din kropp och din egen prestation vid träning så bör du få en bedömning hos någon som är kvalificerad inom idrottsskador, rörelsemönster och neuromotorisk aktivering. Napralogica är den enda naprapatkliniken i Sverige som är certifierad inom denna metod.

The post Har du glömt bort din fotledsstukning? appeared first on Napralogica.

Benhinneinflammation är en vanlig åkomma som vi ser hos fram för allt kvinnor. Orsaken sägs ofta vara muskeln Tibialis Posterior som ligger djupt under Gastrocnemius och Soleus, och som fäster in på underbenen Tibia och Fibula. Allt som oftast så är Tibialis Posterior inte alls involverad, utan istället muskeln Flexor Digitorum Longus – muskeln som böjer på alla dina tår, förutom stortån. Den fäster in precis på insidan/framtill på underbenet och när muskeln blir fasciliterad/överbelastad så börjar den ömma vid sitt ursprung.

Varför blir då FDL fasciliterad? När vi gör en neuromotorisk undersökning hittar vi i 98% av fallen att stora magmuskeln, Rectus Abdominis, inte fungerar som den ska – patienten kan inte aktivera muskeln, och vad FDL gör är att den kompenserar funktionellt för just Rectus Abdominis. Genom att aktivera RA får vi FDL att “tagga ner” och samtidigt minskar smärtan på insidan av skenbenet.

Hjälper is, skoinlägg eller antiinflammatoriska mediciner mot detta? Det tar bort smärta, men dysfunktionen i Rectus Abdominis finns fortfarande kvar. Räcker det då att göra situps för att bli av med benhinneinflammationen? Nej, du måste träna in ett nytt motoriskt mönster, och det är vi ensamma om i Sverige att kunna erbjuda dig verktygen för.

För din egen skull – gå till specialister som går till roten med det onda, och inte bara behandlar symptomen.

The post Benhinneinflammation – läs för din egen skull appeared first on Napralogica.