För att förstå hur kroppen fungerar under rörelse så måste du först förstå hur kroppen fungerar när den utsätts för olika påfrestningar.

Vi på Napralogica, din naprapat i Stockholm och Uppsala, är vidareutbildade på diagnosticering och behandling av dysfunktioner i muskelapparaten som stör den posturala funktionen, och som på sikt riskerar att ge dig skador. Denna artikel är skapad för att ge våra läsare en grundläggande förståelse om hur kroppens stabiliserande funktioner är konstruerade och samarbetar med andra muskelkedjor i kroppen.

Det finns två stycken primära system när det gäller stabilisering av kroppen.
Vi kallar dessa för den inre enheten och den yttre enheten, eller intrinsic core och extrinsic core.

Inre enheten (tonic muscles)

Den inre enheten består av våra djupa bålmuskler (core). Dessa är M. Transversus abdominis (djupa tvära bukmuskulaturen, TVA), de bakre fiberna av M. Obliquus interna (inre sneda buksmuskulaturen), bäckenbotten, diafragma (andningsmuskel), M. Multifidus, M. Longissimus och M. Iliocostalis med den delen som är belägen i ländryggen.

Den inre enheten skapar en segmentell stabilisering av ryggraden och SI-lederna. Detta innebär, att detta system ser till så att varje kota i ländryggen blir stabiliserad. När detta system fungerar synkroniserat krävs det lite kontraktionskraft för att skapa stabilitet. Dessa muskler är uthålliga och klarar av att arbeta under lång tid utan att bli uttröttade.

Koordination av det inre systemet är kritiskt för att skapa stabilitet och det är viktigare att den inre enheten har förmågan att aktiveras innan de större musklerna utför en rörelse (yttre enheten), än att den inre enheten är stark.

Det finns studier som visar på att en fungerande inre enhet aktiverar M. Transversus 30 millisekunder innan en armrörelse och 100 millisekunder innan en benrörelse. En tankeställare till dig som läsare: vad kan en dysfunktionell inre enhet innebära för skaderisken om du likställer TVA som grunden för ditt hus. Vad händer med ett hus som är byggt på instabil grund?

Vad händer när vi aktiverar den inre enheten?

När aktiveringen sker samtidigt av den inre enheten skapas en effektiv stabilisering av ryggraden. TVA är den viktigaste muskulaturen i den inre enheten av flera olika anledningar.

1. När TVA kontraheras dras naveln in emot ryggraden och skapar ett ökat intrabdominalt tryck.

2. TVA och M. Obliquus internus är direkt sammanlänkade till Fascia Thoracolumbalis. När dessa muskler kontraheras spänner det upp Fascia Thoracolumbalis, då skapas en spänning som kan liknas vid ett tyngdlyftningsbälte.
Fascia thoracolumbalis fäster in på spinalutskotten och på transversalutskotten (processus costarius) på alla kotorna i ländryggen. När TVA och M. Obliquus internus kontraheras genereras en lateral (sidled) spänning från båda hållen av Fascia Thoracolumbalis, denna spänning stabiliserar varje kota i ländryggen.

3. MF och de andra extensorerna i ländryggen är omslutna av Fascia Thoracolumbalis. När extensorerna i ländryggen kontraheras kommer de att expandera under Fascia Thoracolumbalis. Det skapas då ett ökat tryck (intra-compartmental pressure) under Fascia Thoracolumbalis som bidrar med en extensionskraft i ländryggen. Denna mekanismen kallas för hydraulic amplifier mechanism, det är bevisat att denna mekanismen ökar styrkan i extensionsfasen med 30 %.

Yttre enheten (Fasiska muskler)

1. Deep Longitudinal system

Under ett löpsteg jobbar denna enhet framför allt i slutet på steget innan fot isättningen då Hamstrings (baksida lår) bromsar och kontrollerar höftflexionen (böjningen i höften) samt knäextensionen (sträckningen i knäleden). Kontraktionen av M. Biceps femoris spänner då upp Lig Sacrotuberale som assisterar vid stabiliseringen av SI-leden (force closure of the SI-joint). M. Erector Spinae absorbera upp rörelse energin genom att utföra en roterande rörelse i ryggraden.

2. Posterior Oblique System, POS

3. Anterior Oblique System, AOS

4. Lateral subsystem

SYNERGISTER (Inre och Yttre enheten)

En väl fungerande inre enhet är beroende av en stark yttre enhet som kan ge support och skydda den inre muskulaturen, ryggens ligamentapparat samt facettlederna mellan kotorna.

Ex. Tänk er en basketspelare som efter en dunk landar på ett ben. Kraften som spelaren utsätts för när denne landar på benet är flera gånger sin kroppsvikt. Denna kraften måste fångas upp av det laterala systemet för att förhindra bäckenet från att tillta i sidled. Om de lateral systemet inte har den eccentriska styrkan som krävs för att förhindra bäckenet att tillta mer än 7-8° mot parallellplanet. Detta kommer leda till en kraftig överbelastning i SI-leden och ryggraden men även knä och höft blir överbelastat på det benet som spelaren landade på.

Tiltningen av bäckenet vid landningen kommer tvinga ryggen att lateralflektera (sidoböja). Lateralflexion i länd- och bröstrygg är kopplad till rotation av ryggraden.
Lateral flexion kopplad till rotation utanför den neutrala zonen (inom gränsen för hur mycket ligamenten tål att töjas ut) kommer att leda till skador på ryggens ligament och facettleder oavsett hur bra funktion den inre enheten har.

Det är självklart att övningar som utförs i maskiner, (där maskinen står för all stabilitet) inte kommer att stimulera den yttre enheten. Detta förklarar också varför traditionell träning av de ytliga magmusklerna inte är effektivt för ökad stabilitet i ryggraden och har därmed väldigt liten effekt på ländryggsmärtor.

Slutsats

Lästips:

The post Hur stabiliserar sig kroppen under rörelse? appeared first on Napralogica.

Vad är mammabehandling?

Mammabehandlingen är anpassad för dig som har förlöst ett eller flera barn, antingen via kejsarsnitt eller vaginalt. Den syftar till att återställa kroppen till de rörelsemönster som fanns innan graviditeten. Vi beskriver nedan hur vi undersöker och hur själva behandlingen går till. Om du är osäker får du gärna titta på filmen nedan där vår patient Anna förklarar hur hon upplever vår behandlingsmetod.

Vår behandlingsmetod är helt unik och har ingen närmare likhet till exempelvis andra behandlingsmetoder som inriktar sig mot kvinnan.

Vad händer i kroppen under graviditet?

Magen, med Rectus Abdominis och Transversus Abdominis, växer och separeras i takt med att graviditeten fortgår. Du förlorar då förmågan att aktivera muskeln, vilket gör att din svank ökar. När din svank ökar förlorar du även förmågan att aktivera sätesmuskulaturen, Gluteus Maximus. Rent hormonellt så luckras ligament upp, vilket gör bäckenet mer instabilt, och du kan uppleva bakre och främre foglossning. Foglossningen förvärras av att förmågan att aktivera musklerna inte finns, framför allt bakre foglossning kan förbättras med exempelvis aktivering av sätesmuskulaturen.

I takt med att graviditeten löper vidare börjar du även att gå som en anka – roterar med överkroppen och svankar mycket! Det innebär att de yttre magmusklerna, obliquus externus och internus har tagit över för Rectus Abdominis. Obliqueernas huvudsakliga funktion är att rotera bålen, men har även en bifunktion i att böja bålen framåt – Rectus Abdominis huvudsakliga funktion. Obliqueerna kompenserar för Rectus Abdominis.
Jag har blivit sydd efter förlossningen, kan det påverka min funktion i bäckenbotten?
Absolut. Ärrvävnad kan både vara aktiv och passiv. Är ärrvävnaden aktiv innebär det att nervsignalerna inte kommer fram till musklerna och du kan då inte, medvetet eller omedvetet, styra musklerna i bäckenbotten, vilket kan leda till inkontinensbesvär, ländryggsbesvär och smärta vid sex.

Våra vidareutbildade naprapater visar dig under behandlingen hur du själv kan påverka ärrvävnaden för att få tillbaka funktionen i bäckenbotten.

Jag lider av inkontinensbesvär och är osäker på om jag kan hålla tätt när jag nyser – kan ni hjälpa mig?

Jag har fött via kejsarsnitt – hur påverkar det mig?

Vi hjälper dig genom att bland annat behandla ärrvävnaden på ett unikt sätt för att på så sätt aktivera dessa muskler. Du får även med dig hemövningar för att förstärka effekten av behandlingen.

The post Mammabehandling appeared first on Napralogica.

Active Release Techniques® är ett unikt system för undersökning och behandling av mjukdelarna i hela kroppen (muskler, senor, nerver, ledband, bindväv, fascior och ledkapslar). ART® har utvecklats, uppgraderats och förnyats under de senaste 30 åren. Metoden är utvecklad av en amerikansk kiropraktor Dr Mike Leahy. ART® används av det allra flesta topplag i NHL, NFL, NBA och Pro Series, och av individuella toppidrottare.

Metoden används runt om i hela världen av naprapater, kiropraktorer, osteopater, fysioterapeuter och andra manuella terapeuter.

Varje behandling är en kombination av undersökning och behandling. Efter en funktionell analys och relevanta tester, använder terapeuten händerna för att utvärdera förändringar, spänningar i muskler, senor, ledband, fascia, ledkapslar och nerver. Förändringarna i vävnaden behandlas effektivt med att tillsätta en specifik spänning samtidigt som vävnaden sätts i rörelse. Behandlingsmetoden är effektiv på att hitta olika biomekaniska faktorer som påverkar rörelseapparaten negativt. Specifika tester indikerar på vilken vävnad som behöver behandlas.

ART® är skyddat av ett medicinskt patent och får endast utövas av certifierade terapeuter. För att bli certifierad terapeut krävs högskoleutbildning (bachelor) från respektive skola (naprapat, kiropraktor, osteopat, manuell terapi och fysioterapi).

“ART® is recognized by OSHA and the department of labor as a wellness, prevention, or first aid measure.” Occupational Safety and Health Administration

The post Active Release Techniques (A.R.T.) appeared first on Napralogica.

I den här artikeln tänkte jag. Leg Naprapat David Wahlgren, ta upp mina tankar angående M. Psoas major. M. Psoas major är en del av den muskulatur som vi benämner som ”höftböjaren”. Den andra muskeln som ingår i höftböjaren är M. Iliacus.

Psoas major är en väldigt central muskel, dess ursprung är från utsidan på kotorna och från yttre delen på disken som ligger mellan kotorna på nivåerna Th12-L5, det vill säga från sista bröstkotan och alla kotorna i ländryggen. Den löper sedan neråt och fäster på lårets insida på ett benutskott som heter trochanter minor.

Psoas Major har flera olika viktiga funktioner. Den böjer i höften, den roterar utåt i höftleden, den kan sidoböja oss åt samma sida, den ser till så vi kan lyfta upp bålen om benen är fixerade samt att den hjälper till att stabilisera kotpelaren. Då Psoas major är en central muskel kommer den att ha stor påverkan på resten av kroppen om den inte har normal funktion. Har vi en dysfunktion i Psoas major kommer det påverka ryggraden och extremiteterna (armar och ben) negativt. Det är mer regel än undantag att Psoas major är hämmad på grund av dagens samhälle där vi sitter i bilen och på kontoret hela dagarna.

Om en central muskel som Psoas major är hämmad kommer det att skapa kaos i nervsystemet. Centrala nervsystemet kommer att kompensera för att Psoas major inte fungerar som den ska och flera andra muskler kommer att jobba häcken av sig för att försöka klara av Psoas arbetsuppgifter.

Är det då klokt att stretcha en hämmad Psoas major?

När en muskel är hämmad har den inte full funktion det vill säga att muskeln är svag. Det är därför väldigt vanligt att Psoas major känns tight och det är väldigt viktigt att komma ihåg att bara för att Psoas major känns tight så betyder det inte att den behöver stretchas… Frågan man måste ställa sig är VARFÖR är muskeln tight? När en muskel är svag försöker den att skydda sig själv genom att dra ihop sig.

Om en muskel är hämmad det vill säga svag och tight då är det direkt olämpligt att stretcha muskeln. En svag och hämmad muskel tycker definitivt inte om att bli stretchad! Att stretcha en hämmad muskel kommer skapa panik i nervsystemet och kroppen kommer reagera med att dra ihop den svaga muskeln ännu mer och den kommer kännas ännu tightare.

Innan du börjar stretcha är det viktigt att veta hur en muskel och hur ett rörelsemönster fungerar. Allt för många terapeuter rekommenderar gärna stretching utan att ha gjort en grundlig undersökning på funktionen i kroppen. Att stretcha bara för att det känns tight kan i värsta fall göra att dina besvär blir värre! Är muskeln funktionell det vill säga stark och tight då är det fritt fram att stretcha muskeln.

Vi som jobbar på Napralogica utför en specifik rörelse och funktionsanalys som fastställer huruvida din status är. Har du god funktion eller har du en eller flera muskler som är hämmade? Du får sedan personliga korrektionsövningar som rättar till dina dysfunktioner på ett skonsamt sätt utan att riskera att du gör dig själv en björntjänst.

Vanliga kompensationer som sker när Psoas major är hämmad

Om Psoas major är hämmad får det konsekvenser för muskulaturen i dess närhet men även muskler som ligger i samma muskelkedja (kinetic chain) kan bli direkt påverkade.

Vanliga symtom i samband med en hämmad Psoas major.

• Ländryggsmärta
• SI-ledssmärta (leden mellan korsben och höftben)
• Smärta i ljumsken
• Smärta i nacke/hals
• TOS Thoracic Outlett Syndrome (smärta ut i arm och hand)

Ländryggssmärta

Psoas major är viktig för ryggradens stabilitet. Något vi ser dagligen på vår klinik är när Psoas är hämmad då kommer Psoas antagonist Quadratus lumborum att kompensera och jobba hårdare för att Psoas inte är funktionell. Detta leder till en rotation av höftbenet och en benlängdsskillnad som följd. Det ger smärta i ländryggen som kan vara ihållande trots tidigare behandling av ländrygg och bäcken. Det verkligen extra viktigt vid ländryggssmärta att vara noggrann med sin funktionella screening av Psoas major då den urspringer från kotorna och diskarna i ländryggen. En tajt Proas Major kan komprimera kotor och diskar och därmed ge ”diskogena” symptom.

Det är även vanligt att multifiderna lumbalt (små ländryggsmusklerna) blir hyperaktiva och orsakar smärta för att det får jobba hårdare för att stabilisera kotpelaren när Psoas major inte är funktionell. En rotation av höftbenen kan också leda till en torsion av bäckenet som kommer att påverka både rörlighet i bröstrygg och nacke som följd.

SI-ledssmärta

Smärta i SI-leden som återkommer om och om igen trots manipulationsbehandling och stabiliseringsövningar kan vara så enkelt att SI-leden blir komprimerad för att den kompenserar för en hämmad Psoas. Oavsett vilken led det handlar om i kroppen, om leden låser sig om och om igen så är kompression av leden ett sätt för kroppen att skapa stabilitet när musklerna runt om leden inte har full funktion

 Smärta i ljumsken

En av anledningarna till smärta i ljumsken är när Psoas majors synergister, vilka också böjer i höftleden, kompenserar för Psoas.

Det är vanligt att Rectus femoris proximala del (framsida lårs långa muskel), Iliacus (en del av höftböjaren) och Adduktorerna (muskler som för benet inåt) speciellt M. Pectineus kompenserar för en svag Psoas major. Smärtan sitter oftast i ljumsken när vi ser denna obalansen.

Smärta i nacke/hals

En annan kompensation som vi ofta ser är via muskelkedjan på framsidan (kinetic chain) då halsmuskulaturen Mm. Scalenius kompenserar för en svag Psoas. Mm Scalenius jobbar då hårt för att försöka skapa stabilitet i den främre muskelkedjan. Detta kan leda till smärta i nacke/hals regionen samt i en del fall av TOS, smärta, stickningar och domningar ut i armen.

TOS Thoracic Outlett Syndrome

Som jag nämnde här ovan kan Mm. Scalenius kompensera för en svag Psoas. De tre stora nerverna och kärlen som ska försörja arm och hand kan klämmas i Scaleniusluckan mellan M. Scalenius anterior och M. Scalenius medius och orsaka smärta, stickningar och domningar ut i armen och handen.

En annan muskel som kan vara en orsak till TOS är M. Pectoralis minor som vi har skrivit om här.

M. Pectoralis minor på motsatt sida kan kompensera för en svag Psoas major via den diagonala muskelkedjan (kinetic chain), vilket är vanligt vid dysfunktion i vårt rörelsemönster vid vanlig gång. Om M. Pectoralis minor jobbar hårt för en svag Psoas major under gångfasen kan även den orsaka TOS, då armens stora nervplexa plexus Brachialis samt kärlen löper under Pectoralis minor. En ökad spänning i M.Pectoralis minor kan ge tryck på nerverna och kärlen som leder till smärta, stickningar och domningar ut i armen och handen.

Konklusion

Min erfarenhet av just Psoas major eller höftböjaren är att 9 fall av 10 är svaga i denna muskel och då kan det vara direkt skadligt att börja stretcha den. De kommer att kännas skönt till en början men sen kommer muskeln att dra ihop sig ännu mera som en försvarsmekanism och kännas ännu tightare. Tänk efter hur många gånger ni stretchat den och den känns fortfarande stel och tight! Kan vara så att det är helt fel approach på just den muskeln?

Jag råder er till att göra en grundlig rörelse och funktionsanalys för att få fram exakt vad som krävs för att återfå balans i kroppen. Efter en rörelseanalys råder jag betydligt fler att stärka upp Psoas än att stretcha ut den.

Vi på Napralogica hjälper dig att bli smärtfri idag!

Inlägget Varför stretchar du Psoas/höftböjaren? skrevs och publicerades på Napralogica.

