Andning är den viktigaste fysiologiska funktionen för oss och något vi har med oss sedan vi föddes. Vi andas mellan 20.000-25.000 andetag varje dag. Andningen kopplar ihop alla rörelser, men är samtidigt den mest negligerade delen inom Västerländsk medicin. Istället för att djupandas så har vi andningsmönster där vi använder hals och bröstkorg istället för diafragman.

Inga rörelsemönster blir funktionella om inte andningen är funktionell. För att andningen ska bli funktionell så måste diafragman fungera normalt och i dagens samhälle är det mer vanligt diafragman, vilken har tre funktioner, är dysfunktionell i andningen då den kompenserar för Transversus Abdominis eller bäckenbottenmuskulaturen. Diafragman är i dessa fall fasciliterad för att skapa stabilitet.

Inlägget 14 tecken på att din andning är dysfunktionell skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

De flesta som joggar och löptränar hamnar i en komfortzon där det går att prata utan att behöva tulla på talförmågan. Om du under ett lopp behöver öka hastigheten, som vid slutet av Stockholm Marathon eller för att kunna hålla ett högre tempo under hela Premiärmilen eller Blodomloppet – att springa i trappor är i såfall något du borde integrera in i ditt träningsschema.

Löpning i trappor är mycket mångsidigt beroende på hur du kan träna – det finns både långa och korta trappor. Trappan på bilden är den från Henriksdal upp till Henriksdalsringen, en av de längre trapporna i Stockholm. och väl värt för alla på södra sidan att springa till.

När du springer i trappor är det viktigt att ha en bra teknik; du ska flytta kroppen och inte bara benen, använd höftböjarna (7st!) för att lyfta dig uppåt och skjut ifrån med stora sätesmuskeln. Undvik att lägga belastning på knäna, detta gör du genom att inte böja för mycket på knäna när du trycker dig uppför trappstegen. Här är det också viktigt att springa med framfoten då det är väldigt svårt att springa i trappor om man landar på hälen.

Att springa i trappor har många fördelar:

Du stärker höftböjarna genom att kräva högre höftlyft när du tar dig från steg till steg.

Du som är traillöpare kommer att ha nytta av trappträning när du ska ta dig upp för branta backar utan att tappa tempo.

Du stärker den bakre kedjan genom att du är tvungen att skjuta ifrån med stora sätesmuskulaturen, hamstring och vader.

Att springa uppför kräver mycket mer syre, vilket leder till högre puls och ventilation. Det är nödvändigt att kunna ”växla upp” vid behov, exempelvis en längre spurtduell i slutet på Maran.  VO2Max ökar med trapplöpning och är viktigt om du ska kunna öka tempot i din löpning eller annan fysiskt krävande aktivitet.

Vid varje fotisättning så kommer du att aktivera bland annat Gluteus Medius för att stabilisera höften när du lyfter det andra benet till nästa trappsteg. Vid trapplöpning blir detta mer tydligt då belastningen ökar. Löpning på plant underlag belastar Gluteus Medius mycket litet och trappträning för att stärka Gluteus Medius minskar risken för skador såsom löparknä och minskar risken för ländryggssmärta.

Att springa i trappor är bra funktionell bålstabilitetsträning. Inför varje fotisättning aktiveras Transversus Abdominis för att muskler i det stabiliserande benet ska kunna utnyttjas maximalt för kraftöverföringen ner i trappsteget. Krafterna som genereras är mycket högre än på flat mark. Din bålstabilitet anpassar sig efter belastningsgraden – åt båda hållen!

Löpträning i trappor aktiverar mer muskler än löpning på flat mark. För dig innebär det en ökad ämnesomsättning.

Löpning i trappor i 6min ger samma ökning av VO2Max som 45 min löpning (1). För dig som har lite tid till att träna så är några minuter i trappmaskinen jämställt 45min på löpbandet.

Att springa i trappor ger dig plyometrisk träning samtidigt som du får träna upp ”flåset” ordentligt. Plyometrisk träning handlar om att generera så mycket kraft i musklerna precis efter att de sträckts.

Att träna ”plyo” samtidigt som samtidigt som du arbetar med din andning och VO2Max gör träningsformen högeffektiv på flers sätt. Att hoppa jämfota upp på en bock är en form av plyometrisk träning. Denna typ av träning som genererar maximalt med kraft ger dig explosivitet, excentrisk styrka, koordination och snabbhet för att nämna några fördelar.

Övningar för löpträning i backe:

Utfallssteg i trappor

Ta två eller tre steg i taget

Bredbenta steg

Referenser

1. Duncan et al 1991.

Inlägget Hur 50 trappsteg kan göra dig till en bättre löpare skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Passa på att ta del av ERBJUDANDE på MASSAGE 55 min NU 550 kr (ord 700-740 kr) Boka din tid online redan idag!

✔️ Klassisk massage för dig som vill ha en djupgående massage som ökar välbefinnandet och avslappningen. Metoden är avstressande.

Inlägget Sommarerbjudande skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Att hålla igång med löpningen under semestertider är svårare än vi tror. Från ett rutinbundet liv till veckor av ändrade rutiner och kanske lättja. Då krävs det ibland lite hjälp på traven för att hitta det rätta lunket med semesterlöpningen. I den här artikeln har vi tagit fram tre tips för dig som stannar hemma i sommar, och tre tips för dig som åker på semester på annan ort!

Har du några egna tips på hur du håller igång löpningen? Lämna gärna tips i kommentarsfältet längre ner.

För dig som stannar hemma:

FALL FÖR GRUPPTRYCKET! Anmäl dig till ett lopp i slutet av sommaren/under början av hösten. Basunera sedan ut det till alla i din bekantskapskrets så att du inte kan dra dig ur. När loppet väl äger rum kommer de att fråga dig hur det gick, och då vill du kunna svara med stolthet, oavsett om ditt mål är att ta dig runt eller slå personbästa. Av samma anledning kan det vara en god idé att, precis som under resten av året, hitta en löparkompis som befinner sig på samma plats som du under större delen av sommaren. Det är lättare att dra på sig löparstrumporna framför att vila i hammockar om du är i trevligt sällskap!

PLATS & TID: Under sommaren står naturen i full prakt, och det är perfekt att passa på att springa på platser där övriga årstider gör underlaget alltför utmanande. Gör träningen till en helhetsupplevelse genom att springa i det fria, och ta in sommarens skönhet! Kanske väljer du att vika av från välkända stigar och springa bland blåbärsris och mossa? Tidpunkten är även avgörande för en trivsam tur under heta sommardagar – spring på morgonen eller efter klockan 17 på eftermiddagen för att undvika den mest sjudande sommarhettan.

KLÄDERNA GÖR LÖPAREN: Precis som hur årstidernas skiftningar lockar till nya outfits, för att förstärka förändringarna i vädret (och livet), kan en ny somrig löparklädsel kännas fräscht oavsett om du springer bland folk eller ensam. En färgglad top och somriga shorts eller kjol ger en visuell vitamininjektion som får dig att associera löpningen med lika glada känslor som en pastellfärgad strut med kulglass.

För dig som reser bort:

VÄLJ HOTELL MED LÖPBAND OCH HANTEL: Med stor sannolikhet tillbringas sommarsemestern på ett resmål där det är varmt. Något som är ljuvligt, men kan vara den största moroten för att sippa på paraplydrinkar vid poolen istället för att löpa under den gassande solen. Därför är ett hett tips att välja boende utrustat med gym, så att du enkelt kan springa på luftkonditionerat löpband innan frukost eller middag – alternativt se till att det finns ett närliggande gym med möjligheter att träna enstaka gånger. Finns det pool? Utnyttja för vattenlöpning – skonsamt för dig med knäskador, eller bara som trevlig omväxling. Motståndet får dig att arbeta med muskler du inte normalt använder inom löpningen.

SEMESTER I STORSTAD? EN PARK GÖR VAR LÖPARE GLAD! Om du semestrar i en storstad är det smart att söka efter boende nära parker, för färre fordon, ökad framkomlighet, friskare luft och svalkande skugga. Detta gör dig dessutom mindre bunden till att springa under särskilda tider, då trafik och värme kan vara förhindrande faktorer. I vissa städer är parklöpning en legendarisk aktivitet som verkligen är en upplevelse i sig, som t.ex. i Central Park i New York.

LOKAL LÖPARGRUPP GER MINNEN SOM EJ LUCKRAS UPP! Att hitta en lokal löpargrupp på ditt resmål gör att du får följa med på en annorlunda och minnesvärd sightseeing, utan att behöva betala extra för guidningen. Du slipper dessutom oroa dig för att springa vilse, och kanske gör några nya bekantskaper! De flesta storstäder men även vissa turistorter ordnar veckovisa löparträffar. Ett växande fenomen är annars speciell löparsightseeing, ofta med en erfaren lokal löpare. Ett ypperligt tillfälle att träffa andra resenärer som delar ditt löparintresse! Om du känner för att springa ensam, eller är något mer äventyrligt lagd, kan du helt enkelt söka på Internet efter förslag på lokala rundor. Ofta är det vid dessa tillfällen de mest oväntade situationerna och mötena på semestern sker!

Inlägget 6 tips hur du håller igång löpningen under semestern skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

I den här artikeln tänkte vi ta upp våra tankar kring fotleden och speciellt dorsalflexion i fotleden. Dorsalflexion är rörelsen som sker i fotleden när vi drar foten upp emot smalbenet. Det är en rörelse som måste ske på ett korrekt sätt när vi ska göra en knäböj eller när vi går eller springer. Begränsad rörlighet i fotleden är ofta en orsak till smärta längre upp i kroppen.

För att förstå lite mera om fotleden och hur den fungerar så får vi titta lite på anatomin:

Fotleden består av tre stycken ben. Det är skenbenet (Tibia), vadbenet (Fibula) och språngbenet (Talus). I denna leden som heter Articulatio Talocrurale på latin så sker endast rörelse i sagittalplanet det vill säga att vi kan böja foten neråt eller uppåt.
I denna leden sker ingen som helst rotation, det sker i subtalarleden som vi inte kommer att gå in på detalj här.

Idag är det mer regel än undantag att folk inte har full rörelseförmåga i fotleden. Den vanligaste rörelsen att vara begränsad är dorsalflexion.
Det är viktigt att fotleden har full rörelseförmåga/ROM (Full Range of Motion) för att kroppen ska kunna ta upp belastningen som kroppen utsätts för vid vardagssysslor som promenader, men framför allt vid aktiviteter med högre belastning som löpning, olika styrkeövningar som knäböj.

Kroppen behöver en bra balans mellan stabilitet och rörlighet. Vissa leder ska stå för mera stabilitet och andra leder ska vara mera mobila/rörliga. Alla leder kräver dock en kombination av stabilitet och rörlighet, detta är väldigt viktigt för att muskulaturen runt leden ska kunna jobba på ett rätt sätt

Om detta mönster ändras i en eller flera leder då ökar risken för skador både i vardagen och under aktivitet. Mönstret kan förstås ändras av akuta skador, men i dagens inaktiva samhälle är det ofta vår stillasittande vardag som på sikt påverkar vår förmåga att ha full rörelse i kroppens leder.

När det gäller fotleden ska den ha en god rörlighet, böja (dorsalflexion) och sträcka (plantarflexion). Fotleden ska dock samtidigt kunna vara stark och stabil i hela ledens rörelseomfång. Denna leden tillsammans med fotens små leder är dom strukturer som kommer ta upp den största mängden av kraften från underlaget när vi utför aktivitets som att promenera, springa eller åka skidor.

Dorsalflexionen eller böjförmågan är den rörelses som oftast är begränsad. Är den begränsad kommer du inte kunna sitta på huk utan att lyfta hälarna. Musklerna runt fotleden har mycket stor hävstångskraft och styrka. För att vi ska kunna utnyttja denna kraft krävs det en god rörlighet i fotleden. Ska vi kunna hoppa högt eller springa fort krävs det att muskulaturen runt fotleden verkligen kan kunna lagra energi, som att spänna upp ett gummiband. Om fotleden är begränsad kommer vi inte kunna ladda muskulaturen med lika mycket energi som en fotled med full range of motion.

Vad kan hända om fotens dorsalflexion är begränsad?

Om dorsalflexionen är begränsad kommer man inte kunna utföra exempelvis en knäböj/sitta på huk på ett korrekt sätt. Att löpa och/eller utföra vanliga sporter som fotboll, handboll mfl, kräver också att alla våra leder fungerar på ett optimalt sätt. Finns det en begränsning i fotleden tenderar knäleden röra sig inåt i så kallad valgus position, överkroppen kommer att drivas framåt och höftleden kommer att behöva kompensera och ta ut en större del av rörelsen, detta leder också till större belastning på ländrygg och bäckenleder (SI-leder).