• Namnet Latissimus Dorsi kommer från det latinska ordet för ”bred” – latissimus och ”bakom” – dorsi. Latissimus Dorsi (”Latissimus”) är den stora ryggmuskeln som alla killar vill ha – den gör att ryggen ser ut som ett ”V” och har man en stor ryggtavla så har man en välutvecklad Latissimus Dorsi. Muskeln sträcker sig snett över hela ryggen och funktionellt är den överlägsen och påverkar stora delar av kroppen och många av våra funktioner när vi rör oss där muskeln löper från överarmen ner via nedre revbensbågen till thorakala fascian och höftbenskammen. En hämmad Latissimus ger instabilitet till axelleden, och är ofta involverad i axelproblematik, nackbesvär, armbågsproblematik, besvär i motsatt sida SI-led, hamstring, hälsena och under foten.

Latissimus anatomi

Muskeln urspringer från Tuberculum Minoris på Os Humerii (överarmen) och fäster in på på tionde till tolfte revbensbågarna, spinalutskotten på Th 7-12, fascia thoracolumbalis, crista iliaca samt costae 10-12 och innerveras av n. thoracodorsalis.

Latissimus lokala funktioner

• Depression av axel
• Inåtrotation av axel
• Adduktion av axel
• Extenderar axeln
• Vid fx axel – lateralflexion av bålen

Latissimus globala funktioner

Det finns få muskler i kroppen som är så betydelsefulla som Latissimus. Eftersom den kopplar ihop Thoracolumbala fascian med överarmen så kan en hämmad Latissimus ge smärta i nacke, skuldra, armbåge, ländrygg, underben och fot och även ge dig ett dysfunktionellt löpsteg. Med hämmad menar vi att den är dysfunktionell och icke-fungerande på grund av otillräckligt flöde från motorkontrollcentrum i lillhjärnan.

Latissimus är en del av den bakre kedjan som inbegriper Latissimus Dorsi, thorakolumbala fascian, och från och med här kontralateralt: SI-led, Gluteus Maximus, Vastus Lateralis och subpatellarsenan.
Genom den främre ytliga armkedjan påverkar Latissimus mediala delen av överarmen, mediala epikondylen, underarmsflexorerna och fingerböjarmusklerna.

Muskeln binder ihop överkroppen med underkroppen genom den djupa främre kedjan där den tillsammans med Quadratus Lumborum, Iliopsoas, Erector Spinae och Transversus Abdomini ger stabilitet till ryggraden. Den är en extensor i ländryggen tillsammans med Erector Spinae, mm Obliquer bilateralt samt extension och adduktion av skulderbladet. I den djupa främre kedjan ingår musklerna Infrahyoidala musklerna, scalener, diafragman, Psoas, Iliacus, Pectineus, Adduktor Brevis, Longus och Magnus, Tibialis Posterior och långa tåböjarmusklerna.

Muskler som kan hämma Latissismus är exempelvis övre trapezius samma sida. Övre Trapezius och Latissimus är antagonister i axelled – Trapezius vill lyfta axeln och Latissimus vill sänka axeln. Pectoralis Minor är synergist till muskeln vid inåtrotation av axeln, men antagonist vid Latissimus retraktion av axeln där Pectoralis Minor vill göra en protraktion. Pectoralis Minor är ofta fasciliterade hos kontorsarbetare, och hämmar ofta Latissimus.

Gluteus Maximus och Latissimus Dorsi kan båda hämmas av thorakolumbala fascian, och är i praktiken hos oss en vanligt förekommande händelse. Den sneda bakre kedjan består av Latissimus, genom Thorakolumbala fascian, kontralaterala Gluteus Maximus och SI-led.

Latissimus är funktionellt motsatt till bålens flexion, den är synergist till Quadratus Lumborum i sidobålflexion, funktionellt motsatt till främre och mellersta deltoideus under abduktion av skulderbladet och funktionellt motsatt till Infraspinatus och Teres Minor i utåtrotation i axelled. Latissimus är accessorisk till samma sida Quadratus, till Rectus Abdomini och mm Oblique i bålflexion och bålrotation och Subscapularis i inåtrotation av axeln. Med tanke på Quadratus Lumborums andra funktioner kan en hämmad Latissimus fascilitera Quadratus Lomburum som komprimerar ryggraden med ländryggssmärta som följd.

För att aktivera en hämmad Latissimus räcker det inte bara att stretcha eller träna den muskeln, utan orsaken till varför Latissimus är hämmad måste först lösas, därefter kan muskeln kopplas in i sitt normala rörelsemönster. Att stretcha eller massera en hämmad Latissimus är som att ge ett hungrigt skrikande barn en napp – det är tyst en stund men börjar snart skrika igen. Vi möter ofta vältränade idrottare som ofta tränar Latissimus flera gånger i veckan, men där den fortfarande är hämmad med suboptimal funktion då orsaken till hämningen fortfarande kvarstår!

Löpning och Latissimus Dorsi

I vårt löpsteg så kopplas Latissimus in genom den bakre kedjan när vi pendlar armen bakåt och i den bakre kedjan är ofta Latissimus och Gluteus Maximus hämmad av thorakolumbala fascian, vilket innebär att övriga muskler i den bakre kedjan blir fasciliterade för att kompensera. Som tidigare nämnt så är Latissimus ofta en bidragande orsak till besvär i baksidan motsatt sida. Löpekonomin kan bli påverkad i en negativ riktning vid en hämmad Latissimus. Den bakre kedjans huvudsakliga funktion är att föra över kraft från bålen till underkroppen, men vid en hämmad Latissimus kan kraften inte tillgodogöras och vi får ett dysfunktionellt löpsteg med sämre löpekonomi. Många löpare har en hämmad Latissimus tillsammans med hämmad Gluteus Maximus på motsatt sida , vilket medför att hamstring och underben får arbeta hårdare, med stelhet i hälsena och plantar fascian.

Konklusion

Som ni säkert förstår vid det här laget är kroppen ytterst komplicerad i sina rörelsemönster, och dysfunktionella rörelsemönster skapas lätt vid statiskt arbete eller skador. Dessa mönster syns inte förrän de provoceras under regelbunden träning och hämmade muskler blir uttröttade. Då kommer överbelastningsskador och ger sig till känna. Våra naprapater på Napralogica är experter på neuromotorisk aktivering och screening av felaktiga rörelsemönster. Genom att boka en behandling hos en våra naprapater i Stockholm eller Uppsala kan ni räkna med att gå härifrån starkare och med mer kunskap om hur kroppen fungerar. Optimera ert nervsystem för er idrott och prestera bättre under träning och tävling.

Läsvärt:

Om Pectoralis Minor – En liten muskel som kan skapa stor oreda

Inlägget Den funktionella ryggmuskeln Latissimus dorsi skrevs och publicerades på Napralogica.

Du har förmodligen hittat hit genom att söka på nackspärr, stel i nacken, smärta i nacken, yrsel, whiplash, ont i bröstryggen eller huvudvärk. Nackspärr kan ge alla dessa symptom, de vanligaste är att man har svårt att vrida huvudet åt ett håll och/eller svårt att böja eller sträcka på nacken. Det smärtar under rörelse av nacken. Kanske har du redan träffat en sjukgymnast, kiropraktor eller naprapat i Stockholm eller Uppsala som hjälpt dig tidigare med din nackspärr men besvären kommer hela tiden tillbaka?

Oavsett om det är första gången du har fått nackspärr eller om du haft det vid upprepade tillfällen tidigare så är detta ett sätt för din kropp att berätta för dig att någonting inte fungerar som det ska. Du behöver inte känna vad det är i kroppen som inte fungerar, detta kan ha pågått under en längre tid, men det är först nu som kroppen skriker på hjälp.

Kroppen har försökt skydda sig själv genom att vissa områden har börjat arbeta hårdare. Detta har du säkert upplevt när du känt dig trött i vissa muskler då kroppen har en tendens till att vilja skydda sig själv genom att försöka göra sig själv stabilare. Om vi har ett område som av någon anledning inte har full funktion så är det vanligt att nackens muskler ökar spänningen och nackens leder komprimeras som en reaktion, detta är kroppens sätt att skapa en tillfällig lösning på problemet.

Ett exempel vi kan ta upp som de flesta känner till är en pisksnärtskada, whiplash, eller whiplash associate disorder – WAD – som det heter på engelska. Då har man vanligtvis blivit påkörd bakifrån och nackmusklerna har fått sig en rejäl utsträckning för att bara sekunden efter dra ihop sig fort. Detta skapar en direkt obalans i vårt nervsystem.
En person som varit med om en whiplashskada har ofta spända/starka nackmuskler som kompenserar för svaga/hämmade halsmuskler. Dessutom söker nacken stabilitet då halsmusklerna inte fungerar genom att nacklederna komprimeras och detta leder till inskränkt rörelse och smärta.
Liknande mönster ser man på personer som sitter framför en dator 8-12 timmar per dag. Denna obalans kan inte nervsystemet korrigera själv utan kroppen behöver hjälp med att återskapa ett normalt rörelsemönster.

Har du tidigare fått behandling upprepade gånger med sjukgymnastik, akupunktur, manipulation, massage eller triggerpunktsbehandling, men dina besvär fortsätter att återkomma om och om igen, då har du med all säkerhet denna typ av obalans.

Vill du bli smärtfri idag med effektiv behandling?

Vi behandlar dina besvär genom att påverka ditt nervsystem direkt. Denna teknik kallas Neurokinetic Therapy och är den senaste behandlingstekniken inom manuell terapi och har använts i USA sedan 80-talet. Neurokinetic Therapy återställer balansen i nervsystemet direkt så att muskulaturen arbetar optimalt och så att lederna slipper komprimeras.

Vill du bli smärtfri idag? Boka tid via knapparna i kolumnen högst upp till höger.

Vill du veta mer och är intresserad om vilka specifika muskler som kan vara involverade? Vill du veta mer om hur kroppen kan kompensera för skador som du dragit på dig för många år sedan? I så fall kan du fortsätta att läsa vidare.

Vad kan orsaka en nackspärr?

En vanlig förklaring som vi får höra av våra patienter är att de suttit i drag och blivit kalla om nacken för att därefter bli stela och få ont i nacken.

Detta kan säkert vara toppen på ett isberg som gör att nackspärren utlöses, men det är aldrig hela sanningen. Orsaken till själva nackspärren har med allra största sannolikhet byggts upp under en längre tid, kanske redan från när du var 10 år gammal och stukade foten ordentligt! Vi har i en tidigare artikel beskrivet hur kompensationerna sker från en stukad fot till en nackspärr på 10 års sikt, läs mer om det här.

Det finns många orsaker till en nackspärr, några av det vanligaste är stress, dålig arbetsställning, långvarig statisk belastning, tidigare whiplashskada eller att kroppen utsatts för stor belastning under exempelvis träning.

Alla orsaker som nämns ovan kan skapa muskulära obalanser som gör att vissa muskler och leder får jobba för hårt medan andra muskler blir inaktiva. Denna obalans som detta skapar är ofta den riktiga orsaken till varför en nackspärr utlöses.

Vanliga obalanser som orsakar nackspärr

Det är väldigt vanligt att det blir svårt att rotera huvudet åt antingen ena eller båda hållen vid en nackspärr. De muskler som vi först och främst misstänker när det gäller rotation i nacke/halsrygg är Sternocleidomastoideus (SCM) på framsidan och Splenius Capitis på baksidan av nacken. Dessa två muskler är våra ”prime movers” när det gäller rotation. Om vi roterar till vänster jobbar SCM på höger sida samt Splenius capitis på vänster sida. Det finns givetvis många fler muskler som roterar huvudet till vänster t.ex Scalenius, Longus Colli på vä sida samt nackrosetten. Dessa måste givetvis också undersökas vid rotationsproblematik.

Om en patient har svårt att vrida på huvudet till höger, då är det viktigt att funktionstesta muskulaturen som gör en höger rotation. Med stor sannolikhet hittar vi en eller flera muskler som inte har full funktion ex SCM på vänster sida eller Splenius capitis på hö sida. När muskler inte har full funktion, då kommer det samtidigt finnas muskler som försöker att hjälpa till att upprätthålla funktionen, exempelvis Levator scapulae på höger sida eller Trapezius övre del på vänster sidan. De sistnämnda musklerna som får ”jobba” dubbelt upp är oftast det muskler som gör ont.

Att återställa obalansen mellan muskulaturen på framsidan och baksidan är viktigt för att återfå full funktion i nacken.
En sådan obalans kan vara orsaken till upprepade ”låsningar” i nacken som man behandlat med manipulation eller andra behandlingsmetoder, men som återkommer om och om igen ändå trots flera behandlingar.

När det gäller begränsning av rotation i nacken, så är det också av stor vikt att undersöka rotationen i bröstrygg och ländrygg. Om rotationen i bröstryggen och/eller ländryggen är hämmad så kommer nacken att försöka kompensera så att den Multisegmentella rotationen (hela ryggraden) är så bra som möjligt.
Det är då viktigt att korrigera nackens hyperaktiva smärtande muskler som hämmar bröst och ländrygg för att återfå full funktion i kotpelaren.

Smärta i nacken vid sidoböjning

När vi har en begränsning i sidoböjning av nacken så är det ofta övre Trapezius (stora kappmuskeln), Levator scapulae och Scalenius posterior som är involverade. Andra muskler som man också bör undersöka är de djupa halsmusklerna M. Longus colli samt nackens mindre sträckmuskler (multifiderna). Om det fortfarande finns en begränsning kvar i sidoböjningsrörelsen efter behandling av själva nacken kan det vara så att nackmuskulaturen även jobbar för hårt för andra delar av kroppen.

Muskulaturen jobbar inte en och en utan det är ett samarbete mellan flera muskler. Muskler som samarbetar i den yttre kedjan (lateral kinetic chain) är av stor vikt vid långvariga nackbesvär som inte vill släppa. Det är viktigt att undersöka hur funktionen är på den stora ryggmuskeln Latissimus dorsi, de sneda magmusklerna Obliquues externa/interna, höftens utåtförare M. Tensor fascia latae och Gluteus medius/minimus och muskulaturen på underbenets utsida M. Peroneus longus/brevis i förhållande till nacken.

Det är även viktigt att undersöka den högra yttre kedjan om det är vänster sida på nacken som smärtar.

Smärta vid flexion (böjning) och/eller extension (sträckning) av nacken

När det gäller flexion (böjning av nacken framåt) så är det viktigt att undersöka halsmuskulaturen. Finns det funktion i alla specifika rörelser när det gäller flexion?
De muskler som är intressanta är SCM, Scalenius anterior, Longus colli och de mindre muskler i halsen som kallas suprahyoidala muskler.

Det är även här viktigt att undersöka övriga muskler i den främre kedjan från Pectoralis major/minor (bröstmuskler), Diafragma (andningsmuskel), Rectus abdominis/TVA (magmuskler), Psoas major/Iliacus (höftböjaren) Quadriceps (framsidan på låret) samt Tibialis anterior (fotens sträckmuskulatur).

När det gäller extension (böja huvudet bakåt) så har vi nämnt några viktiga muskler ovan i texten redan som Trapezius övre del, Levator scapulae, och Scalenius posterior. Detta är alla muskler som tenderar att bli hyperaktiva och kan vara väldigt tryckömma då de arbetar för hårt. Dessa muskler kompenserar ofta för större viktiga muskler i den bakre kedjan (dorsal kinetic chain).

Det är viktigt att undersöka funktionen i hela bakre kedjan, från nackrosetten, Trapezius övre del, Rhomboideus, Multifiderna längs ryggraden, Quadratus lumborum i ländryggen, Gluteus maximus (stora sätesmuskeln), Hamstring (baksida lår), vadmuskulaturen och till sist muskulaturen under fotsulan.

Det är vanligt att nackmuskulaturen kompenserar för stora muskler som exempelvis Gluteus maximus eller Hamstrings. Nacken kommer inte bli fullt återställd om vi bara behandlar smärtområdet i nacken. Detta kan också vara en orsak till återkommande besvär samt en låsningskänsla i nacken.

Den främre kedjan med halsmuskulaturen kan direkt påverkas av den bakre kedjan med nackmuskulaturen. Eftersom det är ett precist samarbete mellan muskler som sträcker och böjer som gör att våra rörelser blir jämna och fina.

Vanliga kompensationsmönster

Trapezius övre del kan få jobba hårdare än den ska om nervsystemet inte kan rekrytera SCM på ett effektivt sätt vilket till slut kommer leda till smärta i nacken och kanske till och med spänningshuvudvärk.

Det är vanligt att nackrosetten (de små musklerna uppe vid skallbasen) kompenserar för en hämmad Rectus abdominis (magmuskulaturen). Detta kan ge huvudvärk vid skallbasen eller en strålande värk fram emot ögonen.

I den främre kedjan är en vanlig kompensation att Scalenius anterior jobbar för en hämmad Psoas på samma sida.

Kompression av nacken är ett av de vanligaste sätten för kroppen att kompensera för svaga globala muskler som Rectus abdominis, Tranversus abdomis, (ytliga och djupa magmuskler), multifiderna (ländryggsmuskulaturen), Latissimus dorsi (stora ryggmuskeln), Gluteus maximus (stora sätesmuskeln) samt Quadriceps (framsida lår). Nacken skapar då en stabilitet som dessa muskler egentligen ska stå för.

Hierarkin det motoriska nervsystemet lyder som följer:

Om du inte kan kontrollera dina nack/halsmuskler, då kan du inte kontrollera din bålmuskulatur, kan du inte kontrollera din bålmuskulatur, då kan du inte kontrollera dina extremiteter (armar/ben).

Denna hierarki är lagrad djupt i det motoriska nervsystemet. Tänk efter, vad är den första rörelsen som vi utför? Den första rörelsen vi människor gör, är att som bebis rulla runt från rygg till mage eller vice versa. När en bebis rullar runt använder den sig av nacke och halsmuskler. Sedan utvecklas vår förmåga att rekrytera rygg och magmuskler och då kan barnet sitta upp själv. Till sist utvecklas våra extremiteter och då kan vi resa på oss, sedan utvecklas även gången.

Sammanfattning

När det gäller att effektivt behandla nackspärr eller andra besvär från nacken så måste vi komma ihåg vilken roll nacken har i centrala nervsystemet. Det går inte att bara stirra sig blind på det stället som smärtar. Det är ofta så att nackmuskulaturen får jobba kompensatoriskt och grundproblemet ligger någon annanstans i kroppen.

Författare: David Wahlgren, Leg Naprapat och arbetar på Napralogica i Stockholm.

Inlägget Om nackspärr och hur du blir smärtfri idag skrevs och publicerades på Napralogica.