Knäleden tvingas in i en valgus position när fotleden är begränsad, detta leder som sagt till försämrad förmåga för kroppen att absorbera kraft vid exempelvis ett hopp eller en knäböj. Knäleden kommer inte att kunna böja på ett naturligt sätt utan knäleden kommer att kollapsa inåt vilket i sin tur kommer att stressa det främre korsbandet betydligt och risken för en allvarlig knäskada ökar (1). Vid många repetitioner av styrkeövningar som involverar fot och knäled kan skapa stor stress på knäledens strukturer på insidan av knäet.

Passiv vs Aktiv rörelseförmåga

Passiv rörelse i leden är endast intressant för oss som jobbar som terapeuter, det kan hjälpa oss få viktig information om en eventuell skada eller om det finns specifika svagheter runt fotleden.

De flesta studier anser att en ”normal” passiv rörelse är 0°-20° (2), vilket vi kan tycka är väldigt märkligt att man anser att 0° rörelse kan anses som normalt.

Det som är intressant när det gäller fotleden är den aktiva rörelse som finns i leden. Enligt studier så är en normal aktiv rörelse mellan 7-35° dorsalflexion (2). Den aktiva rörelseförmågan är alltså den rörligheten som vi själva kan utnyttja via muskelkontraktion av musklerna på underbenets framsida (M.Tibialis Anterior, Extensor digitorum longus, Extensor Hallucis och Peroneus Tertius).

Att kunna aktivt ha förmågan att utföra en dorsalflexion i fotleden har visat sig vara positivt på flera olika sätt. Viktigt för att effektivt kunna absorbera kraften som kroppen utsätts för under följande aktiviteter, hopp, knäböj, knäböj på ett ben (3).
Förmågan att kunna styra knäet mer mot en varusställning är också av väldigt stor vikt for att kunna undvika skador som korsbandsskador (3). Kan också anta att en bra dorsalflexion kan vara ett bra sätt att undvika vanliga degenerativa skador på ex inre menisken och höftleder.

Vad kan vara orsaken till en begränsad dorsalflexion?

Det finns en del tänkbara alternativ på vad som begränsar rörelsen i fotleden. De orsaker som vi stöter på dagligen på NAPRALOGICA är följande:

• Det kan bero på att dina vadmuskler inte är flexibla nog.
• Det kan även bero på att ledkapseln blivit mindre flexibel på grund av att vi inte använt fotens fulla rörelseomfång på väldigt länge eller om vi drabbats av en skada på fotleden som påverkat ledkapseln.
• Ditt nervsystem inte kan kontrollera krafter runt bäcken och höfter som gör att kroppen söker trygghet genom att själv immobilisera fotleden.
• Talus (Språngbenet) inte kan röra sig normalt. Talus är ett väldigt speciellt ben som är det ända benet i hela kroppen som inte har något muskelfäste. Talus stabiliseras enbart av ligament som efter en skada eller långvarig immobilisering kan direkt påverka Talus förmåga att kunna röra sig fritt jämnt emot Tibia och Fibula.
• Om begränsningen beror på att vadmuskulaturen har blivit stram måste en funktionell analys göras för att ta reda på varför vadmuskulaturen blivit mindre flexibel. Detta kan bero på att flera större muskler högre upp i kedjan runt lår höft eller bål är nedreglerade via nervsystemet och vaderna blir överbelastade under en längre tid.

Vid en tidigare fotskada exempelvis en stukad fot eller fraktur på underben eller fot kommer ledkapseln ofta vara den struktur som begränsar rörelsen i fotleden. Detta kräver ofta en mera långsiktig plan med specifika övningar för få till en normal rörelse i fotleden. Det kan ta 4-8 veckor att jobba upp en ledkapsel som inte rört sig normalt under en lång tid.

Talus som inte rör sig på ett korrekt sätt kan vi mobilisera så att fotleden får ut mera rörelse. Vi kan också behandla ligamenten som stabiliserar Talus, detta är ett effektivt sätt att få igång fotleden. Efter denna typ av behandling är också viktigt att fortsätta själv att mobilisera upp leden med hjälp av övningar.

Vid långvariga besvär och upprepa trauma mot fotleden kan man få pålagringar så kallade osteofyter på talus framkant (fotbollsvrist) som begränsar rörligheten. Då detta är ett mekaniskt stopp i leden så har vi svårt som manuella terapeuter att behandla detta tillstånd effektivt. Då krävs det oftast en operation för att få tillbaka normal rörelseförmåga. Dock krävs det liknande rehabiliteringsövningar efter operationen som man utför vid en stram ledkapsel.

Hur kan jag testa min rörelseförmåga i fotleden?

Det finns många olika sätt att testa rörelseförmågan i fotlederna. Här tar vi upp tre stycken enkla tester som man kan göra själv.

Knäböj, kan du göra en djup knäböj utan att hälarna släpper från golvet och/eller att överkroppen faller framåt?

Har du en bra rörelseförmåga i fotleden kommer du kunna gå ner i en djup knäböj. Om du faller framåt med överkroppen under knäböjstestet men klarar de två testerna för fotleden, då är det högst  sannolikt att du har en begränsad flexion i höftlederna eller en begränsad förmåga att stabilisera överkroppen under en knäböj.

Stå jämfota med tåspetsarna 10 cm från en vägg.

I denna position ska du lätt kunna lägga knäna i väggen utan att knäna faller inåt eller att hälarna lättar från golvet. Har man en bra rörlighet klarar man att stå 15 cm eller mer från väggen.

Ligg på rygg med raka ben och fötterna mot en vägg. Här ska du kunna ha hälarna kvar mot väggen och lyfta främre delen av foten från väggen.

Om du hade svårt att utföra testerna här ovan så har du med största sannolikhet en begränsning i fotens förmåga att utföra en dorsalflexion. Det kan vara en bra ide att få detta undersökt lite mera grundligt och få hjälp att få igång en normalt fungerande fotled.

Detta kan vara av extra stor vikt om det gäller en aktiv yngre person som spelar någon form av kontaktidrott som fotboll, handboll och innebandy. Dålig rörelse i fotleden kan leda till ligamentskador i knäet då belastningen blir större på knäleden och knäet tenderar att vara mera i en valgusposition att knäet faller inåt.

Sammanfattning

Foten är vår enda kontaktpunkt mot underlaget. Det är därför av stor vikt att foten och framför allt fotleden har full rörlighet för att kunna absorbera kraften från underlaget när vi rör oss framåt. Ju fortare vi rör oss desto större blir krafterna. Kan fotleden inte absorbera den kraft som den är tänkt att göra, så kommer knä, höft och rygg/bäcken att få ta upp mera belastning. Detta kan leda till förslitningsskador i dessa leder.

Att ha en fungerande fotled kan förhindra att få andra skador i ovanstående leder. Testa dig själv och speciellt dina barn om dom är aktiva, det är ett effektivt sätt att undvika andra skador. Är du/ni begränsade i fotleden se då till att boka en tid för att få hjälp med att säkerställa vad som orsakat begränsningen och få hjälp med bra övningar som hjälper dig att komma på rätt spår.

Referenser

1. J Athl Train. 2011 Jan-Feb;46(1):5-10. doi: 10.4085/1062-6050-46.1.5.
Ankle-dorsiflexion range of motion and landing biomechanics.
Fong CM1, Blackburn JT, Norcross MF, McGrath M, Padua DA.

2. J Am Podiatr Med Assoc. 1993 May;83(5):251-4.
Ankle joint dorsiflexion. Establishment of a normal range.
Baggett BD1, Young G.

3. J Athl Train. 2014 Nov-Dec;49(6):723-32. doi: 10.4085/1062-6050-49.3.29.
Altered knee and ankle kinematics during squatting in those with limited weight-bearing-lunge ankle-dorsiflexion range of motion.
Dill KE1, Begalle RL, Frank BS, Zinder SM, Padua DA.

Inlägget Dorsalflexion i fotleden – en liten men väldigt viktig rörelse! skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

När det gäller din kropp efter graviditeten, vad är det som är din största utmaning nu?

• Ryggen och höfterna värker
• Du har huvudvärk, spända axlar och käke
• Din mage ger dig inte ordentligt stöd när du går och springer
• Du har svårt att hålla dig tills du kommit fram till toaletten
• Du får nackspärr eller ryggskott

Ovanstående symptom är vanligt förekommande bland kvinnor som varit gravida. Din mage utsätts för stora påfrestningar på grund av den extrema sträckning av bukväggen som uppstått med din graviditet. Magen kan få svårt att dra ihop sig och graviditeten har skapat en rectus diastasis.

Rectus Diastasis eller separerade magmuskler är inte bara ett problem för mammor

Har du navelpiercing, opererat blindtarmen eller gjort annan kirurgi över buken så ökar risken för Rectus Diastasis. Elitidrottare som gör fel sorts magövningar (dvs. crunches eller sidocrunches ) utvecklar ofta denna separation med tiden. Även Joseph Pilates, utvecklaren av den populära träningsformen, hade en diastas som blev större när han blev äldre. Detta trots att många av hans övningar avser att stärka magmusklerna, kan flera av dessa övningar bidra till en diastas.

Rectus Diastasis innebär att separation av magens tre lager av muskler har skett. En översträckning av bindväven som går ner i mitten av magmusklerna – Linea Alba – ger det resultatet. När bindväv som är tänkt att vara fast och tjock blir sträckt och tunnas ut, håller den inte längre ihop de två sidorna av bukväggen. Inre organ och rygg förlorar sitt stöd. Orsaken till översträckningen kommer av att de sneda bukmusklerna, som fäster in framför och bakom den stora sexpacksmuskeln och fäster in i Linea Alba, blir överspända och drar från varsin sida i Linea alba.

Du kan själv mäta separationsgraden genom att sätta ner ditt ringfinger mellan bukmuskulerna. Om bredden är upp till ett halvt ringfinger så är avståndet godkänt.

Vår kliniska erfarenhet ger oss att 2 av 3 kvinnor som fött barn har någon form av Rectus Diastasis.

Den goda nyheten är att dina separerade magmuskler ofta läker med rätt behandling. Vi kan återställa funktionen i magmusklerna, men själva ihopläkningen av diastasen är en process som kan ta lite tid.

Men vad är rätt behandling?

Om du hade brutit armen hade du först fått benen i armen återlokaliserade till rätt plats. Sedan hade armen gipsats. Därefter hade du fått rehabilitera armen under läkningsprocessen på 6-9 veckor.
På precis samma sätt bör en mammamage behandlas. Den enorma påfrestning magen har utstått med både graviditet och förlossning gör att du måste vara funktionell innan du börjar träna efter en graviditet. Kroppen måste ibland kodas om med ett nytt rörelsemönster för att återställas efter graviditeten – det kan vara att sluta gå som en anka och gå som vanligt.

KROPPSDETEKTIVERNA Napralogica är specialiserade på rehabilitering av kroppens kärna. Det betyder att du kan få hjälp att stänga din diastas utan kirurgi. Oavsett hur svår eller mindre separationen är eller hur länge du har levt med det. Kirurgi kan inte återuppbygga dina magmuskler och inte heller behandla orsaken. För att få hjälp med att få din kropp tillbaka såsom den var innan graviditeten så ska du boka vår mammabehandling här.

Vad kan jag kan göra själv för att hjälpa kroppen?

Vad du själv kan göra utan att ha fått behandling är att använda en korsett. Det är faktiskt en mycket god idé om du vill hjälpa fascian att dra ihop sig lättare. Korsetten bör användas så mycket som möjligt dag och natt, och så snart som möjligt efter förlossningen. Du skall absolut inte göra situps eller plankan.

Den träning du kan utföra är promenader med korta steg. Långa steg innebär att du rekryterar sidomagmusklerna mer, det vill säga arbetar kontraproduktivt för att din Rectus Diastasis ska växa ihop. Din kroppsställning skall vara upprätt. Tänk på att hålla armbågarna i midjan och gå med korta steg när du promenerar med barnvagnen.

Korsetten ska endast användas under en begränsad tid.

KROPPSDETEKTIVERNA Napralogica
– det bästa mötet som kan hända din kropp

Inlägget Rectus Diastasis – 2 av 3 kvinnor som fött barn har det. skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Till att börja med måste man förstå att löparknä är ett symtom. Ett symtom är ett sätt för kroppen att visa att något är fel, precis som feber eller huvudvärk, men den visar inte VAD som är fel, lika lite som feber berättar varför man får feber. Ett symtom uppstår i samband med aktivitet, och löparknä i aktiviteter som biomekaniskt påminner om löpning.

Vad är löparknä?

Löparknä är smärta på utsida knä som uppstår i samband med aktivitet. Smärtmekanismen är inte helt klarlagd, men flera teorier florerar. Det som är klarlagt är att det inte är det senstråk som löper på utsidan av låret som är för spänt, Tractus Iliotibialis (TIT), som är orsaken till besvären. TIT är ur anatomisk synvinkel ostretchbar. TIT har i en studie (1) in vitro visat sig kunna förlängas med maximalt 2 mm, dvs 0,5% av dess längd och i en annan att under normala förhållanden så kan strukturen inte förändras ens en %.

Glöm stretching och foam rolling av TIT i syfte att förlänga den, det går inte! 

Hur börjar det?

Vi förutsätter i den här artikeln att det är vänster ben som du har fått ont i. I din historik finns alltid grundorsaken till din skada att hitta, och den som inte har stukat foten i sitt liv finns helt enkelt inte. Det är mycket vanligt. Det finns givetvis andra grundorsaker till löparknä, men i denna artikel nöjer vi oss med den vanligaste orsaken – fotledsstukningen. Sannolikt har du glömt bort det då du endast haltade ett par dagar efter traumat, för att sedan vara smärtfri. Symtom är det sista som uppträder vid en dysfunktion (1) och det första som försvinner. Vid löparknä vänster sida är det höger fot som stukats, men det kan givetvis även vara det andra, dock inte alls lika vanligt.

Den där fotledstukningen som du glömde bort räknas som en av de fem största funktionella skadorna på kroppen med tanke på vilken effekt det har akut och under en livstid . Ligament i foten skickar signal till hjärnan om var fotleden befinner sig i ”rummet”, vinkel på fotisättning osv. När ligamentet utsätts för våld (partiell eller full bristning på FTA-ligamentet, det vanligaste sättet att stukas) så uppstår fel i signalen från ligamentet till Thalamus i hjärnan så den vitala feedback som hjärnan behöver i form av proprioception för att kunna sätta ner foten på underlaget blir i bästa fall bara försvagad. Det vanligaste är att det blir kaos i nervsystemet.

Proprioception är de nervsignaler som gör att hjärnan vet var vi befinner oss i rummet. Vid en stukning blir proprioceptionen kraftigt påverkad. Vid gång eller löpningen hävdas att 70% av proprioceptionen kommer från foten.

Vid en skada i ex foten så kommer kroppen att skapa kompensatoriska rörelsemönster för att skydda oss från smärtan som kan vara akut eller kronisk. Motorkontrollcenter i lillhjärnan kommer att skapa ett dysfunktionellt rörelsemönster baserat på den information som den får från fotleden och övriga kroppen. När stabiliteten i en vital del som fotleden är påverkad så kommer stabiliteten att tas upp längre upp i kedjan. När något är trasigt så blir informationen från det trasiga området felaktigt. Detta felaktiga rörelsemönster kommer att bestå tills dess att vi bryter det och skapar ett nytt funktionellt rörelsemönster.

Vad innebär rörelsemönster och hur vet jag om det är dysfunktionellt?

Med rörelsemönster räknas hur du rör dig vid en given funktion. Du har redan tekniken för funktionen ”att springa”, men trots att du springer så kan du fortfarande ha ett dysfunktionellt rörelsemönster då du inte använder rätt muskler för funktionen. Att ha ett funktionellt rörelsemönster innebär att använda rätt muskler vid rätt tidpunkt vid ”att springa”. För dig som läsare märker du det när du får ont under funktionen ”att springa”. Du kanske får ont i nacken eller höften när du springer och du kan ha gått länge med ett felaktigt rörelsemönster, men först vid en given belastning uppstår symtom.

Hjärnan hittar nya signalvägar för funktionen

Ur  kaos kommer ordning och hjärnan försöker att återskapa funktion efter traumat.  Vi vill helt enkelt kunna fortsätta springa, trots att ligamentet inte signalerar rätt. Vi måste kunna röra oss igen så hjärnan hittar nya sätt att få fram signaler så att vi kan springa. Muskeln Fibularis Longus blir hyperton när den försöker skapa stabilitet i fotleden istället för ligamentet och skydda det skadade ligamentet på utsidan. Tibialis Posterior som är antagomist till FTA blir ofta inhiberad. Proprioceptionen är fortfarande dålig, men funktionen är på väg att förbättras genom att kroppen kompenserar med andra strukturer.

Längre upp i kedjan, på utsida höger ben är Gluteus Medius (GMed) hämmad och hypertonisk. Detta påverkar stabiliteten i bäckenet när du sätter ner ditt vänstra ben. GMed har bland annat som uppgift att balansera bäckenet, men då höger sida utsida höft är hämmad så måste vänster sida kompensera och arbeta hårdare för att få ett stabilt bäcken. Vi kan för att göra det enkelt kalla det för lastbalansering.

Om vi nu byter fot i steget så kommer Tensor Fascia Latae på motsatt sida den stukade foten att bli fasciliterad -neurologiskt uppreglerad – för att kompensera för motsatt sida höft som är hämmad. I muskelkedjan laterala systemet där GMed är en muskel, och insida lår (ljumske) får arbeta hårdare för att kompensera. När Gmed blir hämmad så kommer utsida lår Vastus Lateralis yttre rand att kompensera för stabiliseringen. Tensorn drar i TIT, Tractus Iliotibialis, tillsammans med Vastus Lateralis – smärta uppstår i TIT vid fotisättning då kravet på funktion är som störst. TIT går inte att stretcha (1,2).

Tensor Fasciae Latae

Förhoppningsvis har du som läst hela artikeln också insett att foamrolling, stretch eller andra symtombehandlande åtgärder inte kan förändra grundorsaken. Du kan med dessa metoder i bästa fall maskera problematiken. Genom att förbättra stabilitet i fotled och förbättra den proprioceptiva förmågan, så kan dysfunktionen minska och löpningen återgå till att ske utan symtom i knät. Genom att inte korrigera den bakomliggande orsaken så kan symtom uppstå i andra aktiviteter senare i livet.

Lästips:

Hur kroppen rör sig under rörelse –

Gluteus Medius –

Tensor Fasciae Latae –

Fördjupning om löparknä

Referenser

1) Altered left ventricular performance in aging physically active mice with an ankle sprain injury.
Turner MJ1, Guderian S2, Wikstrom EA3,4, Huot JR2, Peck BD2, Arthur ST2, Marino JS2, Hubbard-Turner T3,4.
Age (Dordr). 2016 Feb;38(1):15. doi: 10.1007/s11357-016-9877-2. Epub 2016 Jan 23.

2) Three-dimensional mathematical model for deformation of human fasciae in manual therapy.
Chaudhry H, et al. J Am Osteopath Assoc. 2008.

Inlägget Såhär kan löparknä uppstå skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Rectus Abdominis är det latinska namnet på ”sexpacket” – den raka lodräta muskeln på framsidan av magen. Funktionen hos muskeln är att böja i bålen samt agera stöd åt Transversus Abdominis. Muskeln är en del av den abdominella väggen som består av Rectus Abdominis, Obliquus Externus, Obliquus Internus, Transversus Abdominis samt musculus Pyramidalis.

Den abdominella väggen i sig är uppdelad i en främre, bakre och två sidodelar.

Syftet med abdominala väggen är att:

✔️Skapa en fast och flexibel vägg som håller inälvorna på plats i buken.
✔️Skydda inälvor och bukorgan från yttre skador
✔️Upprätthålla inälvornas position i relation till gravitationen
✔️Assisterar vid kraftfull utandning genom att pressa inälvor uppåt
✔️Den är involverad i varje rörelse (exvis att hosta eller att spy) som ökar buktrycket.

Hur kan mitt ”sexpack” ge mig ont i ländryggen?

Det finns flera orsaker till att ditt ”sexpack” kan vara orsaken till dina ländryggsbesvär:

Svaga ”magmuskler”

Med ”svaga” menar vi inte svag såsom att du inte tränar 1000 crunches per dag, utan magmuskeln är vid ländryggssmärta oftast hämmad/inhiberad. Signalerna till muskeln ses på EMG som förkortade och lägre än vid normal funktion. Vid testning av muskeln så svarar den inte alls. När du gör situps, crunches etc så fårdu ont i ländryggen – din ländrygg arbetar istället för magen.

Kejsarsnitt, blindtarmsärr, piercing i naveln eller ingångshålen efter andra bukoperationer.

Huden är kroppens största organ. Huden är också ”bästa kompis” med centrala nervsystemet sedan vi var blott ett embryo stora – huden och CNS urspringer från ett och samma groddblad – ektodermet.

Huden står för en stor del av vår proprioceptiva förmåga, och proprioceptionen använder vi för att förstå vår omvärld och för att kunna röra oss i relation till omvärlden utan att behöva tänka på varje rörelse vi tar.

Om du blundar och låter någon röra vid dig så kommer du att känna vart du blir berörd och det är så proprioceptionen fungerar – den skickar impulser till hjärnan som tolkar vart du blev berörd. Om du gör om samma sak på ett ärr i buken kan du som arbetat upp en fingertoppskänsla känna skillnad dels under fingret men också beröringen på huden kan kännas lite mer annorlunda. Ärr eller andra ingrepp i huden gör att de proprioceptiva signalerna blir störda och därmed kan inte hjärnan tolka signalerna rätt. Resultatet blir att vi inte kan rekrytera muskler på samma sätt som vid normal proprioceptiv förmåga. Om en muskel i en viss funktion inte kan aktiveras så kommer en annan i samma funktion att ta över, och då bli överbelastad.

Du har fött barn.

När graviditeten fortskrider så ökar omfånget på magen oftast mycket. När raka magmuskeln är tillräckligt utspänd förloras förmågan att rekrytera muskeln. Detta tack vare muskelspolen som registrerar muskelns läge. När signalen från muskelspolen blir för stark så kopplas muskeln helt enkelt ur, och den gravida kvinnan ses ofta vagga som ankor – detta då de sneda bukmusklerna, mm Obliquees, tar över funktionen från Rectus Abdominis. Obliqueernas huvudfunktion är att rotera i bålen, men har en bifunktion i att böja i bålen – precis som Rectus Abdominis.

Reciprok inhibering

Reciprok inhibering är den neuromuskulära dysfunktionen när ökad nervsignalering i en specifik muskel leder till minskad nervsignalering i dess funktionella antagonist. Ett enkelt exempel är när du gör en bicepscurl så kan du inte samtidigt göra en tricepspress.

Ett annat exempel är om individen har en spänd och smärtsam multifidi (neurologiskt uppreglerad) så kommer den funktionella antagonisten Rectus Abdominis få ett minskat neurologiskt fläde, vilket leder till inhibering  och svaghet samt synergetisk dominans av annan muskel med samma funktionalitet, exempelvis Flexor Digitorum Longus eller Sternocleidomastoideus.

Synergetisk dominans uppkommer när synergister tar över funktionen för en svag eller inhiberad ”prime mover” i flexion i bålen,  Rectus Abdominis, så kommer synergister i samma funktion, mm Obliquues och Psoas få en ökad signalering. Detta leder till dysfunktionella rörelsemönster och överbelastning av vävnad, såsom muskler eller senor, ligament och leder.

Symfysit

Symfysit är en överbelastad symfys tack vare att närliggande strukturer inte är funktionella. Vanligt är ljumsksmärta från Adduktor Longus (som är den kompenserande muskeln). Muskler som oftast är dysfunktionella är Rectus Abdominis, Rectus Femoris och andra höftflexorer. Läs mer om symfysit här.

Superficial Front Line

Superficial Front Line (2) är en muskelkedja som löper längs framsidan på kroppen. Hela denna kedja aktiverar du om du gör situps med fötterna fastspända under en rulle. Muskler som ingår är:

✔️ Sternocleido mastoideus

✔️ Rectus Abdominis

✔️ Quadriceps Femoris

✔️ Extensor Digitorum Longus

✔️ Tibialis Anterior

Skaderisker

Situps som man gör med händerna bakom nacken och fötterna i backen håller på att fasas ut från US Marines. Övningen har kopplats till en stor del av de ryggproblem som uppstått under fysisk träning. En större studie genomförs och resultaten beräknas vara klara under Juli 2016 (1)

Referenser

1. http://www.dailymail.co.uk/health/article-3370950/Are-sit-ups-BAD-Exercise-outdated-key-cause-lower-injury-replaced-plank.html
2. Det finns inga vetenskapliga studier som påvisar att det finns en anatomisk koppling mellan de nämnda musklerna, men det finns en sammanhållen funktionalitet som påvisas bland annat via den övning som beskrevs ovan.

Inlägget Rectus Abdominis – en vanlig källa till ont i ryggen? skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

För att förbättra sitt personbästa på olika lopp och hålla sig ifrån löparskador finns det få övningar som är bättre än knäböj. Knäböj, eller squats som de också kallas, är en bra grundövning för alla men kanske speciellt för löpare då de påminner om hur löpsteget ser ut. Knäböj bygger funktionell styrka i ben, höft och säte, utvecklar ditt rörelseomfång i fotleder och kan utjämna muskelobalanser och motverka risken för skador. Detta förutsatt att du har normal motorkontroll.