I den här artikeln tänkte jag ta upp våra tankar angående bäckenbotten eftersom det är ett vanligt problem hos kvinnor som varit gravida eller tränar hårt.

Dysfunktion i bäckenbotten kan leda till flera olika besvär och symtom. En svaghet i bäckenbotten kan ge olika symtom som ländryggssmärta, inkontinens, förstoppning och besvär under sex. En överaktiv bäckenbotten kan ge exempelvis kraftig smärta och nervpåverkan i underlivet.

Bäckenbottens anatomi

Bäckenbotten bildas av en grupp muskler som bildar botten på själva bukhålan. De viktigaste musklerna är M. Levator ani och M. Coccygeus.
M. Levator ani består av flera mindre muskler, Musculus ilioccygeus, Musculus pubococcygeus och Musculus puborectalis.

Dessa muskler har en skålformad formation och fäster på Tuber Ischiadicum (sittbensknölarna), Sacrum (korsbenet) samt Coccyx (svanskotan). Musklerna har som funktion att hålla organen som finns i nedre bukhålan på plats, de ska också se till så att vi kan skapa ett normalt intraabdominalt tryck. Intraabdominalt tryck skapas normalt när vi nyser, hostar, eller krystar. Att medvetet kunna skapa ett normalt intraabdominalt tryck är också av väldigt stor betydelse vid tunga lyft och för att skapa en stabil plattform för ryggraden och bäcken när vi utsätts för olika belastningar, exvis löpning.

Intrinsic subsystem (Inre muskulaturen)

Bäckenbotten arbetar tillsammans med Diafragma(andningsmuskel), M.Transversus abdominis (djupa magmuskulaturen), M. Multifidus (små djupa ryggmuskulaturen längs ryggraden) och de bakre fibrerna av M. Obliques interna (inre sneda buksmuskulaturen).

Den inre enheten skapar en segmentell stabilisering av ryggraden och SI-lederna. Detta innebär, att detta system ser till så att varje kota i ländryggen blir stabiliserad. När detta system fungerar synkroniserat krävs det lite kontraktionskraft för att skapa stabilitet och detta är uthållig muskulatur som klarar av att arbeta under lång tid utan att bli uttröttade.

Koordination av det inre systemet är kritiskt för att skapa stabilitet, det är till och med viktigare att den inre enheten har förmågan att aktiveras innan de större musklerna utför en rörelse (yttre enheten), än att den inre enheten är stark.

Vad händer när vi aktiverar den inre enheten?

Har vi en fungerande inre enhet så ska den aktiveras före en rörelse utförs av de muskler som tillhör den yttre enheten.
M. Transversus och M. Multifidus aktiveras, eftersom M. Transversus fiber är horisontella kommer aktiveringen att dra in naveln emot ryggraden. Denna rörelse inåt av bukväggen kommer att skapa en kompression mot de inre organen. Kompressionen av de inre organen skapar ett uppåt gående tryck längs ryggraden som aktiverar M. Diafragma och ett nedåtgående tryck längs ryggraden som aktiverar bäckenbotten.
Under förutsättningen att dessa muskler jobbar tillsammans som det ska, skapas stabilitet så att våra extremiteter (armar och ben) kan fungera optimalt och se till att ryggraden får den funktionella support som den behöver under rörelse och aktivitet.

Försvagad bäckenbotten

En försvagad bäckenbotten är associerad med ländryggs och/eller SI-ledsmärta, inkontinens, förstoppning och besvär vid sex.
Det är ofta så att kvinnor har svårt att rekrytera bäckenbotten efter en förlossning då muskulaturen blivit kraftigt uttänjd, blivit sydd och fått ärrvävnad, och i värsta fall fått muskelbristningar och/eller nervskador i bäckenbotten.

Det är inte bara kvinnor som fått barn som har besvär med bäckenbotten, det är även vanligt att kvinnor som idrottar på hög nivå kan ha svårt att hålla sig från att kissa under vissa moment om det har en svag bäckenbotten.
En idrott som är på stor frammarsch är CrossFit där det händer att en del tjejer har besvär att hålla sig då de hoppar dubbelunders (hoppar dubbelhopp med hopprep).

Det är inte bara ett kvinnligt besvär, det är relativt vanligt hos män också. Hos män är det vanligare med ländryggsmärta då män har en svaghet i bäckenbotten. Män kan även få besvär med att de behöver springa och kissa ofta då de har en svag bäckenbotten utan att ha någon form av prostataförändring.

En svag/hämmad bäckenbotten kan också leda till obalans i andra muskler. Det är vanligt att käkens muskulatur och/eller Diafragma (andningsmuskel) kompenserar för en svaghet i bäckenbotten, detta leder till att man krampar ihop käkarna eller håller andan för att skapa kraft och stabilitet. Att pressa ihop käkarna medans man sover kan alltså ha sin förklaring i att man har en dysfunktionell bäckenbotten.

Andra muskler som också kan påverkas är Piriformis som ligger i direkt anslutning till bäckenbotten. Även ljumskmuskulatur kan bli överansträngd på grund av att det finns svaghet i bäckenbotten.

Överaktiv bäckenbotten

En överaktiv bäckenbotten kan klämma nerver i underlivet och ge en kraftig smärta. Eftersom bäckenbotten är djupt involverad i vår förmåga att skapa en funktionell stabilitet i bäcken och bål, så kan en överaktiv bäckenbotten skapa obalans i detta system och även påverka muskulatur i våra extremiteter.

Det är ofta vi hittar en hämmad magmuskulatur på grund av en överaktiv bäckenbotten. Dessa patienter söker då främst för smärta i ländrygg och/eller smärta vid SI-lederna.

Det finns en rad andra muskler som kan påverkas och bli hämmade (försvagade) av en överaktiv bäckenbotten, exempelvis Psoas major/höftböjaren, Multifiderna/ländryggsmuskulatur, Transversus abdominis/djupa magmuskler och Interossea plantaris/dorsalis, Lumbricaler/fotens stabiliserande muskler.

När ska man köra knipövningar?

För att ta råda någon om det är bra för den personen att träna knipövningar så måste vi testa bäckenbottens funktion, är den hämmad/svag eller överaktiv?

När jag testar bäckenbotten är jag väldigt specifik och delar in bäckenbotten i fyra delar. Vi har en främre högra del, en främre vänstra del, en bakre högra del och en bakre vänstra del.

Genom att funktionstesta varje del för sig kan man vara väldigt specifik i hur man ska lägga upp eventuell träning för att stärka bäckenbotten om den var hämmad, eller om man ska ge övningar för att få bäckenbotten att slappna av.

Det kan vara så att den främre högra delen och den bakre vänstra delen var hämmade/svaga. Då ska man inte bara köra en generella Kegal/knipövning utan man måste vara väldigt specifik för att fä just dessa delar att bli aktiva.

Om man via testerna får fram att bäckenbotten är överaktiv då ska man ABSOLUT inte träna Kegals/knipövningar. Det kan ge kraftiga smärtor i underlivet som följd.
Om bäckenbotten är överaktiv ska man ge övningar som får bäckenbotten att slappna och man ska samtidigt se till att aktivera det muskler som bäckenbotten påverkade negativt.

Sammanfattning

Så att svara på rubriken ovan, är knipövningar bra vid bäckenbottenproblematik?

Innan man börjar träna knipövningar/Kegals se till att få en ordentlig funktionell undersökning av bäckenbotten. Är bäckenbotten hämmad är det med stor fördel att börja träna knipövningar/Kegals, ju specifikare övningen är desto effektivare kommer övningen att vara för dig!

Börja inte att träna Kegals/knipövningar bara för att någon bekant blivit bra eller för att du följer någon app, innan du gjort en riktig undersökning hur just din funktion i bäckenbotten är.

Är det så att din bäckenbotten visades sig vara överaktiv då är det direkt olämpligt att träna Kegals/knipövningar. Då ska du först och främst göra avslappningsövningar för bäckenbotten och därefter aktivera de muskler som hämmades av bäckenbotten.

Inlägget Knipövningar – är det bra vid bäckenbottenproblematik? skrevs och publicerades på Napralogica.

Sedan några veckor anlitar vi Berazy för hantering av våra fakturor. För er medför det att betalningsmottagare kommer att vara Berazy och inte Napralogica/Kroppscompagniet i Stockholm AB. Uteblivna besök eller fakturering till företag kommer att ske via Berazy och faktura skickas till den mail som angetts vid bokning. För våra avbokningsvillkor – läs mer här.

Betalningen skall ske direkt till Berazy för befriande verkan. Vid utebliven betalning debiteras påminnelseavgift fn. privatperson 60 kr och företag 450 kr samt dröjsmålsränta om 2,2% per månad.

Inlägget Ny administratör av fakturor – Berazy skrevs och publicerades på Napralogica.

Idrottsskador i fot och fotled kan ofta vara svåra att diagnosticera korrekt om man inte är van och har mycket goda kunskaper om anatomin. Med tyngden av hela kroppen på sig så är foten under stor belastning mest hela tiden. I många sporter så absorberar foten enorma krafter, och ibland upp till 20ggr kroppsvikten! För att kunna behandla skador i foten framgångsrikt krävs att man har god kunskap i neurovetenskap, anatomi och biomekanik för att kunna ta reda på orsaken till varför skadan uppstår och inte bara behandla symptombilden.

Även om fotskador kan uppstå ur en mängd olika orsaker så är den vanligaste orsaken fortfarande trauma – akuta skador såsom stukningar av fotleden. Andra orsaker inkluderar (1) för snabb eller felaktig uppvärmning, (2) överbelastning, (3) intensiva pass, (4) felaktiga skor, och (5) att träna/tävla på hårda ytor.

Uppskattningsvis 15% av alla idrottsskador påverkar foten direkt.

Fotens funktionella anatomi

Fot och ankeln

Foten består av 26 stora ben och som kan delas in i tre regioner: framfoten, mellanfoten och hälbenet. Framfoten består av de fem metatarsalbenen och de 14 falangerna. De tre Cuneiformebenen (dvs. laterala, mellanliggande och mediala), Cuboideum, och Naviculare representerar tillsammans mellanfoten. Hälen består av talus och calcaneus.

• Talus är inriktad på att överföra krafter från foten genom fotleden/talocruralleden till benet.
• Calcaneus är det största benet i foten. Hälsenan fäster in på den bakre sidan av calcaneus. På främre delen fäster Plantarfascian in.
• Naviculare ligger framför/anteriort om talus och medialt/inåt till Cuboideum.
• Cuboideum ledar med calcaneus proximalt, samt med de fjärde och femte metatarsalbenen distalt och med den laterala Cuneiforme medialt/inåt.
• Var och en av Cuneiformebenen är kilformad. De mediala, intermediala, och laterala Cuneiforme bildar led med de första tre metatarsalbenen distalt och strålbenet proximalt. Cuboideum artikulerar med laterala Cuneiforme.
• De fem metatarsalbenen artikulerar med de proximala falangerna.
• Stortån består av två falanger, med tre för varje mindre tå.
• Även om variationer finns i antalet och placeringen av sesambenen så är det vanligtvis två fasta sesamben under metatarsalhuvudet.

Intressanta muskler, senor och kärl i fot och fotled:

• Långa stortåböjaren, Flexor hallucis longus (FHL), är en av tre  av  strukturer som ligger i en böjd tunnel bakom mediala/inre fotknölen, där FHL är mest posterolateral. FHL går anterior riktning för att senare fästa in på den distala falangen av stortån. FHL fungerar som en flexor/böjare av stortån, den höjer fotvalvet, och gör en plantar flexion i fotleden. Flexor Hallucis Longus kompenserar ofta för bristande funktion i magmuskeln, Rectus Abdominis. Det vanligaste tecknet på en en fasciliterad FHL är smärta under den mediala malleolen.

• Flexor digitorum longus (FDL) passerar mellan FHL och Tibialis Posteriors sena. FDL fäster in på den yttersta falangen på 4:e tån och har som funktion att böja på de yttre tåfalangerna. En fasciliterad FDL är tillsammans med Tibialis Posterior den vanligaste orsaken till benhinneinflammation. En fasciliterad FDL kan ofta ses som kompensator för en inhiberad Rectus Abdominis.

Flexor digitorum brevis (FDB) löper alldeles ovanför plantar fascian, och urspringer från hälbenet, Os Calcaneus. FDB fäster in på falangerna till de fyra yttre tårna. Funktionen är att böja på de inre tåfalangerna. Den ger även stöd till de inre och yttre longitudinella fotvalven. En fasciliterad FDB kan tas för sk hälsporre eller plantar fasciepati.

Tibialis posteriorsenan är det mest anteriora av senorna i tarsaltunneln. Denna sena fäster in på Tuberositas ossis Naviculare, de tre cuneiformebenen, Cuboideum samt basen på andra, tredje och fjärde metatarsalbenen.

På insidan hittar vi arteria Tibialis Anterior vilket är det största kärlet som försörjer foten. Man kan känna pulsen på insidan av foten under mediala malleolen där kärlet löper mellan FDL och FHL. I vårt bild är punkten för pulsen markerad med en röd punkt.

Mest lateralt hittar vi Fibularis Longus och Fibularis Brevis, även kallade Peroneus Longus och Peroneus Brevis, som delar på peronealtunneln bakom och runt den laterala malleolen. Fibularis longus plantarflekterar det första metatarsalbenet, böjer ankeln och abducerar foten. Fibularis Brevis böjer fotleden och everterar foten. Ofta vid laterala fotledsstukningar av Fibulotalare Anterior (FTA) så hittas rupturer i Fibularis Brevis. Vid riktigt kraftiga stukningar så går Fibularis Brevis helt av, med grav strukturell instabilitet i fotleden som resultat. På sikt kan denna instabilitet ge exempelvis nackspärr motsatt sida efter 10 år, exempelvis.

Plantar Fascian är ett brett bindvävsstråk som sträcker sig från den anteromediala tuberkeln på Calcaneus till de proximala falangerna av var och en av tårna. Funktionen är att förhindra att fotvalvet trampas ut, och har även en pronationsdämpande funktionalitet. Plantar fasciepati är vad som i folkmun kallas för hälsporre, vilket INTE är inflammatoriskt i sitt tillstånd. En hälsporre är en benpålagring som bortåt 70% av befolkningen har och som inte smärtar per se.

Innervationen av foten löper längs de mediala och laterala metatarsalbenen samt dess falanger. Nerverna är känsliga för tryckkrafter som på sikt kan leda till exempelvis Mortons Neurom, som oftast uppstår mellan 3e och 4e metatarsalbenen. Fyra nerver leder till framfoten: den surala nerven (mest i sidled), grenar av den ytliga fibularisnerven, den djupa fibularisnerven och nervus Saphena.

Lederna mellan framfoten och mellanfoten, är tarsometatarsallederna (TMT) eller Lisfranccs led, vilka bildas av att Cuneiforme omger basen på den andra metatarsalen för att på så sätt skapa en led. Denna led stöds av de tvärgående ligamenten och Lisfrancs led förenar den mediala Cuneiforme och basen av den andra metatarsalen. Skador på detta ligament kan leda till en destabilisering av TMT-lederna, vilket kan resultera i instabilitet i fotvalvet och mellanfoten.

Rörelse och funktion i fot och fotled

De tre plan där foten och fotleden har sin funktion är det tvärgående, sagittala och frontala planet. Rörelse är möjligt i alla tre plan.

Plantarflexion och dorsalflexion inträffar i sagitalplanet. Plantarflexion innebär att foten rör sig från framsidan av benet distalt – dvs mot läget där man står på tå. Dorsalflexion är den rakt motsatta rörelsen.

Inversion och eversion sker i frontalplanet. Eversion sker när undersidan av foten vänder sig bort från mittlinjen av kroppen. Inversion är motsatt rörelse.

De två rörelser som sker på transversalplan är abduktion och adduktion. Abduktion innebär att röra foten utåt från mittlinjen utan att byta transversalplan, samt adduktion är det motsatta.

Skador relaterade till foten:

Retning av ligament, exempelvis längs den laterala randen mellan Calcaneus och Cuboideum. Vid löpning läggs stor belastning på fot och fotled, och det är inte ovanligt att ligamenten som håller ihop och stabiliserar benen blir irriterade och smärtsamma. Retningen ger upphov till en ökande smärta som efterhand omöjliggör löpning. Ofta kommer man ihåg exakt när smärtan uppstod första gången, exempelvis i en uppförsbacke.

Hallux Rigidus, artros i stortåleden. Artros i stortåleden tillhör en av de vanligaste platserna för artros i kroppen men det är inte alls lika vanligt som artros i knä- eller höftled. Kardinalsymptom är smärta vid gång i kombination med en ökad stelhet i stortåleden. Det finns inga tydliga vetenskapliga bevis för varför artros uppstår, men tidigare skador och genetik är faktorer som spelar in. Vi misstänker starkt att inhiberade muskler som är tänkta att stabilisera stortåleden orsakar kompression i stortåleden. Efter att ha mött ett stort antal patienter så är vår uppfattning att en sak som dessa patienter har gemensamt är dålig kontakt med muskler som stabiliserar kring affekterade leder. I stortåledens fall kan det exempelvis vara så att långa stortåböjaren, Flexor Hallucis Longus, får kompensera för en hämmad Rectus Abdomini (Flexor Hallucis Longus kan tillsammans med Flexor Digitorum Longus, Flexor Digitorum Brevis, mm Sternocleidomastoideus, mm Scaleni, eller var för sig, kompensera för en inhiberad Rectus Abdominis, och inaktiv Rectus Abdomini kan man hitta hos det stora flertalet av kontorsarbetande individer, samt kvinnor efter gravididet. Återigen, för att kunna ställa en korrekt diagnos och en effektiv behandlingsplan som ser kroppen som en helhet krävs goda kunskaper i neuromotorik och anatomi.

”Hot foot” upplevs som en brännande känsla på undersidan av foten/fötterna och är ett vanligt besvär bland löpare Vissa löpare upplever brinnande känsla under trampdynorna mellan tårna eller under andra områden av deras fötter. Ofta upplevs detta när man springer i nya skor för första gången/gångerna och då förmodligen på grund av ny friktion. Att slipa ner hud i tron av att det är förhårdnader hjälper inte.