Det finns många sätt att utföra en knäböj på. Har du gjort samma övning säsong efter säsong är det kanske dags att utöka repertoaren. Att ändra din position, kroppshållning och teknik lite kan ändra fokus på dina knäböj. Små förändringar kan ändra belastningen på olika muskelgrupper och ge ett större fokus på muskler som du i dina vanliga knäböj inte utmanar så mycket. Prova själv och känn skillnaden.

Här kommer 6 variationer och tips på utförande av knäböj.

Fötterna ska vara ungefär höftbrett isär. Böj sedan dina knän, som att du ska sätta dig ner på en stol. Försök ha tyngden på hälarna och så upprätt hållning som möjligt. Försök alltså att inte falla fram så mycket med överkroppen

Pistolsquats

Fötterna ihop, sträck ut ett ben framför dig och båda armarna. Långsamt och kontrollerat – böj på det bakre benet så långt ner du kan. Tryck dig själv upp igen. Tänk på att ha en kontrollerad rörelse genom hela övningen, blir det för jobbigt och svajigt går du ner för djupt. Börja försiktigt, alternativt ha en stol som du sätter dig ner på för att sedan resa dig upp ifrån. 3-5 set med 10-15 reps. Om du håller en vikt i händerna blir det tyngre men det kan också bli lättare att utföra övningen då den fungerar som en motvikt.

Low-bar back squat

Stången läggs på den övre delen av ryggen istället för på axlarna för att ställe högre krav på sätet.
Ta tag i stången något bredare än axelbrett och lägg stången på övre delen av ryggen, något ovanför dina armhålor. Rotera armbågarna något bakåt för att hålla stången på plats.
Utför en vanlig knäböj. Överkroppen kommer vara i en något framskjuten position pga stångens position.

Jump squat to box

– Explosivitet och plyometrisk träning!
Knäböj – I det djupaste läget, ta fart med armarna och gör ett explosivt hopp uppåt och framåt, upp på en låda. Försök att landa så tyst som möjligt i en squatposition uppe på lådan. Res dig upp, kliv ner från lådan och repetera.

Overhead squat

Kräver bra rörlighet och stabilitet i axlarna.
Håll stången ovanför huvudet, bara något bredare än axelbrett grepp. Utför knäböj. Tänk även här på att inte falla fram för mycket med överkroppen.

Bulgariska squats

Fötterna höftbrett isär. Ta sedan ena benet bakåt och placera foten på en stol, bänk eller dylikt. Anpassa positionen så att det främre benets knä inte passerar foten när du går ner i en knäböj.

Front squats

Stången placeras på axlarna, framför huvudet. Balansera stången på axlarna med hjälp av fingrarna. Försök att hålla överarmarna parallellt med golvet.

Knäböj!

Inlägget 6st knäböj som gör dig snabbare som löpare skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

De av er som läser våra artiklar och har varit hos oss de senaste åren vet också vårt intresse för neurovetenskap och hur nervsystemet kan ge oss symptom i helt andra delar av kroppen än där orsaken sitter. Symptom är det sista som visar sig i en dysfunktion, men också det första som försvinner. Modern smärtforskning berättar för oss att symtom inte berättar något om vad som är skadat eller status på själva vävnaden, det ska mer ses som en signal från hjärnan att agera (1). Den onda hälsenan eller hopparknä är alltså ett symtom på en orsak som i 95% av fallen inte sitter på samma plats och detta enligt vår kliniska erfarenhet.

Vårt nervsystem är konstruerat för överlevnad, inte för kontorsarbete. Vi har en djup och mycket stark överlevnadsinstinkt som visar sig i alla våra system.

Perception är ett system som filtrerar enorma mängder information som vi tar in via vår omgivning. Detta filter använder en form av hierarki för att prioritera vilken information som är viktigare än annan. När det gäller motorkontroll, det vill säga hur vi rör oss och aktiverar våra muskler, så är hierarkin i fallande ordning:

✔️ögon,

✔️vestibulära systemet och

✔️proprioception

Som du märker är inte muskler inte med i denna lista alls. Muskler är ett redskap för att driva oss framåt och i perceptionens hierarki är muskler längst ner på totempålen.

Informationen som vi ser och får in via vår “horisont” och den perifera synen är högst upp i hierarkin. Detta leder till att vi kan hantera och svara på information från ögonen innan samma information kommer från källor längre ner i systemet. Deja Vú anses vara ett exempel på detta. Exempelvis när du springer i skogen så är vår tolkning av miljön runt oss det som hindrar oss från att springa rakt in i träd.

Nästa nivå i systemet är det vestibulära, öronen. Minigyroskop i öronen ger oss exakt information om rörelse och vår position i relation till gravitationen. Vår balans och förmåga att alltid ha huvudet och blicken parallellt med horisonten är exempel på vad det vestibulära systemet hjälper oss med. Kristallsjukan är ett tillstånd där vestibulära systemet är påverkat och gör att vi får svårt att hålla balansen.

Längre ner i kedjan har vi vår proprioceptiva förmåga och den är uppdelad i flera lager.

Hud och fascia som agerar skelett i nervsystemet.

Högst upp i detta lagerbaserade system har vi hud och fascia som agerar skelett i nervsystemet. Ärrvävnad i huden stör motorkontrollen så att muskelfunktionen kan bli påverkad negativt.

Signalerna från ärrvävnad i huden får inte samma form som normal stimulus och kan skapa dysfunktioner i hela kroppen med total inhibering och symtom på helt andra platser än ärrvävnaden. Ärr är i regel aktiva snarare än passiva.

Stora sjok av fascia lagrar och ger ifrån sig elastisk energi. Elastisk energi är en mekanism för att lagra energi under rörelse (och samtidigt som vävnadens form förändras). Ett exempel är Latissimus Dorsi och motsatt sidas Gluteus Maximus relation via Thorakolumbala fascian (TLF) där denna bakre kedja överför energi via Latsen till Gluteus Maximus och dess funktioner som kroppens starkaste muskel och som vår primära muskel för att hålla överkroppen upprätt. När Latissimus Dorsi komprimeras i baksvingen av armen så för den över energi till Gluteus Maximus via TLF. Du kan enkelt testa hur detta fungerar i verkligheten – prova att springa utan att pendla med armarna och sen med armarna. När kan du ta längst steg?

Periost och ligament är också viktiga delar i det afferenta informationssystemet som kommuniceras via fascian.

Nästa lager i kedjan är receptorer i leder.

Kinematik beskriver rörelsen i ledkapseln och kapseln i sig är full av receptorer. Mekanoreceptorer i ledkapseln för vidare information om ledens position och dess rörlighet (Range of motion, ROM). Mobilisering och manipulation av leder (som många manuella terapeuter såsom naprapater, kiropraktorer, fysioterapeuter med OMT-examen mfl kan utföra) återställer mekanoreceptorerna. Det i sin tur leder till att motorcentrum i Cerebellum uppfattar högre ROM och då återskapar funktionen i ledens rörelseomfång.

Receptorer involverade vid muskelaktivering

För många år sedan (tidigt 70-tal) ansåg man att muskelspolen var kung inom proprioceptionen och kunde trumfa ut alla andra receptorer inom proprioceptiv förmåga.

Modern forskning om fascian har ändrat på det och man har konstaterat att muskelspolen fungerar som en reostat för rörelse. Hastigheten på koncentrisk och excentrisk rörelse, vila och muskelns längd registreras av muskelspolen.

Muskelspolen står i kontakt med vårt centrum för motorik i lillhjärnan (Motorkontrollcentrum, MMC) och när MCC uppfattar att en muskel sträcks för snabbt så inhiberas signalen till muskeln som gör att den slappnar av. Detta är en försvarsmekanism för att skydda våra muskler. Ofta när vi skadar oss så sträcks våra muskler och sannolikt aktiveras mekanismen nästan dagligen, men utan att vi märker av den då vi har synergistmuskler som delar funktion. Tack vare den inhiberande reflexen i muskelspolen så skyddas våra muskler från att gå sönder.

Vår överlevnadsinstinkt visar sig i alla delar av kroppen. Förutom muskelspolen så har vi även Golgi senorgan som skickar information om senans längd till interneuron i ryggmärgen, som i sin tur står i kontakt med bland annat Cerebellum.
Om sträckningen i muskeln ökar så trycks Golgi senorgan ihop, och en inhiberande signal ökar i takt med att senorganet komprimeras.

I huden har vi en stor mängd receptorer som alla signalerar uppåt för sortering i Thalamus och vidare till Cerebellum.

Filtrering av all information skapar en “lins” som färgas av våra tidigare erfarenheter och vårt hierarkiska nervsystem. Denna lins möjliggör att vi kan filtrera ut väsentlig information till skillnad från oväsentlig information. Du som har läst hela vägen hit kanske också nu inser att behandla symtom inte löser problemet, utan i bästa fall endast skjuter det på framtiden.

Inlägget Om perception och dess hierarkiska uppbyggnad. skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Afferenta (uppåtgående) signaler från fotsulan påverkar vår förmåga att hålla oss upprätta och vårt steg. Med “steg” menar jag att vi har höger arm fram och vänster ben fram när vi går eller springer. Steget är uppdelat i ett antal faser, men detta är något vi inte tar upp här. Detta “steg” innehåller ett stort antal samverkande funktioner. Detta har vi med oss sen vi reste oss från alla fyra för mycket länge sedan och löpning är faktiskt den mest komplicerade funktion som vi kan utföra på grund av alla system som måste vara funktionella för att det ska fungera.

Det vi nu vet är att dessa småmuskler, de inre fotmusklerna, är bland de viktigaste delarna för vår stabilitet och motorkontroll i hela kroppen. Det vi också vet är att dessa småmuskler påverkar vår proprioceptiva förmåga och kan spara 6% energi som inte kan uppstå på annan plats i kroppen. Tänk dig att springa snabbare utan att spendera mer energi.

Funktion och anatomi i fotens småmuskler

Musklerna i fotsulan består av fyra lager:

En ökad mängd studier har lyckats påvisa att problem med de små inre fotmusklerna (IFM) kan påverka mycket, bland annat är de involverade i löparrelaterade skador såsom stressfraktur i underbenen, PFSS, plantar fasciepati samt sk hälseneinflammation , samt dålig rörlighet i fotleden (dorsalflexion),  hälsmärta, hammartå, hallux valgus, övervikt, plattfot, och diabetes neuropati. Man har även konstaterat att det går att träna upp denna muskulatur och på så sätt kunna reversera en del tillstånd.

Musklerna i hålfoten är högst sannolikt mycket viktiga i hur vi kontrollerar krafter och stabiliserar foten vid fotisättning – och därmed påverkar musklerna resten av kroppen då fotsulan är vår enda kontaktpunkt med marken.

Valet av skor påverkar oss mer än vad de allra flesta tror. Tjocksulade skor (exempelvis vanliga löparskor) exempelvis gör att vi får sämre känsel (proprioceptiv förmåga) under fotsulan. Man har även konstaterat att fallrisken ökar med åldern då ju längre tid vi går med felaktiga skodon desto sämre balans får vi. De inre fotmusklerna är således viktigare än vad många inte inser för ju tjockare sula desto sämre proprioceptiv förmåga. Går det att återfå denna proprioceptiva förmåga? Vi diskuterar det längre ner.

Det första lagret består av Abduktor Hallucis (en viktig del i diagnosen Hallux Valgus tillsammans med höftabduktorerna, Gluteus Medius, Minimus och Tensor Fasciae Latae) Flexor Digitorum Brevis (som löper rakt under plantar fascian) och Abduktor Digiti Minimi.

Det andra lagret består av Quadratus Plantae och Lumbrikalerna – lumbrikalerna i foten böjer småleder framtill och undertill. Forskningen antyder att Quadratus Plantae rekryteras före Flexor Digitorum Longus.

Det tredje lagret består av Adduktor Hallucis Transversus, Adduktor Hallucis Oblique, Flexor Hallucis Brevis och Flexor Digiti Minimi Brevis.

Det sista och fjärde lagret består av interosseerna mellan tårna. Gemensamt för alla muskler i alla fyra lager är att de endast har funktion under foten och inte över fotleden.

Förändrade krav gav bättre och effektivare steg

När vi reste oss från fyrfotingar till att gå på två ben så förändrades även kravspecifikationen för kroppens funktionalitet, och foten började fungera som en fjädring där krafterna vid fotisättning behövde distribueras effektivt längs med foten. Föda för tusentals år sedan var sparsammare än idag så rimligtvis anpassades kroppen också för att bli så energieffektiv som möjligt. Det handlade mer om att vara uthållig än att vara en sprinter. Allt tyder på att vi var duktiga på att springa långt och medelsnabbt i syfte att trötta ut djur.

De allra flesta av er såg nu kanske er själva på Kalaharis savann springandes barfota, kanske kommer ni ihåg hur det kändes att som barn springa barfota på gräsmattan sommartid? Om du har gått i normala skor så är den känsla du hade som barn under dina fötter med största sannolikhet inte densamma som idag.

De inre fotmusklernas egentliga funktion

Muskelgruppens primära uppgift är att stabilisera det mediala längsgående fotvalvet och se till så att krafterna från fotisättningen sprids jämnt ut längs med fotvalvet. Man kan se att den är mer aktiv vid löpning än vid gång (kravspecen ökar enormt vid löpning och den som läst artikeln fram hit kommer ihåg att löpning är den mest komplicerade funktionen som vi kan utföra). Förutom detta så står en funktionell IFM för en stor del av av proprioceptionen vid rörelse (barfotaguden Lee Saxby hävdar att 70% kommer från foten)

Skador som kan ses med dysfunktionell inre fotmuskulatur

Svaghet och inhibering (nedreglerad signal från motorcentrum i lillhjärnan) har setts i samband med flera lokala fotskador, bland annat plantar fasciepati och hälsmärta samt Hallux Valgus. Då all rörelse börjar med foten så får givetvis en dysfunktionell IFM påverkan på rörelsekedjor längre upp där problem med knä-, höft-, ländrygg- och nackbesvär är vanligt. Allting utgår från foten.

Träning av den inre fotmuskulaturen

En vanlig övning som förespråkas är att “krama handduken” men denna övning är för ospecifik. Den kan utföras utan att de inre fotmusklerna aktiveras.  Man har jämfört denna övning med Jandas Short Foot Exercise och konstaterat att SFE ger bättre funktionalitet. SFE utför du på följande sätt:

Sitt barfota på en stol med knät och fotlederna med respektive 90 graders vinkel. Utan att du böjer på tårna så ska du försöka förkorta foten genom att dra ihop själva fotvalvet snarare än att böja på tårna. Du kan fokusera på en fot i taget för enkelhets skull. Du ska undvika att böja på tårna för att få ihop fotleden, utan fotleden ska kunna dras ihop utan att du böjer eller sträcker på tårna.

När du klarar av att göra detta sittande kan du överföra det till stående. Då kommer du märka hur hela kroppen anpassar sig när du böjer på hålfoten.

Hur påverkar den inre fotmuskulaturen mitt löpsteg?

Som vi skrev tidigare så kan 6% energi gå förlorad utan att du vet om det. En dåligt fungerande afferent signal från IFM innebär också försämrad proprioceptiv förmåga (dvs du ”känner” inte av miljön omkring dig på samma sätt) så kommer detta leda till en ökad skaderisk. Muskelgruppen antas också bidra till upptagning och generering av kraft, minska belastningen på plantar aponeurosen samt underlätta för en effektiv kraftöverföring mellan fot och mark.

Flera studier har tittat på hålfotsmuskulaturen och hur du sätter ner foten. Man har hittat att de som sätter ner hälen först (heel strike, den absoluta majoriteten av joggare/löpare gör det) har problem med muskulaturen i hålfoten. Heel strike i sin tur leder till en kraftig ökning av nedslagsenergi när hälen går i backen, och man riskerar belastningsskador såsom stressfraktur i underben, plantar fasciepati, patellofemoralt smärtsyndrom. Runners World tillsammans med Rehband gjorde en studie som presenterades i Runners World 2015-07-02 visade att 76% av löparna som svarat hade drabbats av en skada det senaste året: i fallande skala: knä, fot, vad och övriga områden. Vi vet också från andra internationella studier att mellan 80% och 100% av löpare landar med heel kick, med hälen först. Vi kan därför anta att svenska Runners Worlds löpare inte skiljer sig nämnvärt från andra löpare i världen och därmed landar på hälen.

Vi vet sedan tidigare att skor gör att fotsulans proprioceptiva förmåga minskar, vilket i sin tur påverkar den inre fotmuskulaturen. Tyvärr verkar man inte kunna ändra löptekniken bara för att vissa muskler i hålfoten aktiveras, utan ett större grepp om ändrad teknik behöver tas.

Dysfunktion i den inre fotmuskulaturen skapar problem i fotleden. IFM står för stabilitet i fotvalvet och fotleden är normalt rörlig. När IFM inte längre står för stabiliteten behöver denna skapas på annan plats – nästa led i kedjan är just fotleden och som då neurologiskt komprimeras för att skapa stabilitet, med sämre rörlighet som följd. I kliniken hittar vi ofta stela vader i samband med låg rörlighet i dorsalflexion.

Kommer barfotaskor göra min inre fotmuskulatur funktionell?

Både ja och nej. Du kan inte direkt byta från vanliga löparskor till minimalistiska och tro att detta kan ske utan en långsam progression. Att inte byta under en längre tid (6mån) om man går från dämpade skor till exempelvis Fivefingers kommer det sannolikt att leda till skador. Efter 6 månaders upptrappning är muskler i fot och vad större än i gruppen som fortsatt springa med vanliga skor. Det här skiljer sig egentligen inte från normal progression vid träning – som nybörjare går du inte heller på och tränar som proffs då detta ökar risken för överbelastningsskador.

Referenser
TBA

Den första iterationen saknar bilder

Inlägget Om fotens inre muskulatur och dess påverkan på ditt löpsteg skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Det är vanligt att kvinnor kissar på sig när de nyser, hostar eller hoppar, och ofta kan man sätta det i samband med graviditet, men också stress. Det är vanligt att detta hindrar kvinnorna att leva i sin vardag fullt ut, och att behöva stå där med benen i kors när man nyser offentligt då man annars kissar på sig är det många som berättar om. Det är ovanligt, men även män kan drabbas av detta. Läs för all del vidare – det finns hjälp för er.

Det är mycket vanligt att kvinnor har inkontinens post partum, i en studie var det över 57% som hävdade att de hade problem 6 månader efter. Samtidigt har man kunnat se att inkontinensen uppstår redan under graviditeten i över 70% av de som svarade  när magmusklerna sträcks ut och neurologiskt nedregleras.

Att man kissar på sig när man nyser har en enkel förklaring, men desto svårare att korrigera på egen hand. Med hjälp av vår kompetens och de övningar vi ger dig kan du själv i hemmets lugna vrå få dina muskler att fungera som de skall.

När du nyser aktiverar du kroppens främsta andningsmuskel, diafragman, som trycks nedåt. Samtidigt som diafragman aktiveras ska också bäckenbottenmuskulaturen aktiveras och dra sig uppåt. Detta på grund av att diafragman och bäckenbotten tillsammans bildar golv och tak i vår ”core”. Anatomin i bäckenbotten skiljer sig mellan män och kvinnor, men basfunktionen är densamma – stabilitet och därmed att kunna ”knipa en stråle” (stabilitet går före funktion).

Vid vaginal förlossning töjs bäckenbottenmuskulatur ut kraftigt och blir nedreglerad genom samma mekanism som när magmusklerna sträcks ut, muskelspolen aktiveras vilket leder till att signaler går inte från den styrande delen av hjärnan till muskulaturen och funktionen med att musklerna drar ihop sig fullständigt uteblir. Detta innebär att 30ms innan du sätter foten i marken, eller vid alla andra tillfällen som ”core” ska aktiveras så kommer musklerna inte att kunna aktiveras fullt ut – när man gör ett EMG, dvs mätning av nervsignalerna till musklerna under aktivitet, ser man att signalerna till en nedreglerad muskel blir försenade och försvagade.

Det finns fler orsaker till att bäckenbotten ”kopplas ur”

När ”core” ska aktiveras  kommer i normalfallet att diafragman att dras mot centrum av kroppen, dvs navelregionen, och bäckenbotten likaså. Framifrån aktiveras Transversus Abdominis och bakifrån Multifider. Det bildas en betydande kraft när kraften genereras centralt.

Om någon del inte svarar neurologiskt fullt ut så kommer kraft att läcka ut via den nedreglerade delen som är hämmad. Om bäckenbotten inte kan aktiveras fullständigt kommer kraften från diafragman skjuta ner genom bäckenet.

När man då nyser så trycks diafragman neråt med stor kraft. Denna kraft fortsätter ner genom bålen och bäckenbotten, passerar urinblåsan och trycker urinen nedåt. Där är skälet till att många kvinnor kissar på sig när de nyser, eller hoppar studsmatta. Tänk dig en plastpåse med hål i botten som du fyller med vatten – hur bra håller den ihop om du lägger tryck ovanifrån?

Om du sprack  under förlossningen och blev sydd så är det med stor säkerhet ärrvävnaden där som hämmar signalen. Där kan vi visa dig hur du själv kan korrigera de störande signalerna i ärret i tryggheten av hemmets lugna vrå.

Lösningen är att alltså att korrigera orsaken till att signalen till bäckenbottenmuskulaturen är nedreglerad. Först då kan funktionen återfås och kvinnan slipper kissa på sig vid kraftig utandning.

För en djupare förståelse kring ärrvävnads påverkan på nervsystemet rekommenderar vi läsning av vår artikel om ärrvävnad, i vilken du även hittar vetenskapliga referenser.

Referenser:

Risk factors for postpartum urinary incontinence.
Leroy Lda S, et al. Rev Esc Enferm USP. 2016.

[The impact assessment of pelvic floor exercises to reduce symptoms and quality of life of women with stress urinary incontinence].
Jurczak I, et al. Pol Merkur Lekarski. 2016.

Inlägget Kissar du på dig när du nyser? Vi förklarar varför i artikeln skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Varför känns det bättre efter att du strukit dig själv över knät några gånger efter att du ramlat och slagit dig där? Du ramlar nerför en trappa och slår dig hårt i knät. Omedvetet vänder du blicken mot det onda och stryker med handen eller så för du händerna till knät för att känna på stället där du tog i och börjar stryka över området.

Detta är reaktioner som sker utan att vi tänker på det – det är flera av våra autonoma reflexer nedärvda från årtusenden tillbaka som vi gör dagligen utan att tänka på det.

Det är en av våra reflexer som främjar överlevnad. Likadant gör vi om det är skador på andra ställen på kroppen eller annat. Man kan se från olika idrottsevenemang att idrottare tar sig mot baksida lår när de får en bristning i baksidan under ett 100m-lopp i VM exempelvis.

Att titta på området, gnugga eller hålla på skadan sker automatiskt som en autonom reflex och får oss att må bättre, men har du någonsin reflekterat över varför det sker? Varför detta hjälper försöker vi förklara längre ner.

Smärtprocessen – så funkar den i korthet…

I kroppen har vi ett antal receptorer som triggas av olika sorters “smärta” och som kallas för nociceptorer. En nociceptor är en specialiserad cell som har i uppgift att skicka signal till hjärnan om något hotar organismens överlevnad.

Notera att nociceptorerna inte berättar något om VARFÖR utan bara ATT något är fel (1). Du slår hårt i knät och nociceptorer från det området skickar signaler till hjärnan för bearbetning. Signalen når hjärnans relästation – Thalamus – för att slutligen landa i gyrus postcentralis där signalen registreras som smärta.

Gyrus Postcentralis är en del av av hjärnan som är kopplad till organisation av rörelser. Thalamus skickar en förfrågan till Gyrus Postcentralis om vi upplevt samma känsla i samma del av steget. Tänk dig själv gåendes från sidan och frys den bilden mitt i steget när du har ena armen framför kroppen och andra bakom.

Tänk dig att det är i denna del av steget som du skadas och det är denna information som Gyrus Postcentralis skickar tillbaka till Thalamus med en bekräftelse att “ja, här i den här delen av steget skrapade knät i” eller “nej, ingen tidigare skada i denna del av steget”.

Resultatet på denna förfrågan avgör hur hjärnan kommer att agera därefter – skydda strukturen eller inte. Om den skyddar så nedregleras muskler i absolut närhet till skadan när vi är i samma del av”steget” som vi skadade oss.

Att sätta handen på skadan kan vara så enkelt som att skydda och täcka området för ytterligare skada, en överlevnadsreflex. Men att gnugga knät efter att du slagit i det gör också mindre ont. Varför då?

Det vi vet är att signalerna från det skadade området minskar, varvid Thalamus inte längre känner av signal om “fara” från området. Detta är sannolikt också mekanismen bakom kinesiotapens effekt om den appliceras på tidigare skada. Observera att detta endast är en temporär minskning av signalen. Efter några sekunder så minskar hämningen och skadan ”återuppstår”.

Smärtlindring på central nivå

Vi vet att all smärta uppstår i hjärnan och inte där du har ont (1). Hjärnan signalerar smärta baserat på inkommande signaler från receptorer i kroppen, vilket vi försökte visualisera för dig längre upp. Forskningen har även kommit fram till att uppfattningen om smärtlindringen uppstår på hög nivå i hjärnan, i den kortikala delen av hjärnan (2).

Portteorin – den gamla beprövade modellen

En teori om varför beröring vid en skada minskar smärtan kallas för portteorin och var tidigare en ledande teori. Den teorin har använts under många år vid utbildningar i massage mfl.