Sesamoidit visar sig som smärta under det första metatarsalhuvudet med viktbelastning på främre trampdynan eller med rörelse vid den första metatarsofalangeala gemensamt. Vanliga symptom inkluderar smärta vid hopp samt när man skjuter ifrån i steget vid löpning.  Trots namnet är det osannolikt att det föreligger ett inflammatoriskt tillstånd annat än i det akuta skedet. Smärta under främre trampdynan kan även vara på grund av en söndertrampad främre fettkudde.

Turf toe är en skada som innebär hyperextension av första MTP-leden, dvs kraftig översträckning av stortåleden, vilket är den klassiska biomekaniska funktionen för denna skada. Detta resulterar i en stukning av första MTP-leden och symptomen omfattar långsamt ökande smärta och minskat rörelseomfång (ROM) på MTP-leden och svårigheter att springa eller att byta riktning i steget. Om Turf Toe kommer akut förvärras det oftast under de första 24 timmarna och ibland kan även ett ”poppande” kännas när leden stukas. Detta uppstår oftast när man skjuter ifrån med framfoten

• Severs sjukdom / Apofysit är en vanlig orsak till hälsmärta hos barn i 9-15 års ålder. Barn som idrottar brukar klaga över hälsmärta som minskar vid vila och ökar under löpning. Du kan läsa mer om Severs sjukdom i vår artikel här.

Posterior tibial tendinopati uppstår oftast utan synlig orsak hos medelålders kvinnor. Idrottare med detta tillstånd kan ses ha planovalgusmissbildning och ofta idrotta med plötsliga stopp-start-eller frånskjutsidrotter, till exempel fotboll, handboll och basket. Patienterna klagar ofta av smärta under den mediala fotknölen och minskat rörelseomfång. Återigen, Tibialis Posterior får kompensera för annan muskel, och orsakar då smärta på en helt annat plats än vart problemet befinner sig.

Patienter med fibularis subluxation klagar ofta över akut smärta och svullnad som är centrerad bakom den laterala fotknölen, med en förlängning proximalt över senorna. Dessa symtom orsakas av en dorsalflexion-inversion belastningsskada som drar det fibulära retinaklet utanför den laterala fotknölen. Idrottare klagar oftast över knäppande ljud bakom laterala malleolen och plötslig kraftig smärta vid byte av riktningar eller trycka från med foten.

Fibularistendinopati: Patienter med fibularistendinopati klagar ofta över smärta och svullnad på den laterala delen av fotleden, vanligen posteriort om laterala fotknölen. Patienter kan också klaga på att foten ger ”ger vika” eller en ”skarp klämmande” känsla i den yttre randen på den laterala fotleden. Långdistanslöpning och andra aktiviteter som kräver repetitiva fotisättningar och frånskjut kan förvärra tillståndet. Hos dessa patienter hittar vi ofta att främre lårmuskeln, Rectus Femoris, är inhiberad.

• Patienter med FHL tenosynovit klagar ofta över smärta i posteromedial aspekten av fotleden. Smärtan ökar med vila och ökar i idrotter som kräver frånskjut och långa steg.

• Mortons neurom orsakar smärta över trampdynan, följt av strålande smärta till de drabbade tårna. Patienten kan klaga över domningar, stickningar, brännande, eller en känsla som liknar en elektrisk stöt. Smärta lindras vanligtvis efter avlägsnande av skor och gnugga under foten nära nervens förtjockning. Det som patienter brukar förmedla i sin historia brukar avslöja åtsittande skor, högklackade eller spetståiga skor. Idrottare som använder upprepade frånskjut i steget, exvis sprinters, de som regelbundet använder trappor, trappmaskiner eller löpband får också dessa symptom.

Stressfraktur i foten, en sk marschfraktur, börjar med ett ”knäpp” och smärtan ökar i takt med att belastningen fortsätter. Oftast går det över av sig självt, medicinsk laser har goda förutsättningar för att korta ner läkningstiden. De flesta idrottare med stressfrakturer klagar på successivt ökande smärta som korrelerar med en förändring i idrottandet, skor, träning, spelyta, eller annan utrustning. Stressfraktur är sällan en del av ett trauma, men ibland har vi sett trauma kopplat till stressfraktur i lårbenshalsen. Smärta förvärras av kraftig belastning, såsom löpning, hopp etc och minskar helt med vila. Stressfraktur i lårbenshalsen skall alltid undersökas av läkare då denna skada ofta kräver kirurgiska ingrepp.

Intressanta länkar för vidare läsning:

Mortons Neurom kan ni läsa mer om här

Apofysit kan ni läsa mer om här.

Hälsporre och plantar fasciepati kan ni läsa mer om i en kommande artikel.

Källor: Sobotta mm.

Inlägget Fotens funktionella anatomi och dess skador skrevs och publicerades på Napralogica.

Introduktion

Kunskapen om att ärr påverkar vår funktion och rörelseapparat har varit känt i över 30 år. Trots detta har det fram tills nyligen inte funnits några i Sverige som effektivt kan behandla ärr med dess koppling mot vår neuromotoriska funktionalitet, dvs hur vi rör oss. Olika ärr, oberoende av ålder och storlek, kan påverka olika muskler och muskelfunktioner – ibland perifert, men ibland även globala funktioner såsom stabilitet.

Ärr kan vara både aktiva och passiva, där de aktiva är de som påverkar vår funktionalitet. Detta kan endast testas fram.  Ärr i huden är starkt kopplade till vårt centrala och perifera nervsystem, medan ärrvävnad från muskelbristningar ger lokala dysfunktioner. Vi på Napralogica, din naprapat i Stockholm och Uppsala, är de enda  i Sverige som kan diagnosticera och behandla ärr med neuromotorisk koppling.

Hudens uppbyggnad och utveckling

För att förstå hur ärr kan påverka kroppen så måste vi veta lite hur kroppen utvecklas från det stadium som vi kallar för embryo.

Epidermis är det ytligaste lagret av huden, och detta ytliga lager av huden utvecklas ur ett groddblad som vi kallar för ectoderm. Andra strukturer som härstammar från ectodermet är det centrala och perifera nervsystemet.

I epidermis hittar vi keratinocyter som är vår första immunbarriär, men även pigmentceller (melanocyter) och immunceller (T-lymfocyter och Langerhans celler). I epidermis finns även taktila celler som är specifika på att känna av beröring.

Nästa lager på huden kallas för Dermis. Dermis härstammar från ett annat grodblad som kallas för mesoderm, och andra strukturer som utvecklas ur mesodermet är ben, brosk, blod, och det som kallas connective tissue. Connective tissue är vävnad som stödjer och länkar ihop olika delar av kroppen.

Dermis uppgift är att stödja upp epidemis och att ge det näring. I dermis löper en massa blodkärl och lymfkärl samt att det finns nervändslut som kan vara fria eller inkapslade i vävnaden.

Huden är kroppens största organen och kan utgöra en så stor yta som 2.0 kvadratmeter. Huden är också det organ som är mest utsatt från omgivningen med allt från lätt beröring till solljus och väta. Huden utsätts konstant för förändring och skickar och mottager hela tiden information till och från hela kroppen men med olika typ av intensitet via nervsystemet.

Exempelvis så har vi mekanoreceptorer i huden som konstant skickar information om posture (vår hållning), dessa receptorer kräver väldigt lite stimulering för att skicka signal in till nervsystemet, dvs mycket stimuli på huden leder till mycket stimuli från området till CNS, hjärnan.

Under dermis hittar vi ett lager med fett, det som kallas underhudsfettet och under fettlagret hittar vi fascian. Fascian omsluter varje muskel, (även den minsta beståndsdel i musklerna som heter myofibriller), nerver, ben, och varenda organ i vår kropp. Fascian sammanlänkar hela kroppen till en stor enhet. Fascian kommer vi att återkomma till i en senare artikel, för fascian spelar en mycket stor roll för kommunikationen inom nervsystemet.

Hur läker kroppen ett sår eller operationsärr?

Det finns fyra st olika faser som man delar in läkningen av ett sår. Dessa faser är homeostas, inflammation, proliferation och remodulering.

Det första som sker när vi fått en skada i huden är att det börjar blöda. När vi får en blödning kommer olika strukturer (blodplättar, fibrin, fibronectin, och glycoproteiner) i det skadade området att skapa en vasokonstriktion, detta innebär att kärlen drar ihop sig för att stoppa blödningen. Vid blödningen kommer blodplättarna i kontakt med kollagen och andra ämnen som finns utanför cellerna (matrix). Denna kontakt startar en frisättning av growth factor, tillväxtfaktor. Growth factor ser till att blodet börjar koagulera och vi får den första fasen i läkningsprocessen. Denna första läkningsfas kallas homeostas, och under denna fas bildas fibrin och andra liknande stödjevävnader som bildar ett provisoriskt material i området runt cellerna som kallas matrix.
Growth factor är viktiga cytokiner som initierar den andra fasen i läkningsprocessen vilken är en inflammation. Under inflammationsfas utsöndrar growth factor (PDGF) exotoxiner som gör att celler inom immunförsvaret blir aktiva. Av förklarliga skäl ska man inte inta antiinflammatoriska preparat efter att man skadat sig – det hämmar läkningsprocessen!

Under inflammationsfasen börjar makrofager, neutrofiler och fibroblaster bli aktiva. När dessa är aktiva utsöndras ännu mera cytokiner som drar till sig ännu fler immunceller. Inom 24 timmar är det full aktivitet där skadan skedde. Neutrofilerna har börjat städa ur såret på främmande ämnen och denna process med att rensa ur såret kan vara upp till en vecka.

Under den akuta inflammationsfasen är det en annan immuncell, mastocyterna som tillsammans med neutrofilerna frisätter olika typer av enzymer som skapar symtomen på inflammationen, vasodilatation (vidgning av blodkärlen), värmeökning, rodnad, svullnad och smärta.

Efter 8-14 dagar efter skadan när såret är rengjort så påbörjas den tredje fasen i läkningsprocessen som kallas proliferation. Under denna fas börjar fibroblaster att ta sig till det område som kallas matrix där det skapades provisorisk läkning under den första fas av läkningen. Den provisoriska läkningen ersätts nu med stora mängder kollagen för att verkligen förstärka det skadade området. Det är fibroblasterna som producerar kollagenet, och det finns även en annan typ av cell (myofibroblaster) som har förmågan att dra ihop såret. När såret/skadan är ihopdragen och matrix är förstärkt så påbörjas den sista fas i själva läkningen.

Denna fas kallas för remodulering, och denna fas kan vara under flera år. Remoduleringen som sker är att kollagenet ändrar skepnad från typ 3 till typ 1. Typ 1 kollagen har betydligt mindre fiber och ligger huller om buller om man jämför med ett område som aldrig skadats. Kollagen typ 1 är starkare och mera hållfast men betydligt mindre elastiskt.
Läkningsprocessen ser precis likadan ut vid exempelvis inre organ då man opererat och skurit genom hud, fascia och muskler.

Hur kommunicerar hud och fascia med övriga kroppen?

Forskning har visat att ärr har flera nervändslut än normal hud, detta betyder att ärr kan ge stimuli till CNS dagligen som försvårar för oss att förstå vissa symtom. Hur ärret kan komma att påverka nervsystemet beror på vilken riktning själva skadan eller operationsärret har uppkommit. Är ärret i en horisontal riktning eller i en lodrätt riktning? Forskning har visat att ärr som är horisontella har upp till tre gånger större spänning och kommer således att påverka nervsystemet mer än ett lodrätt ärr.
Mekaniskt stimuli registreras av två stycken olika receptorer i huden, mekanoreceptorer och mekanosensitiva nociceptorer. Mekanoreceptorerna sköter om all information om mekaniskt stimuli, om något trycks ihop, sträcks ut, o.s.v.

Mekanosensitiva nociceptorer sköter om all stimulering som gäller smärta. Dessa två typer av receptorer kommer definitivt att vara påverkade när ett ärr finns närvarande.
Om skadan har varit djup kommer fascia och/eller viscera att påverkas. Fascian är väldigt rik på känselkroppar som Golgis, Ruffininis och Pacini som svarar på olika stimuleringar (längdskillnad, tryck och vibration). Dessa känselkroppar är väldigt viktiga när det gäller proprioception och skickar hela tiden viktig information från perifera strukturer in till centrala nervsystemet och vi blir medvetna om informationen.

Fascians vävnad består av kontraktila fiber, vilket kan leda till spasm, dysfunktion och smärta efter operation och skada. Även viscera (inre organ) sänder information till ryggmärgen när det finns smärta och obalans i de inre organen.

En av det viktigaste sammankopplingar som huden har med resten av kroppen är den med det sympatiska nervsystemet. De sympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet som vi inte kan styra viljemässigt. De sympatiska nervtrådarna som urspringer från 2:a till den 9:e kotan i bröstryggen innerverar/styr huden i övre extremiteten. De nerver som kommer från 1:a till den 4:e bröstkotan innerverar/styr huden på bröstkorg, rygg och mage. Nerver från 10.e till den 3 ländryggskotan innerverar/styr huden i den nedre extremiteten.

Hypothalamus styr det sympatiska nervsystemet om vi förenklar det hela lite grann. Hypothalamus skickar inte bara ut signaler utan hanterar även en hel del information som skickas in till centrala nervsystemet, exempelvis information om temperatur, från thermoreceptorer som reagerar på värme och kyla. Information om motorkontroll och hur huden sträcks ut under rörelse registreras av mekanoreceptorer, information om smärta registreras via mekanosensitiva nociceptorer. Hypothalamus tar även emot information från de Trigeminala kärnorna som kommunicerar med lillhjärnan om kroppens position (postural kontroll).
All denna information sammanställs i Hypothalamus som sedan reglerar värmen på huden, endokrina reaktioner på smärtan men de som är intressantast när det gäller muskler och leder är att hudens signalering påverkar spänning i våra posturala muskler, det vill säga de muskler som håller oss uppräta.
Lillhjärnan står i konstant förbindelse med huden. I lillhjärnan finns motorkontrollcenter som styr hela vår motorik. Vid en skada som ger en ärrbildning som ändrar signaleringen från ett visst område i kroppen kan det ge ändrat rörelsemönster som påverkar oss negativt i form av prestanda vid idrottande eller annat kroppsligt utövande.

Huden är sammankopplad med hela kroppen och alla system, den skickar in (afferenta nervfiber) signal och den tar (efferenta nervfiber) emot signal får centrala nervsystemet. Det innebär att huden även är kopplat direkt till de limbiska systemet som är vårt känslocenter. Ett exempel om man är nervös inför en redovisning man ska hålla, eller ett tal på ett bröllop, så är det lätt att börja svettas i handflatorna, fötterna eller i armhålorna. Detta är en direkt reaktion från centrala nervsystemet och det limbiska systemet som påverkar huden.

Därför är det också stor del i hur mycket ett ärr kommer att påverka oss efter skadan om själva skadetillfället var känslosamt. Om man varit med om en väldigt obehaglig händelse som en trafikolycka, exempelvis whiplash (WAD) så kommer ärret/ärren att kunna påverka oss väldigt mycket mer då det limbiska systemet förknippar själva ärret med en obehaglig känsla.

Hur kan ett ärr påverka rörelseapparaten och vår funktion?

Om vi tar en diskbråcksoperation i ländryggen som exempel: efter operationen kan man få symtom som är i närområdet men även områden långt ifrån operationsområdet kan påverkas. Efter operationen kommer kroppen att läka och det bildas ärrvävnad i epiduran, vilket kan leda till lokala besvär då ärrvävnaden kan begränsa nerverna till nedre extremitet under rörelse. Det blir även en sämre cirkulation i området som kan leda till smärta.

Vi vet att dura mater (den hårda hjärnhinnan) utgår från skallbasen och passerar nacken samt löper hela vägen ner till S2 (korsbenet). Ärrvävnad i epiduran kan således påverka nervrötter långt ifrån skadeområdet ända upp till nacken.

Andra strukturer som är i direkt kontakt med dura mater är Lig Nuchae och en muskel i nackrosetten M. Rectus capitis posterior minor i nacken. Lig Nuchae i nacken är en del av Fascia Thoracolumbalis från ländryggen och Rectus capitis posterior minor är en del av den djupa fascian i nacken.

Operation i ländryggen kommer direkt att påverka Fascia thoracolumbalis. Fascia thoracolumbalis urspringer från korsbenet och täcker in hela ländryggen och övergången på bröstryggen för att slutligen nå nacken. Den involverar stora muskler som Latissimus dorsi, (läs mer om Latissimus här) Trapezius, Serratus posterior inferior, Gluteus maximus och Obliquus abdominis externa, så väl som viktiga ligament som sammanbinder korsben och höftbenen. Fascia thoracolumbalis är väldigt viktig för muskulatur som direkt påverkar ryggraden, den är extremt viktig för normal hållning och att kunna fördela kraft mellan överkropp och nedre extremitet. Den är även viktig för att andningen ska kunna ske normalt. Fascia Thoracolumbalis breder ut sig och är direkt sammanlänkad med hamstringmuskulaturen på baksidan av låret i nedre extremitet, och den är även sammanlänkad till övre extremitet med fascia Pectoralis (bröstmuskulaturen), via fascia pectoralis är den även sammanlänkad med axel och överarm samt den raka magmuskulaturen. På grund av att fascian är som ett spindelnät som sprider ut sig i kroppen kan ett ärr i ländryggen ge mängder med symtom långt ifrån själva stället för ingreppet.

Man kan alltså få mängder med symtom och besvär efter en operation i ländryggen. Vanliga besvär som vi ser är hållningsproblematik, svårt att kunna klara av kraftöverföring från ben till rygg vid gång och löpning, onormal spänning av ländryggsmuskulatur då disktrycket ändrats, hyperaktiv bäckenbotten – läs mer om den här – på grund av att andra muskler som påverkar ryggraden har fått ändrad signal och är mindre aktiva, ökad spänning i den djupa fascian i nacken som kan ge symtom i nacke, skuldra och arm.

Ett annat exempel är Kejsarsnitt. Kejsarsnitt är ett väldigt vanligt ingrepp idag. Den abdominala fascian sträcker sig från bröstbenet och ner till blygdbenet. Den nedre delen av abdominala fascian är sammanlänkad med ljumskens muskulatur (Gracilis och Adductor longus), detta förhållande mellan mage och ljumske är väldigt viktigt vid kraftöverföring och fördelning av kraften mellan bålen och nedre extremitet. När man skurit i fascian i magen kan vi naturligtvis få problem med postural kontroll, ländryggsmärta och besvär vid rörelse som gång och löpning.

Specifika muskler som ofta är hämmade av ett kejsarsnitt är den raka ytliga magmuskulaturen (Rectus abdominis), den djupa tvära magmuskulaturen (Transversus abdominis), en del av höftböjaren (psoas major), framsida lår (rectus femoris), bäckenbotten och de djupa ryggmusklerna (multifiderna). För att få ut full effekt på sin behandling av ärrvävnad så är det viktigt att undersöka vilken riktning ärret påverkar nervsystemet mest. Som tidigare nämnts i texten så utsätts ett ärr som är horisontellt för tre gånger mer spänning än ett longitudinellt ärr.

Sammanfattning

Huden är kroppens största organ, och fascian som ligger i anslutning till huden är väldigt rik på receptorer som reagerar på mekaniskt stimuli. Därför kan ärr påverka vårt motoriska nervsystem väldigt mycket och ärrvävnad kan oavsett var på kroppen det sitter störa den normala signaleringen till muskler i närområdet men även annan muskulatur längre från ärret.
Hur mycket ärret påverkar är från fall till fall. Det finns flera olika faktorer som avgör hur ärret påverkar, hur ärret kom till, om det var en traumatisk händelse, hur ärret läkte, vilken riktning ärret har, och var på kroppen ärret sitter. Dessa faktorer kan också påverka hur många behandlingar ärrvävnaden behöver för att kunna normalisera nervsystemet.
Om man har besvär från muskler och leder, och har ärrvävnad ska den alltid undersökas och behandlas eller uteslutas som orsak innan övrig behandling påbörjas. Ärrvävnad står högt i hierarkin när det gäller nervsystemet.

Vi på Napralogica är en av mycket få kliniker i Sverige som kan behandla ärrvävnad genom direkt påverkan på den neuromotoriska kontrollen.  Den neuromotoriska kontrollen styr över våra rörelser och de funktioner vi vill utföra, ex löpsteget eller lyfta armen. Vi har stor erfarenhet av att behandla olika typer av ärrvävnad från artroskopi i knä, blindtarmsoperation, kejsarsnitt, pacemaker, benbrott, ärr på hornhinnan, och till och med efter hjärnoperation som påverkat och hämmat viktig muskulatur via störningar i nervsystemet. Om du tar din idrott på stort allvar, och har ärrvävnad på kroppen, oavsett vid vilken ålder du fick det i, så ska du absolut låta ärrvävnaden undersökas – för din del kan det innebära att hamna högst upp på en tävling, eller utanför pallen – utan att ändra på träningsmängden.

Källor:

Skin, fascias, and scars: symptoms and systemic connections.
J Multidiscip Healthc. 2013 Dec 28;7:11-24.
Bordoni B1, Zanier E2.

Clinical importance of active scars: abnormal scars as a cause of myofascial pain.
J Manipulative Physiol Ther. 2004 Jul-Aug;27(6):399-402.
Lewit K1, Olsanska S.

The thoracolumbar fascia: anatomy, function and clinical considerations.
J Anat. 2012 Dec;221(6):507-36. doi: 10.1111/j.1469-7580.2012.01511.x. Epub 2012 May 27.
Willard FH1, Vleeming A, Schuenke MD, Danneels L, Schleip R.

Inlägget Ärrvävnad och dess påverkan på rörelseapparaten skrevs och publicerades på Napralogica.

Benhinneinflammation är en vanlig åkomma som vi ser hos fram för allt kvinnor. Orsaken sägs ofta vara muskeln Tibialis Posterior som ligger djupt under Gastrocnemius och Soleus, och som fäster in på underbenen Tibia och Fibula. Allt som oftast så är Tibialis Posterior inte alls involverad, utan istället muskeln Flexor Digitorum Longus – muskeln som böjer på alla dina tår, förutom stortån. Den fäster in precis på insidan/framtill på underbenet och när muskeln blir fasciliterad/överbelastad så börjar den ömma vid sitt ursprung.

Varför blir då FDL fasciliterad? När vi gör en neuromotorisk undersökning hittar vi i 98% av fallen att stora magmuskeln, Rectus Abdominis, inte fungerar som den ska – patienten kan inte aktivera muskeln, och vad FDL gör är att den kompenserar funktionellt för just Rectus Abdominis. Genom att aktivera RA får vi FDL att ”tagga ner” och samtidigt minskar smärtan på insidan av skenbenet.

Hjälper is, skoinlägg eller antiinflammatoriska mediciner mot detta? Det tar bort smärta, men dysfunktionen i Rectus Abdominis finns fortfarande kvar. Räcker det då att göra situps för att bli av med benhinneinflammationen? Nej, du måste träna in ett nytt motoriskt mönster, och det är vi ensamma om i Sverige att kunna erbjuda dig verktygen för.

För din egen skull – gå till specialister som går till roten med det onda, och inte bara behandlar symptomen.

Inlägget Benhinneinflammation – läs för din egen skull skrevs och publicerades på Napralogica.

För att förstå hur kroppen fungerar under rörelse så måste du först förstå hur kroppen fungerar när den utsätts för olika påfrestningar.

Vi på Napralogica, din naprapat i Stockholm och Uppsala, är vidareutbildade på diagnosticering och behandling av dysfunktioner i muskelapparaten som stör den posturala funktionen, och som på sikt riskerar att ge dig skador. Denna artikel är skapad för att ge våra läsare en grundläggande förståelse om hur kroppens stabiliserande funktioner är konstruerade och samarbetar med andra muskelkedjor i kroppen.

Det finns två stycken primära system när det gäller stabilisering av kroppen.
Vi kallar dessa för den inre enheten och den yttre enheten, eller intrinsic core och extrinsic core.

Inre enheten / intrinsic core (tonic muscles)

Den inre enheten består av våra djupa bålmuskler (core). Dessa är M. Transversus abdominis (djupa tvära bukmuskulaturen, TVA), de bakre fiberna av M. Obliquus interna (inre sneda buksmuskulaturen), bäckenbotten, diafragma (andningsmuskel), M. Multifidus, M. Longissimus och M. Iliocostalis med den delen som är belägen i ländryggen.

Den inre enheten skapar en segmentell stabilisering av ryggraden och SI-lederna. Detta innebär, att detta system ser till så att varje kota i ländryggen blir stabiliserad. När detta system fungerar synkroniserat krävs det lite kontraktionskraft för att skapa stabilitet. Dessa muskler är uthålliga och klarar av att arbeta under lång tid utan att bli uttröttade.

Koordination av det inre systemet är kritiskt för att skapa stabilitet och det är viktigare att den inre enheten har förmågan att aktiveras innan de större musklerna utför en rörelse (yttre enheten), än att den inre enheten är stark.

Det finns studier som visar på att en fungerande inre enhet aktiverar M. Transversus 30 millisekunder innan en armrörelse och 100 millisekunder innan en benrörelse. En tankeställare till dig som läsare: vad kan en dysfunktionell inre enhet innebära för skaderisken om du likställer TVA som grunden för ditt hus. Vad händer med ett hus som är byggt på instabil grund?

Vad händer när vi aktiverar den inre enheten?

När aktiveringen sker samtidigt av den inre enheten skapas en effektiv stabilisering av ryggraden. TVA är den viktigaste muskulaturen i den inre enheten av flera olika anledningar.

1. När TVA kontraheras dras naveln in emot ryggraden och skapar ett ökat intrabdominalt tryck.

2. TVA och M. Obliquus internus är direkt sammanlänkade till Fascia Thoracolumbalis. När dessa muskler kontraheras spänner det upp Fascia Thoracolumbalis, då skapas en spänning som kan liknas vid ett tyngdlyftningsbälte.
Fascia thoracolumbalis fäster in på spinalutskotten och på transversalutskotten (processus costarius) på alla kotorna i ländryggen. När TVA och M. Obliquus internus kontraheras genereras en lateral (sidled) spänning från båda hållen av Fascia Thoracolumbalis, denna spänning stabiliserar varje kota i ländryggen.

3. MF och de andra extensorerna i ländryggen är omslutna av Fascia Thoracolumbalis. När extensorerna i ländryggen kontraheras kommer de att expandera under Fascia Thoracolumbalis. Det skapas då ett ökat tryck (intra-compartmental pressure) under Fascia Thoracolumbalis som bidrar med en extensionskraft i ländryggen. Denna mekanismen kallas för hydraulic amplifier mechanism, det är bevisat att denna mekanismen ökar styrkan i extensionsfasen med 30 %.

Yttre enheten (Fasiska muskler)

1. Deep Longitudinal system

Under ett löpsteg jobbar denna enhet framför allt i slutet på steget innan fot isättningen då Hamstrings (baksida lår) bromsar och kontrollerar höftflexionen (böjningen i höften) samt knäextensionen (sträckningen i knäleden). Kontraktionen av M. Biceps femoris spänner då upp Lig Sacrotuberale som assisterar vid stabiliseringen av SI-leden (force closure of the SI-joint). M. Erector Spinae absorbera upp rörelse energin genom att utföra en roterande rörelse i ryggraden.

2. Posterior Oblique System, POS

3. Anterior Oblique System, AOS

4. Lateral subsystem

SYNERGISTER (Inre och Yttre enheten)

En väl fungerande inre enhet är beroende av en stark yttre enhet som kan ge support och skydda den inre muskulaturen, ryggens ligamentapparat samt facettlederna mellan kotorna.

Ex. Tänk er en basketspelare som efter en dunk landar på ett ben. Kraften som spelaren utsätts för när denne landar på benet är flera gånger sin kroppsvikt. Denna kraften måste fångas upp av det laterala systemet för att förhindra bäckenet från att tillta i sidled. Om de lateral systemet inte har den excentriska styrkan som krävs för att förhindra bäckenet att tillta mer än 7-8° mot parallellplanet. Detta kommer leda till en kraftig överbelastning i SI-leden och ryggraden men även knä och höft blir överbelastat på det benet som spelaren landade på.

Tiltningen av bäckenet vid landningen kommer tvinga ryggen att lateralflektera (sidoböja). Lateralflexion i länd- och bröstrygg är kopplad till rotation av ryggraden.
Lateral flexion kopplad till rotation utanför den neutrala zonen (inom gränsen för hur mycket ligamenten tål att töjas ut) kommer att leda till skador på ryggens ligament och facettleder oavsett hur bra funktion den inre enheten har.

Det är självklart att övningar som utförs i maskiner, (där maskinen står för all stabilitet) inte kommer att stimulera den yttre enheten. Detta förklarar också varför traditionell träning av de ytliga magmusklerna inte är effektivt för ökad stabilitet i ryggraden och har därmed väldigt liten effekt på ländryggsmärtor.

Slutsats

Lästips:

Inlägget Hur stabiliserar sig kroppen under rörelse? skrevs och publicerades på Napralogica.

Det är idag väldigt många som har besvär från axel, skuldra och nacke. Det finns så klart en mängd tänkbara orsaker till dessa besvär oavsett om du är elitidrottare, glad motionär eller om du är helt inaktiv och bara sitter framför datorn på arbetet.

Det intressanta är att alla de olika typerna av personer kan drabbas av besvär från skulderbladsmuskulaturen, axelmuskulaturen och/eller nackmuskulaturen.

Axelleden är en kulled vilket innebär att den kan utföra alla rörelser, flexion (föra armen framåt), extension (föra armen bakåt), adduktion (föra armen inåt), abduktion (föra armen utåt), inåtrotation och utåtrotation, och inte minst göra en kombination av alla dessa rörelser.

Överarmen rör sig i sin ledhåla som sitter på skulderbladet och skulderbladet har i sin tur bara en benförbindelse med clavicula (nyckelbenet) och är annars upphängt på ett avancerat system av flera olika muskler. De muskler som ser till att överarmen ligger rätt i sin ledhåla under rörelse kallas med ett samlingsnamn för rotatorcuffen.

Det är fyra stycken muskler som ingår i rotatorcuffen: Supraspinatus, Infraspinatus, Subscapularis och Teres minor. Dessa muskler är primärt rotatorer, det vill säga att de sköter om inåt- och utåtrotation i axelleden samt stabiliserar överarmen i axelleden under rörelse. Rotatorcuffen är dock väldigt beroende av att skulderbladet rör sig rätt för att de ska kunna utföra sina uppgifter optimalt.

Skulderbladets muskulatur

Som vi nämnde ovan i texten så har skulderbladet endast en fast benförbindelse via nyckelbenet. Det är ett antal muskler som är väldigt viktiga för att skulderbladet ska röra sig som det ska och skapa en funktionell stabilitet så att axelleden också kan fungera på ett optimalt sätt. De muskler som är viktiga är Trapezius, Serratus anterior, Pectoralis minor, Levator Scapulae och Rhomboideus. Dessa muskler måste ha ett finkalibrerat samarbete då de fungerar som både antagonister och synergister mot varandra i specifika rörelser. Vi kan styra skulderbladet i många olika rörelser, höja det, sänka det, dra det framåt (protraktion), dra det bakåt (retraktion), och rotera ut och in.

En rörelse som kanske är viktigare än det andra är upward rotation, då glider skulderbladets spets utåt och uppåt och möjliggör för överarmen att kunna lyftas framåt och utåt utan att överarmen går i taket på skulderbladet. Denna rörelse saknas allt som oftast då man har fått en s.k impingement i axelleden som orsakar skarp smärta i axeln och svårigheter att lyfta armen över ca 80°. Smärtan beror på att Supraspinatussenan och slemsäcken kläms mellan överarm och skulderbladet.

De muskler som tillsammans skapar en upward rotation är Trapezius övre del, mellersta del och nedre del samt Serratus anterior. De muskler som gör motsatt rörelse downward rotation är Pectoralis minor, Rhomboideus och Levator scapulae.

Trapezius

Trapezius är en stor platt muskel som breder ut sig från skallbasen ända ner till sista bröstkotan (Th12), vidare från skalbasen ut åt sidan och fäster på skulderbladets ås (spina scapulae), och yttersta spetsen (acromion) samt fram till på nyckelbenets yttre del (claviculas laterala 1/3-del).

Trapezius är en väldigt intressant muskel, det är den enda muskeln i kroppen som kan påverka extremiteter (arm/ben) och som är innerverad av en kranialnerv (N. Accessorius).
Trapezius är en av de musklerna som vi först lär oss att kontrollera viljemässigt, det är den muskel som bebisen aktiverar när den börjar kunna lyfta på huvudet och nackens kurvatur utvecklas. Förmågan att hålla uppe huvudet och rulla från mage till rygg och från rygg till mage är de första aktiva rörelserna som vi gör. Lyfta på huvudet är en av de första rörelserna vi gör, den kommer därför att finnas djupt rotad i vårt nervsystem och många av oss vuxna litar fortfarande mycket på våra nackmuskler och därav kan de ofta bli överbelastade och smärtsamma.

Trapezius hjälper till att stabilisera ryggradsrörelser (framför allt i sagittalplanet flexion-extension) genom dess anknytning till fascia thoracolumbalis. Den är också en stark sträckmuskel (extensor) i nacke och bröstryggen.

När man pratar om Trapezius och dess funktion i anatomiböckerna så delar man gärna in den i övre, mellersta och nedre delen.

Den övre delen lyfter upp skuldran, sidoböjer och sträcker i nacken samt är viktig vid en skulderbladsrörelse som heter upward rotation. Upward rotation är när skulderbladets spets roterar utåt och uppåt längs revbensbågen.

Den mellersta delens huvudfunktion är att föra skulderbladet inåt mot ryggraden s.k retraction. Den nedre delen sänker skulderbladet och gör en downward rotation, drar skulderbladsspetsen neråt och inåt längs revbensbågen.

Det är ett väldigt primitivt och felaktigt sätt (läs: funktion i anatomiboken) att stirra sig blind på en specifik funktion som en enskild muskel eller en specifik del av en muskel utför.

För det första, det finns ingen skellettmuskulatur i kroppen som jobbar isolerat, alla muskler i kroppen jobbar tillsammans (i synergi) med flera olika muskler, för det andra så jobbar definitivt inte en specifik del av en muskel isolerat. De olika delarna av en muskel jobbar alltid som en helhet, dock kan en del av en muskel jobba hårdare än en annan del under en specifik rörelse, ett exempel är att den distala delen av Rectus Femoris kan vara inhiberad, men den proximala delen kan vara fasciliterad.

Serratus anterior är en annan muskel som viktig vid skulderstabilitet, den håller in skulderbladet mot revbenen, den hjälper till med att skapa en upward rotation och den drar skulderbladet lateralt (protraction) över revbensbågen.

Upward Rotation

Upward rotation är kanske den viktigaste rörelsen som vi måste kunna kontrollera på ett effektivt sätt för att kunna lyfta armen framåt och utåt i sidled. Denna rörelse av skulderbladet kräver ett i närmaste perfekt samarbete mellan Övre Trapezius, Nedre Trapezius och Serratus anterior.

Serratus Anterior ser till att skulderbladet glider utåt på bröstkorgen när vi lyfter armen, vid ca 30° i flexion ska nedre delen av Trapezius börja kontraheras och håller emot skulderbladets rörelse, denna kraft ser till att skulderbladet börjar tillta i en upward rotation. När upward rotation rörelsen av skulderbladet är igång så börjar även övre delen av Trapezius att assistera och skapar förutsättningar för att vi ska kunna lyft armen hela vägen upp över huvudet.

Så även om nedre Trapezius inte har som huvudfunktion att få skulderbladet att glida uppåt och utåt så är den i allra högsta grad med att bidrar så att Serratus anterior och Trapezius övre del kan utföra sitt jobb.

Detta är ett förhållande man på engelska kallar Force coupled (se bild ovan) mellan dessa muskler som tillsammans skapar denna otroligt viktiga funktion som möjliggör rörelser ovanför huvudet.

En annan funktion som är väldigt viktig när det gäller rörelser ovanför huvudet och speciellt om vi ska hålla något över huvudet är hur nyckelbenet rör sig i AC-leden. AC-leden är leden mellan skulderbladet och nyckelbenet. Nyckelbenet ledar även mot bröstbenet (SC-leden).