Med portteorin kan man med hjälp av sensorisk input och genom att gnugga skadan åsidosätta inputen från nociceptorerna och minska smärtan.
Enkelt så stängs porten vid beröring av innan signalerna om smärta och fara når hjärnan – hjärnan får helt enkelt ingen information att det finns någon “fara”.

Portteorin säger oss att genom att stimulera det smärtsamma området med exempelvis crude touch, kyla eller värme så förvirrar du hjärnan genom att skicka två olika signaler samtidigt. Signalerna går via de myeliniserade snabba nervfibrerna och icke-myeliniserade nervfibrerna till ryggmärgen. De snabba hinner av naturen alltid först, och blockerar att hjärnan fångar upp de långsamma nociceptorerna.

Att själv gnugga knät verkar ge positiv effekt men att låta någon annan gnugga skadan åt dig verkar inte alltid ge samma minskade smärta, det har en effekt på barn, men detta har nödvändigtvis inte med portteorin att göra utan att man helt enkelt byter fokus från smärta till annat. Det kan till och med ge mer smärta då andra personer än dig själv upplevs som fara – be någon hitta en öm punkt på kroppen. Tryck därefter själv på samma punkt. Vanligtvis upplevs ingen ömhet och det kommer av att smärtan kom på grund av “yttre fara”.

Portteorin har sedermera visat sig otillräcklig när man konstaterat att smärtlindringen sker på hög nivå i centrala nervsystemet och inte på ryggmärgsnivå, såsom portteorin vill göra gällande.

Den centrala smärtlindringen – PAG

När vi drabbas av skarp smärta, exvis att du skär dig, så går signalerna från området via de snabba fibrerna upp till hjärnan. I tectum, en del av mitthjärnan, hittar vi PAG, periaqueductala grå. PAG utsöndrar ett morfinliknande preparat som hämmar smärta när vi tittar på området som vi skadat, dvs har du skurit dig i fingret kommer du reflexmässigt att titta på skadan och uppleva mindre smärta. PAG är starkt förknippat med synen (3) och med amygdala – vårt stresscentrum.

Hjärnans karta över kroppen – en tredimensionell GPS.

I våra hjärnor finns en karta över våra kroppar. Här representeras både position och konfiguration av kroppen som ett 3-dimensionellt objekt “i rummet”. Detta inluderar form och positionen för alla kroppsdelar.

Denna GPS kan du själv testa genom att blunda och låta någon annan röra dig på huden. Utan att titta så vet du exakt var detta var någonstans. Hjärnan förväntade sig den kroppsdelen just där. Hjärnan utvecklar denna karta genom sinnesintryck (syn, känsel, proprioception, etc) och uppdaterar sig själv hela tiden.

Om vi ändrar läget för våra armar och ben (exvis vid löpning) eller kroppens dimension ändras (vilket inträffar under ett barns tillväxt eller under en graviditet) så uppdateras hjärnan med den nya informationen. När vi då slår i knät så ger “känslan” runt skadan oss en möjlighet att kontrollera att vår fysiska kropp fortfarande matchar med den inre kartan i hjärnan. “Känslan” runt skadan skickar signaler så att hjärnan får reda på hur allvarlig skadan är. Denna information tillåter hjärnan att skicka ut ett lämpligt smärtsvar och det lagras nu information om att i ett visst område i en del av “stege finns det fara som vi upptäckte genom en skarp signal från knäområdet.

Att känna efter på kroppen med handen och inse att allt är intakt, dvs att den sensoriska informationen och den från synen, stämmer med den information som hjärnan har lagrat sedan tidigare.

7 tips på praktisk applicering

Exemplet ovan visar på hur vi reagerar på att slå i knät och kroppens vikt i upplevelsen av smärtan. Det finns ett antal mekaniska och kemiska faktorer som bidrar till smärtan vi känner när vi skadas.

Men svårighetsgraden och varaktigheten av smärta kan påverkas av hur väl sensorisk information som kommer in från periferin matchar hjärnans karta av kroppen.

Till exempel, fantomsmärtan som ofta uppkommer efter amputation av en extremitet tros minska med tiden allt eftersom hjärnan uppdaterar en ny bild av kroppen.

Ihållande eller kronisk smärta tros innebära en obalans mellan den befintliga kartan i hjärnan och vad som händer i vävnaderna.

Att hantera smärta vid både akuta och kroniska skador bör handla om att ge så mycket icke-hotande sensoriska signaler som möjligt för att förbättra hjärnans förmåga att uppdatera sin kroppskarta. Vissa strategier kan omfatta:

✔ Ge sensorisk input genom våra händer.
✔ Titta på rörelsen över det skadade området direkt eller i en spegel (aktiverar PAG)
✔ Ta ut en led i full rörelse eller tills det tar stopp. Det skickar signal via mekanoreceptorer i leden att full rörlighet tillåts. Hjärnan uppfattar detta som normaltillstånd.
✔ Röra det smärtsamma området med slutna ögon.
✔ Visualisera rörelse av den smärtsamma kroppsdelen med slutna ögon utan att
faktiskt röra den.
✔ Placera kinesiotape över det smärtsamma området för att på så sätt öka den propriceptiva feedbacken.
✔ Utföra spontana och nya rörelser för att erbjuda ny input till hjärnan

Det här är bara några av möjligheterna. Målet är att hela tiden förbättra sensorisk information från det smärtsamma eller skadade området in till hjärnan för att informera om vad som händer. Detta kan minska uppfattningen om hot och slutligen minska svårighetsgraden och varaktigheten av smärtan.

Modern smärtforskning berättar för oss att smärta/symptom är hjärnans sätt att se till att vi blir uppmärksamma på att något är fel. Det är också klarlagt att smärta inte beskriver vad som är fel på vävnaden eller varför. Kom ihåg det nästa gång du söker hjälp och någon bara behandlar dig där du har ont.

Referenser

1) Why things hurt – Lorimer Moseley
2) Temporal Analysis of Cortical Mechanisms for Pain Relief by Tactile Stimuli in Humans – Cerebral Cortex March 2006;16:355–365 doi:10.1093/cercor/bhi114 Advance Access publication May 18, 2005
3) Jenkins, Dacher Keltner, Keith Oatley, Jennifer M. Understanding emotions (3rd ed.). Hoboken, N.J.: Wiley
4) M.S. Fanselow, R. Ponnusamy, in Encyclopedia of Stress (Second Edition), 2007. Sid 161-165.

Inlägget Varför gör det mindre ont? skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Gå tillbaka 100.000 år i tiden till en av våra föregångare i Kalahariöknen. Vår föregångare levde på att jaga och samla i en miljö som delades med rovdjur såsom den sabeltandade tigern (mer exakt vid denna tid, en smilodon fatalis). Av någon okänd anledning har den sabeltandade tigern i nutid blivit synonym med fara från tidsåldern 100.000 år sedan.

Denna varma och soliga dag där solen stekte ur Zenith så satt vår 23-åriga föregångare vid vattenkanten vid den lokala sjön och formade sina händer för att kunna dricka vatten ur dom. Han hade precis varit ute och letat efter föda bland buskar och lågt hängande grenar på träd. Plötsligt rasslade det till i buskaget några meter därifrån och han vänder snabbt blicken dit – en yrvaken sabeltandad tiger sträckte på sina fulla höjd och mötte hans blick…

Här kommer hans hjärna reagera blixtsnabbt med att gå över i “fight-or-flight”-läge med häftigare andning, ökat blodtryck, ökat flöde av blod till musklerna och ett kraftigt adrenalinpåslag. Allt för att öka chansen till överlevnad i det väntande mötet med den sabeltandade tigern.

Alla system som är beroende av lugn och ro regleras direkt ner – matsmältning, läkningsprocesser, tillväxt, inlärning, minne och reproduktion. Alla dessa system tillhörande det parasympatiska nervsystemet blir sekundära så länge som vi misstänker och upplever fara.

Som tur var för vår föregångare så vänder sig den sabeltandade tigern om och sover vidare. Mättnaden efter gårdagens fångst, en gammal och långsam onyx, är fortfarande stark. En stark känsla av mättnad är kopplad till parasympatiska nervsystemet och lugn och ro. En människa för en stor katt utgör sannolikt inte fara per se utan jakt på människa triggas av hunger.

Nu när väl faran är över för vår föregångare, och sympatikuspåslaget minskat, återgår vår urtidsmänniska till viloläge och stannar kvar i det läget fram till nästa fara dyker upp på hans horisont, denna gång kanske en individ från en rivaliserande stam?

Nu lämnar vi vår urtidskämpe för en stund och pratar om vårt gemensamma arv – vårt nervsystem. Trots 100.000 år av utveckling delar vi fortfarande delar av nervsystemet med urtidsmänniskan och krokodiler. Vår reptilhjärna, amygdala, styr vår vardag och ytterst även vår muskelkontroll (1)

Ju bättre nervsystemet är att gå mellan sympatikuspåslag (fara) och parasympatikus (lugn och ro) desto större är chansen att vår urtidsmänniska överlever och för vidare sina gener till nästa generation “jägare-samlare”. Sannolikt var vår urtidsmänniska riktigt bra på distanslöpning, och då i syfte att jaga ner sina byten genom uttröttning. Den naturliga selektionen gjorde sannolikt också att de mest anpassningsbara individerna överlevde.

Nu är vi tillbaka i nutid igen och hur skiljer sig vårt liv idag med det för 100.000 år sedan? Idag är den sabeltandade tigern utdöd sedan 10.000 år och är ersatt av hyror, armbandsuret, projekt, relationer, stressade chefer, och rödljus i trafiken. Från att ha varit få enstaka stressmoment med stort adrenalinpåslag lever vi idag mer eller mindre under konstant men litet stresspåslag som hela tiden håller oss i ett sympatikuspåslag (fight-or-flight):

Funktioner såsom blodtryck, puls, och andning ökar. Matsmältning, inlärning och minne, reparation och tillväxt samt reproduktion, vilka inte är viktiga när vi slåss eller flyr, minskar.

Även om förändringarna i fysiologi att ”varva upp” är livsviktiga för att överleva en attack från en sabeltandad tiger så påverkar dom vår hälsa negativt om vi inte kan återgå till “lugn och ro” utan att alltid vara i ett läge där vi är beredda på strid. Ett tillstånd där vi under lång tid dras med förhöjt blodtryck och puls påverkar vårt kardiovaskulära system negativt, vilket kan leda till arteroskleros, hjärtsjukdomar och stroke.(2,3)

En utdragen nedreglering av matsmältningsenzym och rörelse i mag- tarmkanalen kan leda till halsbränna, och förstoppning. Ändrat blodflöde till fortplantningsorganen kan leda till infertilitet, erektil dysfunktion och andra gynekologiska problem. Den ledande dödsorsaken i Sverige beror direkt eller indirekt på stress (2) .

Den stora frågan är då – hur vet du om du påverkas av stress och lider av kronisk stress? Vi har skapat en lista med symtom där stress är en bidragande faktor:

✔halsbränna (5)
✔förstoppning (5)
✔IBS (3,4)
✔sömnlöshet
✔nedsatt kognitiv förmåga
✔bukfetma
✔ångest
✔trötthet
✔högt blodtryck
✔hjärtsjukdomar
✔atheroskleros (2)
✔infertilitet
✔högt kolesterol
✔impotens
✔insulinresistens

Har du något av dessa symtom så kan kronisk stress vara grundorsaken. Ett av de mest effektiva sätten att motverka kronisk stress är att du tar kontroll över din andning – det vill säga – lär dig andas rätt. Antal andetag per minut och volym per andetag har en djupgående inverkan på hjärnans uppfattning av stress. Andningen är starkt kopplad till vår förmåga att slappna under ett påslag av sympatikus. Några minuter varje dag med medveten och fokuserad andning kan förflytta din kropp ur ”Fight-or-flight” till ”lugn-och-ro.” Effekterna som detta kan kan ha på din fysiska, emotionella och mentala hälsa bör inte underskattas.

En effektiv avstressande andningsövning

Ligg på rygg, med ena handen på pannan. Stäng ögonen och fokusera på djupandning i två-tre minuter. Detta kan du med fördel göra innan jobbet för en mindre stressfylld start på dagen, eller under arbetstid för att sänka din stressnivå.

Handen på pannan aktiverar frontalloben i hjärnan. Frontaloben hanterar minnen och känslor (ink rädsla) och styr vår förmåga att gå över i ”Fight or flight” (6).  Djupandningen aktiverar ”lugn-och-ro” varefter amygdala , vårt stresscentrum, hämmas.

Andningsövningar ska inte ses som den enda behandlingsmetoden vid ovanstående symtom. Misstänker du sjukdom som i listan så ska du få detta undersökt av din husläkare.