Trapezius övre del leder bort yttre krafter från nacken genom att rotera och komprimera nyckelbenet i SC-leden. Större delen av Trapezius övre del fäster på nyckelbenets yttre1/3 del. När dessa fibrer kontraheras roterar dom nyckelbenet medialt, när nyckelbenet roterar medialt komprimeras SC-leden och yttre krafter/belastning från arm eller axel leds bort från nacken genom nyckelbenet till bröstbenet och bröstkorgen. Detta sker fram för allt när vi har en axial belastning (rakt ovanför huvudet).
Detta är väldigt viktigt funktion vid övningar ovanför huvudet som blivit allt mer populära med CrossFit och tyngdlyftning. Exempel på dessa övningar är ryck (snatch), stöt (jerk) eller ryck knäböj (overhead squats).

Slutsats

När någon har smärta från axel/skuldra så är det en bra idé att börja undersöka nacken, skulderbladets muskulatur och rotatorcuffmuskulaturen. Många gånger startar axel/skulderbesvär med nackproblem.
I många fall är Trapezius överaktiv och skyldig till dålig skulderbladskontroll som kan leda till smärta i axel och nacke.

Men det finns undantag då Trapezius underpresterar och är för svag, då kan den inte leda bort krafterna från nacke och axlar till bröstkorgen vilket också leder till besvär och smärta.
Detta gäller fram för allt personer som tränar mycket med skivstång eller hantlar ovanför huvudet.

Har just du besvär från nacke och axlar, se till att bli undersökt på ett ordentligt sätt för att verkligen ta reda på varför du har ont.

Källor
Clin Biomech (Bristol, Avon). 1994 Jan;9(1):44-50. doi: 10.1016/0268-0033(94)90057-4.
Anatomy and actions of the trapezius muscle.
Johnson G1, Bogduk N, Nowitzke A, House D.

Am J Sports Med. 2007 Oct;35(10):1744-51. Epub 2007 Jul 2.
Rehabilitation of scapular muscle balance: which exercises to prescribe?
Cools AM1, Dewitte V, Lanszweert F, Notebaert D, Roets A, Soetens B, Cagnie B, Witvrouw EE.

Clin Biomech (Bristol, Avon). 2014 Feb;29(2):201-5. doi: 10.1016/j.clinbiomech.2013.11.011. Epub 2013 Nov 26.
Modifying a shrug exercise can facilitate the upward rotator muscles of the scapula.
Pizzari T1, Wickham J2, Balster S3, Ganderton C4, Watson L5.

Inlägget Trapezius inverkan på skulder och axelbesvär – impingement skrevs och publicerades på Napralogica.

Benhinneinflammation är en vanlig åkomma som vi ser hos fram för allt kvinnor. Orsaken sägs ofta vara muskeln Tibialis Posterior som ligger djupt under Gastrocnemius och Soleus, och som fäster in på underbenen Tibia och Fibula. Allt som oftast så är Tibialis Posterior inte alls involverad, utan istället muskeln Flexor Digitorum Longus – muskeln som böjer på alla dina tår, förutom stortån. Den fäster in precis på insidan/framtill på underbenet och när muskeln blir fasciliterad/överbelastad så börjar den ömma vid sitt ursprung.

Varför blir då FDL fasciliterad? När vi gör en neuromotorisk undersökning hittar vi i 98% av fallen att stora magmuskeln, Rectus Abdominis, inte fungerar som den ska – patienten kan inte aktivera muskeln, och vad FDL gör är att den kompenserar funktionellt för just Rectus Abdominis. Genom att aktivera RA får vi FDL att ”tagga ner” och samtidigt minskar smärtan på insidan av skenbenet.

Hjälper is, skoinlägg eller antiinflammatoriska mediciner mot detta? Det tar bort smärta, men dysfunktionen i Rectus Abdominis finns fortfarande kvar. Räcker det då att göra situps för att bli av med benhinneinflammationen? Nej, du måste träna in ett nytt motoriskt mönster, och det är vi ensamma om i Sverige att kunna erbjuda dig verktygen för.

För din egen skull – gå till specialister som går till roten med det onda, och inte bara behandlar symptomen.

Inlägget Benhinneinflammation – läs för din egen skull skrevs och publicerades på Napralogica.

Plankan lovordas ofta som den bästa övningen för förbättrad funktion inom bålstabilitet. Vi förklarar nedan varför plankan för de flesta INTE är en bra övning. Bålstabilitet handlar om att ge stöd till kroppen när den vill utföra funktioner vid olika typer av rörelse, detta stöd är nödvändigt för att effektivt kunna utföra de rörelser du vill att kroppen ska utföra.

Först och främst: Plankan är statisk och springer, cyklar eller simmar man statiskt eller dynamiskt? Nej, all rörelse är dynamisk, men ändå är plankan en sån välanvänd övning – vi förklarar varför nedanför. Vår samlade erfarenhet är att nästan inga kontorsarbetare har funktionell core, vid exempelvis 7 yogapass i veckan har vi sett att funktion i TVA kvarstår. 7 pass i veckan! De allra flesta gör i bästa fall 1 corepass i veckan. Problemet ligger till synes i att man sitter på en kontorsstol för många timmar i sträck och denna fiktiva stabilitet gör att vi anpassar vår egen stabilitet efter omgivningen – det är kontraproduktivt att sitta ner. Detta gör att kontorsarbete nästan är lika dåligt för hälsan som rökning (1), trots det är det inga krav på att man rör sig.

Att man blir bra på det man gör är allmän kunskap, och med denna vetskap i bakhuvudet bör man reflektera över plankans del i träningspasset för de allra flesta av oss. Den är viktig, men bara om man kan utföra den funktionellt rätt, vilket de allra flesta inte kan.

Plankans funktion

Plankans funktion är att utföra statisk stabilitet av kroppen mellan kontaktytorna i överkroppen och underkroppen. Den vanligaste kontaktytan för överkroppen är armbågarna, och för underkroppen tårna. Vissa använder knäna som undre kontaktyta, i syfte att blir lättare.

Inre Core består av:

• diafragman
• transversus Abdominis (TVA)
• bäckenbottenmuskulaturen (PFM)
• multifiderna i ryggslutet (MF)

Den inre kärnan är som en cylinder som består av PFM som bas, diafragman som tak, TVA som den främre gränsen och de lumbala multifiderna (MF) muskler i ländryggen som den bakre gränsen. Funktionen hos den inre kärnan är både fysiologisk och mekanisk. Den huvudsakliga uppgift är att ge muskelaktivering som krävs för att upprätthålla andning, och stabilisering av ryggraden. Tänk på den inre kärnan som en ”reaktiv kärna”, vilket betyder att den ska kunna aktiveras utan att du tänker på det och i syfte att stödja de yttre musklerna som uppfyller funktionen som du har begärt, exempelvis löpning. Inre Core fungerar som en stabilisator för övriga kroppen och är en funktionellt mycket viktig del i kraftöverföringen mellan överkropp och underkropp, vilket vi kan se när vi testar de funktionella muskelkedjorna.

Yttre Core består av:

• Erector Spinae (ES)
  
• Rectus Abdomini (RA)
  
• Obliquus Externus, yttre sneda bukmusklerna (OE)
  

Den yttre kärnan är vad de flesta tänker på när man talar om Coreträning. Ytterkärnan består av stora multiartikulära muskler såsom Erector spinae, rectus abdominis och Obliquus Externus. Den yttre kärnan ger postural stabilitet, producerar rörelse och motstår yttre laster. RA supportar TVA under plankan att hålla organen på plats. RA ska inte röra sig dynamiskt utan statiskt.

De primära musklerna som används vid plankan är: multifiderna, rectus abdominis och transverse abdominis. Här brister alltså plankan i syfte att skapa bättre stabilitet som coreövning då coregruppen funktionellt fungerar som bäst tillsammans, och inte var för sig. Tänk dig en låda med fyra väggar: varje muskel i core är en del av lådan – hur stabil blir lådan om man ökar trycket inuti lådan då endast 2 av fyra väggar används? För att förbättra funktionen måste alla delar i core tränas samtidigt.

Sekundära muskler som används är mm Trapezius, Rhomboideus, rotatorcuffen, mm Deltoideus, mm Pectoralis (lilla och stora bröstmusklerna), Serratus Anterior, Gluteus Maximus, Quadriceps och Gastrocnemius. Övningen blir helt plötsligt nästan en ”global” övning. Med global menas att du tränar hela kroppen.

En muskel arbetar aldrig ensam, utan musklerna arbetar i komplexa mönster såsom muskelkedjor. Endast vid skador eller dysfunktionalitet ska enstaka muskler tränas, annars ska funktionella övningar användas. Vid magliggande planka arbetar den främre kedjan och vid ryggliggande, sk kinesisk planka, används den bakre kedjan.

Den främre kedjan består av musklerna: infrahyoidala musklerna (djupa halsmuskler), scalener (ytliga halsmuskler), diafragman, Psoas Major, Iliacus, Pectineus, Adduktor Brevis, Longus och Magnus, Tibialis Posterior och långa tåböjarmusklerna. Den bakre kedjan går från ögonbrynen, nacken, Erector spinae och sneda musklerna i nedre delen av ryggen till Gluteus Maximus, hamstrings och vader.

Stabilitet i bålen hos kontorsarbetare

Den samlade erfarenheten hos medarbetarna hos NAPRALOGICA är att nästan inga kontorsarbetare har funktionell coremuskulatur!

Detta gör att kontorsarbete nästan är lika dåligt för hälsan som rökning, trots det är det inga krav på att man rör sig. Forskningen bekräftar samtidigt att stillasittande kontorsarbete kraftigt ökar risken för förtidig död i diabetes och hjärt-/kärlsjukdomar. (1)

Dysfunktionell TVA och RA är en vanlig orsak till ländryggssmärta. Vi ser i praktiken en stark korrelation mellan ospecifik låglumbal smärta och inhiberad RA. Inom träning rapporterar många låglumbal smärta vid sk situps, vilket vi kopplar till att RA inte aktiveras funktionellt, utan i kompensation från halsmuskler. Funktion hos RA är att skapa stabilitet åt TVA.

De allra flesta av oss har idag kontorsarbete där vi sitter på vår stol 7-8 timmar per dygn, spenderar 1-2 timmar i resväg och inte mycket stående eller rörelse under resten av dygnet. Kroppen anpassar sig efter ökad träning med ökad muskelstyrka eller uthållighet beroende på val av träningsform. Alla vet även att vi förlorar styrka om vi inte rör på oss under flera dagar. Alla vet att konditionen går förlorad om vi inte tränar löpning etc. Kontentan är att kroppen anpassar sig efter den belastning som den utsätts för – både ökad och minskad – betänk då vad 7-8 timmar stillasittande på dagen, följt av i genomsnitt 4 timmar på kvällen, minst 5 dagar i veckan, sannolikt en stor del sittande till helgen och året runt. Varken kondition eller styrka främjas av detta – vilket även de flesta faktiskt är medvetna om. Vad de allra flesta däremot inte inser, för att inte säga ens någon, är att stabiliteten och funktionaliteten försämras på samma sätt som kondition och styrka gör vid bristande aktivering. Kroppen är en färskvara.

Hur mycket utvecklas stabiliteten i bålen om du sitter på en stadig stol hela dagen? Ingenting! De krav som du ställer på kroppen avseende stabilitet minskar till noll, och kroppen anpassar sig efter rådande belastning, och det går snabbare att tappa en förmåga än att bygga upp den. Sittandes på stolen går kontakt med TVA och PFM förlorad, och det trots att du tränar ett core-pass på kvällen ett par gånger i veckan. Majoriteten av tiden sitter du still på en stol.

Missförstå oss inte nu – alla kan utföra plankan mer eller mindre bra, förutom kvinnor som nyligen fött barn som inte alls ska träna plankan, och då genom kompensationer. Andra muskler används för att fascilitera TVA och PF, exempelvis är det vanligt att diafragman, vår viktigaste andningsmuskel, fasciliterar för TVA. Många håller andan under plankan, vilket gör att man fasciliterar TVA att vara stark, men då vi inte kan hålla andan mer än någon minut i detta läge så kommer kroppen att svara och vi kollapsar i plankans ställning. Andra muskler som vanligtvis kompenserar är käkmuskler som kompenserar för PF. Kanske har du idag bettskena? Vår erfarenhet är att den största orsaken till bettskenan är den inhiberade PF.

Bålstabilitet för löpare

En vanlig orsak till ländryggssmärta vid löpning är dysfunktionell TVA. Det är mycket vanligt att Psoas Major kompenserar (att kompensera innebär att den får arbeta extra mycket och blir därigenom stel/kort, och för den intresserade kan man läsa in mer om Psoas på denna länk) och det är därför mycket vanligt att stretch av höftböjare rekommenderas för att minska smärta i ländryggen och ont vid löpning. Nota Bene att smärtan faktiskt minskar för stunden, men detta är endast en kortvarig lindring då orsaken – en dysfunktionell TVA – fortfarande är kvar, och kroppen kommer att kompensera ännu mer när du väljer att belasta kroppen nästa gång.

Idrottare med bäst funktionalitet i bålen är sannolikt orienterare då de springer i ojämn terräng hela tiden. Löpträning i OBT, obanad terräng, är ett utmärkt val för att förbättra stabilitet i kroppen och även Vo2 då kraven på syreupptagning är större då fler muskler används vid löpning i skogen.

Din bakre muskelkedja spelar en viktig roll i din förmåga att springa och hoppa. Många orsaker till symtom hos löpare hittar man i den bakre kedjan, och funktion i core är väldigt vanligt att det inte fungerar på vanliga löpare.

Varför plankan är dålig för kvinnor som fött barn

Under graviditeten förlorar kvinnan förmågan att aktivera bland annat stora magmuskeln, Rectus abdominis, tvära magmuskeln, Transversus Abdominis, bäckenbottenmuskulaturen, sätesmusklerna Gluteus Maximus. Hjärnan kan alltså inte skicka signaler till ovan muskler i syfte att aktivera, musklerna är således hämmade. Hur en muskel blir hämmad kommer vi att återkomma till i en artikel om nervsystemet senare.

Betänk nu vilka muskler som primärt används vid plankan: när en muskel är hämmad, eller svag, så innebär detta att andra muskler kommer att användas i högre grad för att kompensera för muskler som inte kan aktiveras. En analogi för att förstå detta lite lättare är genom att tänka sig mittfältet i ett fotbollslag: om en spelare inte kan spela, exvis genom en utvisning [hämning/inhibering], så måste de andra spelarna i mittfältet täcka upp för manfallet för att Zlatan ska kunna göra mål [att du ska kunna utföra dina aktiviteter]. Den sämst tränade/svagaste spelaren blir den som snabbast blir uttröttad.

Graviditeten leder alltså till förändrade rörelsemönster där flera viktiga muskelgrupper inte används. Dessa rörelsemönster är intakta fram tills den dag någon kunnig i exvis funktionell neurologi kan aktivera de bortglömda musklerna. All träning leder annars till att du blir bättre på att kompensera, men du blir inte mer funktionell. Oavsett mängd knipövningar och bålövningar är funktionen nedsatt, men du kan fortfarande ”knipa” till viss del genom att kompensera med sätesmuskler eller käken. Under vår behandling ”mammabehandling” aktiverar vi just dessa inhiberade muskler, vilket gör att kvinnan får tillbaka funktion i Rectus Abdominis, TVA och GMAX.  Läs mer om mammabehandlingen här.

Vad träna istället för plankan för bättre stabilitet?

Först och främst måste förmåga att aktivera TVA funktionellt återställas. Dead Bug är en bra övning för detta då man genom Dead Bug kan isolera aktivering till just TVA, vilket gör att det är svårare att fuska och kompensera med andra muskler (2). När väl TVA fått sin styrka och framför allt funktionalitet kan man gå vidare till vanliga plankan eller variationer såsom kinesisk planka. Posterior Rock är en annan bra övning där TVA får arbeta för att hålla ryggraden stabilt.

Hur länge ska man träna TVA enskilt?

Vid 100 repetitioner per dag tar det 20-30 dagar innan muskeln har fastnat i procedurminnet. Om inte ”omprogrammering” av den enskilda muskeln har skett ordentligt så förloras kontakten vanligtvis igen inom kort.

Kan man se om TVA är dysfunktionell?

Hos många kan man mitt på magen se en ås när man utför en övning som kräver funktionell bålstyrka. Åsen kommer av att organen trycks upp mellan muskelbukarna i RA, vilket betyder att TVA inte är aktiv då muskelns funktion är att trycka organen mot ryggraden för att skapa stabilitet. Detta är ingen garanti för att TVA är inhiberad, men det är mer regel än undantag att så är fallet ju äldre man är som testas.

Källhänvisningar:

1. Folkhälsoinstitutet, sammanställning
   Stillasittande och ohälsa – en litteratursammanställning – länk
2. Vanliga muskler som används för att kompensera för hämmad TVA: Pectoralis Major, Diafragman, Psoas

Samtliga medarbetare på NAPRALOGICA / KROPPSDETEKTIVERNA har genomgått flertalet vidareutbildningar i avancerad funktionell anatomi.

Inlägget Varför plankan inte är en bra bålstabilitetsövning för alla skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Den stora sätesmuskeln, Gluteus Maximus, muskeln med namnet som en stor och stark Gladiator är den starkaste muskeln i kroppen. Den överlägset viktigaste muskeln för att ta oss framåt är Gluteus Maximus (GMAX), som vars huvudsakliga roll är att hålla överkroppen upprätt, men vid gång och löpning skjuter den kroppen framåt och stabiliserar knäleden genom dess infästning på underbet tibia genom Tractus Iliotibialis.

Gluteus Maximus anatomi

Gluteus Maximus eller GMAX, den stora sätesmuskeln, är en av de största och mest kraftfulla musklerna i kroppen. Den urspringer från höftbenet Ilium, löper längs korsbenet Sacrum, via spetsen på svanskotan Coccygeus och vidare för infästning i lårbenet. När den aktiveras så sträcker den i höftled (stillastående: håller överkroppen upprätt, rörelse: driver kroppen framåt) Muskeln roterar även benet utåt och komprimerar höftleden. Den fäster in i thorakolumbala fascian via samma sida SI-led och bildar funktionellt par med motsatt sida Latissimus Dorsi där det sker en kraftöverföring mellan GMAX och Latissimus Dorsi (4)

Ett antal muskelkedjor är involverade när vi springer, bl.a den raka bakre kedjan och Posterior Oblique Subsystem mfl. I dessa muskelkedjor ser vi att stora sätesmuskeln är involverad.