Referenser
1) The Neural Basis of Motor Control, Vernon B Brooks
2) https://www.hjart-lungfonden.se/Sjukdomar/Halsa/Stress/
3) J Psychosom Res. 2002 Jan;52(1):1-23. Stress, inflammation and cardiovascular disease. Black PH1, Garbutt LD.
4) World J Pediatr. 2016 Nov;12(4):389-398. Epub 2016 Jun 30.Non-pharmacological management of abdominal pain-related functional gastrointestinal disorders in children.
5) http://www.netdoktor.se/stress-utbrandhet/artiklar/tips-for-dig-med-stressmage/

Inlägget Hur stress uppstår och djup avslappningsövning skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Sternocleidomastoideus (SCM) är en vanlig orsak till nacksmärta eller dysfunktion i kroppens rörelsemönster.

Muskelgruppen är vanligtvis en sådan som missas när man undersöker för dysfunktion annanstans i kroppen. Det är sällan du som läsare märker något av musklerna förutom när någon trycker på en punkt i muskeln så att du skriker till av smärta. Sternocleidomastoideus är muskelgruppen i kroppen som är rikast på proprioceptiv förmåga. Den känner av nackens plats ”i rummet” och skapar därmed grunden för nacken och kroppens stabilitet.

Vi på NAPRALOGICA – Kroppdetektiverna – gör en funktionell undersökning för att se om denna muskel är involverad och korrigerar de dysfunktioner som finns för att du ska bli mer funktionell i din vardag.

Sternocleidomastoideus är en del av flera muskelkedjor, bland annat Superficial Front Line, vilket påverkar muskelkedjor för kraftöverföring vid rörelse. Om du inte kan absorbera, sprida, skapa och frigöra kraft via muskelkedjorna kommer du att utveckla symtom och smärta via dysfunktioner i rörelseapparaten som kompensationer. Hjärnan och kroppen kommer alltid att ta minsta motståndets väg när du rör dig och dysfunktionella SCMs kommer att bidra till att vägen blir längre.

Varför är SCM så viktig?

Har du tänkt på att halsen och bålen har flera gemensamma funktioner?

Bålens primära uppgift är att skapa stabilitet vid rörelse. SCMs primära uppgift är att kontrollera och övervaka nackens position “i rummet” och är därmed grunden för nackens stabilitet. Muskelgruppen har en ovanligt stark proprioceptiv förmåga jämfört med andra muskler och är vital för kroppens välmående och funktion. Kan du inte kontrollera nacken kan du heller inte kontrollera bålen eller armar och ben! Att den har en stark proprioceptiv förmåga blir väldigt tydligt när man samtidigt tittar på vad en dysfunktionell SCM kan ge för symtom.

Här är några av de symtom som du kan känna vid en dysfunktion i SCM:

✔️Huvudvärk
✔️Migrän
✔️Nacksmärta
✔️Öronsmärta
✔️Yrsel (tänk: ostadighetskänsla som vid finlandsfärja)
✔️Lock för öronen
✔️Nästäppa
✔️Ögonsmärta
✔️Skuldra
✔️Ryggont
✔️Höftsmärta
✔️Tinnitus
✔️Sura uppstötningar (symtom som vid reflux)
✔️Kramp (i halsen)

Whiplash och SCM

Vid WAD, whiplash associated disorder, främst vid påkörning bakifrån, är det mycket vanligt att SCM är inhiberad och dess antagonist nackrosetten är hypertonisk (uppreglerad nervsignal från hjärnan och “skyddar”). SCM blir nedreglerad genom reciprok inhibering, där SCM blir inhiberad under själva olycksögonblicket, och nackmusklerna blir uppreglerade för att kompensera.

SCM och situps/crunches

Den allra vanligaste formen att stärka magmuskeln Rectus Abdominis är genom att göra crunches där man har händerna bakom nacken och drar huvudet mot knäna. Detta är ett mycket dåligt sätt att träna magmuskeln av flera skäl, bland annat då man istället uppreglerar SCM om man inte är funktionell i Rectus Abdominis – kan rekrytera muskeln i isolerat läge. Man har i en studie (2) konstaterat att när man undviker att aktivera SCM så ökar aktiviteten i magmuskeln Rectus Abdominis. Se vår film över hur en korrekt utförd Crunch ser ut där man isolerar RA, utan att aktivera någon synergist.

Sternocleidomastoideus och Superficial Front Line

Superfical Front Line är en ytlig muskelkedja som löper längs kroppens framsida. Den första muskeln i kedjan som aktiveras vid en situps är SCM. Nacksmärta vid situps är vanligt när kedjan är dysfunktionell. Kedjan aktiveras i helhet när du gör en situps med stöd för anklarna (under soffa mm).

Ska man stretcha Sternocleidomastoideus?

En muskel har endast en funktion, och det är att dra ihop sig. En smärtsam Sternocleidomastoideus drar ihop sig och blir tajt av en orsak.

Det finns flera skäl till varför man inte ska stretcha denna muskel. Den första är att du ännu inte vet varför den är tajt – är den tajt för att den hjälper en annan muskel att fungera bättre, eller skyddar den helt enkelt en annan struktur? Nervsystemet är här i kaos, och att stretcha en tajt muskel gör bara att hjärnan kommer att skicka fler signaler till muskeln och den blir ännu stelare. Den autonoma delen av hjärnan bestämmer din kropps funktioner, inte du.

Olika smärta från Sternocleidomastoideus?

I denna artikel har vi främst gått igenom SCMs funktion och olika symtom som den kan ge. Vi på NAPRALOGICA – Kroppsdetektiverna  kommer i nästa artikel visa hur du själv kan testa SCM.

Hur testar jag om jag själv har en dysfunktionell SCM?

Vi kommer att beskriva två sätt att självtesta SCM:

Ligg på rygg.

1) Flexa hakan mot bröstet och vrid sedan huvudet åt sidan och håll i 10 sekunder. Var noga med att inte hålla andan och slappna av armar vid din sida med handflatorna uppåt. Upprepa med den andra sidan och försök känna efter om det finns en skillnad mellan sidorna. Oftast kommer du att notera en svaghet eller små skakningar i en sida om det finns ett problem. Om du har smärta under bedömningen stoppa testet.

2) Ligg på rygg. Den andra metoden för att själv testa för dysfunktionalitet är att lätt pressa muskeln mellan fingrarna och notera om du känner någon smärta. Är det någon skillnad? Känner du någon smärta i ansiktet eller i huvudet? Om så är fallet, kan det tyda på en triggerpunkt/”muskelknut”, vilket betyder att halsmusklerna kompenserar för att en annan struktur är inhiberad.

Om du upptäcker en skillnad så ska du INTE påbörja första bästa program som du hittar på nätet för att stärka nacke och hals. Du gör dig själv en björntjänst om du inte får halsmusklerna undersökta av en kunnig terapeut.

Kan man massera SCM?

Massage tar bort symtom, men orsaken finns fortfarande kvar. Om du testar massage utan att ändra det som du fick symtom av så kommer smärtan tillbaka från muskeln förr eller senare. Det är alltid bättre att ändra orsaken än att behandla symtomen.

Referenser:

1. Arch Phys Med Rehabil. 1996 Jul;77(7):680-7.
Neck flexor muscle strength, efficiency, and relaxation times in normal subjects and subjects with unilateral neck pain and headache.
Barton PM1, Hayes KC.

2. Effect of neck flexion restriction on sternocleidomastoid and abdominal muscle activity during curl-up exercises
Lee DK, et al. J Phys Ther Sci. 2016

X, Travell & Simons: Myofascial Pain and Dysfunction: The Triggerpoint Manual vol I – Upper Body

Inlägget Sternocleidomastoideus – kungen i nacken skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Denna artikel tar upp specifikt vad man ska tänka på inför rehab av en främre korsbandsskada, men grundtänket kan appliceras på all rehab efter operation.

Rehab efter exempelvis främre korsbandsskada – ACL – har i en långtidsstudie (2) visat sig få lika bra resultat som vid kirurgiskt ingrepp.

Förutsett att rätt rehab utförs givetvis och det är stor skillnad mellan att vara symtomfri och funktionell. Ett trauma kan nämligen ge effekt långt från knäregionen – nacke, höft/säte, bål och fot om prioprioceptionen störs – det beror helt på vilken aktivitet du utför. Att ta hänsyn till propripceptionen är mycket viktigt och ska göras vid varje rehab efter operation eller trauma (3). Proprioception är ditt sätt att placera dig i ”rummet”. Det är undermedvetna signaler och går inte att själv att uppleva annat än vid skadan som stör det. Att det är autonoma signaler gör det svårt för oss att relatera till detta medvetet då våra sinnen inte kan registrera dessa signaler. Därför är det ytterst ovanligt att någon faktiskt tänker på att se över den proprioceptiva förmågan efter ett ingrepp.

Vid exempelvis en ACL-skada påverkas proprioceptionen från det främre korsbandet så länge som korsbandet inte är fullständigt intakt. Främre korsbandets funktion i ett knä är både mekanisk och proprioceptiv. Den mekaniska är att den förhindrar framåtglidning av Tibia över Femur/lårbenet, PCL däremot förhindrar översträckning i knäleden. Genom att förhindra framåtglidningen skapar ACL stabilitet i knäleden och möjliggör dynamiska rörelser.

Vid minskad proprioception från korsbandet förloras också förmåga att skapa denna stabilitet. Kroppen kommer därför att skapa denna stabilitet på annat sätt, oftast genom att Popliteus, en muskel i knävecket, aktiveras upp till 300% av sin förmåga.

Vid rekonstruktion av ACL så sker ingrepp i huden men också i muskeln som graften “ersättningsligamentet” tas från.. Vid snitt i huden går (mycket enkelt förklarat) hudens proprioceptiva förmåga förlorad och muskeln/musklerna associerade till snittytan förlorar sin förmåga att aktiveras, den proprioceptiva feedbacken uteblir och motorcentrum i lillhjärnan skickar inte några signaler till muskeln som därmed inte kan aktiveras ensamt, utan endast via kompensatorisk aktivering av annan muskel (det är det som är den nedsatta och förkortade signalen)

En analogi – ett kejsarsnitt får samma effekt på aktiveringen av Transversus Abdominis som en defekt strömbrytare har för att tända lampan i taket. Muskeln aktiveras inte funktionellt oavsett hur många gånger du gör något av de program eller appar som finns till efter förlossning (förutom vår egen Mammabehandling som är den enda metod som tar hänsyn till alla aspekter från en förlossning. I en funktion så kommer TVA att aktiveras genom en kompensatorisk muskel. Signalerna kommer att vara fördröjda och avslutas tidigare än vid en funktionell TVA (samma skeende som vid hälseneinflammation)
Ett vanligt sätt att “fuska” funktion i TVA vid exempelvis övningen plankan är att hålla andan – andningsmuskeln diafragman används för att fascilitera TVA, och därför är det svårt för många som gjort kejsarsnitt att göra plankan längre än en minut, eller att spänna händerna eller spänna käkleden.

Rehabilitering efter rekonstruktion av ACL eller PCL kräver att man korrigerar de proprioceptiva dýsfunktionerna innan rehabiliteringen påbörjas. Det blir annars så att du blir bättre på att kompensera, men du blir inte funktionell. När vi testar personer efter ingrepp i knän så är det ingen som har fått neuromotorisk kontakt med knämusklerna efter ingreppet och muskeltesterna blir därefter – musklerna är rakt igenom svaga tack vare ingreppen i huden.

För din egen skull råder vi dig till ett besök hos oss innan du påbörjar din rehab av ACL, PCL, kejsarsnitt eller axeloperation – för att din rehab efter operation ska bli mer effektiv.

Inlägget Vad du ska tänka på inför rehab efter operation skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Ponera att du är ute och kör bil när motorn börjar koka. Du fyller på mer kylarvatten och låter motorn kallna innan du kör vidare. Nästa gång du är ute och kör kokar motorn igen och du upprepar proceduren. Nästa gång igen så kokar motorn igen och proceduren upprepas en tredje gång.

En del av er skulle lämna in bilen på service redan vid första koket. Varför gör ni inte samma sak om ni är stela i en muskel efter ett löppass? Varför stretchar ni vaderna efter varje löppass om den hela tiden blir stel?

Statisk stretching har gång på gång bevisats ha noll och ingen effekt. Två glas vatten som du dricker har sannolikt större påverkan på muskeln än din stretching.

Den vanligaste orsaken till att en vad är tajt efter ett löppass är att den kompenserar (arbetar dubbla eller tredubbla skift) för en dysfunktionell Gluteus Maximus (GMAX) – kungen av muskler som vi sitter på. Tror du fortfarande att GMAX blir starkare av att du statiskt stretchar vaden? Vet du inte vilken muskel GMAX är, läs mer här om GMAX

Båda vaderna är tajta

GMAX blir ofta dysfunktionell för att vi spenderar för många timmar på kontorsstolen och dina höftböjare har blivit korta och tajta. Precis som att du inte kan böja och sträcka på knäleden samtidigt så leder korta och tajta höftböjare till att antagonisten – GMAX – kopplas ur neurologiskt – den är svag när den testas. GMax tillsammans med hamstring och vad bildar “den bakre kedjan” och den tajta vaden kompenserar allt som oftast för GMAX.

Ena vaden är tajt

Orsaken till besvären finns alltid i kroppen och det är aldrig underlaget, skon eller snörningen som är grundorsaken. Du kan minska symptombilden genom att förändra en yttre faktor, men aldrig ta bort orsaken.

Vadmuskulaturen kan kompensera för framsida lår – Rectus Femoris. Rectus Femoris (RecFem) är en “prime mover” och en “prime mover” är involverad i fler funktioner än en vanlig muskel. Är man involverad i fler funktioner så blir man även skadad oftare än andra. RecFem är en av 9 höftböjare som lyfter lårbenet när vi går eller springer.

En dysfunktionell RecFem gör att bland annat vaden kompenserar i “toe off”. När du skjuter ifrån i steget så går du upp på tå, och därmed lyfter du även på knät. Prova att sitta på en stol med knäna i 90 graders vinkel. Lyft aktivt på hälen för att aktivera vadmuskeln. Knät följer också med upp, eller hur? Gör samma sak när du lyfter knät med hjälp av framsida lår – knät följer med då också.

Här beskriver jag flera orsaker till varför din vad eller vader kan kännas tajta. Det finns många fler än så, men det jag försöker få dig att förstå är att smärta är en illusion i hjärnan baserat på input från andra ställen i kroppen (1). Att behandla platsen för där du är stel eller har ont är i bästa fall en kortvarig lösning, det kan också bli värre. Se därför till att bli undersökt och behandlad av någon som kan sätta din stela vad i relation till varför. Kom ihåg: orsaken sitter alltid i kroppen – det är inte skorna eller löptekniken, utan något i din kropp som genererar output signal från hjärnan till vaden att arbeta.

1) Lorimer Moseley, What is pain

Inlägget Sluta stretcha vaderna efter löpning! skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Du har säkert som alla andra känt dig stel på framsidan av låret och testat att stretcha och märkt att det inte alltid hjälper så mycket i längden?

Jag vill att du ställer dig upp och håller hälen mot rumpan som om du skulle stretcha framsidan av låret, sen vill jag att du släpper foten och försöker hålla kvar hälen mot rumpan.

Svårt? Föll den ner en bit?

Så aktivt kommer du inte lika långt som passivt – tänk tanken att anledningen till att du känner dig stel när du drar upp hälen mot rumpan är för att kroppen försöker säga stopp i en rörelse du inte kan kontrollera aktivt och därför är mindre stabil i. Låter det rimligt?

Varför då stretcha den passiva rörelsen? Testa istället att öka den aktiva rörelsen med övningar som skapar bättre kontroll i kort och utsträckt läge av musklerna på framsida och baksida lår.

Tips på övning för framsida lår

Övningen är ämnad att skapa ökad aktiv rörelse och kontroll i framsida lår. Tänk på att du inte ska lyfta med ryggen så försök hålla den still och inte krumma för mycket, sikta istället på att lyfta benet så högt du kan.
Testa också att hålla kvar benet isometriskt vid den högsta punkten och sedan släppa ned den långsamt. Det är inte farligt att benet krampar, säger dig bara att du utmanar något som kroppen inte är van vid.
Lägg in övningen som uppvärmning eller som mobilitet för höften. Eftersom övningen ökar kontrollen och den aktiva rörelsen kommer den att minska känslan av stelhet i framsida lår, man behöver såklart stärka baksida lår också.

Tips på övning för hamstring

Övningen är ämnad att öka kontrollen över den aktiva rörelsen. Tillsammans med förra veckans övning kan man komma långt med ett stelt ben.

Sätt knäet på något mjukt och håll upp foten tills det börjar sträcka. Börja med att hålla i foten och spänna framsida lår som att du skulle sparka framåt, håll foten i samma läge med handen och håll spänningen i 20 sekunder.
Efter 20 sekunder släpper du foten och försöker spänna baksida lår och hålla kvar foten i samma läge. Håll detta läge i 20 sekunder.
Upprepa 3 gånger. Det är INTE farligt att det krampar, jobba igenom det.

Inlägget Stretcha inte framsida lår utan att veta varför skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

Alla som varit hos mig de senaste åren vet att jag gärna använder analogier för att bättre kunna förklara hur din kropp fungerar. “När kylaren kokar” är en analogi för att du får ont och vilka steg du ska ha härnäst.

Du är ute och åker bil längs din favoritväg en härlig solig sommarmorgon. Lampan för att motorn kokar börjar plötsligt lysa. Du stannar vid sidan av vägen och låter motorblocket svalna innan du öppnar huven och locket till kylaren. Du fyller på vatten i kylaren, stänger till locket och åker vidare. Resten av bilresan sker utan incidenter.

Igen och igen och igen…

Nästa helg är du ute med bilen igen på ännu en resa i morgonsolens land. Daggen från de fuktiga ängsmarkerna reser sig långsamt mot den blå himlen när plötsligt den illröda lampan för kokande motor börjar lysa igen och du stannar till vid vägkanten. Du upprepar proceduren från förra resan igen, låter motorn svalna, fyller på vatten och är snabbt på väg igen.

Visst verkar det bakvänt att banka huvudet i väggen om det gjorde ont redan första gången? Det är nämligen precis samma sak som att gång på gång fylla på vatten i kylarsystemet. Att lampan för en kokande motor lyser är precis som en smärtande muskel är ett symptom på att något i bilen är fel, men den förklarar inte vad det är för fel. Att fylla på vatten i kylarsystemet är ett sätt att hantera symptombilden – behandla där du har ont eller stretcha en muskel utan att veta varför den är tajt. Lampan slutar att lysa ilsket rött och du har inte ont i vaden längre. Temperaturgivaren går till slut tillbaka till det normala när utetemperaturen förändrats, men packningen under kylarlocket är fortfarande trasigt…

Vad du borde göra är…

Det du förhoppningsvis gör är att du lämnar in bilen till en auktoriserad verkstad, Bildetektiverna, där den utomordentlige mekanikern hittar att just packningen är trasig. Mekanikern kommer att fortsätta leta efter orsaken till den spruckna packningen och hittar till slut att en bult i framvagnen inte sitter fast utan ger en lätt vibrerande framvagn. Denna vibration gör att packningen spricker och ger en kokande motor.

När du läser texten tror jag att du tycker att det är självklart att bilmekanikern ska hitta och korrigera grundorsaken till din bils problem. Varför nöjer du dig med att din mänskliga mekaniker bara fyller på kylarvätska eller på sin höjd byter packning? Vad tror du att den fortsatt lösa bulten kan ge upphov till för slitage i framtiden?

/Jonas

Inlägget Analogin om den kokande motorn skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.

De av er som läser våra artiklar och har varit hos oss de senaste åren vet också vårt intresse för neurovetenskap och hur nervsystemet kan ge oss symptom i helt andra delar av kroppen än där orsaken sitter. Symptom är det sista som visar sig i en dysfunktion, men också det första som försvinner. Modern smärtforskning berättar för oss att symtom inte berättar något om vad som är skadat eller status på själva vävnaden, det ska mer ses som en signal från hjärnan att agera (1). Den onda hälsenan eller hopparknä är alltså ett symtom på en orsak som i 95% av fallen inte sitter på samma plats och detta enligt vår kliniska erfarenhet.

Vårt nervsystem är konstruerat för överlevnad, inte för kontorsarbete. Vi har en djup och mycket stark överlevnadsinstinkt som visar sig i alla våra system.

Perception är ett system som filtrerar enorma mängder information som vi tar in via vår omgivning. Detta filter använder en form av hierarki för att prioritera vilken information som är viktigare än annan. När det gäller motorkontroll, det vill säga hur vi rör oss och aktiverar våra muskler, så är hierarkin i fallande ordning:

✔️ögon,

✔️vestibulära systemet och

✔️proprioception

Som du märker är inte muskler inte med i denna lista alls. Muskler är ett redskap för att driva oss framåt och i perceptionens hierarki är muskler längst ner på totempålen.

Informationen som vi ser och får in via vår “horisont” och den perifera synen är högst upp i hierarkin. Detta leder till att vi kan hantera och svara på information från ögonen innan samma information kommer från källor längre ner i systemet. Deja Vú anses vara ett exempel på detta. Exempelvis när du springer i skogen så är vår tolkning av miljön runt oss det som hindrar oss från att springa rakt in i träd.

Nästa nivå i systemet är det vestibulära, öronen. Minigyroskop i öronen ger oss exakt information om rörelse och vår position i relation till gravitationen. Vår balans och förmåga att alltid ha huvudet och blicken parallellt med horisonten är exempel på vad det vestibulära systemet hjälper oss med. Kristallsjukan är ett tillstånd där vestibulära systemet är påverkat och gör att vi får svårt att hålla balansen.

Längre ner i kedjan har vi vår proprioceptiva förmåga och den är uppdelad i flera lager.

Hud och fascia som agerar skelett i nervsystemet.

Högst upp i detta lagerbaserade system har vi hud och fascia som agerar skelett i nervsystemet. Ärrvävnad i huden stör motorkontrollen så att muskelfunktionen kan bli påverkad negativt.

Signalerna från ärrvävnad i huden får inte samma form som normal stimulus och kan skapa dysfunktioner i hela kroppen med total inhibering och symtom på helt andra platser än ärrvävnaden. Ärr är i regel aktiva snarare än passiva.

Stora sjok av fascia lagrar och ger ifrån sig elastisk energi. Elastisk energi är en mekanism för att lagra energi under rörelse (och samtidigt som vävnadens form förändras). Ett exempel är Latissimus Dorsi och motsatt sidas Gluteus Maximus relation via Thorakolumbala fascian (TLF) där denna bakre kedja överför energi via Latsen till Gluteus Maximus och dess funktioner som kroppens starkaste muskel och som vår primära muskel för att hålla överkroppen upprätt. När Latissimus Dorsi komprimeras i baksvingen av armen så för den över energi till Gluteus Maximus via TLF. Du kan enkelt testa hur detta fungerar i verkligheten – prova att springa utan att pendla med armarna och sen med armarna. När kan du ta längst steg?

Periost och ligament är också viktiga delar i det afferenta informationssystemet som kommuniceras via fascian.

Nästa lager i kedjan är receptorer i leder.

Kinematik beskriver rörelsen i ledkapseln och kapseln i sig är full av receptorer. Mekanoreceptorer i ledkapseln för vidare information om ledens position och dess rörlighet (Range of motion, ROM). Mobilisering och manipulation av leder (som många manuella terapeuter såsom naprapater, kiropraktorer, fysioterapeuter med OMT-examen mfl kan utföra) återställer mekanoreceptorerna. Det i sin tur leder till att motorcentrum i Cerebellum uppfattar högre ROM och då återskapar funktionen i ledens rörelseomfång.

Receptorer involverade vid muskelaktivering

För många år sedan (tidigt 70-tal) ansåg man att muskelspolen var kung inom proprioceptionen och kunde trumfa ut alla andra receptorer inom proprioceptiv förmåga.

Modern forskning om fascian har ändrat på det och man har konstaterat att muskelspolen fungerar som en reostat för rörelse. Hastigheten på koncentrisk och excentrisk rörelse, vila och muskelns längd registreras av muskelspolen.

Muskelspolen står i kontakt med vårt centrum för motorik i lillhjärnan (Motorkontrollcentrum, MMC) och när MCC uppfattar att en muskel sträcks för snabbt så inhiberas signalen till muskeln som gör att den slappnar av. Detta är en försvarsmekanism för att skydda våra muskler. Ofta när vi skadar oss så sträcks våra muskler och sannolikt aktiveras mekanismen nästan dagligen, men utan att vi märker av den då vi har synergistmuskler som delar funktion. Tack vare den inhiberande reflexen i muskelspolen så skyddas våra muskler från att gå sönder.

Vår överlevnadsinstinkt visar sig i alla delar av kroppen. Förutom muskelspolen så har vi även Golgi senorgan som skickar information om senans längd till interneuron i ryggmärgen, som i sin tur står i kontakt med bland annat Cerebellum.
Om sträckningen i muskeln ökar så trycks Golgi senorgan ihop, och en inhiberande signal ökar i takt med att senorganet komprimeras.

I huden har vi en stor mängd receptorer som alla signalerar uppåt för sortering i Thalamus och vidare till Cerebellum.

Filtrering av all information skapar en “lins” som färgas av våra tidigare erfarenheter och vårt hierarkiska nervsystem. Denna lins möjliggör att vi kan filtrera ut väsentlig information till skillnad från oväsentlig information. Du som har läst hela vägen hit kanske också nu inser att behandla symtom inte löser problemet, utan i bästa fall endast skjuter det på framtiden.

Inlägget Om perception och dess hierarkiska uppbyggnad. skrevs och publicerades på NAPRALOGICA® är din naprapat i Stockholm.