Gluteus Maximus roll för löpare

I tidskriften The Journal of Experimental Biology (1) så tittade man på GMAX roll hos löpare. Forskaren kom fram till att GMAX främst ser till att överkroppen hålls upprätt vid stående, men att den också är involverad i inbromsning av det framåtpendlande benet när det landar på underlaget. GMAX sträcker i höftleden när dina fötter skjuter ifrån marken och driver kroppen framåt när du springer.

Svaghet eller inhibering av GMAX leder ofta till dålig hållning, skador (exvis hälseneinflammation eller ont under hälbenet vid Tuber Calanei), ont vid hamstrings ursprung vid sittbensknölen, dålig löpekonomi eller bristning i hamstring vid höghastighetslöpning/sprintlöpning.

Ökad aktivering av Gluteus Maximus vid snabbare löpning

I den tidigare nämnda studien (1) så tog författaren upp att GMAX är lågt aktiverad vid långsam löpning, och får en ökad aktivering ju snabbare man springer. Om man någon gång har tittat på friidrott är det enkelt att se hur detta ser ut: sprinters har oftast välutvecklad GMAX, medans långdistanslöpare oftast har en underutvecklad GMAX. Även vid backlöpning har man kunnat konstatera att en ökad aktivering sker av muskeln, givet en ökad lutning vilket kräver en ökad höftextension/framåtdrivning för att komma framåt (2). Den som även förstår att sittande på en kontorsstol hela dagarna innebär att aktivering av stora sätesmuskeln under hela dagen är noll.

Inom löpning är det många överbelastningsskador och även en del traumatiska skador (bristningar) som är relaterade till Gluteus Maximus på ett eller annat sätt. Exempelvis löparknä, hamstringrupturer, stela vader, hälsenebesvär eller ont under foten…

• Hamstringskador präglas av en hög grad av återskador. Vi har hittat ärrvävnad i huden som inhiberade hamstring på motsatt sida, vilket kan vara en orsak till bristning i det benet. I denna studie letade man efter orsaker till upprepade skador och hittade här en koppling till nedsatt aktivitet till samma sida GMAX. Studien  är något otydlig med om GMAX är stark eller inhiberad, men hittills efter närmare 45000 behandlingar (2015-09-15) har vi på NAPRALOGICA aldrig hittat en överbelastad hyperaktiv GMAX.
• Instabilitet i knäled vid knäböj, sk valgusknä, kan man koppla till inhiberad GMAX (6)
• Hälseneinflammation är ett av de mer vanliga symtomen vid inhiberad GMAX. Orsaken är att GMAX inte aktiveras vid frånskjut (5) vilket leder till att vaden blir överansträngd. Hälsenan som är en förlängning av vadmuskulaturen svarar på den ökade belastningen från vaden med kärl och nervinväxt. Att vaden blir överbelastad är ett tydligt tecken på att den inte behöver tränas mer, utan att GMAX istället tränas isolerat för att återinkluderas i den bakre kedjans funktionella rörelsemönster.
• Ont under hälen, aka ”hälsporre”. Ett annat mycket vanligt symtom vid inhiberad GMAX är ont under hälbenet, eller som det felaktigt kallas för inom den medicinska världen – hälsporre. Smärtan känns mitt under hälbenet och kan kännas tydligast vid tryck mot Tuber Calcanei under hälen. Vid en inhiberad GMAX så sker fotisättningen med hälen först och tungt. Hos oss på NAPRALOGICA motsvarar detta ungefär 50% av samtliga som söker för “hälsporre”. Orsaksmekanismen är att en funktionell GMAX som fungerar som en fender mellan båt och en brygga inte längre ger den mjuka landning, en dysfunktionell GMAX  är inhiberad vid inbromsning och fotisättning vilket leder till en hårdare isättning.
• Fotledsstukning – vid en fotledsstukning blir stora sätesmuskeln inhiberad på båda sidor.

I vår film visar vi ett träningsschema i två steg som först inkluderar en aktivering och därefter en stärkande övning.

Vad händer om jag pickar på Gluteus Maximus?

Om man har svårt att aktivera en muskel så finns det en del tränare och andra terapeuter som förespråkar att man ska picka på den muskeln som man har svårt att aktivera för att få igång den. Detta bör man dock vara lite försiktig då vissa receptorer i muskulaturen i själva verket hämmar muskulaturen ännu mera. Själva fenomenet med pickning kan ha sitt ursprung i den kinesiska kampsporten Wushu, där ”tapping” används för att självbehandla det centrala nervsystemet enligt traditionell kinesisk medicin, som i sin tur har tusenåriga anor.

Varför ska man då inte picka på Gluteus Maximus?

Det finns något som kallas spindelceller i muskulaturen som ger feedback till det centrala nervsystemet om muskeln är kontraherad (ihopdragen) eller uttänjd.

Det finns två olika typer av fiber i spindelcellerna. Det finns fiber som kallas nuclear chain fibers, dessa reagerar på kontraktion och statisk stretch, och det finns fiber som kallas nuclear bag fiber som reagerar på dynamisk stretching. Om man pickar i en muskel som är hämmad/svag på grund av att det finns en dysfunktion i nuclear chain fibers signalering från muskeln, då kommer muskeln att bli ännu mera hämmad och ännu svagare. Om nuclear chain är en primär receptor kommer den även att kunna hämma ytterligare andra muskler och därmed öka risken för skador.

Detsamma händer om det finns en dysfunktion i Golgi senorgan. Då räcker det med att du pickar en gång i muskeln och den kommer att bli hämmad. Golgi senorgan reagerar på sträck av muskel eller sena. Det räcker alltså med en pickning för att golgi ska skicka signal till hjärnan. Vid en dysfunktion i signaleringen från muskel till centrala nervsystemet så kommer muskeln direkt att bli hämmad. Om Golgi senorgan är en primär receptor kan även den hämma ytterligare två muskler.

Så innan du börjar använda dessa tekniker är det en bra ide att veta vilken typ av receptor som orsakar hämningen och således gör muskeln eller musklerna svaga.

Gluteal insufficiens = svag i rumpan!

Om din Gluteus Maximus (visst låter muskeln som en romersk Gladiator?) är svag så kommer överkroppen att luta för mycket framåt, vilket in sin tur leder till att dina steg blir för långa just för att du inte ska falla framåt. Det ställer också högre krav på ländryggen som får kompensera för att hålla överkroppen upprätt. Det är mycket vanligt att hamstring blir stel på samma sida som stora sätesmuskeln är svag just för att den får kompensera (därför ska man aldrig stretcha baksida lår utan att ta reda på varför den är stel).

Varför blir då Gluteus Maximus inhiberad?

En mycket vanlig orsak är kontorsstolen. Inget förslappar kroppen så mycket som stolen. Sätesmuskeln behövs inte när vi sitter ner, och därför går hjärnan ner i sparläge och skickar inga signaler till muskeln när den väl behövs – vi sitter trots allt ner större delen av vår vakna tid. Korta/stela höftböjare är också vanliga inihiberare av GMAX.

Referenser kring Gluteus Maximus:

1)The human gluteus maximus and its role in running
J Exp Biol. 2006 Jun;209(Pt 11):2143-55.
Lieberman DE, Raichlen DA, Pontzer H, Bramble DM, Cutright-Smith E.

2)Anaerobic capacity and muscle activation during horizontal and uphill running
Journal of Applied Physiology Published 1 July 1997 Vol. 83 no. 1, 262-269 DOI:
Mark A. Sloniger, Kirk J. Cureton, Barry M. Prior, Ellen M. Evans

3)The biomechanics of running in athletes with previous hamstring injury: A case-control study.
Scand J Med Sci Sports. 2015 Apr 27. doi: 10.1111/sms.12464. [Epub ahead of print]
Daly C1, McCarthy Persson U, Twycross-Lewis R, Woledge RC, Morrissey D.

4) Myofascial force transmission between the latissimus dorsi and gluteus maximus muscles: an in vivo experiment.
J Biomech. 2013 Mar 15;46(5):1003-7. doi: 10.1016/j.jbiomech.2012.11.044. Epub 2013 Feb 8.
Carvalhais VO1, Ocarino Jde M, Araújo VL, Souza TR, Silva PL, Fonseca ST.

5)Neuromotor control of gluteal muscles in runners with achilles tendinopathy.+
Med Sci Sports Exerc. 2014 Mar;46(3):594-9. doi: 10.1249/MSS.0000000000000133.
Franettovich Smith MM1, Honeywill C, Wyndow N, Crossley KM, Creaby MW.

6)Neuromuscular characteristics of individuals displaying excessive medial knee displacement.
J Athl Train. 2012 Sep-Oct;47(5):525-36. doi: 10.4085/1062-6050-47.5.10.
Padua DA1, Bell DR, Clark MA.

Inlägget Om Gluteus Maximus – muskeln där bak med det kaxigaste namnet skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Har du ont i knävecket? Har du svårt att sträcka ut knät efter att du opererat knäleden? Är du öm eller svullen i knävecket efter löpning? Popliteus är en liten muskel i knävecket som får kompensera när andra muskler inte fungerar. Varför får du reda på om du läser vidare i artikeln.

(c) NAPRALOGICA och Beijer Anatomi

Vad gör Popliteus?

Muskeln har ett flertal funktioner som är möjligt genom dess unika förmåga att vända på ursprung och fäste, beroende på lårbenets eller skenbenets fasta position i relation till marken. Muskeln kan utåtrotera lårbenet (Femur) om skenbenet (Tibia) är i fast position (tänk sitter fast i skruvstäd), vilket samtidigt gör den till synergist till muskler som Gluteus Maximus, Psoas Major, Iliacus, Sartorius och de djupa höftrotatorerna – PGOGOQ – Piriformis, Gemellus Inferior, Obturator Internus, Gemellus Superior, Obturator Externus och Quadratus Femoris.

Den har en lokalt stabiliserande funktion – den stabiliserar knäleden, och är i princip alltid överaktiv då framsida lår – Quadriceps är svag/hämmad samt om operation/artroskopi genomförts i knäleden.

Operationer i knäleden innebär oftast att muskler runt knäskålen – Vastus Medialis och Vastus Lateralis är inhiberade (1), och den får då kompensera för att återfå den normala stabiliteten i knäleden.

Om ärrvävnaden är under knäskålen blir även Rectus Femoris vanligtvis svag. Ju fler muskler som blir svaga desto mer får knäveckets minsta muskel arbeta för att upprätthålla status quo i förlorad funktionalitet. (Läs mer om ärrvävnads påverkan på rörelseapparaten här)

Muskeln har många fler funktioner – den kan böja i knäleden (i initialskedet) tillsammans med Sartorius och Gracilis. Just för att den böjer i knäleden i initialskedet så innebär det att resten av musklerna i superficial back line (läs mer om den längre ner) är beroende av Popliteus för full funktion, framför allt i övergången från hälisättning till frånskjutning med tårna.

Vad har en överaktiv Popliteus för symtom?

Symptom är smärta i knävecket och om du trycker i knävecket så kommer det att ömma. Smärtan kan reproduceras när du böjer knäleden mot ett motstånd, exempelvis ryggliggandes med böjt knä och trycker hälen i marken samtidigt som foten är roterad utåt. Ofta är man samtidigt stel i hamstrings, baksida lår. Om muskeln är mycket överbelastad så är det samtidigt svårt att sträcka ut knäleden helt – detta är inte ovanligt efter att man opererat främre korsbandet, ACL. Ibland kan även slemsäcken som ligger under muskeln vara svullen, vilket också förhindrar att man kan sträcka knät fullständigt. Vissa rapporterar smärta i knävecket när de springer i nedförsbacke.

Andra funktioner för Popliteus

Knäveckets minsta muskel anses ha ett antal funktioner, som möjliggjorts genom dess unika förmåga att vända dess ursprung och infästning, beroende på om lårbenet eller skenbenet är fast gör den:

• inåtrotation av skenbenet i ett redan sträckt knä.

2. utåtrotation av lårbenet när Tibia är fixerad, som vid stance phase i gångsteget. Det är en viktig styrfunktion av rotation i knäleden under stance phase.
3. hjälper till att dra knäet ur full extension vid terminal stance
4. hjälper till att (tillsammans med hamstring) excentriskt bromsa upp full extension av knäleden under swing phase.
4. hjälper PCL (bakre korsband) att upprätthålla stabilitet genom att förhindra alltför stora bakre rörelser bakåt av skenbenet.
5. hjälper till att dra tillbaka den laterala menisken under knäflexion.
6. ger viss stabilitet under rotation av lårbenet när skenbenet är fixerat.
7. förhindrar för kraftig utåtrotation och varusställning av skenbenet under knäböj.

Popliteus del i muskelkedjor

Muskeln är en del i superficial back line (SBL), en lång strukturell förbindelse som börjar under fotsulan, via vadmuskulaturen, knävecket, hamstrings, Gluteus Maximus, via nackrosett och slutligen ovan ögonbrynen. Om någon muskel eller struktur i den kedjan inte fungerar neuromotoriskt blir lätt en annan i samma kedja överbelastad med smärta som påföljd. Tänk ett längre godståg där en vagns bromsar slutar fungera – det blir korvstoppning när hela tågsetet ska bromsa in. Vanligast är att Gluteus Maximus inte fungerar som den ska, vilket leder till överbelastning i både hamstring och Popliteus.

 

Varför är din popliteus spänd och ger dig smärta i knävecket?

Varför är muskeln i sitt nuvarande tillstånd? Är det på grund av svag framsida på låret? Är det tidigare skador som gör att muskeln måste kompensera? Är det rent utav ärrvävnad på någon annan del av kroppen? Vilka orsaker gör att du har besvär av den idag? Ett problem har mycket sällan bara en orsak, utan oftast flera. Vår absoluta styrka är att vi hittar samband där andra aldrig letar. Detta är vad som gör oss till riktiga Kroppsdetektiver.

 

Referenser

1.Phys Ther. 1982 Mar;62(3):279-83.
Electromyography of the quadriceps femoris muscles in subjects with normal knees and acutely effused knees.
Stratford P.

Inlägget Om Popliteus – en vanlig orsak till ont i knävecket skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

I den här artikeln tänkte jag. Leg Naprapat Jonas Hård af Segerstad, ta upp mina tankar angående M. Ischiocrurales – eller rättare sagt hamstring eller baksida lår och varför man inte ska stretcha baksida lår utan att ha gjort en funktionell analys först. Hamstring är en del av den bakre kedjan och där andra delar är nackrosett (nackmuskler), Erector Spinae (korsryggen), Gluteus Maximus (stora sätesmuskeln), och vader (Gastrocnemius). Det som är gemensamt för alla muskler i den bakre kedjan är att alla har en funktion som går ut på att hålla kroppen upprätt, även Gastrocnemius i underbenet. Hamstring ingår även i ett antal andra muskelkedjor: Superficial back line (SBL), Deep Longitudinal System (DLS) och extrinsic core.

Det finns flera orsaker varför hamstring är stel, men här är 5 olika:

1. Nacken är kopplad till hamstring

Nacken är en funktionell förlängning av Gluteus Maximus och hamstring.

2. Du sitter still för mycket

Om du sitter på en stol under merparten av din tid och benen är böjda under majoriteten av iden blir hamstrings avslappnad och höftböjarna tajta.

3. Spända framsida lår

Om framsidan av dina lår eller Quadriceps är strama på grund av felaktig rekrytering (inhibering) av dina Gluteus Maximus (GMax) och/eller felaktig träning så kan detta påverka dina hamstrings.

4. Svaga coremuskler

Hamstring (m biceps femoris) får kompensera för en dysfunktionell / svag coremuskulatur när bäckenet ska stabiliseras. När detta sker ökar risken för skador i baksida lår.

5. Efter en diskråcksoperation blir musklerna i ländryggen inhiberade.

De som opererats i ländryggen har muskler som är mycket mycket tunna, och oavsett hur mycket de tränas så ökar de inte i omfattning tack vare ärrvävnaden. Gissa vilken muskel som får göra ländryggens arbete?

Efter att du läst detta, tycker du fortfarande att det är klokt att stretcha baksida lår utan att ha tagit reda på varför hamstring är tajta?

När en muskel är tajt eller hypertonisk så innebär det att den oftast kompenserar. Kompensation innebär att den arbetar istället för en annan struktur och den andra strukturen är då dysfunktionell. Att stretcha en tajt/hypertonisk muskel får då ingen positiv effekt utan snarare så att dysfunktionen blir värre och din prestation oavsett aktivitet blir lidande – nervsystemet får panik och spänner sig ännu mer för att skydda ännu hårdare, det vill säga – du får mer ont!

En hypertonisk muskel kan inte slappna av, då den egentligen är svag men på grund av centrala nervsystemet så går den in och ”skyddar” och kan då inte slappna av. En hypertonisk muskel är således svag men stark på samma gång. Innan dysfunktionen som den muskeln kompenserar för är korrigerad så kommer baksida lår att vara fortsatt lika stel som innan man stretchade, men intervallet innan man börjar känna av stelheten efter stretchen kan variera – mellan några minuter till några dagar men den kommer alltid att bli stel igen om den är dysfunktionell. Frågan man måste ställa sig är VARFÖR är muskeln hypertonisk, tight och dysfunktionell? Det kan man analysera fram genom en funktionell analys, men vanliga orsaker är som sagt dysfunktionell core, hämmad nackrosett, ländrygg eller Gluteus Maximus.

Ett annat skäl till att baksida lår kan vara stel det är för att den har fått arbeta fysiskt, tyvärr är det mer regel än undantag att stelheten inte kommer på grund av belastning, utan av kompensatoriska rörelsemönster.

Hamstring är en central muskel med flera viktiga funktioner, dels stabilitet och dels funktionalitet. Via DLS fäster Biceps Femoris anatomiskt ihop med Erector Spinae via lig Sacrotuberale. Man skulle kunna säga att hamstring har en sub-core funktion genom sin del i DLS (1). I den bakre kedjan sträcker den i höften, och är sekundär till Gluteus Maximus att hålla överkroppen upprätt. Gluteus Maximus primära uppgift från att vi reste oss från alla fyra till stående på två ben är att hålla kroppen upprätt. Stabilitet kommer alltid före funktionalitet för kroppen. När GMAX är inhiberad är det hamstring som är primär att hålla överkroppen uppe – är det verkligen bra att stretcha baksida lår då? I löpsteget, under slutet på pendlingsfasen kontraherar även baksida lår excentriskt för att kontrollera höftflexion och knäextension. Det är i denna fas som de flesta sprinters får sina muskelbristningar.

Kan man foam rolla sina tighta hamstrings?

Precis som vi skrivit innan ett flertal gånger så har stelheten en orsak som måste korrigeras för att hamstring ska bli mindre stel. I en studie (4) fick 33 personer foam rolla sina hamstrings 2 min för att utvärdera ökad rörlighet i knäled  Man kunde inte se någon ökning i rörlighet. Dock utvärderade studien endast ett tillfälle, men det ger en tydlig indikation på att stretching / myofasciell release är en symtomlindring och inte behandlar orsaken.

Vad gör NAPRALOGICA som inte andra manuella terapeuter gör?

Kroppsdetektiverna som arbetar på NAPRALOGICA utför en specifik rörelse och funktionsanalys som fastställer hur din status är. Har du god funktion eller har du en eller flera muskler som är hämmade eller hypertoniska som gör att du känner dig stel? Du får sedan personliga korrektionsövningar (”nycklar”) som rättar till dina dysfunktioner på ett skonsamt sätt utan att riskera att du gör dig själv en björntjänst och stretchar dig till det sämre.

Konklusion

Min erfarenhet av just hamstring är att många är tighta i denna muskel och då kan det vara direkt skadligt att börja stretcha den. De kommer att kännas skönt till en början men sen kommer muskeln att dra ihop sig ännu mera som en försvarsmekanism och kännas ännu tightare. Tänk efter hur många gånger ni stretchat den och den känns fortfarande stel och tight. Kan vara så att det är helt fel approach på just den muskeln? Det man känner till vid stretching är bl.a att man ökar smärttåligheten, men rörligheten i muskeln påverkas inte.

Jag råder er till att göra en grundlig rörelse och funktionsanalys för att få fram exakt vad som krävs för att återfå balans i kroppen. Efter en rörelseanalys råder jag betydligt fler att stärka upp hamstring än att stretcha ut den.

Vi på NAPRALOGICA hjälper dig att bli smärtfri idag (och det räcker längre än till julafton!)

Referenser

1. Deep Longitudinal System (DLS) kan du läsa mer om här
2. Kunskaperna om kroppens rörelsemönster och muskelkedjor är hämtat från bl.a Anatomy Trains av Tom Myers eller kurser i funktionell anatomi.
3. Janda V. On the concept of postural muscles and posture in man. Aus J Physioth 1983;29:83-84.
4. Couture G. The Effect of Foam Rolling Duration on Hamstring Range of Motion.Open Orthop J. 2015 Oct 2;9:450-455.

Inlägget 5 skäl till varför du inte bör stretcha baksida lår skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Nu när sommaren tagit slut för i år och vinter är här så är det säkert många av er löpare som redan börjar snegla framåt nästa säsong. Kanske har just du satt upp nya mål att springa Stockholm Halvmaraton eller Stockholm Maraton nästa år? Då är det hög tid att börja träna redan nu och förbereda kroppen så att du klarar av ditt mål – läs vår artikel om coreträning för löpare.

För att kunna vara en effektiv löpare krävs givetvis starka och uthålliga ben, det har de flesta av er som löper regelbundet. Som Naprapat träffar vi på många löpare som ändå får besvär med många olika typer av överbelastningsskador. För att undvika överbelastningsskador så krävs det även att du som löpare har en stark/funktionell core eller bål.

Vid enbart löpträning får inte bålen alltid den träning som krävs för att kunna ta sin löpning till nästa nivå och nå sina mål. När vi pratar om bålen så är det inte enbart magmuskulaturen ”sexpacket” som vi menar, utan bålen för oss innebär magmuskulatur, ryggmuskulatur och höft/sätes muskulatur. Om du inte har tid att gå på gymmet så tänkte vi ge dig några bra tips på övningar som man med fördel kan köra hemma. Dessa övningar kommer bidra till bättre stabilitet under löpningen och minskar risken för överbelastningsskador tex löparknä och hälsporre.

Coreträning för löpare

1. Hollow Rocks

Detta är en väldigt krävande övning, därför kan det vara klokt att börja programmet med denna övning när magmuskulaturen inte är utmattad. Denna övningen är välkänd redan för många som provat på crossfit där den används flitigt som en kompletterande övning. Övningen utförs liggande på rygg med armarna sträckta ovanför huvudet, man lyfter sedan fötter och armar från golvet, se till att få ordentlig spänning i magen och rumpan, vagga sedan kroppen fram och tillbaka utan att lägga ner fötterna i golvet.! Övningen bör utföras med god kontroll, det är bättre att göra 5 st med god kontroll än 10 slarviga, 3×5-20, tre gånger per vecka!

Utrustning: Kroppsvikten

2. Marklyft på ett ben, även känd som draken

Detta är en stabiliserande övning som kräver balans och kontroll. Så fort vi utför en övning på ett ben så kommer vi engagera bålen lite extra mycket. Denna övning utmanar den lateral muskelkedjan, den hjälper till att hålla höft, knä och fot i en bra position under löpsteget. ! Övningen utförs stående på ett ben, man fäller sig framåt i höften med lätt böjt knä, se till så att man under övningen har kontroll på knäet så det inte faller inåt. Kom tillbaka till utgångsläget och sträck armarna rakt ovanför huvudet och se till att få full spänning på sätesmuskulaturen.!

Övningen bör utföras 3×8-12 per ben, tre gånger i veckan

Utrustning: Kroppen och någon av lättare vikt.

3. Statiskt utfall med drag

Detta är en grymt bra övning för löpare där man tränar upp funktionen i den bakre sneda muskelkedjan från Gluteus maximus (stora sätesmuskulaturen), SI-leden, fascia thoracolumbalis (stark muskelhinna i länd/bröstrygg) och motsatt sidas Latissimus dorsi (stora breda ryggmuskeln). Detta muskelsystem för dig framåt och är detta starkt och uthålligt kan du spara mycket energi under löpningen. Denna övning tränar även rotation i bröstryggen samtidigt som ländrygg/bäcken får stabiliseras. Övningen utförs genom att ta ett rejält kliv fram (ex höger ben fram) och gå ner i en utfallsposition, håll höfter stabila och utför en dragrörelse med motsatt arm ! (drar med vänster arm).

Övningen bör utföras 3×10-12 per sida tre gånger per vecka
Utrustning: Ett gummiband eller cable cross maskin om man är på gymmet.

4. Statiskt utfall med press

Denna övningen är raka motsatsen till övningen ovan, man tränar här den främre sneda muskelkedjan som innefattar adductorerna (ljumskmuskulaturen), adductorabdominal fascia (muskelhinna som förbinder magmuskulatur med ljumskmuskulaturen), Rectus abdominis (ytliga magmuskulaturen) samt Obliquus externa/interna (den inre och yttre sneda magmuskulaturen). Övningen utförs genom att ta ett rejält kliv fram (ex höger ben fram) och gå ner i en utfallsposition, håll höfter stabila och utför en pressrörelse med motsatt arm (pressar med vänster arm).

Övningen bör utföras 3×10-12 per sida tre gånger per vecka
Utrustning: Ett gummiband eller cable cross-maskin om man är på gymmet.

Den främre sneda muskelkedjan jobbar i synergi med den bakre sneda muskelkedjan, när vänster ben är fram jobbar vänster lår adduktorer tillsammans med magmuskulaturen, det sneda magmusklerna ser till att rotera bröstryggen till vänster. Samtidigt jobbar den bakre kedjan, höger ben bak då aktiveras gluteus maximus på hö sida samtidigt som latissmimus dorsi drar vänster arm bakåt.! Att ha full funktion och styrka i dessa system är väldigt viktigt för att kunna löpa så energieffektivt som möjligt.

5. Crocodile breathing

Detta är en övning som kommer får dig att kunna andas bättre och använda diafragman korrekt. Många av oss andas högt upp och använder hals och nackmuskler, istället för att utnyttja hela bröstkorgens volym och därmed få in mera syre per andetag. Denna övningen är samtidigt en avslappningsövning så den kan med fördel göras innan man ska gå och lägga sig eller som avslutning på detta träningsprogram.!
Övningen utförs liggande på magen med panna vilande på händerna. Andas in ett djupt andetag genom näsan, försök få ner andningen djupt i bröstkorgen så att magen pressas ner i golvet och ländryggen rör sig mot taket. Du vill inte ha någon rörelse alls på axlarna upp mot öronen, försök verkligen att slappna av i axlar och nacke. Andas sedan ut långsamt.

Övningen bör utföras 3-5 min dagligen.

Utrustning: Matta på golvet så du ligger bekvämt (ligg inte i sängen den är för
mjuk för att få feedback om man andas rätt)

Inlägget Coreträning för löpare skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

I den här artikeln tänkte vi redogöra för hur vi resonerar kring Gluteus Medius och dess inverkan på kroppens funktionalitet. Gluteus Medius är involverad i många skador och har även många funktioner. Beroende på om den är funktionell, hämmad eller överaktiv så kommer kroppen att reagera olika, med olika smärttillstånd som följd. Har du till exempel stukat foten någonsin så är Gluteus Medius sannolikt överaktiv.

Vad gör Gluteus Medius?

När man tittar på vad Gluteus Medius gör för något ska man inte stirra sig blind på att den arbetar som ensam muskel. Ingen tvärstrimmig muskel i kroppen kan aktiveras isolerat, utan muskler aktiveras tillsammans i funktioner. Gluteus Medius (GMed) har följande lokala funktioner, nämligen att de främre fibrerna roterar benet inåt och kan böja i höften. De mellersta fibrerna gör en ren abduktion i höften – dvs för benet rakt utåt sidan och de bakre fibrerna roterar benet utåt och kan sträcka i höften

GMed har ett antal stabiliserande funktioner: GMed stabiliserar höften, fungerar som den primära mekanismen för stabilisering i frontalplan för ländrygg-bäcken-höft-regionen. När du står på ett ben så är det GMed som ansvarar för att bäckenet är jämnt, vilket i sin tur påverkar musklerna i core, höften, SI-leden och facettlederna i ryggraden. Muskeln är även en funktionell antagonist till lig Fibulotalare anterior ligamentet (FTA) på utsidan av fotleden.

Gluteus Medius är involverad i bl.a följande symptom och diagnoser:

Hopparknä

Löparknä

Hamstringtendinopati

Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS)

SI-ledsdysfunktion

Löparhöft

Höftsmärta hos kvinnor efter graviditet sk trochanterit/trochanteros

Kronisk ländryggssmärta

(6)

Hälseneinflammation

(8)

Gluteus Medius involvering i muskelkedjor

Tänk er kroppen som ett fotbollslag där helheten är det som avgör hur laget spelar. Dagsformen för en spelare kommer att påverka laget i sig, och om en spelare i mittfältet blir utvisad så påverkas hela laget, men framförallt mittfältet som får arbeta hårdare för att uppnå samma funktion som om hela mittfältet var intakt. Tänk dig istället att kroppen fungerar på samma sätt där olika funktioner bildar muskelkedjor med olika syften. Dysfunktion i en muskel som ingår i en muskelkedja innebär att hela kedjans funktion blir påverkad, och då kedjan är en del av kroppens totala funktion blir hela kroppen påverkad. Just därför måste man titta på kroppens helhet och inte bara symtombilden. För att citera Karel Lewitt: ”He who treats the site of pain is lost”.

Det laterala subsystemet och Gluteus Medius

För att bättre förstå hur denna muskel agerar i samordning med andra core muskulatur anses det vara centrum i det laterala subsystemet. När GMed är primärt dysfunktionell är det ofta dysfunktionalitet i andra delar av kedjan. Det är höftens adduktorer (inåtförare i höftleden) och abduktorer (utåtförare i höftleden) och motsatt sida M. Quadratus Lumborum samt SI-led som ingår i detta system. När vi står på ett ben i single leg stance stabiliserar dessa muskler benet och bäckenets position. Om dessa muskler inte jobbar effektivt ihop löper vi större risk att skada ländrygg, SI-led samt det belastade benet under löpning.

Resten av artikeln är anpassad språk och innehållsmässigt för terapeuter.

Excentrisk inbromsning

De bakre fibrerna bromsar excentriskt höftadduktion, inåtrotation och böjning av höften. Oförmåga att excentriskt kunna bromsa detta rörelsemönster är vanligt med ligamentskador i knät, främst ACL och MCL. De främre fibrerna bromsar excentriskt höftadduktion, extension och utåtrotation.

Synergister till Gluteus Medius

Ofta är GMed ihopkopplad med adduktorer i höften och tros samverka funktionellt med Tensor Fasciae Latae, Quadratus Lumborum, Piriformis och Gluteus Minimus, vilka alla är synergister till GMed på ett eller annat sätt. Detta samarbete kan man se i muskelkedjan det laterala subsystemet som du kan läsa mer om nedan. Det laterala subsystemet är involverat i kroppshållning, prestanda och daglig aktivitet – när du går eller springer, vilket innebär att Gluteus Medius också aktiveras i synergi med Gluteus Maximus (läs mer om den i artikeln här). Det är ganska många muskler som GMed delar funktion med inser kanske läsaren nu…

Om du tänker dig Gluteus Maximus och Medius som egentligen en muskel så har du en funktion vars primära mekanism är framdrivning men också bromsar in excentrisk adduktion, flexion, inåtrotation och nedtryckning av kontralaterala ischius-, pubes och höftben. Gluteus Medius och Gluteus Maximus arbetar ofta tillsammans i synergi – om den ena är aktiv är den andra oftast det också, och vice versa (1).

Synergistisk dysfunktionalitet

Tensorn, TFL, kan bli dominant i relation till sin funktionella synergist GMed i den gemensamma funktionen höftflexion, vilket syns som kobenthet – genu valgum vid gång, knäböj eller benpress. Genu valgum behandling går ut på att korrigera den neuromotoriska orsaken till relationen mellan TFL och GMed. En patient med exempelvis löparknä så har du garanterat en hyperaktiv GMed och inhiberad TFL.

Vad har Gluteus Medius för anatomi?

Muskeln har sitt ursprung på utsidan av höften mellan höftbenskammen och den bakre sk gluteala linjen till Gluteus Maximus. På ren svenska så finns den på utsidan/baksidan av skinkan och ovanpå sätesmuskeln. Muskeln fäster in på den sneda kanten av Trochanter Major på lårbenet.

Ytanatomi:

• De främre och mellersta fibrerna av Gluteus Medius (GMed) är relativt ytliga och omges av den crurala fascian. De bakre fibrerna glider under den laterala kanten av Gluteus Maximus (GMax). Precis framför GMed är Tensor Fasciae Latae (TFL). Djupt om GMed är Gluteus Minimus (GMin)
• Palpation av GMed kan ske genom att du följer höftbenet utåt. Om du placerar tummen på PSS (Posterior Superior Spine) och pekfingret på ASS (Anterior Superior Spine), och då med din andra hand hitta den beniga förhöjning under höftbenskammen är din Trochanter Major – du kommer att känna GMed mellan fingrarna. Palperas området kan du känna denna muskel och muskeln nedanför, GMin.

Innervation:

• Muskeln innerveras av n Glutealis Superior med ursprung från Plexus Sacralis och nervrötterna L4, L5 och S1. Övre gluteala nerven via det sakrala plexat med ursprung från nervrötterna L4, L5 och S1.

Referenser
1. Int J Sports Phys Ther. 2011 Sep;6(3):206-23.
Electromyographic analysis of gluteus medius and gluteus maximus during rehabilitation exercises
Boren K1, Conrey C, Le Coguic J, Paprocki L, Voight M, Robinson TK.

2. Eur Spine J. 2015 May 26. [Epub ahead of print]
Prevalence of gluteus medius weakness in people with chronic low back pain compared to healthy controls.
Cooper NA1, Scavo KM, Strickland KJ, Tipayamongkol N, Nicholson JD, Bewyer DC, Sluka KA.

3.Gait Posture. 2015 Mar;41(3):813-9. doi: 10.1016/j.gaitpost.2015.02.020. Epub 2015 Mar 9.
Lower limb control and strength in runners with and without patellofemoral pain syndrome.
Esculier JF, Roy JS, Bouyer LJ.

4. J Orthop Sports Phys Ther. 2015 Mar;45(3):153-61. doi: 10.2519/jospt.2015.5091. Epub 2015 Jan 27.

High eccentric hip abduction strength reduces the risk of developing patellofemoral pain among novice runners initiating a self-structured running program: a 1-year observational study.
Ramskov D, Barton C, Nielsen RO, Rasmussen S.

5. J Orthop Sports Phys Ther. 2014 Oct;44(10):739-47. doi: 10.2519/jospt.2014.5164. Epub 2014 Aug 25.
Excessive progression in weekly running distance and risk of running-related injuries: an association which varies according to type of injury.
Nielsen RØ1, Parner ET, Nohr EA, Sørensen H, Lind M, Rasmussen S.

6. PM R. 2015 Jun 14. pii: S1934-1482(15)00291-9. doi: 10.1016/j.pmrj.2015.06.005. [Epub ahead of print]
The Relationship of Anticipatory Gluteus Medius Activity to Pelvic and Knee Stability in the Transition to Single-Leg Stance.
Kim D1, Unger J1, Lanovaz JL1, Oates AR2.

7. Orthopade. 2014 Jan;43(1):105-16; quiz 117-8. doi: 10.1007/s00132-013-2208-8.
[Greater trochanteric pain syndrome].
Gollwitzer H1, Opitz G, Gerdesmeyer L, Hauschild M.

8. Med Sci Sports Exerc. 2014 Mar;46(3):594-9. doi: 10.1249/MSS.0000000000000133.
Neuromotor control of gluteal muscles in runners with achilles tendinopathy.
Franettovich Smith MM1, Honeywill C, Wyndow N, Crossley KM, Creaby MW.

9. J Orthop Sports Phys Ther. 2014 Oct;44(10):766-74, A1-4. doi: 10.2519/jospt.2014.5575. Epub 2014 Aug 25. Hip muscle loads during running at various step rates.
Lenhart R1, Thelen D, Heiderscheit B.

Inlägget Om Gluteus Medius – en global muskel som ofta smärtar skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.